Du försöker plocka bort de fackliga företrädarnas ansvar genom att säga att det bara kostar några hundralappar.

Ett förslag till tydligare avtal angående arbetstiden är ett måste. Ett sätt kan vara att det i avtalet står att man minimum, har lika mycket planeringstid som lektioner, 1 till 1.

Nu kommer du att säga att det går arbetsgivaren aldrig med på.

Nä det är därför det finns fackföreningar.

Arbetsgivarna står inte och jublar när flyganställda ställer högre krav på arbetstid och lön.

Det gör de inte heller när de handelsanställda hotar med att strejka i påskveckan.

Etc,etc.

Och det drabbar ALLTID trredje man på något sätt. Det är inget som LR khar ensamrätt på.

Men ett fack måste stå upp för sina medlemmar.

När jag läser dina svar här så förstår jag varför lärarna har så usla villkor.

Skrämmande.

Håller med Anna R.

För hjälp med detaljregleringen kan facket vända sig till lärarmyteriet. De har i ett av sina inlägg kommit med konstruktiva förslag för vad som skulle ingå i läraruppdraget. Och det har ju Mette Fjelkner också gjort, med arbetstid, överbelastning,för stora klasser mm. Men det förslaget försvann helt under parollen ”10 000 kr” mer i månaden. De flesta önskar sig en bättre arbetsmiljö i kombination med bättre lön, vilket ni själva skriver om för att arbetsgivaren i många fall faktiskt inte klarar att ta ansvar för sin del av samhällsansvaret: .http://www.skolvarlden.se/artiklar/facken-anmaler-skola-arbetsbelastningen-hog

Hittils vägrar ju arbetsgivaren att komma med någon som helst arbetsplatsbeskrivning vad som skall ingå i uppdraget som lärare, speciallärare, specialpedagog, förskollärare. De flesta lärare arbetar under flummuga förhållanden ”där allt möjligt som chefen begär eftersom han/ hon leder och fördelar arbetet” ingår. Det är inte acceptabelt i ett modernt samhälle.Båda parter måste bjuda till för att en förhandling skall upplevas som en förhandling. Väldigt många upplever att facket vek ner sig och facket och arbetsgivaren befinner sig i en djup förtroendekris idag.

Avslut med citat av Anna R ovan.”Medlemmarna betalar medlemsavgift och röstar fram företrädare just för att företrädarna skall föra medlemmarnas talan. Att hävda att om medlemmarna hade gjort det och det då…Det är det arbete som vi har betalat företrädarna för. Märkligt att företrädarna ej upplevt tillräckligt starkt stöd och strejkbenägenhet från medlemmarna och samhällsdebattörer utanför skolans. Nu uttrycks önskan om ännu mer stöd från medlemmarna. En spontan rektion blev; vilken planet har företrädarna befunnit sig på i så fall?”

Jag påstår inte att det är lätt, men jag tror inte det finns någon annan framkomlig väg.

Jag påstår verkligen inte att lärararbetet är lätt och okomplicerat. Arbetsbelastningen är generellt hög. Tidsbristen konstant, då uppdraget kunskapstillväxt är oändligt. Men jag har svårt att se hur det skulle kunna detaljregleras så tydligt centralt så att man som legitimerad yrkesföreträdare helt skulle slippa ta ansvar för den tilldelade tiden. Om vi ska gå i strejk för detta skulle jag gärna se ett konkret förslag (det är svårt strejka på abstraktioner) som också medlemmarna följt. Jag vet själv att det inte är lätt, men jag tror inte det finns någon annan framkomlig väg.

Jag tror inte på anonymitet som grund för ett demokratiskt samhälle. Jag ser lärare som demokratins sista utpost och om vi inte vågar stå för att lagar och avtal ska följas är samhället illa ute. Även om det skulle leda till personliga konsekvenser är det viktigt att vi tar striden tänker jag. De personer som en gång i tiden var med och drev fram allmän rösträtt, strejkrätt, kollektivavtal mm skickar jag en tacksamhetens tanke till, med tanke på vad de klarade då, vad borde inte vi vara i stånd till nu?
Min erfarenhet, som också är en del av lärarverkligheten, är också att konstruktiv kritik sällan leder till de repressalier som det finns rädsla för

Självklart skulle lärarna också kunna driva igenom mycket, precis som arbetstagarna gjorde förr. Men det kräver ett fack som giter, som inte bara snackar.

