Välkommen till verkligheten

Idag utser regeringen, enligt ärendeförteckningen, ledamöter till Lärarnas ansvarsnämnd. För mig som en av de nominerade är det förstås extra pirrigt. Oavsett hur det går tror jag lärarnas ansvarsnämnd kan få en nog så viktig funktion i att vara med och fila fram vad som konstituerar respektive inte konstituerar God lärarsed – ur en juridisk och yrkesetisk synvinkel. En ytterst delikat uppgift med flera bottnar.

Världen är sällan svart eller vit – snarare är den mer färgglad.

Lärarnas yrkesetiska råd är också sedan snart fem år med och filar på vad som bör betecknas såsom varandes God lärarsed. Dock inte med juridiken (den blir lätt svart eller vit) som ledstjärna, utan Lärares yrkesetik. Dessutom mer utifrån att förebyggande är bättre än efterdömande. Jag är övertygad om att om vi lärare blir starkare och mer medvetna i vår yrkesetik så behöver vi mer sällan hamna i den ofta mer trista juridiken. Inte för att medvetna lärare är ofelbara och aldrig gör fel, utan utifrån att man kan motivera och bottna i sina egna ställningstaganden i något större än ”jag tycker så”. Att diskutera yrkesetiska dilemman gör det inte alltid enklare att fatta beslut – ofta finner man fler perspektiv att ta hänsyn till – men det gör absolut besluten bättre och mer hållbara. Och bra beslut är viktigt – för läraren men inte minst för eleven. Både nu och här och i en kommande framtid. En lärare förväntas fatta minst 3-500 moraliskt signifikanta beslut per skoldag. Alla kan inte bli rätt, men de allra flesta måste ändå bli det.

Enda sättet att inte göra några fel är att göra ingenting – och det är verkligen inte rätt.

Vilka yrkesetiska beslut fattar du idag? Vilka spelar stor roll? Vilka blev rätt? Vilka blev fel? Vilka kan synas vara fel utifrån? Vad hade Lärarnas ansvarsnämnd sagt om det kommit upp på deras bord? Det vet vi idag inte, men inom ett år bör väl de första besluten kunna tänkas vara klara?

Spännande fortsättning lär följa, oavsett vilka regeringen idag utser. Samtidigt måste vi vara medvetna om att God lärarsed är något som framförallt varje lärare är med och filar fram – i sin kontakt med elever, föräldrar, kollegor, omvärld. Vi skapar alla konkreta spår i tillvaron. Inte minst i vår roll som betydelsefulla lärare. Gärna utifrån en ödmjuk orubblighet.

Frågan är bara vilka spår man först och främst önskar lämna efter sig?

Förr i tiden hade man svarta tavlor i skolan. 

– stod att läsa i läseboken för två år sedan… Det är, eller var, uppenbarligen fortfarande ”förr” i vår skola. Även om jag försökte hävda att tavlan faktiskt snarare var grön eller brun…

Jag har också läst och mött en del diskussioner en-till-en (alla elever får varsin dator) och då bara lakoniskt kunna konstaterat att vi har en-till-tjugosju. Inklusive mig som lärare. Det är visserligen inte helt sant, jag har alltid haft minst två privata datorer med och alltid en riktigt bra dator hemma. För mig är de självklara arbetsredskap. Min klass har också varit en del i datasalen, så helt utan datorer har vi inte varit. Men dock.

Men idag fick vi dessutom en iPad. En till klassen. Ganska långt ifrån en-till-en. Men dock ett steg på vägen – att riktningen är rätt är alltid viktigare än hastigheten. Själv är jag, datorvan och intresserad, inte helt övertygad om att 1-1 motsvarar kostnaden, utan funderar på om 1-2 eller 1-3 kan vara ett nog så gott koncept. I alla fall till de yngre eleverna. Men jag vet inte.

Hursomhelst gjordes en intressant iakttagelse idag efter arbetslagsmötet, när vi kollektivt försökte få snurr på allas iPad. datorkonto, kod till wlan, iTuneskonto, iCloud, MobileIron, GSIT... En helt ny värld för den som inte är insatt. Inget konstigt alls för den som är det. När man väl uppnått digital kompetens så finns den ju där och tas lätt för given. Det vi fick bevittna idag var ett paradigmskifte, det var härligt att vara med och uppmärksamma det.

Dessutom ska våra svarta tavlor skruvas ned och delvis ersättas av Smartboards! Håller tummarna för att tekniken håller vad den lovar, för säga vad man vill om en svart tavla, den strular sällan (men dammar jämt).

På väg till och från Lärarnas Förbundsråd (första gången för undertecknad) lyssnar jag på Filosofiska rummet på tema Makt. I belysning av dagen ger det som ni kan tro en hel del intressanta reflektioner…

MAKT är, enligt egen erfarenhet liksom Filosofiska rummets, ett begrepp som i Sverige ofta laddas med negativa konnotationer. Men i grunden måste makt vara något positivt, ty den går att missbruka. Om man tänker det engelska Power eller det svenska Påverkan känns det ofta bättre. Vilket också brukar vara en återkommande diskussion på seminarierna kring Lärares yrkesetik, där ett pass om MAKT alltid ingår.

