Arkiv för oktober, 2011

söndag, 30 oktober, 2011

Infrastruktur som fungerar

Behöver ett telefonnummer till äldsta dotterns klasskamrat. Skolan använder ett smidigt e-system för kontaktuppgifter, skriftliga omdömen, utvecklingsplaner, planeringar och liknande. Tänker att det bara är att logga in och få tag på uppgiften. Men icke. E-systemsleverantören är …

… utsatt för en överbelastningsattack, från någon som vill göra skada. Attacken har kommit i omgångar, med start tisdag eftermiddag.

Varför blir det problem?

Vår driftsleverantör har inte kapacitet att hantera all den trafik som överbelastningsattacken innebär, vilket innebär att kopplingen mellan internet och … stängs ned. (Läs mer om överbelastningsattacker (DOS) på Wikipedia).

Det är ingen fara med informationen inuti (systemet). Det är kopplingen mellan … och internet som stängs ned under överbelastningsattacken.

Vad gör vi för att lösa problemen?

Vi jobbar hårt på att lösa detta, hos oss, hos vår driftsleverantör och tillsammans med internetleverantörerna. Parallellt försöker vi få ut information till alla er drabbade.

När tror vi problemen är lösta?

Vi planerar att komma igång igen på måndag morgon. Vi vet inte exakta tidpunkten på morgonen, men återkommer under helgen när vi vet mer.

– vilket förstås gör att jag inte kommer åt informationen. Nåja, det ordnar sig. Blir också glad över att leverantören verkar ha förstått vikten av tydlig information. Men jag får en tankeställare, eller snarare påminnelse, kring vikten av att infrastrukturen byggs så att den håller. Datorer och mobiltelefoner kan verkligen vara fantastiska hjälpmedel i en skolvardag. Men det bygger på att de är tillförlitliga och fungerar när man behöver dem.

torsdag, 27 oktober, 2011

Finlands sak är vår?

Idag tog jag flyget över Östersjön för att föreläsa kring temat Arbetsro i skolanSvenska Normallyceum i Helsingfors. Det blev bli mycket intressant, det finns ju en hel del likheter men även en del skillnader. Jag har tidigare varit på enstaka studiebesök i Finland tidigare, men fick nu chansen att föra lite dialog. Det bästa av allt är kanske att jag ska komma tillbaks igenom en månad, då intrycken fått smälta en smula.

Som lite förberedelse tittade jag igenom lite finska styrdokument och fann ett och annat intressant. Här ett litet osorterat axplock och spontana kommentarer:

”Målet för den utbildning som avses i denna lag är att stödja elevernas utveckling till humana människor och etiskt ansvarskännande samhällsmedlemmar samt att ge dem sådana kunskaper och färdigheter som de behöver i livet … Utbildningen skall främja bildningen och jämlikheten i samhället och elevernas förutsättningar att delta i utbildning och i övrigt utveckla sig själva under sin livstid.” /Lag om grundläggande utbildning 21.8.1998/628

Humana människor, det är en formulering att suga på. Kunskap och färdigheter för livet. Varje vaken stund rymmer lärandepotential!

Läroplikt: Barn som är varaktigt bosatta i Finland är läropliktiga. Läroplikten börjar det år då barnet fyller sju år. Läroplikten upphör när den grundläggande utbildningens lärokurs har fullgjorts eller det har förflutit 10 år sedan läroplikten började. Den som deltar i utbildning har under arbetsdagarna rätt att få undervisning enligt läroplanen, elevhandledning och tillräckligt stöd för inlärning och skolgång genast när behov uppstår … Undervisningsgrupperna skall sammanställas så att målen i läroplanen kan nås i undervisningen.”

Det känns som en väsentlig skillnad i perspektiv mellan skolplikt och läroplikt: Läsåret har, för ”grundläggande utbildning” vilket jag tolkar som motsvarande grundskolan, maximalt 190 arbetsdagar. När det gäller utvecklingsdagar/dagar för lärares kompetensutveckling så anges tydligt och konkret:

”Anslagen för denna verksamhet bör reserveras utöver skolans egentliga löneanslag. Finansieringen skall inte förverkligas så att anslagen tas från timresursen så att t.ex. grupperna blir större, valfriheten begränsas eller mängden kontaktundervisning minskas.”

När det gäller att arbetsuppgifterna ska rymmas inom arbetstiden:

”Utförandet av och ersättningen för merarbetet … förutsätter alltid ett separat förordnande av arbetsgivaren. Om förordnande inte ges finns det ingen skyldighet att utföra arbetet och det ersätts inte heller.” men också en intressant notering: ”Lärararbetsdagar bör i regel inte förläggas till lördagar.”

