Idag tog jag flyget över Östersjön för att föreläsa kring temat Arbetsro i skolan på Svenska Normallyceum i Helsingfors. Det blev bli mycket intressant, det finns ju en hel del likheter men även en del skillnader. Jag har tidigare varit på enstaka studiebesök i Finland tidigare, men fick nu chansen att föra lite dialog. Det bästa av allt är kanske att jag ska komma tillbaks igenom en månad, då intrycken fått smälta en smula.
Som lite förberedelse tittade jag igenom lite finska styrdokument och fann ett och annat intressant. Här ett litet osorterat axplock och spontana kommentarer:
”Målet för den utbildning som avses i denna lag är att stödja elevernas utveckling till humana människor och etiskt ansvarskännande samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver i livet … Utbildningen skall främja bildningen och jämlikheten i samhället och elevernas förutsättningar att delta i utbildning och i övrigt utveckla sig själva under sin livstid.” /Lag om grundläggande utbildning 21.8.1998/628
Humana människor, det är en formulering att suga på. Kunskap och färdigheter för livet. Varje vaken stund rymmer lärandepotential!
”Läroplikt: Barn som är varaktigt bosatta i Finland är läropliktiga. Läroplikten börjar det år då barnet fyller sju år. Läroplikten upphör när den grundläggande utbildningens lärokurs har fullgjorts eller det har förflutit 10 år sedan läroplikten började. Den som deltar i utbildning har under arbetsdagarna rätt att få undervisning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår … Undervisningsgrupperna skall sammanställas så att målen i läroplanen kan nås i undervisningen.”
Det känns som en väsentlig skillnad i perspektiv mellan skolplikt och läroplikt: Läsåret har, för ”grundläggande utbildning” vilket jag tolkar som motsvarande grundskolan, maximalt 190 arbetsdagar. När det gäller utvecklingsdagar/dagar för lärares kompetensutveckling så anges tydligt och konkret:
”Anslagen för denna verksamhet bör reserveras utöver skolans egentliga löneanslag. Finansieringen skall inte förverkligas så att anslagen tas från timresursen så att t.ex. grupperna blir större, valfriheten begränsas eller mängden kontaktundervisning minskas.”
När det gäller att arbetsuppgifterna ska rymmas inom arbetstiden:
”Utförandet av och ersättningen för merarbetet … förutsätter alltid ett separat förordnande av arbetsgivaren. Om förordnande inte ges finns det ingen skyldighet att utföra arbetet och det ersätts inte heller.” men också en intressant notering: ”Lärararbetsdagar bör i regel inte förläggas till lördagar.”
2005 utökade man ”Samplaneringstiden” från två till tre timmar i veckan (3-5h/2 veckor för gymnasiet och övningsskolorna). Det är tid som kan användas till exempel för samarbete med elevernas vårdnadshavare,planering av skolans fostringsarbete planering av evenemang som hör till skolans verksamhet, t. ex. fester, resor samarbete med lärarna vid andra skolor och daghem samarbete med skolpsykologen, hälsovårdspersonal eller andra myndigheter i frågor som gäller eleverna planering av undervisningen i form av samarbete mellan två eller flera lärare
”Målet för samplaneringen är att utveckla hela skolenheten så, att lärarens helhetsansvar för skolarbetet accentueras. Samplaneringen bör vara målinriktad. I sin bästa form är samplaneringen en skapande verksamhet fri från olika bindningar och kan verka utjämnande på eventuella inre konflikter i skolan, förbättra vi-andan, skapa en lugn och trivsam arbetsmiljö och öka möjligheterna till produktivt arbete.”
”Samplaneringens möten behöver inte protokollföras och den tid som används antecknas inte i dagboken. Även om man har reserverat plats i läsordningen för gemensam samplaneringstid bör man undvika onödiga gemensamma möten.”
Hoppsan! Den sista meningen har livligt diskuterats i skolchatten för någon månad sedan. Vi måste börja tillämpa detta även om det ännu inte finns avtalat – för både vår egen och för elevernas kunskapstillväxts skull!
”Skolans föreståndare och rektor har ett likartat uppföljningsansvar för den gemensamma planeringen som för t.ex. vård av samlingar och skötsel av AV-apparatur.” – hoppsan! Ibland sägs det att finska lärarlöner inte är bättre än svenska. Det verkar vara en sanning med modifikation; grundlönen är inte så mycket bättre, men det är inte svårt att få extra betalt för att man tar på sig uppgifter över den normala undervisningen, som exempelvis mentorskap ”Ersättning för klassföreståndaruppgift på högstadiet och grupphandledaruppgift i gymnasiet betalas till lärare som förordnats till uppgiften. … På lågstadiet handhar klasslärare klassföreståndares uppgifter utan särskild ersättning”, men även för ”tilläggstimmar”, extra svåra elever, samt ”En lärartjänsteinnehavare som ålagts att sköta AV-material betalas följande ersättning:” 0,5-1,5 årsveckotimme. Med mera.
