Arkiv för december, 2011

onsdag, 21 december, 2011

Avtalsrörelsen är igång!

Idag överlämnar SKL sitt inledningsbud till Lärarnas Samverkansråd. Äntligen dags att bekänna färg – hur var det nu egentligen med skolans kvalitet och lärarnas villkor? Vill man vända trenden och öka yrkets attraktionskraft så det åter blir kö till utbildningar och arbetstillfällen?

Hela hösten har LR Sthlm så gott det går försökt informera om läget utanför SKL, kommunfullmäktige, Riksdagen. Idag ett sista ryck innan julstök och avtalsstök drar igång på allvar. Här finns vilja, engagemang, kompetens att ta tillvara!

Jag hoppas verkligen man tar tillfället i akt. Ett samhälle blir på sikt inte bättre än man gör sin skola.

20111221-091156.jpg

20111221-091224.jpg

20111221-091234.jpg20111221-093652.jpg

20111221-102324.jpg

Share

Postat i Okategoriserade | 7 kommentarer »

torsdag, 15 december, 2011

Använda Tiden Till?

Tiden och Kraften är begränsad. Hur vi än gör får vi inte fler än 24 timmar på ett dygn, 7 dagar på en vecka. Hur höga ambitioner och vilja man än har tar kraften förr eller senare slut.

Några frågor som jag funderar på:

Jag är övertygad om att alla lärare har en ambition att skapa maximalt med kunskapstillväxt och lärande genom så bra undervisning (Skollagen 3§) som det bara är möjligt för att barn och unga ska ges möjligheter att nå sin potential (” ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.” /Skollagen 4§). Men att göra det kräver både Tid och Kraft. Kärnan i lärararbetet är undervisningen. För att undervisningen ska hålla hög kvalitet krävs det tid och möjligheter för planering och uppföljning. ”för- och efterarbete brukar lärare ofta benämna denna uppgift, men jag använder konsekvent ”planerings- och uppföljningsarbete” som ju även icke-lärare förstår vad det innebär. Det är väl egentligen så självklart så det inte skulle behöva sägas. Ändå så minskar denna tid stadigt i skolan. Det märker jag. De som har arbetat längre säger att trenden varit tydlig länge. Den minskar inte till förmån för kompetensutveckling, forskning, reflektion, vilket antagligen gett vinster på sikt och därmed kunnat ses som en investering. Den minskar istället genom att allt fler administrativa uppgifter läggs på, allt mer vaktmästaruppgifter, omsorg, fostran, föräldrakontakter, dokumentation för dokumentationens skull. Samtidigt ökar mängden undervisning, sakta men säkert. Fler och fler kollegor säger att de snart ger upp. Jag blir uppriktigt bekymrad när en av de mest talangfulla personer jag mött i detta tuffa jobb säger att hon nu börjat titta efter jobb i andra branscher – efter att precis blivit klar med sin lärarutbildning.
Jag orkar inte mer, kraften är slut. Familjen orkar inte heller med. Jag måste prioritera mig själv och min familj även om det är världens viktigaste jobb.
Världens viktigaste jobb borde också ha tydliga och rimliga förutsättningar. Förutsättningar som vad gäller arbetstiden kunde vara klara och tydliga, med tydliga gränser och tydligt ansvar. Kanske har vi ändå något att lära av Finland eller Danmark? De förra har goda resultat och ett helt annat sätt att se på lärararbete och skollederi, byggt på förtroende och aktning. De senare har en modell för arbetstid som både fack och arbetsgivare är ense om fungerar. På något sätt måste vi se till att skapa rimligt med Tid & Kraft till undervisningen om vi ska lyckas med världens viktigaste uppdrag: skapa möjligheter för framtiden. Det görs sannolikt bäst genom att lita på lärares prioriteringar och beslut, med undervisningen och kunskapstillväxten i fokus, i en välfungerande infrastruktur (lokaler, arbetsmiljö, it-stöd, skolbibliotek, elevhälsa, mat, samhälle…).
En klok prioritering av lärare när det gäller tiden är för övrigt att lyssna av eller delta i #skolchatt. Det ger mig mer kraft än det tar tid.