2005 utökade man ”Samplaneringstiden” från två till tre timmar i veckan (3-5h/2 veckor för gymnasiet och övningsskolorna). Det är tid som kan användas till exempel för samarbete med elevernas vårdnadshavare,planering av skolans fostringsarbete planering av evenemang som hör till skolans verksamhet, t. ex. fester, resor samarbete med lärarna vid andra skolor och daghem samarbete med skolpsykologen, hälsovårdspersonal eller andra myndigheter i frågor som gäller eleverna planering av undervisningen i form av samarbete mellan två eller flera lärare

”Målet för samplaneringen är att utveckla hela skolenheten så, att lärarens helhetsansvar för skolarbetet accentueras. Samplaneringen bör vara målinriktad. I sin bästa form är samplaneringen en skapande verksamhet fri från olika bindningar och kan verka utjämnande på eventuella inre konflikter i skolan, förbättra vi-andan, skapa en lugn och trivsam arbetsmiljö och öka möjligheterna till produktivt arbete.”

”Samplaneringens möten behöver inte protokollföras och den tid som används antecknas inte i dagboken. Även om man har reserverat plats i läsordningen för gemensam samplaneringstid bör man undvika onödiga gemensamma möten.”

Hoppsan! Den sista meningen har livligt diskuterats i skolchatten för någon månad sedan. Vi måste börja tillämpa detta även om det ännu inte finns avtalat – för både vår egen och för elevernas kunskapstillväxts skull!

”Skolans föreståndare och rektor har ett likartat uppföljningsansvar för den gemensamma planeringen som för t.ex. vård av samlingar och skötsel av AV-apparatur.” – hoppsan! Ibland sägs det att finska lärarlöner inte är bättre än svenska. Det verkar vara en sanning med modifikation; grundlönen är inte så mycket bättre, men det är inte svårt att få extra betalt för att man tar på sig uppgifter över den normala undervisningen, som exempelvis mentorskap ”Ersättning för klassföreståndaruppgift på högstadiet och grupphandledaruppgift i gymnasiet betalas till lärare som förordnats till uppgiften. … På lågstadiet handhar klasslärare klassföreståndares uppgifter utan särskild ersättning”, men även för ”tilläggstimmar”, extra svåra elever, samt ”En lärartjänsteinnehavare som ålagts att sköta AV-material betalas följande ersättning:” 0,5-1,5 årsveckotimme. Med mera.

När det gäller vem som vara rektor är det befriande tydligt:

”Behörig som rektor (2 §) är den som har

  • högre högskoleexamen
  • sådan behörighet som lärare för utbildningsformen i fråga som föreskrivs i denna förordning
  • tillräcklig arbetserfarenhet av läraruppgifter
  • samt examen i undervisningsförvaltning ”

Rektor ska självklart ha en viss mängd undervisning i sin tjänst, olika stor beroende på hur många anställda rektor har. Samma gäller för biträdande rektor. Den rektor som tagit dit mig beklagade att hon endast hade 8 lektioner (skolan har ca 240 elever). I gengäld brukade hon försöka välja att undervisa ”en jobbig åtta” med hänvisning till att verkligen få känna på hur lärarjobbet är…

Elever har även enligt lag rätt till:

Intensifierat stöd: Elever som för sin inlärning eller skolgång behöver regelbundet stöd eller flera olika former av stöd samtidigt ska ges intensifierat stöd i enlighet med en plan för elevens lärande. En sådan plan ska tas fram, om det inte finns ett uppenbart hinder för det, i samarbete med eleven och vårdnadshavaren samt vid behov med elevens övriga lagliga företrädare … Intensifierat stöd inleds och anordnas efter yrkesövergripande behandling inom elevvårdsarbetet enligt 31 a § 1 och 2 mom. och utifrån en pedagogisk bedömning. Det stöd som anordnas för eleven skrivs in i planen för elevens lärande. Intensifierat stöd anordnas kvalitativt och kvantitativt med hänsyn till elevens utvecklingsnivå och individuella behov.”

Särskilt stöd: Det särskilda stödet består av specialundervisning och annat stöd som ges enligt denna lag. Specialundervisning ordnas, med beaktande av elevens bästa och förutsättningarna att ordna undervisning, i samband med den övriga undervisningen eller delvis eller helt i specialklass eller på något annat lämpligt ställe.

”Elevvård: En elev har rätt att avgiftsfritt få den elevvård som behövs för att han eller hon skall kunna delta i undervisningen. Elevvården avser att främja och upprätthålla elevens studieframgång, goda psykiska och fysiska hälsa och sociala välfärd och understödjande verksamheter.”