 Den som är utan makt är också utan ansvar, den som har oändlig makt har också oändligt ansvar.

Makten kan vara såväl formell som informell och karismatisk. Vi kan välja att lämna över en del av vår egen makt till någon annan, detta sker ständigt och jämt i samhället (lyssna gärna på Filosofiska rummet först om du inte håller med), i sammanslutningar och i andra mänskliga förhållanden. En diskussion i programmet var om det kanske till och med kan ses som den mest primitiva och grundläggande driften hos människan, utifrån att makt kan ses som strävan att kunna utforma sin tillvaro efter eget skön?

Förbundsrådet är också ett exempel på där man lämnar ifrån sig en del av sitt bestämmande till andra förtroendevalda kongressdelegater. Att samla alla 90 000 medlemmar för att idka direktdemokrati låter sig helt enkelt inte göras. Även förbundsrådet lämnar en hel del makt och ansvar vidare till förbundsstyrelsen. En del makt lämnas också till ett mötespresidie på ett formellt möte. Tur är nog det – ”polsk riksdag” är sällan särskild demokratiskt. En del makt ligger såklart även hos mötessekreterare och justerare.

Varje demokratisk församling har de företrädare man förtjänar.

Idag på Förbundsrådet spikades Lärarnas Samverkansråds yrkande för den kommunala avtalsrörelsen. Spännande tillvaro, där två olika förbund ska enas och samtidigt ta hänsyn till ramar i form av lagar och avtal (KHA, MBL, Medlingsinstitut mm). Jag hoppas verkligen motparten SKL tar sin tilldelade makt på allvar. Till syvende och sist är det ju huvudmannen som bestämmer om det ska bli någon realitet av alla vackra ord om läraryrkets status och attraktionskraft. 

Onsdagen 1 februari leder jag för övrigt återigen seminariet ”Orka och utvecklas som lärare”. Även detta handlar förstås om att ta makt över den egna tiden, kraften och engagemanget genom att fokusera på rätt saker – utifrån styrdokument, lärares yrkesetik och aktuell skolforskning. Varmt välkomna!

Att skolans kvalitet – läs lärarnas kompetens och möjlighet att fullgöra huvuduppdraget – spelar roll för framtiden borde inte komma som en överraskning för någon. Trots detta känns det inte alls fel att få det bekräftat i en ny undersökning från SBC, Svenskt Näringsliv och Gymnasiekvalitet.

”
Skolan är väldigt bra, lärarna är kompetenta, och vi har en hög lärartäthet, säger Emil Olsson, gymnasieelev” /UNT

I dagarna träffas också några hundra av landets fackligt förtroendevalda lärare till förbundsråd (LR) respektive Repskap (LÄF) för att diskutera yrkanden inför vårens avtalsrörelse. Jag vill lova att strejkviljan är hög om kommunerna även denna gång inte låter allt tal om ”att höja läraryrkets status” leds i bevis.

Så ska man då lära sig att skriva 2012. Det ska nog gå bra. Jag hyser faktiskt visst hopp inför året.

Jag tror vi på skolan ska lyckas genomföra de nationella ämnesproven galant även denna gång, inklusive den ack så viktiga gemensamma rättningen. och de efterföljande elevledda utvecklingssamtalen.

För elevernas skull hoppas jag också vi får till en nationell likvärdighet utifrån en kvalificerad utredning och en ordinationsrätt för lärare, en fortsatt utveckling av såväl formativ bedömning som summativ bedömning, precis som vi lyckas klarlägga skillnaden mellan misslyckande och misstag i syfte att i mötet med eleven, stoffet och läraren se det som äger rum, vara närvarande, och i professionen ta ansvar för morgondagen..

Jag hoppas vi får se mer uppmärksamhet för program som Hjärnkontoret, att såväl retorik som algoritmlogik blir naturliga inslag i skolan. Precis som det utvidgade kollegiet och Edcamp (vilket f ö planeras igen i Stockholm kvällen tors 23/2-12).

Jag hoppas också man inser att samhället inte har råd att inte genomföra en satsning på läraryrkets attraktionskraft liksom att den som har ansvar också tar det. och inte visar sig ovärdig ansvaret för framtiden

”Men alltför många ungdomar driver rotlöst omkring på byn. Alltför många har en vardag som präglas av en tomhet, sysslolöshet och brist på engagemang. Och vilja.

Här kan man inte nog betona föräldrarnas roll. Det går inte tro att skolan ska rätta till saker och ting utan allt kan alltid – jag säger alltid – härledas till de personliga omständigheter som omgärdas oss som individer.

Det är alltför lätt att sitta med pekfingret i höjden och tala om vad andra ska göra om man inte själv tar sitt ansvar. Jag blir rent ut sagt förbannad när jag hör folk gnälla över saker och ting utan att själva göra någonting åt det. Vill man ändra på saker och ting får man helt enkelt engagera sig. Det gäller inte minst sina egna barn.”

/Kennteh Hagberg,Vi i Sollentuna, nov 2011