 

Share

Etiketter: , , , ,
Postat i Okategoriserade | 15 kommentarer »

lördag, 10 december, 2011

Tranströmer & Twitter

Inleder med citat från morgontidningen:

När jag började skriva som 16-åring hade jag ett antal likasinnade skolkamrater. Ibland när lektionerna var mer än vanligt prövande, brukade vi skicka lappar till varandra mellan skolbänkarna – dikter och aforismer, som kom tillbaka med mer eller mindre entusiastiska kommentarer från mottagaren. Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde. Däri ligger poesins grundläggande situation. Det officiella livets lektion brusar på. Vi skickar inspirerande meddelanden till varandra. /Tomas Tranströmer, nobelpristagare i litteratur 2011, här i ett enkätsvar från 1977 i SvD 111210.

Jag inser parallellen till lärare på Twitter. Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde… Det officiella livets lektion brusar på… Vi skickar inspirerande meddelanden till varandra… 

Måste lärare vara aktiva på Twitter och andra sociala media?

Nej, det finns bara två ”måsten” och detta är inte ett av dem. Men det kan absolut finnas fördelar. Som lärare. Visst kan man konstatera att det tar en viss tid i anspråk. Men jag kan också konstatera att det numera ger mer tid och kraft än det kostar. I min professionella lärargärning. Framförallt sedan jag hittade in till det vidgade kollegiet på Twitter. Det har bara gått ett halvår sedan jag hittade dit, men redan ställer jag mig frågan:

Hur gjorde jag tidigare för att få reda på allting som jag nu får mig tillsänt utan större ansträngning? 

Hur hade jag tidigare funnit både likasinnade och oliktänkande lika intresserade av att utveckla och tänka kring skola?

Svaret på den första frågan är antagligen att jag helt enkelt inte haft lika mycket kunskap. Kunskap som är direkt användbar i mina möten med elever, föräldrar, skolledning, politiker. Svaret på den andra frågan är att jag tidigare haft en handfull och nu hittar en handfull nya varje vecka. Ett talande exempel jag hörde på Edcamp är att två av de mer aktiva deltagarna i det vidgade kollegiet tidigare arbetade många år på samma skola men i olika arbetslag utan att inse varandras potential, men nu fått kontakt via Twitter till ömsesidig nytta och gagn.

Jag erkänner, jag var länge med i Våga-Vägra-Facebook. Jag tyckte mig inte ha tid. Jag tyckte det verkade lite för privat och personligt. Till sist hamnade jag ändå där. Faktiskt utan att fastna. Sedan testade jag Twitter. Här är jag fast. Men det är just för att det faktiskt ger så mycket. Det finns en del avgörande skillnader som jag ser det mellan Facebook och Twitter. För mig är Facebook mer personligt och privat, medan Twitter är mer professionellt praktiskt. På Facebook är man ”vän”. På Twitter ”följer” man. Att jag följer någon betyder inte att jag delar värderingar, idéer, föreställningsvärld. Det betyder bara att den jag följer skriver något som tillför mig något att läsa. Det kan vara inspirationen som Tranströmer talar om, men det kan också vara något som provocerar och bidrar till mitt tänkande. Exempelvis riksdagens utbildningsutskotts ledamöter – oavsett partifärg är det intressant att se vad de skriver.

Eller så är det mer konkret hjälp. Flera gånger har jag använt mig av Twitter när jag stått inför ett problem genom att helt enkelt Twittra ut min fundering. Väldigt ofta kommer flera snabba svar, vilka ofta gett mycket bra ingångar och svar mycket snabbare än något annat sätt. Vad står det egentligen i Skolverkets Allmänna Råd kring planering? Hur ska de tolkas? På Twitter finns folk som inte verkar ha något annat för sig än att sätta sig in i den typen av frågor. Självklart finns även Skolverk och Skolinspektion. På Twitter har jag haft dialog med Skolverkets generaldirektör på ett sätt jag knappast fått om jag mot all förmodan fått för mig att slå en signal. Men framförallt är det kontakten och dialogen lärare emellan som ger mest.