– och om jag förstått det hela rätt så är de flesta elever någon gång under sin skoltid hänvisade till någon form av Särskilt stöd, som en riktad insats att komma vidare. När det gäller bedömning är man tydlig med att inte enbart elevens kunskaper, utan även dess prestationer och uppförande skall bedömas – och kommuniceras.

Elevbedömning: Syftet med elevbedömningen är att leda och sporra eleverna i deras studier och utveckla deras förutsättningar att bedöma sig själva. Elevernas inlärning, arbete och uppförande skall bedömas mångsidigt. Om bedömning av studieprestationerna och om framsteg i studierna gäller vad som bestäms om detta genom förordning och vad utbildningsstyrelsen föreskriver. Utbildningsstyrelsen beslutar om de uppgifter som skall antecknas i betygen.”

Eleven har inte enbart rättigheter utan även skyldigheter:

Elevens skyldigheter En elev skall delta i den grundläggande utbildningen om han inte av särskilda skäl tillfälligt har fått befrielse. En elev skall utföra sina uppgifter samvetsgrant och uppträda korrekt.”

Sedan en för mig spännande nyhet att religionsundervisningen ska ske med den religion som majoriteten av elever innehar, eller om de är fler, i separata spår – varav ”icke-religiös” är ett:

”En elev som inte hör till något religionssamfund och som inte deltar i religionsundervisning enligt 1 mom. skall undervisas i livsåskådningskunskap. En elev som hör till ett religionssamfund och för vilken inte ordnas undervisning i hans eller hennes egen religion skall på begäran av vårdnadshavaren undervisas i livsåskådningskunskap.”

Även den finska lärarkåren har förstås arbetat fram sina yrkesetiska principer. Till sin struktur är de ganska olika de svenska, även om de i sak har mycket gemensamt:

LÄRARENS RELATION TILL SITT ARBETE Läraren förbinder sig i sitt arbete att följa de normer som reglerar arbetet och de etiska regler som gäller för yrkeskåren. Läraren ska utför sina uppgifter på ett ansvarsfullt sätt. Vidare ska läraren utveckla sitt arbete och sin yrkeskompetens och utvärdera sin egen verksamhet. Lärarens person spelar en stor professionell roll och läraren har därför både en rätt och en skyldighet att satsa på och värna om sin person. I sin yrkesutövning har läraren rätt att bli behandlad rättvist. …

LÄRAREN OCH KOLLEGERNA Läraren värdesätter sin uppgift och respekterar sina kolleger. Läraren arbetar för att samordna resurser på ett konstruktivt sätt och eftersträvar balans mellan sin egen autonomi och kollegerna på arbetsplatsen. Att visa respekt och förståelse för kollegernas individualism och att ömsesidigt stödja och hjälpa varandra är viktiga principer för arbetsgemenskapen. /Lärarens yrkesetiska principer

Jag ser fram emot att komma tillbaks till detta kollegium och fortsätta min föreläsning – men också höra vilka steg de tagit och vad som fungerat respektive inte fungerat av de konkreta metoder vi pratade om. Lärare lär bra tillsammans!

Apropå det – du som är i Stockholm måndag v 44 och ännu inte anmält dig till EdCamp på kvällen – gör det!

Apropå Lärares yrkesetik så har Lärarnas yrkesetiska råd även detta år en café-monter på Skolforum där man kan diskutera yrkesetik. Visst tema kring sociala medier, men all dialog kring yrkesetik är förstås varmt välkommen.

tisdag, 25 oktober, 2011

Är pedagogiken hönan eller ägget?

Hade jag bott i Göteborg hade jag sett till att få ägna en del av fredagen som kommer till att bevista en disputation. På en disputation beskriver ofta opponenten på en timme vad avhandlingen handlar om i powerpointformat. Är det då en vettig avhandling med en vettig opponent har man på det sättet fått till sig kvalificerad kompetensutveckling helt gratis! Ibland delar man till och med ut avhandlingen om man blir sugen att läsa mer sedan. Om inget annat finns numera nästan alla avhandlingar elektroniskt tillgängliga.

Nu på fredag efter lunch disputerar Åse Hansson på Ansvar för matematiklärande. Effekter av undervisningsansvar i det flerspråkiga klassrummet”. Kom inte och säg att det inte är viktigt, relevant och intressant för lärare i matematik – med stor sannolikhet att rönen även går att överföra till andra ämnen. Jag har förstås inte läst avhandlingen än, men det är bara en tidsfråga. Att som lärare läsa en avhandling är faktiskt inte så svårt:

  1. läs baksidestexten, ger översik
  2. läs läsanvisning eller liknande
  3. bläddra fram till ”sammanfattning” / ”diskussion” eller liknande
  4. om det visade sig intressant – gå sedan tillbaks till Litteraturstudie och Metod.

