Ska man som lärare vara ”vän” med elever och föräldrar på Facebook? Bör/får/ska man som lärare vara aktiv och/eller tillgänglig på Twitter? Hur ska man ställa sig om arbetsgivaren pekar med hela handen och säger ”alla ska nu klassblogga”?
– många är lärarvardagens frågor även om sociala medier! Lärarnas yrkesetiska råd har stött och blött dessa och liknande under ett halvårs tid. Dels själva vid varje möte, dels i olika lärarkontakter och dialog på exempelvis Skolforum och Edcamp. Som vanligt verkar inte frågan så komplicerad när man först börjar, men allt eftersom tiden går blir det alltmer komplext. Hur gärna man än skulle vilja ha en enkel lista ”gör si, gör så” är tillvaron så mycket mer avancerad än att man kan ge enkla pekpinnar.
Världen är inte svart eller vit, den är färgglad.
Till stor del måste det också handla om personliga ställningstaganden, även om till och med e-delegationen faktiskt ger viss vägledning. Vi är alla olika, med olika förutsättningar, elever, utgångspunkter, tankar och idéer om tillvaron. Att lärare prioriterar olika är en av de saker som ger skolan kraft. Den som vill och kan hantera sociala medier som en del av sin lärarprofession ska inte hindras. Den som inte vill och kan ska inte heller behöva, med mindre än att riktig kompetensutveckling ges. På vägen måste en del vägval göras, jag tror och hoppas att rådets uttalande kan tjäna som en bra utgångspunkt för den egna eller gemensamma reflektionen. Själv har jag funnit stor styrka och kraft i det vidgade kollegiet på Twitter, men har full respekt för andra som inte gör det utan finner näring på andra sätt.
En sak lär dock vara säker – rätt använda kan sociala medier fylla en funktion. De är också något vi behöver förhålla oss till vare sig vi vill eller inte, bättre då föregripa än föregripas. Bestäm hur du vill ha det, grunda ditt beslut i medveten reflektion. Så skapas en profession – man vet vad man gör, man kan sätta ord på det och också förklara varför man gör som man gör. Eller? Jag är övertygad i att lärarkåren har allt att tjäna på en ödmjuk orubblighet.
