Arkiv för augusti, 2012

fredag, 31 augusti, 2012

Möta föräldrar

En tidigare kollega sa vid något tillfälle något frustrerad

Lärarjobbet vore helt OK, om man bara slapp alla dessa föräldrar!

I situationen kunde jag förstå hennes frustration, men jag håller inte alls med i sak. Föräldrarna är en omistlig del av lärarjobbet när man arbetar med yngre elever (en väldigt viktig och såväl juridiskt som yrkesetiskt intressant gräns går vid 18 år). Visst kan det stundtals bli jobbigt med vissa av dessa möten, men det finns också kraft och energi att hämta. Framförallt gör ett fungerande samarbete att allt fungerar så mycket bättre; eleverna lär sig det de ska och beter sig som man behöver i ett socialt sammanhang. Jag är dock övertygad om att det finns utvecklingspotential här!

Sedan jag presenterades för Magnus Wallers Guldsits har jag alltid ägnat en stund på första föräldramötet åt att lyssna in frågan:

Vilka förväntningar har ni som föräldrar på oss lärare?

De får först prata i mindre grupper, vilket brukar vara nog så intressant (har jag förstått). Sedan listar jag alla deras förväntningar. När allas förväntningar är ”på tavlan” är det bara att gå igenom och bekräfta det som jag anser ligger i professionens uppdrag och – faktiskt – vara tydlig med eventuella saker som jag anser inte gör det. Min erfarenhet är att det uppskattas när man är tydlig och engagerad även här. Denna gång kom det faktiskt inte upp något som behövde avfärdas som utanför uppdraget, eller vad anser du om dessa förväntningar?

  • Höga!
  • Se varje barn.
  • Disciplin.
  • Självkänsla & självförtroende
  • Information om vad som händer
  • Tydlig info om läxor veckan innan
  • Att ni är här – kontinuitet.
  • Lugn miljö – arbetsro.
  • Andra & olika bakgrunder.
  • Lära barnen lära sig saker.
  • Lära barnen ta ansvar.
  • Att kunskap kan vara roligt.
  • Dela upp proven över tid.
  • Tydligt och rakt kommunicerat vid trassel.

Nästa steg är att låta föräldrar fundera på vilka förväntningar de tror att jag har på dem. Här leker jag inte leken ”gissa vad magistern tänker”, utan berättar istället svaret:

Jag förväntar mig att ni lämnar utvilade och mätta barn i tid på morgonen. Utan frukost i magen och tillräcklig nattvila blir det svårt att lära sig något. Jag förväntar mig också att ni varje dag ställer frågan ”Vad har du lärt dig idag?”. Inte för att man alltid får något vettigt svar, men för att frågan ger en mycket tydlig signal om varför vi är i skolan.

Jag brukar även vara tydlig med att be om föräldrars mandat att undervisa och tillrättavisa deras barn. Nu kändes det inte som jag behövde göra det, det fanns redan där. Det är viktigt, för utan det har jag mycket mindre chanser att vara en bra lärare och eleverna får mindre chanser att lära sig det de ska.

(Läs mer…)

onsdag, 22 augusti, 2012

UPPROPen skalla, bildning åt alla!

Äntligen! Idag upprop. För min egen del innebär det – efter nästan 14 år på Fruängens skola – lärarjobb i en ny skola i en ny kommun.

Idag ska jag på allvar lära känna 30 nya barn, i deras roll som elever, vilka tillsammans utgör klass 5b i Vasaskolan, Danderyd.

Det är och blir spännande! Mycket är annorlunda, mycket är också samma. Jag undrar vilka som har mest pirr i magen just nu; eleverna eller vi mentorer…?

Vad behöver vi veta om dig? Hur vill du se att 2012-2013 blir?

– det är två frågor dom vi tänker börja med imorgon. Det blir riktigt spännande! Här ska medvetet försöka byggas en Personlig – och samtidigt inte för Privat – Undervisningsrelation och Undervisningsgemenskap.