För den som vill göra det ännu enklare för sig kan man hitta bra information på Skolporten, Vetenskapsrådet, Skolverket – eller se till att ta sig till disputationen. Kanske den t o m webbsänds?

Jag hade för övrigt antagligen inte sett att denna disputation var på gång om inte någon av de lärare jag följer på Twitter hade tipsat om Vetenskapsradions inslag med titeln: ”Pedagogiken orsak till sämre mattekunskaper”, vilken förstås var svår att ignorera. Sedan kan man alltid diskutera vad som är hönan och vad som är ägget, däremot är jag övertygad om att lärare behöver mer riktig kompetensutveckling, liksom tid & kraft till att utveckla sitt huvuduppdrag: undervisningen och didaktiken.

söndag, 23 oktober, 2011

Vad är heligt?

På de seminarium kring lärares yrkesroll jag just nu testar är en av diskussionsfrågorna

Vad är kärnan i läraruppdraget?

Mer än en gång har svaret på frågan blivit ungefär:

Får man svära i kyrkan och säga undervisning?

Mitt svar är att självklart får man använda de begrepp som Sveriges riksdag använder, ty vi har ett statligt uppdrag som lärare. Och såhär definierar riksdagen undervisning:

undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden / Skollagen, SFS 2010:800

Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt. Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former. /Skollagen, SFS 2010:800

När jag kom ut som ny lärare hade jag dock fått lära mig att man inte skulle säga undervisning utan lärande. Själv tror jag att det vore bra med en balans mellan de två begreppen. Tänk, så ofta resonemang kring skoltillvaron landar i balans!

Även i Allmänna råden kring undervisning från Skolverket tycker jag vikten av balans lyser igenom:

Läraren ansvarar för att undervisningen utgår från läroplanen samt för att eleverna erbjuds en strukturerad och utvecklande undervisning. Det förutsätter att läraren har en god överblick över de arbetsprocesser som sker i undervisningen och kan avgöra hur gemensamma genomgångar, enskilda bearbetningar av innehållet och samarbete mellan elever kan kombineras för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för elevernas kunskapsutveckling. /Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen, Skolverket 2011-10-19

John Steinberg skriver i senaste numret av Skolvärlden att det vore lätt att höja skolans resultat. Det handlar helt enkelt om att sätta lektionen i centrum. Jag har även lyssnat till hans föreläsning ”Lektionen är helig: när undervisningen står i centrum”, han är en föreläsare och författare jag varmt kan rekommendera. I föreläsningen hänvisade han till en internationell undersökning över hur stor del av undervisningstiden som de facto hade använts till just det. I japan var denna siffra 99% och när man frågat hur de lyckades med det hade svaret enligt uppgift lytt ungefär:

Jamen, det är väl klart – lektionen är ju helig!

Jag minns inte säkert vilka de andra länderna var eller exakt vilken procentsats de hade, men den var avsevärt lägre. Tänker jag efter hur många dagar och lektioner som går bort för att annat ska göras – fotografering, idrottsdag, temadag, lösa rastkonflikt, luciafirande, caberetövning osv. Bitvis lovvärda aktiviteter, men inte helt självklart att prioritera när man tänker att

Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande /Lärares yrkesetik

Ty tiden och kraften är ju begränsad och det gäller att i varje stund välja. Tyvärr är det ju så att varje JA till något samtidigt innebär ett NEJ till något annat. Så det gäller att säga JA till rätt saker. Högst sannolikt handlar det som så ofta om BALANS.

Jag minns också en tidig utvecklingsartikel där två lärare i Samhällskunskap som hade räknat efter hur många timmars undervisning det teoretiskt var på en termin för en elev. Sedan hade de räknat bort upprops- av avslutningsdagar, idrottsdagar, temadagar osv. Sedan ska varje arbetsområde introduceras och eleverna ska vara delaktiga i planering och val av arbetsformer. Formativ bedömning av inlämningsuppgifter samt kommunikation av betyg tog också tid. Jag vill minnas att ungefär hälften av den tänkta tiden fanns kvar för själva undervisningen och lärandet. Självklart kan man se elevinflytande och bedömning som en del av lärandet, men samtidigt kan vi konstatera att det centrala innehållet rymmer en hel del stoff vilket kräver sin tid och sin kraft.

Vad hålls egentligen heligt i den svenska skolan idag? Vad bör hållas heligt? Av vem och på vilket sätt?