När Leif GW Persson försöker förklara dethan anser vara urusla resultat inom poliskåren så förklarar han det bl a med att många är nöjda med att få så liten arbetsbörda som möjligt. Precis det, tror jag är orsaken också inom LR.

En organisation är inte starkare än svagaste länken. Om LR hjälpt varje medlem så att denne bara hade behövt arbeta sina drygt 45 timmar/vecka så hade massor av arbete inte blivit utfört. Men istället lämnas medlemmen åt sitt öde. Han/hon får klara sig själv och blir därför lätt att utnyttja.

Jag har precis som U. Borg haft ett uppdrag som LO under ett antal år. Meningslöst.

När jag läser det du skriver förstår jag inte LR:s retorik om lärarnas arbetssituation. Du beskriver det som att det överlag är bra men på sina håll kan det finnas små avarter. Jag tror att det är precis tvärtom.

Du skriver att du inte tror på anonymitet. Ej, men ibland är det nog tyvärr tvunget. I alla fall tycker jag mig ha sett, att det förekommer att arbetsgivaren och LR gemensamt trakasserar medlemmar som försöker stå emot och som vill att avtalet ska följas.
Men jag har kanske sett fel . . . Eftersom det inte passar i din världsbild.

Jag vet att de drabbade kollegorna talar sanning i detta, och det är arbetsgivarens ansvar att verkligheten ser sådan ut. Detta har skett med fackets goda minne, medlemmarna har vänt sig till er, men sedan har de inte fått den juridiska hjälp som de hade haft rätt till att få. Du verkar anse att vi alla lever i ett demokratiskt samhälle, när allt fler lärare ”rensas ut och tystas på tvivelaktiga grunder i kommuner över hela landet, för att de protesterade mot dåliga arbetsvillkor?” Det anser inte jag är en demokratisk försvarbar samhällsutveckling, och det är en mycket bekymmersamt att Sverige går i den riktningen.

Lagar och förordningar bör ju följas av både arbetsgivare och anställda. Att det blir allt vanligare att rensa ut lärare på det här sättet, och sedan påstå att det ingår i arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är fel. Det ingår inte alls att hitta på lögner om anställda och få dem avskedade, via otillbörliga maktmedel, bara för att de önskade sig( konstruktivt) en bättre arbetsmiljö till sig och till sina elever.

Medlemmarna framför nu till er att de är besvikna över att fackförbunden och deras representanter i deras ögon har misslyckats med att föra deras talan i lärarnas nya avtal. Med andra ord, facket har inte heller anser de, klarat av att stå upp och försvara sina medlemmar även på gruppnivån.

Om ni inte lyckas försvara era medlemmar på individ -och gruppnivå, vem försvarar ni då? och med vilken legitimitet gör ni det framöver? Lärarna talar om att arbetsgivarens och fackens förtroende är i bottennivå gentemot dem, det är en skada som det är upp till arbetsgivaren och facken att reparera, inte lärarnas.

I en demokrati skall alla medborgare leva och följa samma lagar och regler oavsett om man är chef eller anställd. I en demokrati skall oberoende parter döma om brott har begåtts. Det sker inte ute i våra kommuner. Idag döms lärare att bli av med sina jobb på tvivelaktiga grunder, där den ena parten arbetsgivaren har makten och den andra parten står helt utan försvar, för att facken inte står upp för sina medlemmar. När det skett så är det omöjligt för de lärare som har utsatts att få ”upprättelse för den grova kränkning de i sin tur har utsatts för av arbetsgivaren”. Det är en verklighet vi lever i, vi kan se den och vi kan göra något åt det.

Vi kan börja med att inte blunda för den ohälsosamma verklighet som allt för många lärare befinner sig i idag. Jag säger inte att alla rektorer gör så, men de som gör det ”avskedas” inte, utan kan i det flesta fall med arbetsgivarens fulla förtroende fortsätta med det, eftersom det ligger i arbetsgivarens intresse att dölja att oegentligheter sker på många av våra skolor. Vi har problem ute på våra skolor och det är dags att erkänna dem för att kunna förbättra arbetsmiljön för våra kollegor och elever framöver. Detta är något hela samhället skulle tjäna på.