Igår hade vi traditionsenlig städdag på Föräldrakooperativa förskolan Kotten (enligt uppgift en av del äldsta ännu fungerande föräldradrivna förskolorna). Under fyra timmar hjälptes elva föräldrar samt personal åt att feja i alla vinklar och vrår. Imorgon måndag har barnen sannolikt en av Sveriges mest välstädade lokaler när det gäller barnomsorg och skola. Väl värt det extra engagemanget. I övrigt tar vi föräldrar hand om arbetsgivaransvar med tillhörande administration, städning, vaktmästeri samt en del av matlagningen. Däremot har vi ingen jour – pedagogiken lämnar vi till de professionella. Det är viktigt att engagemanget riktas rätt där tänker jag. Själv är jag lärare, inte förskollärare.
På Vasaskolan arrangerar föräldraföreningen Trafikvärdar. Lite ungefär som skolpoliser står ett antal föräldrar runt skolans alla tillfarter och övergångsställen med reflexvästar på, morgontid. Om jag förstått saken rätt tilldelas varje klass en vecka per termin och fördelar sedan gracerna inom sig. Jag talade med en av elevernas föräldrar i anslutning till hans morgon som trafikvärd. Vi var ense om att man kan anta att hastighet och trafikbeteende förändras till det bättre.
När jag stått här och sett hur en del gör har jag fått tydligare syn på vad som faktiskt händer. Jag har blivit mer medveten och det kommer säkert påverka mitt beteende övriga dagar.
Jag tror på föräldraengagemang och lagom föräldramakt. Det är förstås viktigt att det riktas rätt. Som lärare vet jag att föräldrar kan påverka en hel del såväl positivt som negativt. Supportar föräldrarna läraren (inkl konstruktiv kritik, men tala gärna också om när man gör något bra…) är det inte svårt att locka fram lite ytterligare engagemang. Tillsammans kan vi göra underverk!
Etiketter: föräldrar
Innebär jour att man har en stadig dag man går in på eller vikariat? På mina barns förskola vikarierade vi föräldrar när ordinarie personal var sjuka. Det gav en jättebra insikt i personalens arbete, för även om man vikarierar så kan man låta personalen ha huvudansvaret för pedagogiken. Till på köpet lärde man känna barnen på ett annat sätt vilket hänger med som positiva inslag fortfarande nu i tonåren.
Men jag håller med dig. Föräldrar ska vara delaktiga men inte så att de sätter sig över pedagogerna.
”Tillsammans KAN vi verkligen göra underverk!” Dagens sanning, håller med till fullo!
Som engagerad förälder, ordf i en föräldraförening i Malmö samt aktiv i Barnverket, jobbar jag på många sätt för ett ökat engagemang mellan skolor och hemmen/föräldrarna. Stöter på hinder och motstånd (från alla parter, både skolledning, politiker, lärare/pedagogisk personal samt föräldrar), mycket ”har aldrig funkat förr, så varför skulle det funka nu”-attityder, men borstar dem åt sidan och utmanar lite genom att säga ”Try me!”.
Tackar i dagsläget extra mycket för konceptet TRAFIKVÄRDAR, den ska jag plocka in i föräldraföreningen lokalt. Får se om det kan bära frukt. *spännande fortsättning följer*
Stort tack igen för ett härligt hoppingivande blogginlägg!
Vi kämpar på, för barnens skull! För tillsammans kan vi göra underverk!
/Helena, bland annat samordningsgruppen Barnverket
Har min dotter på en föräldrakooperativ förskola jag med som nyligen firade 20-årsjubileum.
Precis som ni så lägger vi oss inte i det pedagogiska , för som du säger, vi är inte förskollärare (även om många av oss är lärare i högre åldrar).
Man får lägga sig i barnens vardag när det kommer till städ, vilken personal som anställs, trädgårdsdagar och inköp av viss mat.
Som en del av styrelsen så har man mycket man kan påverka utöver.
Helt fantastiskt är det även om det kräver mer av oss som föräldrar.
Det är värt det!
Så föräldrar får gärna ”lägga näsan i blöt” om de kommer med något som är givande och inte bara kritik i fall som de ofta inte vet så mycket om haha
Så gott att läsa det här… Samarbete skola – hem gynnar barnen och istället för misstänksamhet, bygger man syneriger.
Särskilt glad av attläsa blir jag då jag 2002 på vårterminen blev utskälld för att jag ”gick föräldrarnas ärenden” … Jag förstod verkligen inte ett dyft av vad rektor menade just då. Tyckte bara jag hamnat i en absurd situation….
Med denna upplevelse i ryggsäcken ( och en hel del mera av samma sort ) blir jag väldans glad och känner stor tillförsikt inför framtiden:)
På många ställen innebär jour att vikariera, inte på Kotten. Insikt i arbetet kan jag likafullt få genom att vara med en dag ändå?
Jag gick på Kotten ett kort tag – i tidernas begynnelse. Om jag har förstått mina föräldrar rätt så funkade det inte så jätte-bra då, på sjuttiotalet. Kul att höra att Kotten finns kvar.
Det finns förstås även en hake med Föräldrakooperativ (i synnerhet ett litet); det kräver välriktat och samtidigt tillräckligt mycket engagemang hos föräldrarna. Samt givetvis – tillgång till kompetent och driven personal.