Vad kan vi lärare göra för att sätta verklighet bakom orden:

”I sitt arbete sätter lärare eleverna och deras lärande i centrum… Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar. Lärare ska på allt sätt använda sitt yrkeskunnande till att höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna. Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats. Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbetet enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter. Lärare tar därför ansvar för att utveckla sin kompetens både när det gäller yrkets utveckling och innehållet i undervisningen” /Lärares yrkesetik

torsdag, 20 oktober, 2011

Råd & Dåd från Statens Skolverk

Skolverket har i veckan släppt sina Allmänna råd om planering och genomförande av undervisningen. Till de allmänna råden finns även kommentarer som ska vara ett stöd för läsandet och arbetet med råden. ”Allmänna råd” låter som lite tips & trix, men det är istället faktiskt frågan om:

”Allmänna råd syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning och till att främja en enhetlig rättstillämpning. Råden bör alltså följas om skolan inte handlar på ett annat sätt som gör att kraven i bestämmelserna uppfylls.” /Allmänna råd s 4

Är det bra eller dåligt att Statens Skolverk stadgar Allmänna råd för hur lärare ska planera, genomföra och följa upp sin undervisning? Ja det beror förstås på hur man ser på lärares professionalism, skolans likvärdighet, kommunens/huvudmannens självbestämmande. Samt förstås på hur råden är utformade. Här ett axplock som vi diskuterade igår på seminariet ”Lärares yrkesroll”:

Lärare bör (i betydelsen ska, här ett axplock):

  • strukturera och styra de processer som sker i undervisningen och skapa balans mellan gemensamma genomgångar och diskussioner, enskilt arbete, och samarbete mellan elever för att skapa goda förutsättningar för varje elevs lärande.
  • se till att eleverna förstår syftet med de aktiviteter som ska ske i undervisningen, vilka kunskaper de ska ges möjlighet att utveckla samt hur de ska få visa sina kunskaper.
  • tillsammans på skoleneheten regelbundet analysera och diskutera hur olika elevprestationer bedöms i förhållande till kunskapskraven
  • dokumentera sina planeringar och uppföljningar så att de ger stöd för att: genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen; kommunicera med elever och vårdnadshavare vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras
  • använda sig av effektiva rutiner och former för dokumentation … som ger en grund för kommunikation av bedömning och betygssättning…

Vi kunde inte finna något i detta som var direkt kontroversiellt, utan som en deltagare uttryckte det:

… detta är väl ungefär vad vi gör…

– samtidigt som det självklart också finns en del förbättringspotential, men det är absolut en del av läraryrkets kärna. Vi gick också vidare till vad som står att

Rektor bör (i betydelsen skall, här ett axplock):

  • organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att planera undervisningen,
  • fördela undervisningstiden så att eleverna ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt i alla ämnen
  • organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar att följa upp undervisningen och vid behov anpassa planeringen till nya förutsättningar.
  • stödja lärarna i deras arbete med att bedöma elevernas kunskaper genom att tillsammans med dem utveckla gemensamma rutiner och former…

– och här var det inte svårt att finna en hel del utvecklingspotential. Jag tror nästan alla rektorer ärligt vill organisera verksamheten så att lärarna ges förutsättningar, men sedan kommer motstridiga krav från skolhuvudmannen och annat prioriteras alltför ofta i tid och kraft. Jag tror skolan skulle tjäna mycket på att alla rektorer borde ha något litet undervisning i sin tjänst. De klarar det i Finland, så varför skulle inte vi? Men det kräver förstås att rektor får reella möjligheter att genomföra sitt pedagogiska ledningsuppdrag – vilket i sin tur kan göra att lärarna får möjlighet att genomföra sitt.

Beklämmande läsning i dagens SvD: Arbetsvillkoren för lärare allt hårdare.

Jag är evig optimist. Jag tror och hoppas att Skolverkets Allmänna råd kring undervisning, tillsammans med Lärares yrkesetik, tydliga skrivningar i Skollag och Läroplan, Lärarlegitimation och en hel del engagemang och slit faktiskt kan höja lärares status, professionalism och förmåga att faktiskt säga ifrån när det tillkommer arbetsuppgifter som inte tillför elevernas kunskapstillväxt lika mycket som andra uppgifter. För det gäller att minnas

att varje JA till något också parallellt innebär ett NEJ till något annat, ty tiden & kraften är begränsad.

För vad kan egentligen hända med landets kunskapande den dag lärarkåren utvecklat en ödmjuk orubblighet?

torsdag, 13 oktober, 2011

Läraryrkets tre ben

Sitter nu på tåget hem från Utbildningsvetenskapliga kommitténs Resultatdialog. Det har varit två givande dagar med många nya tankar och idéer. Tänkte ta en liten lur, men tankarna surrar.