Jag ser dessa två – vilka nog också till stor del skulle kunna benämnas Trygghet och Trivsel – som två nödvändiga om än ej tillräckliga grunder för kunskapsbygge och bildning. Följ gärna med på resan och bidra du med!

onsdag, 15 augusti, 2012

Svårt att slå – 112

Mina barn har alla kommit hem från förskolan med tjat om

112 – Lätt Att Slå!

Det har förstås varit väldigt, väldigt bra. I går – efter att ha arbetat som lärare i nästan 14 år – har så även jag fått en konkret utbildning i Första Hjälpen. När jag säger konkret, så menar jag konkret. Och skulle kunna utbrista:

Äntligen!

Jag vet att vi på förra skolan ofta efterfrågat denna typ av utbildning, men att den sedan alltid prioriterats bort. Nu såhär efterhand kan jag tycka att det är en mindre skandal. När olyckan väl är framme är det ju försent! På många sätt försent… Enligt den engagerade kursledaren Marit så hade flera barn som avled förra året sannolikt kunnat räddas om bara omgivningen kunnat och vågat. Vi vet alla att Kunskap och Kompetens är nyckeln till att Kunna, Vilja, Våga. Det gäller generellt, i nästan alla sammanhang. Det är mycket en lärare förväntas kunna och ha kompetens i och självklart måste man prioritera tiden och kraften. Men en grundläggande utbildning i första hjälpen känns inte som ett orimlig nivå från samhällets sida. Utbildningen vi fickVasaskolan tog dryga två timmar, där föreläsning varvades med dialog och konkret prova-på i en engagerande och givande mix. Samtidigt som vi försökte göra hjärt-lungräddning på dockorna gick kursledaren omkring och ställde frågor som om vi ringt 112:

Vad är du på för adress? Finns det skyltar? Behövs portkod? Vägbom? Hur kommer vi in? Vad har du för mobilnummer? …

Stressande, javisst! Men sannolikt ingenting mot den stress man skulle känna om man en dag finner en elev medvetslös… Och då är det en smula försent att erbjudas nödvändig kompetensutveckling och handlingsberedskap.

tisdag, 14 augusti, 2012

”Har jag någon lokal?”…

I går började jag på en ny skola, i en ny kommun: Vasaskolan i Danderyd. Min förvirring är närmast total. En halv dag eller såhar gått åt till att bara skaffa inloggningar till alla nätsystem, nycklar till lås och skåp. Nya kollegor i en helt ny organisation, med dess rutiner och kultur, ska man försöka förstå och lägga på minnet. Alla kollegor är väldigt hjälpsamma och stämningen på skolan mycket god. Jag tror det är bra att byta miljö ibland. Jag skulle ju vara på Fruängens skola i en vecka och blev dock kvar i nästan 14 år… En sak med att byta miljö är att man ställs än mer inför frågorna ”Varför?” respektive ”Varför inte?” – och det är bra frågor att ständigt ställa sig.
I maj bevistade jag den ytterst givande konferensen ”Moderna lösningar i dagens skolor”. Inte minst Peter C Lippman, vars workshop gav upphov till en mängd frågor vilka bollats i såväl mitt huvud som i ett och annat mail till honom – vilket han svarat på med vändande post. Här några frågor som fler lärare, skolledare, förvaltningar och arkitekter borde föra upp på agendan:
  1. What are we trying to create and why?
  2. How will the facility assist teachers?
  3. How will the facility assist learners?
  4. What are features that are needed to support the different teaching styles
  5. What the features that are needed to support the different learning styles
  6. How will the building support the ability of users to transfer their knowledge to other settings.
  7. Are all learning spaces the same or different and Why?
  8. What features do you believe show the best learning results?
  9. Since technology is being incorporated, how will it support the pedagogy of place?
  10. What places have they seen that support the things you want to accomplish?

The things that is a struggle for most people

  • is the understanding the building is continually evolving
  • no space is perfect…
  • each space must considered in relationship to the other spaces as well and how they are supportive of the learning.

Detta ska jag fundera vidare på imorgon när jag ska försöka få till en möblering av klassrum och grupprum. Men nu ska jag försöka lära mig alla elevers namn, tur det finns skolkataloger för oss med dåligt namn/ansiktsminne!