När det gäller vem som vara rektor är det befriande tydligt:
”Behörig som rektor (2 §) är den som har
- högre högskoleexamen
- sådan behörighet som lärare för utbildningsformen i fråga som föreskrivs i denna förordning
- tillräcklig arbetserfarenhet av läraruppgifter
- samt examen i undervisningsförvaltning ”
Rektor ska självklart ha en viss mängd undervisning i sin tjänst, olika stor beroende på hur många anställda rektor har. Samma gäller för biträdande rektor. Den rektor som tagit dit mig beklagade att hon endast hade 8 lektioner (skolan har ca 240 elever). I gengäld brukade hon försöka välja att undervisa ”en jobbig åtta” med hänvisning till att verkligen få känna på hur lärarjobbet är…
Elever har även enligt lag rätt till:
”Intensifierat stöd: Elever som för sin inlärning eller skolgång behöver regelbundet stöd eller flera olika former av stöd samtidigt ska ges intensifierat stöd i enlighet med en plan för elevens lärande. En sådan plan ska tas fram, om det inte finns ett uppenbart hinder för det, i samarbete med eleven och vårdnadshavaren samt vid behov med elevens övriga lagliga företrädare … Intensifierat stöd inleds och anordnas efter yrkesövergripande behandling inom elevvårdsarbetet enligt 31 a § 1 och 2 mom. och utifrån en pedagogisk bedömning. Det stöd som anordnas för eleven skrivs in i planen för elevens lärande. Intensifierat stöd anordnas kvalitativt och kvantitativt med hänsyn till elevens utvecklingsnivå och individuella behov.”
”Särskilt stöd: Det särskilda stödet består av specialundervisning och annat stöd som ges enligt denna lag. Specialundervisning ordnas, med beaktande av elevens bästa och förutsättningarna att ordna undervisning, i samband med den övriga undervisningen eller delvis eller helt i specialklass eller på något annat lämpligt ställe.
”Elevvård: En elev har rätt att avgiftsfritt få den elevvård som behövs för att han eller hon skall kunna delta i undervisningen. Elevvården avser att främja och upprätthålla elevens studieframgång, goda psykiska och fysiska hälsa och sociala välfärd och understödjande verksamheter.”
– och om jag förstått det hela rätt så är de flesta elever någon gång under sin skoltid hänvisade till någon form av Särskilt stöd, som en riktad insats att komma vidare. När det gäller bedömning är man tydlig med att inte enbart elevens kunskaper, utan även dess prestationer och uppförande skall bedömas – och kommuniceras.
”Elevbedömning: Syftet med elevbedömningen är att leda och sporra eleverna i deras studier och utveckla deras förutsättningar att bedöma sig själva. Elevernas inlärning, arbete och uppförande skall bedömas mångsidigt. Om bedömning av studieprestationerna och om framsteg i studierna gäller vad som bestäms om detta genom förordning och vad utbildningsstyrelsen föreskriver. Utbildningsstyrelsen beslutar om de uppgifter som skall antecknas i betygen.”
Eleven har inte enbart rättigheter utan även skyldigheter:
”Elevens skyldigheter En elev skall delta i den grundläggande utbildningen om han inte av särskilda skäl tillfälligt har fått befrielse. En elev skall utföra sina uppgifter samvetsgrant och uppträda korrekt.”
Sedan en för mig spännande nyhet att religionsundervisningen ska ske med den religion som majoriteten av elever innehar, eller om de är fler, i separata spår – varav ”icke-religiös” är ett:
”En elev som inte hör till något religionssamfund och som inte deltar i religionsundervisning enligt 1 mom. skall undervisas i livsåskådningskunskap. En elev som hör till ett religionssamfund och för vilken inte ordnas undervisning i hans eller hennes egen religion skall på begäran av vårdnadshavaren undervisas i livsåskådningskunskap.”
Även den finska lärarkåren har förstås arbetat fram sina yrkesetiska principer. Till sin struktur är de ganska olika de svenska, även om de i sak har mycket gemensamt:
LÄRARENS RELATION TILL SITT ARBETE Läraren förbinder sig i sitt arbete att följa de normer som reglerar arbetet och de etiska regler som gäller för yrkeskåren. Läraren ska utför sina uppgifter på ett ansvarsfullt sätt. Vidare ska läraren utveckla sitt arbete och sin yrkeskompetens och utvärdera sin egen verksamhet. Lärarens person spelar en stor professionell roll och läraren har därför både en rätt och en skyldighet att satsa på och värna om sin person. I sin yrkesutövning har läraren rätt att bli behandlad rättvist. …
LÄRAREN OCH KOLLEGERNA Läraren värdesätter sin uppgift och respekterar sina kolleger. Läraren arbetar för att samordna resurser på ett konstruktivt sätt och eftersträvar balans mellan sin egen autonomi och kollegerna på arbetsplatsen. Att visa respekt och förståelse för kollegernas individualism och att ömsesidigt stödja och hjälpa varandra är viktiga principer för arbetsgemenskapen. /Lärarens yrkesetiska principer
Jag ser fram emot att komma tillbaks till detta kollegium och fortsätta min föreläsning – men också höra vilka steg de tagit och vad som fungerat respektive inte fungerat av de konkreta metoder vi pratade om. Lärare lär bra tillsammans!
Apropå det – du som är i Stockholm måndag v 44 och ännu inte anmält dig till EdCamp på kvällen – gör det!
Apropå Lärares yrkesetik så har Lärarnas yrkesetiska råd även detta år en café-monter på Skolforum där man kan diskutera yrkesetik. Visst tema kring sociala medier, men all dialog kring yrkesetik är förstås varmt välkommen.