Inte minst ringer orden från den avslutande paneldebatten:

Evidens + Beprövad erfarenhet + Personlig Bedömning = Läkarkårens tre ben. Kan det även ses som Lärarnas? /Ingrid Carlgren, professor

Det låter högst rimligt att detta bör vara de tre ben på vilket läraryrket måste vila på. Inget av dessa ben får saknas! Evidens finns det helt enkelt inte tillräckligt mycket av. Beprövad erfarenhet måste kontrasteras mot Evidensen. Och utan den personliga och professionella bedömningen faller allt platt om man tänker att lärande och bildning är något i huvudsak ickeinstrumentiellt.

Jag är övertygad om att den beprövade erfarenheten går att vidareutveckla och till viss del även överföra. Här har skolan en stor potential där lärare lär – tillsammans. Ett gott och konkret exempel på detta är EdCamp kvällen 31/10, enligt ryktet finns det ännu platser kvar – se till att anmäl dig!

När det sedan gäller forskningen finns här oerhört mycket att göra! Vetenskapsrådet fördelar medel till en stor del av forskarSverige, där merparten går till teknisk forskning (1,3 miljarder), medicin (1,1 miljarder) men Utbildningsvetenskapen numera dock ses som en självklar del även om den bara får 200 miljoner. Tyngdpunkten av den medicinska forskningen är klinisk forskning med direkt och praktisk nytta för praktiserande läkare. Inom skolforskningen kan vi notera att det inte varit samma tyngdpunkt, även om vi i 360s lärarpanel kan konstatera att det känns som det kommer mer och mer relevant och intressant forskning för verksamma lärare.

”När forskning kommer fram till att fler lärare är bra hjälper inte det läraren i klassrummet att förbättra undervisningen” /Ingrid Carlgren, paneldebatt Resultatdialog 2011

Evidens” är ett ord i tiden, med politiska och ekonomiska vinster i faggorna. Evidens kan dock packas in på väldigt olika sätt, vi måste kunna packa upp och definiera vad som avses! Om inte lärarnas autonomi återigen ska förminska och lärare mest ses som tekniker/utförare. Det tror jag vore en farlig väg att gå, den har vi redan prövat med känt resultat.

”Forskningens Evidens mäter och fokuserar bara en liten del av skolans alla mål.” /Claes Nilholm, professor, paneldebatt Resultatdialog 2011

När det gäller den vetenskapliga evidensen finns såväl möjligheter som problem. Dessa måste ”branschen” gemensamt ta tag i – och lärarna måste vara mycket aktiva i detta arbete. Jag tror att lärare är intresserade, givet att förutsättningarna finns (läs: tid och kraft).

När det gäller den personliga bedömningen och det personliga omdömet tror jag även det går att utveckla. Mig veterligen går det inte att göra det utan att på vägen gå på en och annan mina. Man måste helt enkelt få göra fel – inom vissa gränser – lära sig av dessa och gå vidare klokare. Gör man det dessutom gemensamt kan det bli till ett kollektivt lärande, Nihlfors pratade idag om ”bygga upp en kunskapsbas som man faktiskt lämnar efter sig”.

Vilka tre ben står du på? Hur står det till med Evidensen, Erfarenheten och Omdömet? Kan man tänka sig att en ödmjuk orubblighet kan vara en väg att gå?

PS. Missa inte #skolchatt på Twitter ikväll torsdag kl 20-21, med ämne ”Vad ska forskutbildade lärare/lektorer och andra ”karriärlärare” bidra med i skolan?”. Om du läser detta senare så går det bra att gå in efteråt och läsa. Läs på re:flex-bloggen hur man kan tänka och komma igång. Obs! Du behöver inte lämna ut något av dig själv för att läsa vad andra kollegor land och rike runt skriver! DS.

onsdag, 12 oktober, 2011

Främja No genom samhällsfall?

Att utgå från samhällsfrågor i grundskolans naturorienterande undervisning – kan det vara ett sätt att öka elevers intresse och kunnande?

– Detta har varit frågan för av forskningsprojekten som fått stöd av Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté och som nu redovisats vid UVKs Resultatdialog. Vi vet ju att intresset för naturvetenskap minskar, liksom att det är ojämt fördelat mellan kön, social och ekonomisk bakgrund. Går detta att göra något åt?

För att pröva frågan har man satt ihop ett konkret material med ”fall” som utgår från aktuella samhällsfrågor, inkl lärarhandledning. Man har sedan sökt intresserade lärare och låtit eleverna delta i enkätundersökningar både före och efter undervisningen. Man har även gjort klassrumsobservationer.

