Läser dagens SvD att ny strategi mot mobbning måste till. Absolut, så är det. Men att skuldbelägga alla lärare minskar inte mobbningen! Det som krävs för att få bukt med mobbing är dels en vilja, dels fungerande strategier och kompetens. Jag påstår absolut att viljan finns. Hos alla lärare, med något enstaka undantag. Dessa undantag bör inte heller få sin kommande lärarlegitimation, men det blir en annan och senare fråga. Hursomhelst handlar det om det sällsynta undantaget. Men det räcker inte med vilja, det måste samtidigt till strategier och kompetens. Jag vill hävda att dessa många gånger också finns, även om de behöver utvecklas här och var – eller snarare överallt, då detta är ett område där vi tyvärr sannolikt aldrig blir helt fullärda. Men det räcker inte ens med vilja, strategier och kompetens. Det behövs också tid och kraft.
Med en hög arbetsbelastning är det svårt att hinna allt. Vårt huvuduppdrag att undervisa är tyvärr bara en liten del av det arbete en lärare utför. Förutom det självklara att förbereda lektioner, rätta prov och uppsatser, sätta betyg och upprätthålla dialog med föräldrar, förväntas vi lärare vara allt från psykologer och kuratorer till administratörer och ordningsvakter. Ofta har vi 30 elever i varje klass och upp till fem klasser om dagen i olika klassrum. Det är svårt att vara överallt samtidigt. /Metta Fjelkner, SvD
Metta – det är inte alls svårt, det är faktiskt omöjligt! Man kan inte heller använda all kraft överallt, samtidigt, hela tiden, oavbrutet. Man måste prioritera, och vi vet båda att lärare idag inte önskar annat än att få fokusera på undervisningen och byggandet av den professionella undervisningsrelationen och undervisningsgemenskapen – vilket jag påstår är en hörnsten i en välfungerande strategi mot mobbning. Framgångsrika skolor har kunskapsuppdraget i fokus, når därmed samtidigt de sociala målen. Det handlar väldigt mycket om kommunikation, hela vägen. Här finns en hel del evidens om vikten av rektors kommunikation och ledarskap.
Mitt huvuduppdrag är kunskap och lärande. Trygghet och trivsel är medel för att nå målet. En människa som inte är trygg använder tid och kraft åt att skapa sig trygghet, har därmed mindre tid och kraft till att lära sig saker. En människa som trivs lär sig mer. Därför skapar jag som lärare och som ledare trygghet och trivsel. De är medel för att nå målet, de räcker inte som mål. Men det räcker inte att det är tryggt och trivsamt i skolan! Det är en förutsättning. Eleverna måste komma till kunskap och lärande. Det är målet. /från min föreläsning om lärarledarskap och arbetsro, Ljungby 16 aug
Snälla beslutsfattare: ge lärare ett tydligt mandat att uppfylla skollagens och läroplanens mål, inklusive värdegrundsmål. Ge oss frihet, ansvar och befogenhet, men också möjligheter och reella resurser. Lägg inte på fler uppgifter utanför huvuduppdraget. Tro inte att alla samhällets problem kan lösas genom ännu ett inslag i skolan och i lärarutbildningen. Våga prioritera! Och våga också lita på Lärarnas yrkesetik, som i år fyller tio år. Här ett litet, litet axplock:
Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning
- ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande
- alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier
- bedriva och utveckla sitt arbete utifrån såväl vetenskap som beprövad pedagogisk erfarenhet
- ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde
- ta ansvar inte bara för att eleverna lär, utan också för vad de lär
- påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna
- respektera såväl kollegers som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i skolvardagen
- anlita annan sakkunskap för att vid behov hjälpa eleverna
För att lyckas krävs dock att det finns tid och kraft. Inte alls självklart fler timmar i skolan, eller fler timmars undervisning – utan mer tid för varje elev. Som det är idag har få lärare inte ens tre minuter per dag åt varje elev. De stora bovarna här heter fler undervisningsgrupper, större grupper, mer administration, fler kringuppgifter. Det är här man måste börja sålla om vi ska finna en fungerande strategi mot mobbing. Man kan helt enkelt inte bre hur tunt som helst med smör om man vill ha en ätbar limpsmörgås – liknelsen om brödet och smöret äger här sin giltighet!
”…det måste väl ända vara så, att det går lite bättre om man inte fyller varje dag till brädden, så fullt upp att det inte fyller varje dag till brädden, så fullt upp att det inte går att titta över kanten. Varken framåt – eller bakåt.” /Karin Thunberg, SvD 110820
Slutligen är jag övertygad om att många elevers kunskapstillväxt skulle gynnas av lärare som utvecklar en ödmjuk orubblighet.