En bra sak med Twitter är att man kan prova utan att förbinda sig till något mer. Här en tydlig Twitterskola så du enkelt kommer igång på fem minuter. Morricas Twitterskola börjar också med frågan Varför? Fler delar följer! Twitter för lärare & forskare på universitet respektive Twitterskola för lärare även i undervisningen finns också, liksom en övergripande guide kring sociala medier. För dig som vill söka igenom sociala medier i jakt på något särskilt har Kolla Källan en sök-guide. Dessa tips är för övrigt exempel på svar på en fråga ställd på Twitter.

Det gäller att se skogen för alla träd. Men också börja såga i något av dem om man ska få ihop plankor till ett hus.

Man kan med fördel börja med att bara läsa, se vad som erbjuds. Man följer de som verkar skriva något intressant och visar det sig att de inte gjorde det så slutar man bara följa dem. Det är inget mer med det. Torsdagar kl 20-21 är det #Skolchatt. Där samlas fler och fler lärare och diskuterar sådant som är viktigt för oss lärare, det är ju vi som röstat fram varje veckas ämne gemensamt. Exempelvis har det förts dialog kring:

  • effektiva lärarmöten
  • bloggen i undervisningen
  • lärares planering, LPP
  • lärares arbetsvillkor och arbetstid
  • hur ta tillvara allas kompetenser
  • lärares bedömningar och dokumentation
  • elevinflytande, hur får man till det?
  • hur olika får man vara

Mitt råd till dig är att undersöka om Twitter kan ge något till dig som lärare. Inte för att du självklart fastnar, utan för att du då vet vad det faktiskt handlar om med Tranströmers ord i bakhuvudet: Det officiella livets lektion brusar på.. Det är värt att pröva! För mig har det i alla fall gett bidrag till en mer ödmjuk orubblighet. Och det tror jag är något alla lärare har behov av.

Share

Etiketter: , ,
Postat i Okategoriserade | 4 kommentarer »

söndag, 4 december, 2011

Föräldraförtroende skapar handlingsutrymme

Läser alltid lika välformulerade Karin Thunberg: Morfars mailbox hade blivit bombad.

… rektorn på en Södermalmsskola via brev bett föräldrarna tänka på att även lärare är människor. I behov av respekt. … frågan vad vi vinner på att pendeln svänger så vildsint att skolan blir sopstation för allt som inte kan redas ut på andra håll. Och att man där, vilket framgick av radioinslaget, är bundna av kravet att vara hyggliga mot sina elever, förlåt kunder, för att inte förlora skolpengar.

Detta väcker förstås en massa tankar. Genom åren har jag förstås haft kontakt med många föräldrar och elever. Kontakter av högst olika slag, med olika utgångspunkt, syfte, mål och resultat. En del jobbiga, några svåra, många givande, trivsamma och viktiga. Både för mig och för den andre. Jag tänker att Karin Thunberg poängterar något värt att reflektera över:

Att några lärare är bättre än andra, och att det i denna yrkeskår precis som i alla andra finns de som är direkt olämpliga – jo, det vet jag också. Men detsamma gäller föräldrar, några är klokare än andra. … curlinggenerationens barn har blivit äldre och behöver inte längre skjutsas hit och dit, därför har föräldrar börjat sopa på nya ställen. Exempelvis genom att undanröja alla skolkonflikter.

Nu gäller det dock att som lärare på bästa sätt hantera tillvaron oavsett vilka föräldrar man fått sig tilldelade. Här finns ett kompetensområde att utveckla, som lärare räcker det idag uppenbarligen inte att ”bara” kunna sitt ämne och veta hur man kan skapa kunskapstillväxt hos eleverna. Man måste också nå fram till föräldrarna. Forskningsstöd finns bl a hos lärarfavoriterna Frank och Damber. Motsvarande kan förstås sägas gälla föräldrar, skolplikten är tveeggad.

