Ända in i kaklet…

Igår skolavslutning. På Vasaskolan innebär det tydligen att klassföräldrar ordnar fika i klassrummet på morgonen, med trivsamt informellt mingel. Sedan promenad till det närliggande kapellet, där väl valda sånger tar vid och rektor håller kort och kärnfullt tal. Sedan tillbaks till skolan med de få elever som inte går hem med sina föräldrar eller kamrater. Sist men inte minst julfika med personalen, skink- och ostmacka, Lussekatt, kaffe i väldigt trivsam gemenskap. En härlig mix av personligt prat om julen och professionellt prat om såväl hösten som nya planer inför våren.

En viktig sak jag vill att ni alla ska göra på julledigheten: Göra Ingenting. Det är viktigt att ibland göra ingenting för att senare orka göra annat. /tf Rektor Agneta Gerdbo

Jag instämmer. För såväl elever som lärare. Vi pratade på julfikat om hur många kollegor haft en ganska glansig blick senaste veckan. Det glödande engagemanget som jag sett tidigare var en smula avmattat. Men det är nog precis som det måste vara, vi kör liksom ända in i kaklet. Ger det sista och går sedan på välbehövlig ledighet som tomma skal.

Bollar i mål – Töjnaskolans förskoleklass, Sollentuna

En vanlig lärarerfarenhet är att man blir sjuk första dagen på varje lov, sällan att man är det under terminerna (när vi gick igenom sjukfrånvarostatistiken i Hägersten för några år sedan visade det sig att lärare hälften så mycket som frånvaro som övriga i förvaltningen. Misstanke fanns om hög sjuknärvaro – när man är borta tar liksom inte arbetet och ansvaret någon paus).

Skulle detta kunna undvikas med kortare eller längre terminer? Fler terminer? Jag tror inte det. Matematiskt, javisst, men verkligheten är så mycket mer komplext. Skolan och lärararbetet är ingenting förutan engagemang. Engagemang kan gödas och dödas, men knappast tas ut ständigt och jämnt. Jag ger gärna järnet en tid om jag bara vet att det kommer tid när jag inte behöver göra det. Jag hävdar fortfarande att:

Stress i sig är inte farligt. Frånvaro av återhämtning är dock livsfarligt. Att ha mycket att göra behöver inte vara något problem om man bara också har stunder med reell vila.

#Skolchatt i veckan (tema Sex och samlevnad, lockade långt färre deltagare än tema Fusk…) kom också frågan “Har ni inte jullov?”. Med det korrekta svaret “Lärare är inte lediga”. Detta är både för- och nackdelen med Förtroendearbetstiden. För mig innebär den dock långt större fördelar än nackdelar, jag skulle inte trivas med ett jobb där jag inte förväntades vara engagerad i jobbet även på andra tider än när jag var på jobbet. Det finns ungefär hur mycket som helst i det vidgade kollegiet som kan ge engagemang, kraft, inspiration, mod, hopp till mitt lärarjobb. Ett annat nyårstips är att prenumeration på Magasin 360 just nu har specialpris – journalister skriver om aktuell skolforskning riktat till oss lärare (jag har slutat prenumerera på Pedagogiska magasinet då jag inte längre känner mig inbjuden i samtalet mellan forskare).

På #Skolchatt har det även diskuterats för- och nackdelar med långa lov. Jag har haft elever som gråtit hela veckan innan sommarlov (“tio veckors kaos utan att jag vet när det blir mat på bordet eller någon som bryr sig”), det skär förstås i ens hjärta. Detta är något som behöver göras något åt, men att ta bort loven anser jag vara helt fel väg – alla problem i samhället kan inte lösas genom skolan. Bättre fritidsverksamhet på loven och mer effektiv socialtjänst skulle gynna alla i samhället. Ett mer utsmetat läsår skulle det inte, vi behöver såväl perioder av fokus och gemenskap som perioder av vila ifrån varandra för att lärandet ska bli riktigt effektivt.

God jul och gott nytt, jag ser nu fram emot att träffa mina elever och kollegor i januari igen! Mitt vidgade kollegium lär jag träffa i jul. Men inte alla dagar, en del dagar blir det bara vila.

Kommentarer (2)

  1. timp skriver:

    Rolig bild. Ännu bättre måluppfyllelse om du släpper luften ur bollarna först. För mycket luft i systemet, helt enkelt.

    • magnus skriver:

      Fast ett fotbollsmål är bra stort, får plats en och annan boll. Det sägs att de som gör flest mål är de som fokuserar på tomrummet, mer än på den lilla del som målvakten täcker…
      Enligt förskoleklasslärarna fungerade bollarna mycket bra för att tydliggöra för eleverna vad de höll på med och när de var klara (“bollen i mål”).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)