Konklusion: Kanske kan vi öka elevernas intresse för naturvetenskap genom att utgå från fall med aktuella samhällsfrågor – men det hänger framförallt på hur läraren väljer att förvalta materialet!

Inte oväntat, men måhända kanske ändå intressant och användbart. Redovisningen på Resultatdialogen fick bara 20 minuter, så det finns säkert en hel del mer att hämta här. Relevant och praktiskt grundad skolforskning kan absolut ge perspektiv och bidrag till yrkesspråk. Här gav det till och med något så konkret som ett metodmaterial. Intressant i sig tänker jag.

söndag, 9 oktober, 2011

Låta lärare vara Lärare?

Läser dagens tidning: Omöjligt uppdrag vara lärare idag. Väl fångat av en grupp lärare, smaka till exempel på följande meningar:

”De två huvuduppdragen vi lärare har handlar om kunskap och värdegrund. Det är två ord som inte bara ska dokumenteras, utan de ska framför allt genomsyra vår vardag.”

Frågan är hur vi lyckats hamna i detta granskningssamhälle där mer och mer tid läggs på dokumentation, vilket gör att tiden för att utforma själva verksamheten blir allt mer knapp? Visst är det märkligt att det ens ska behöva påpekas att för att skolutveckling ska bli verklighet krävs att:

”Man måste låta lärarna hålla på med det de är intresserade av; själva undervisningen och det som konkret hör till den” /Anette Odenswärdh, som disputerade med avhandlingen Ansvarsförhållanden vid skolutveckling” vt 2011

Kanske inte särskilt konstigt att Hälften av lärarna funderar på att byta yrke? Jag hoppas verkligen Lärarlegitimationen kan vara en pusselbit mot att på allvar sätta gränser och fokus kring själva läraryrket – för kvalitet handlar om målen och det viktigaste.  Själv ska jag nu ladda inför morgondagens undersökande seminarium kring ”Lärares yrkesroll för lärare i år 1-6″, LR Stockholm. Blir sannolikt intressant och givande!

torsdag, 6 oktober, 2011

Ansvar för skolutveckling?

Så, då var man tillbaks på Universitetet för en kort paus från föräldraledighetens sångstunder på Öppna förskolan. Sist jag var här var när vi gjorde studiebesök med förra klassen (jag gör alltid det i år 3, ett mycket givande studiebesök – alla får då ett positivt förhållande till Universitetet och fortsatta studier). Det känns mycket bra, jag trivs verkligen med att vara i en bildningsinstitution. Men när blev egentligen studenterna så här unga… Nåja, anledningen till att jag är tillbaks är några av de öppna föreläsningarna på Forskardagarna.

Forskardagarna genomförs för trettonde året i rad. De bjuder på 50-talet öppna föreläsningar i en mängd olika ämnen. Jag lockas av rubriken Ansvarsförhållanden vid skolutveckling, med Anette Oxenswärdh som disputerade i maj 2011. Föreläsningen ges i Hörsal 2 som har plats för 300 åhörare. Vi är i alla fall 15 stycken på plats.

Diskrepansen mellan politikens intentioner och förvaltningarnas verksamhet är det som står i studiens fokus.

  • Uppdraget misstolkas genom simultan användning av flera läroplaner.
  • Delar av det gamla betygssystemet används vid bedömning.
  • Statliga uppdraget prioriteras inte av alla kommuner.

– Allt detta handlar om ansvar. Uppdrags och ansvarsförståelse måste, enligt Oxenswärdh omformas av de professionella i skolans alla systemnivåer. Två modeller har undersökts i studien: Frirums-modellen (Berg) och Effektiva-skolor-modellen (Grosin). Dessa är väldigt olika till sin struktur, men har det gemensamt att båda har stor erfarenhet och koncentrerar sig på skolutveckling på organisationsnivån i syfte att göra skolan bättre för eleverna utifrån kunskapsuppdraget. Båda modellerna visar sig få igång en lärprocess hos de professionella med hjälp av kollektivt lärande där uppdrag och ansvar synliggörs. Båda modellerna har också processer som går flera varv och viss långsiktighet.

”Det verkar räcka med att det kommer någon utifrån med struktur, ledarskap och en bra idé och modell för organisationsutveckling för att de ska ta fart. Lärarna i skolan vill utvecklas, men måste ges tid och möjligheter.”

”Det är jätteviktigt att skolans huvudman är med och konkret stödjer arbetet, som måste göras långsiktigt”.

Vad kan de lokala huvudmännen och rektorn göra för att stödja lärarnas lärprocess? Odenswärdhs svar på denna fråga är:

”Man måste låta lärarna hålla på med det de är intresserade av; själva undervisningen och det som konkret hör till den”.

