… tro på när allt är såhär?
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
Vem ska jag tro på
tro på
tro på när
tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut
/Thomas Di Leva
I veckan fick jag åter ett samtal med en vän som står i bryderi:
Magnus, vi står nu inför att välja skola. Du som är lärare – vad ska man egentligen gå på?
Det är en känslig fråga med många bottnar. Som medborgare anser jag det fria och medvetna valet vara en av grunderna för ett fritt samhälle. Som lärare anser jag förstås också att det statliga läroplansuppdraget ska vara grunden för skolan. Jag är skeptisk till yviga broschyrer och hemsidor som lovar än det ena, än det andra. ”Vi tror mycket på eget ansvar” låter riktigt bra, men kan de facto likväl betyda ”Vi sparar in på personal och låter ungarna klara sig själva” vilket ju lätt blir till problem när det kommer till inlärning mot mål. ”I vår skola lär sig barnen kinesiska redan från första klass” låter ju fräckt, men hallå – är man verkligen redan i mål med läroplanens övriga mål så att man kan ägna tid, kraft och fokus till sådant som inte står där? ”Du får egen dator och körkort” skulle förstås lockat mig som tonåring, men i längden så är förstås en gedigen utbildning som håller över tid så oerhört mycket mera värt än en materiell pryl. ”Vi arbetar med framtidens kompetenser!” – jaha, och vad betyder det mer konkret? Hur vet ni vilka de är? Och vilka av de beprövade kompetenserna får stryka på foten? Eller orkar ni med både och samtidigt som ni levererar vinst till ägarna eller kommunen? För mig är inte skolans driftsform det viktigaste, utan att kvaliteten på den erbjudna utbildningen håller måttet utifrån skollag och läroplan. För elevernas skull och för framtiden. Jag ser inte att framtida välstånd i ett samhälle över tiden kan baseras på något annat än på reell kompetens hos medborgarna.
Men hur ska man då kunna göra ett medvetet och bra skolval? Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är. Som lärare vet jag hur viktig första fröken kan vara. Lokaler, material och annat spelar förstås också roll – men till syvende och sist handlar det främst om lärarens kompetens. I synnerhet lärarens förmåga att skapa goda undervisningsrelationer som grund för god undervisning och gott lärande – utifrån gedigna ämneskunskaper, konkret didaktisk kompetens samt inte minst yrkesetisk kompetens. Mina barn har en stund kvar till gymnasievalet, men jag antar att det kan vara lika viktigt som det första skolvalet. LR Stockholm brukar bistå föräldrar som besöker gymnasiemässan i Stockholm med en checklista (se bild till höger) som väl i alla fall kan ge viss ledning till frågor att börja med. Sedan tror jag man ska lita ganska mycket till sin magkänsla. Om det är någon som lovar något som känns för bra för att vara sant så är det troligtvis också så… För mig vägde också gymnasielärarnas ord tungt när de berättade ”eleverna från den och den grundskolan har tyvärr grunda kunskaper när de kommer till oss. De säger att de har andra kompetenser, men de har vi inte heller sett så mycket av förutom när det kommer till kortspel”.
Mätningar kan också ge en del relevant information men säger inte hela sanningen, det finns exempel på skolor som ligger i topp på meritvärde men i botten på trivsel och är inte säker på att det är rätt väg för mina barn. Betyg, nationella prov och SALSA-värden säger inte heller hela sanningen utan står för väldigt olika saker. Framgångsrika skolor fokuserar på kunskapsuppdraget och arbetar därmed hårt även på det sociala uppdraget då det ju faktiskt är så enkelt att man lär sig bättre i en trygg och trivsam miljö. Eller hur?
Rättvisa jämförelser mellan skolor var också temat för #skolchatt i torsdags. Som vanligt blev det ett givande tankeutbyte. Vad är rättvisa? Vad är relevanta att mäta? I vilket syfte mäter man? Hur? Vad? Parametrar och Mål?
För vad ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut!
Än lever mitt hopp att läraryrket åter uppvärderas, att det åter blir kö till lärarutbildningarna, precis som att lärarkåren utvecklar en ödmjuk orubblighet samt finner vägar att Orka och utvecklas som lärare (titel på seminarium vilket bl a ges i Stockholm 1/2, Härnösand 13/2, Jakobstad i Finland 14/2, Östersund 20/3).
