Välkommen till verkligheten

Avslutade nyss en föreläsning för 200 högstadieelever kring ”Stress och Arbetsro i skolan” på Djurgårdsskolan Eskilstuna. Vi var inpackade i en liten aula, där syret sakta men säkert blev alltmer bristvara. Stolarna räckte inte till alla, så några fick sitta på golvet. Ämnet var inte direkt sexigt. Men uppenbarligen angeläget, de orkade lyssna i nästan 90 minuter.

När jag kom till skolan möttes jag av intern-TV som meddelade att det var ”Elevernas vecka”. Lite lustigt tänkte jag, är inte alla veckor elevernas vecka? Om inte skolan är till för eleverna, vem är den då till för? Detta är för övrigt en av anledningarna till att vi inte har ”Roliga timmen” eller ”Klassens timme” i klassen jag undervisar. Att det finns en ”Rolig timme” skulle ju kunna indikera att resten av timmarna inte är roliga, liksom ”klassens timme” att övriga timmar inte var till för klassen…

Nåväl, här var förklaringen till ”Elevernas vecka” långt mera betydelsefull. Rektor hade nämligen gett eleverna frihet under ansvar att själva utforma en vecka. Elevrådet hade fått ett eget budgetansvar. Likaså Kamratstödjarna och Miljögruppen mfl grupper. Och det var uppenbarligen en ganska rimlig budget, när man som ett av inslagen kan plocka in en utomstående föreläsare, bokad genom utbildningsföretag. Rektor hade inte bett eleverna komma med förslag och sedan godkänt/förkastat dem, utan i förväg avsatt pengar och lämnat avgörandet till eleverna själva – vilka själva fått fundera, kontakta, diskutera, förhandla, boka. Wow!

”Enda sättet att lära sig ta ansvar är att få ta ansvar”

Jag tycker det är häftigt när Elevinflytande går från att vara ett vackert värde till något konkret. Här var det högst konkret, eleverna hade verkligen fått inflytande över sin vecka. Jag kan också konstatera att fliken ”Elevinflytande” på skolans hemsida samtidigt gapar helt tom (110412 kl 12.56). Det hade förstås inte gjort något om skolan där presenterat något av det de faktiskt gör, men jag är framförallt glad över att de faktiskt gör något och inte bara skriver om det (som jag tyvärr har sett andra exempel på – det är lätt att skriva ”Elevinflytande”, ”Demokrati”, ”Tulipanaros”, men svårare att gå från ord till handling).

Jag är förstås mycket smickrad att de valde att ta dit mig att föreläsa kring Stress och Arbetsro. Det bådar gott tänker jag – här har vi elever som förstått att en del av framtiden faktiskt ligger i egna händer.

Gräset är inte grönare någon annanstans. Det är grönare där man vattnar.

– som jag avrundade föreläsningen med. Jag hoppas och tror eleverna på Djurgårdsskolan fortsatte dagen enligt plan med att diskutera vad de konkret ska göra för att förbättra arbetsmiljön i skolan. Det är viktigt:

”Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen.” /Arbetsmiljölagen

– för att arbetsmiljölagen faktiskt gäller både elever och lärare i skolan och det faktiskt finns gott om evidens för att många elever lär sig mer när det finns ro att arbeta. Observera att det i arbetsmiljölagen anges att man ska göra vad som är tekniskt och socialt möjligt – inte bara det som ryms inom budget…

Har just hittat Wordle-verktyget. I korthet går det ut på att man matar in valfri text i verktyget, vilket sedan på ett effektfullt och visuellt sätt visar olika ords frekvens. Såhär blir det när jag lägger in det som statliga uppdraget ”Grundläggande värden” i nya läroplanen Lgr 11, kapitel 1 första stycket.

Att ordet ”värden” blir stort kanske inte är så förvånande. Kanske inte heller att SKA blir det största. Men det blir i alla fall tydligt. Detta ska jag idag visa i projektorn för eleverna. Blir säkerligen en intressant diskussion kring något som ur ett perspektiv ständigt SKA diskuteras och ur ett annat inte är förhandlingsbart.

Vi kan också konstatera att orden:

• värden
• förmedla
• respekt
• genom individens
• vilar
• främja
• skolan
• skolväsendet

används med hög frekvens. Jag har ett statligt uppdrag, där riksdag och regering formulerat vilka grundläggande värden som SKA genomsyra uppdraget.

Igår ännu en adrenalinkick – direktsändning i radio. Alltid en smula nervöst, det gäller ju att vara på. Tiden är begränsad och man vill inte säga något alltför tokigt eller svamligt. En balansgång mellan att vara tydlig och att inte vara svartvit, eller missförstås eller misstolkas. Vi var två lärare i studion, men verkade tycka ganska lika såhär långt. Reportern tycker jag gjorde ett bra jobb i att vaska fram det viktiga utan att göra det alltför polemiskt.

P4 Uppland – ang arbetsro i skolan

- vi är med ca 8 minuter in i inslaget (först är det nyheter, väder, trafik och musik), som totalt är 30 minuter långt (det är en låt till senare). Mot slutet lite snabba puckar kring ordningsregler. Gav en del bra input till kvällens föreläsning för föräldraföreningen kring hur vi kan bidra till att barnen lyckas (läxor, kontakt skola-hem, mandat, ledarskap…).

Gråmulen söndag. Perfekt för förberedelser inför onsdagens föreläsning med en (för mig) helt ny målgrupp – föräldrar. Sofielundsskolans Föräldraförening har bjudit in. Deras ordförande lyssnade till min föreläsning kring ”Arbetsro i skolan – Lärarverklighetens hantverk” för en tid sedan och hörde sedan av sig med frågan om jag inte kunde anpassa föreläsningen för målgruppen föräldrar.

Ett av mina problem – men också en av mina tillgångar – är ju att jag gärna säger JA till nya spännande och utvecklande utmaningar. Jag är väl medveten om att

Varje JA till något alltid samtidigt innebär ett NEJ till något annat – ty tiden och kraften är i sanning begränsad.

– så det gäller att även våga säga nej till uppdrag som kan förväntas ta mer tid och kraft än de tillför energi, kompetens respektive monetär betalning (vilket kan omformas till båda två). Detta uppdrag har absolut tillfört de både förstnämnda mycket! Att som lärare tänka igenom förälderns perspektiv (jag är ju också förälder till tre stycken döttrar; en i skolan, en i förskolan och en som nyss börjat krypa) har så här långt tillfört mig en hel del, både som förälder och som lärare. Precis som författandet av lärarhandboken ”Välkommen till verkligheten” (Gothia, 2002) också blev ett viktigt verktyg för mig att strukturera mina tankar och idéer kring metodik (ämnet som inte längre finns som universitetsämne).

Det svåra i anpassningen verkar – som vanligt – bli ”Kill-Your-Darlings”. Tiden för föreläsningen är ju av naturliga skäl begränsad och det finns oändligt mycket att säga kring läxor, gränser, konflikter, kontakt, självförtroende, ansvar, arbetsro… Så det gäller att vaska fram det viktigaste bland allt som är viktigt! Samtidigt gäller det att försöka få till en bra rytm i föreläsningen, liksom inslag av deltagarinteraktivitet. Använder Powerpoint som ett hjälpmedel att tänka och strukturera, fungerar för mig.

Har du några tips eller funderingar tar jag tacksamt emot dem!