I veckan var jag på kurs i retorik. Retorik är något mycket mer än vältalighet och jag finner i mina anteckningar från kursen en del som kan vara värt att reflektera över även när det gäller mötet mellan lärare och såväl förälder som elev:

För att nå fram till mottagaren måste jag

  • Visa att jag har kunskap (sunt förnuft, gott omdöme)
  • Visa att jag tar mottagaren på allvar
  • Visa att vi har grundläggande värderingar (känslor och erfarenheter) som vi delar

För att skapa tillit krävs tre ben i all kommunikation:

  • Ethos (vem) – du som person och vilket intryck du ger, hur du de facto uppfattas av andra, ”det personliga varumärket”
  • Logos (vad) – Fakta, förnuft, sakinnehåll
  • Pathos (hur) – känslor, värderingar

En annan sak som retorikmagistern Hans Bourghardt sa och som jag la på minnet var: Det ögat ser hör också örat. Jag tänker att det har bäring såväl på lärares professionella kostym, men också på vikten av hur man som lärare kan kommunicera med blickar, gester, ordval, leenden… En annan fundering är hur man kan bidra till att få föräldrar att förstå hur stor roll deras val av kommunikation kan ha i att såväl bidra till som att bromsa lärares engagemang. För inte kan väl någon tro att vi tjänar någon på att ha en advokat närvarande i våra samtal:

We know you love your children. We love them, too. We just ask — and beg of you — to trust us, support us and work with the system, not against it. We need you to have our backs, and we need you to give us the respect we deserve. Lift us up and make us feel appreciated, and we will work even harder to give your child the best education possible. That’s a teacher’s promise, from me to you./Ron Clark, What teachers really want to tell parents

För övrigt anser jag att retorik – i betydelsen konsten att överväga – borde göras till ett obligatoriskt inslag i den svenska skolan, från förskoleklass och hela vägen till universitetet. Precis som lärare bör utveckla en ödmjuk orubblighet.

Share

Etiketter: , , , , , , , , , ,
Postat i Okategoriserade | 6 kommentarer »

torsdag, 1 december, 2011

Ang lärares planering

Igår hade jag terminens sista seminarium på temat ”Orka och utvecklas som lärare – Lärares yrkesroll”. Det blev som vanligt intressant och givande, precis som tidigare seminarium helt unikt då det utgår från vad som kommer upp bland deltagarna.

Unik bör också varje lärares planering vara tänker jag. Vi är unika. Våra elever och elevgrupper är också unika. Det finns inga mirakelkurer, det vet varje lärare. Varje tillfälle för lärande behöver planeras, genomföras och följas upp medvetet och unikt. Jag blir glad när Skolverket är tydliga men ändå inte går in och styr i detalj:

”Det finns inga krav i skolförfattningarna på gemensamma bearbetningar av kursplaner och kunskapskrav inom skolan eller kommunen eller att dokumentationen av lärares planeringar ska ha en gemensam form. Det finns heller inga krav på att planeringarna i sig ska presenteras för elever och föräldrar. Enligt Skolverkets mening är de att betrakta som pedagogiskt arbetsmaterial. Föräldrar och elever har dock rätt att bli informerade om syftet med undervisningen och hur den ska genomföras. Sådan information kan ges på många olika sätt, till exempel genom samtal med eleverna och via informationsbrev av olika slag.” /Statens Skolverk

Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft. Jag är övertygad om att det är mest bra att eleverna möter många olika lärare genom sin skoltid, även om det kan finnas viss risk för relationströtthet. Några fungerar man bättre ihop med än andra. Vissa bekräftar en mer, andra utmanar mer. Sådant är livet och jag tror vi behöver möta många slags människor på vår ”allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare” (Lgr 11).

På #skolchatt var det också temat förra veckan: att vara och göra olika? Frågan kvarstår:

Vilken plats finns idag för kufar i skolan?

Jag är övertygad om att många elevers kunskapstillväxt skulle gynnas av lärare som både utvecklar en egen professionell personlighet och en ödmjuk orubblighet. Det handlar om att orka och att utvecklas. Utifrån sina egna förutsättningar, behov, kunskap och föreställningsvärld.

Ett bra sätt är att följa #skolchatt på Twitter. Ikväll blir temat ”Borde fler lärare ta plats i skoldebatten eller borde vi hålla oss i bakgrunden?”. Alltid Torsdagar kl 20-21. Alla är Välkomna!

Share

Postat i Okategoriserade | Inga kommentarer »