Välkommen till verkligheten

Läser i dagens SvD att Arbetsmiljöverket ska arbeta fram en ny strategi för att inspektera skolans arbetsmiljö. Det är bra och absolut på tiden.

Arbetsmiljölagen gäller faktiskt såväl elever som lärare och annan personal. Inte egentligen, utan gäller såsom varandes lag, beslutad av Sveriges riksdag.

Arbetsmiljölagen finns.

Den går att läsa.

Den är begriplig.

Den ska följas.

Samtidigt ringer Torkel Klingbergs ord i minnet:

“Risker måste vägas mot individuell frihet, och det är inte alltid maximal säkerhet är målet. Den roll som det utforskande tonårsbeteendet fyllde för 40 000 år sedan kan fortfarande vara viktigt.” /professor Klingberg, Den lärande hjärnan, 2011

Ett av min kommande boks dilemmata kretsar även kring detta, jag tar tacksamt emot kommentarer, tips, funderingar och frågor kring detta UTKAST till text:

(Läs mer…)

Intervjuades i somras till tidningen Metro, Skolans dags-bilagan. Det är alltid intressant att bli intervjuad, ger helt enkelt reflektionshjälp utifrån. En sak jag blev påmind om var att det finns många likheter mellan att leda en klass och leda dansen kring midsommarstången/julgranen. Det gäller att ledaren är där. Inte bara fysiskt, utan verkligen mentalt.

”Ledaren måste alltid ha minst 1% roligare än deltagarna” som en av mina folkdansledarkollegor uttryckt det hela.

Det får inte heller finnas något utrymme för osäkerhet, om det ska bli roligt måste ledarskapet vara tydligt. Ledaren måste inge en känsla av trovärdighet, att han eller hon vet vad han eller hon pysslar med. Det måste absolut finnas en kommunikation med deltagarna, ledaren kan inte köra ett eget race. När det är 350 personer i sju ringar (som det är på en av de två midsommarfester där jag leder danslekarna) kan man kanske inte kommunicera enskilt med var och en av dessa, men absolut med några – och det med övertygelse så att alla känner att de är med i sammanhanget. Hatties forskning i Synligt lärande ger också tydligt stöd för detta, ”Lärares tydlighet i undervisningen” är tillsammans med ”Förtroendefulla relationer” några av de påverkansfaktorer som har störst effekter.

”Lärares tydlighet i undervisningen (0.75) avser lärares förmåga att klargöra mål och kriterier för måluppfyllelse samt tydligheten i undervisningen kring organisation, förklaringar, exempel, handledd övning och bedömning av elevernas lärande. Att bygga förtroendefulla relationer (0.72) med eleverna handlar om att respektera elevernas bakgrund och kultur samt ha förmåga att lyssna, känna empati, ge värme och uppmärksamhet. Elevens förtroende för läraren skapar trygghet i studiesituationen och leder till goda studieresultat.” /Synligt lärande

Jag vet inte om lärare måste ha 1% roligare än sina elever, men jag är fullständigt övertygad om att lärare måste vara ordentligt engagerade för att lyckas. Och därmed kommer jag till ett ämne som jag känner allt mer frustration kring – de ständiga och i verksamheten icke-förankrade projekten. Något som även SKLs forskarförfattare verkar ha uppmärksammat då man färgmarkerat stycket i rapporten:

”Användning av rapporten

Innan man påbörjar utvecklingsprojekt som utgår från faktorer som Hattie identifierat i sin studie är det betydelsefullt och värt mödan att fördjupa sig i ytterligare forskning som belyser likartade faktorer och strategier. Dessutom är kartläggningen av de lokala villkor som omgärdar den aktuella skolan eller kommunen lika betydelsefull för att ett utvecklingsprojekt ska leda till verklig utveckling.” /Synligt lärande, sid 8

Precis som mitt engagemang som dansledare på midsommar kan eldas på men också släckas, kan mitt engagemang som lärare såväl tuktas som fås att blomstra. Lika viktigt som lärarledarskapet är förstås skolledarskapet. Liksom ledarskapet på huvudmannanivå, vilket måste ge professionen på golvet både förutsättningar som förtroende.

För övrigt anser jag att lärare bör utveckla en ödmjuk orubblighet, liksom ständigt sträva mot att utveckla sitt ledarskap.

Tog ett par timmar ledigt från föräldraledigheten för att bevista SKLs presskonferens kring rapporten Synligt lärande – Lärarens återkoppling är nyckeln till goda resultat men sitter nu här och betraktar lilla Nea, full av tankar. Jag vill förstås att hon ska få bästa möjliga skola när hon växer upp, så hon kan bli till den aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individ och medborgare hon har potential till. Dessutom ser jag som lärare inte enbart skolan som en födkrok, utan ser även dess värde som bildningsinstitution.

Dagens bästa fråga på presskonferensen stod Sandra på Skolporten för (på ett ungefär, det exakta citatet finns på nätet):

När vi nu faktiskt vet vad som spelar roll och inte, hur når detta ut till de enskilda skolorna och lärarna? Hur blir det något av det hela, rent konkret?

och här blev förstås svaret det förväntade; att SKL gör sitt för att försöka förmedla detta till sina medlemskommuner, som en del i kunskapsbygget och kunskapsunderlaget. I detta arbeta har man även börjat ranka sina medlemskommuner. Det är väl bra så långt tänkte jag, frågan är bara hur långt de når ut, rent konkret. Det var också en fråga jag ställde efter presskonferensen;

Finns det forskning som visar vilka effekter olika politiska beslut på den kommunala nivån får för skolresultaten?