Det måste alltså bli till en kontinuerlig och uthållig process och ingen engångsfluga! Det måste baseras på ömsesidig respekt och förtroende för varandras uppdrag och ansvar, där vi tillsammans skapar reella möjligheter för att det som står i Lärares yrkesetik kan få bli till verklighet:

”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde.”

Efter Odenswärd lyssnade jag på mer konkreta Björklund Boistrup: bedömning och återkoppling i matematikklassrum.

måndag, 3 oktober, 2011

Informationsflöde

Tog idag tåget till Norrköping i syfte att leda ett seminarium kring Lärares yrkesetik. Denna gång består gruppen av lärare i modersmål. Det är en grupp med ganska speciella förutsättningar för sitt lärarskap, men jag är övertygad om att seminariematerialet håller även denna gång.

Uppe med tuppen går jag in och tittar på hur pendeltågstrafiken ligger till, inga förseningar anges i störningsinfo. Bra, då hinner jag äta frukost och läsa morgontidning och lite Twitter. För mig är morgonen viktig, en bra start gör att resten av dagen kan få vingar.

Väl framme på pendeltågsstationen finns ingen mer information än att ”Realtidsinfo saknas”. Jag noterar dock att jag inte ser pendeltågets lyktor på avstånd, vilket man brukar kunna göra. Inser att det snart blir knepigt att hinna till tåget. Fortfarande ingen info. Sedan kommer information om nästnästa tåg, dvs man har uppenbarligen ställt in det tåg jag tänkt ta. Utan att ge någon annan info. Jag tar långa benet före ut till taxistolpen, kastar mig in i en taxi som precis hinner till Stockholms central. I taxin ser jag via mobilapp Tågtavlan att tåget ska gå från perrong 11. Ingen info om ev försening.

Springer ner på perrongen (hatar att springa till kollektivtrafik, men vad gör man inte med 40-talet seminariedeltagare som väntar på en vid ankomst), kastar mig in på tåget. Bara för att så småningom upptäcka att jag befinner mig på tåget som skulle ha avgått för en timme sedan… Nu uppdateras även informationen i mobilappen om detta.

Tågvärden går också ut med information om att tåget är försenat, vad det beror på, hur man tror fortsättningen blir. Inte minst informerar hon om hur SJs restidsgaranti fungerar. Hon inpräntar också vikten av att man meddelar ev anslutningar, ”så ska vi se vad som går att göras”. Det är service!

Att det ibland blir förseningar förstår jag. Men att man idag, år 2011, inte kan få fram information om det förstår jag inte. Det är så mycket lättare att stå på en perrong och vänta på ett tåg om man vet när det kan förväntas anlända. Eventuellt har man då också chansen att styra om sin resa, vilket är något som alla tjänar på. Detta har jag påtalat mer än en gång till både SJ och SL – se till att få ordning på informationen också, inte bara på själva trafiken. Självklart påtalade jag också för dagens tågvärd att informationen hon gav var bra och tydlig.

Uppmärksamma det goda, så ökar chansen att det ska återkomma – mångfalt.

Eller som Trevor Dolan säger: ”Det gäller att ta dem på bar gärning när de gör rätt!”

Samtidigt är det förstås viktigare att trafiken flyter än att vi får information om förseningarna, om man nu måste välja/prioritera. Parallellen till skolan tycker jag inte är svår att göra – hur stor del av tiden och kraften ska ägnas åt att göra själva undervisningen och hur stor del ska gå till att dokumentera den? Som så ofta annars tror jag BALANS är det gyllene ordet.

Detta för mig osökt in på en aktuell twitterdiskussion kring kommunikation av elevers frånvaro. Denna måste självklart meddelas hemmet, som en del i att hjälpa föräldrar att ta sitt föräldraansvar. Frågan är bara hurnärpå vilket sätt samt av vem det ska ske. Ska det ske i realtid krävs antingen ett välfungerande IT-system, att det finns någon administrativ personal som får denna funktion (när jag gick på högstadiet fanns skolvärdinnor, vilka på många sätt gjorde stor nytta) eller att lärare prioriterar tid och kraft att jaga föräldrar med telefon. Det är ju inte alltid så att föräldrar sitter vid telefonen och väntar på att läraren ska ringa… Ibland kan denna prioritering av tiden och kraften vara helt rätt, men jag är inte säker på att det alltid är det.

Kan man tänka sig att den legitimerade läraren får ta ansvar för att avgöra detta utifrån Lärares yrkesetik? Den stadgar ju bland annat att

”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”

”…verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter”

”Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande”.