Något verkar finnas att hämta i SKLs öppna analys, men mycket här verkar återstå att göra. En del av mina spontana tankar från presskonferensen (här finns även webbsändning, powerpoint, rapporten mm) hamrades ner i mitt Twitterflöde:

• ”Viktiga påverkansfaktorer kan påverkas i hemmet: intellektuellt engagemang, positiva attityder, betydelse av ansträngning”
• ”Motivation i sig verkar inte ha betydelse, däremot har motivation betydelse för ansträngning och engagemang, vilket i sin tur har stor betydelse.”
• ”Känslan av att vara en ‘lärande individ’ kan påverkas av hem och skola – påverkar den största effekten, som är den av självskattning
• ”Socioekonomisk status stark påverkansfaktor, men förutsäger ej individers skolprestationer. ”
• ”Föräldrars förväntningar och ambitioner har väldigt stor betydelse, familjestruktur mindre”
• ”Avgörande faktorer i skolan: studiero, klassrumsklimat, ledarskap i klassrummet”
• ”Läraren undervisningsskicklighet spelar störst roll” innebär också ”Alla lärare gör inte skillnad”…
• ”All undervisning är inte effektiv! Ömsesidig undervisning, återkoppling visar god effekt, PBL gör det ej!
• ”Bara för att klasstorlekens storlek inte visat några större effekter ska vi inte dra slutsatsen att vi kan öka antalet elever”
• ”Utveklingsarbete för bättre resultat i skolan, som stöd för kommunens och skolans ledning göra betydande skolforskning tillgänglig”
• ”Sedan 70-talet har man studerat IT i skolan. All forskning visar att det som möjligen ger effekt är lärares medvetna arbete med dem”

Intressant att notera att mindre klasstorlek inte gav de stora effekterna man kan tänka sig, men enligt Håkansson (som ”översatt” Hattie i rapporten Synligt lärande) är Hattie tydlig med att ”vi inte därmed ska dra slutsatsen att vi kan öka antalet elever”. För en lärare är det ju inte svårt att förstå att faktorer som de facto enligt studien ger effekt i form av:

• Studiero
• Klassrumsklimat
• Lärares ledarskap
• Lärares återkoppling

självklart påverkas påtagligt utifrån hur många elever man som lärare har ansvar för. Detta var också en fråga jag ställde, om det fanns något i materialet kring detta, vilket det tydligen inte fanns, mer än att det som spelar roll är ”effektiv tid tillsammans lärare – elev”, inte tiden i sig. Exempelvis har finska elever inte mer utan snarare mindre undervisningstid än svenska elever.

Jag skulle vilja se en studie över antalet elever per lärare, inte enbart i undervisningssituationen, utan just utifrån återkopplingssituationen. Effektiv återkoppling kräver dels en fungerande undervisningsrelation, dels tid och möjlighet att göra bedömningen som ligger bakom återkopplingen. För mig får detta konsekvenser i form av antal elever som varje lärare ansvarar för, samt fredad tid utan elever i syfte att planera och följa upp själva undervisningen. Viss del av denna fredade tid kan och bör användas till kompetensutveckling, här var rapporten tydlig. Men hur får man till det rent konkret om man samtidigt ska ha allt fler elever, allt fler timmar?

I höst ska jag prova ett nytt koncept med seminarier kring lärares yrkesroll, tror det kan bli mycket spännande. För mig signalerar seminarium just deltagarnas aktiva deltagande i såväl agenda som innehåll, förhoppningen är att både jag och deltagarna ska därifrån något klokare, men också mer nyfikna. För mig är det en del av tjusningen med läraryrket – att det aldrig blir färdigt, att det alltid finns potential kvar.

Men snälla, låt mig då som lärare också få möjligheter och arbetsro att utveckla just det! Och låt också mina barns framtida lärare få möjligheten, vi har inte råd med att fler goda lärare lämnar världens viktigaste yrke för att de inte längre mäktar med. Hur utvecklar vi istället en ödmjuk orubblighet? Det undrar jag, och lilla Nea (som har några år kvar till skolan).

”Jag har en fröken som heter Birgitta, en fröken som heter Monica och en rektor som heter Anders”. /Moa, 6år, en vecka efter start i förskoleklass

Rektor på mina barns skola är känd till såväl namn som utseende av eleverna. Han verkar tillämpa management-by-walking-around, vilket jag – med stöd i såväl forskning som beprövad erfarenhet – anser vara en framgångsfaktor. Vikten av rektors kommunikation i en framgångsrik skola, där rektor medvetet valt framgångsrika normer för sitt ledarskap ska inte underskattas.

När det är upprop är det verkligen upprop. Hela skolan samlas på skolgården, rektor håller ett kort och kärnfullt tal. Sedan ropar han upp samtliga klasser. I samma takt som rösterna blir mörkare och fylligare blir också ”JAAA!” tunnare… Men dock, det blir tydligt vilka som är i skolan och vem som är rektor. Till sist kommer glassbilen med glass till alla barn, det ska vara en fest att börja skolan.

Ett annat sätt att visa ledarskap är att stå upp för arbetsmiljön –

”det är faktiskt människor det handlar om, som ska vistas i dessa lokaler och utföra något av det tuffaste jobb som finns – lärande”

som min bästa rektor uttryckte det i ett tydligt samtal med en slarvig målarförman från fastighetsbolaget. Även här framstår barnens rektor som ett föredöme, anmäler den egna skolan till Arbetsmiljöverket då ventilationen är under all kritik, istället för att sopa problemen under mattan.

Arbetsmiljölagen gäller faktiskt såväl elever som lärare och annan personal. Inte egentligen.

• Arbetsmiljölagen finns.
• Den går att läsa.
• Den är begriplig.
• Den ska följas.