
Blir du lönsam, lille vän? Besökare på Västerås konstmuseum framför Peter Tillbergs berömda oljemålning från 1971-1972. Foto: Anders Lif
Igår hade Lärarnas yrkesetiska råd träff med BeO Lars Arrhenius (Barn och ElevOmbudsmanne, inte att förväxla med BO, BarnOmbudsmannen). BeO är en del av Skolinspektionen, men med ett eget uppdrag (BeO inrättades av regeringen 2006). Det blev ett intressant samtal. Antalet anmälningar till BeO har med tiden ökat kraftigt. Till viss del kan man tänka att det härrör sig från att fler vet om att möjligheten finns och att det numera är enkelt att anmäla via BeOs hemsida. BeO riktar sin kritik och/eller skadeståndsanspråk mot skolor och skolhuvudmän som inte arbetat proaktivt förebyggande eller som brustit i sina rutiner när rektor fått kännedom om kränkningar.
”Det är nolltolerans mot kränkningar i skolan. Alla barn och elever har rätt att vistas i en skolmiljö fri från diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.” /BeOs hemsida
Det låter förstås högst rimligt med nolltolerans och inte bara nollvision. Men det kräver förstås också att vi har en rimlig definition på vad som är diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Jag upplever att en del i min omgivning har lätt till att säga ”jag är kränkt” (DN hade för en tid sedan en debattartikel kring ämnet, vilket här parafraseras ganska fyndigt). Här från BeOs hemsida:
”Du kan vara utsatt för kränkande behandling om någon skickar elaka mail eller sms, om du upprepade gånger blir retad för något eller om du inte får vara med de andra. Självklart är också våld, som slag, sparkar, knuffar och hot kränkningar.
Om du upprepade gånger blir utsatt för kränkningar brukar det beskrivas som mobbning. Trakasserier är kränkningar som är kopplade till någon av diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Kränkande behandling har inte koppling till någon diskrimineringsgrund.” /BeOs hemsida med frågor & svar
Jag vet inte om jag blev så mycket klokare, men det låter ju som om gränsen för att vara kränkt går ett snäpp över den egna upplevelsen att vara kränkt. BeO var också tydlig i att han gör sin bedömning på vad som sannolikt skulle kunna hålla i rätten, med parter under ed. För det är ju viktigt att vi inte ser varje tillsägelse eller korrigering av ett felaktigt beteende som en kränkning på den egna personen.
”Men värnandet av det mellanmänskliga rummet innebär på intet vis att lärarens fostrande uppgift blir mindre viktig eller mindre tydlig. Det innebär till exempel inte att läraren är något slags trivselskapare, som i varje läge har att bekräfta sina elever positivt. Alls inte; det teoretiska resonemanget i denna bok talar för att lärarens kritiska vägvisning är en förutsättning för genuina läroprocesser.” //Jonas Aspelin, Den mellanmänskliga vägen – Martin Bubers relationsfilosofi som pedagogisk vägvisning, Symposion förlag 2005
Vi diskuterade även riskerna med att lärare – i sin rädsla för att bli anmälda – börjar backa, blunda och bejaka en feghet som inte anstår den som har som uppdrag att se till att skolan är en levande social gemenskap, där alla elever kan känna trygghet och studiero. Det är absolut en fråga om BALANS, ett ord vi enligt mitt förmenande tyvärr hör alltför sällan i dagens skoldebatt.
För mig som medarbetare i förhållande till min chef gäller förstås Arbetsmiljöverkets författning 1993:17:
”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”
Enligt BeO är det viktigt att skolhuvudmännen inser och tar sitt ansvar för det förebyggande arbetet, för den yrkesetiska diskussionen och för den stödjande strukturen. En tråkig tendens man kan skönja är att man verkar ta till avstängning och till och med avsked av lärare på allt lösare grunder. Självklart ska lärare som systematiskt kränker elever bort från skolan, men en lärare som bryr sig måste också kunna ta en konflikt med en och annan elev. För vi måste inse att varje konflikt inte per automatik innebär en kränkning OCH vi måste hålla samtalet om var gränsen går levande! Detta är i sanning livskunskap.
”En konflikt är en kollision mellan intressen, värderingar, handlingar eller inriktningar. Ordet konflikt refererar till existensen av en sådan kollision.” /Bono, Wikipedia ”konflikt”
”Den enklaste tolkningen av konfliktbegreppet är konfrontationen mellan två parters olika viljor medan enighet är förutsättningen för att målsättningen skall förverkligas. Beroende på viljornas styrka är konflikten mer eller mindre allvarlig. Så snart det uppstår olika intressen som inte kan tillgodoses samtidigt råder det en konfliktsituation, vilket inte behöver betyda att konflikten blir ett störande problem.” /De Klerk, Wikipedia ”konflikt”
För övrigt anser jag att lärare behöver en ödmjuk orubblighet.


En mig mycket närstående kollega hade om inte en utomordentlig ombudsman kört ett stenhårt chicken-race ad modum Det inser ni väl att här har ni ingenting att gå vidare med utan att förlora både ansikte och anseende. Felet kollegan gjort var att hon medgivit att vid arbetet att bryta en elevs smällande i huvudet på kamrat med ryggsäck hon vidrört eleven. Det (medgivandet) gjorde att kommunen kunnat sparka läraren och fackförbundet inte skulle kunna föra fallet vidare till AD.
Ergo: det hade varit bättre att blåljuga och hävda att man aldrig snuddat vid eleven. Till saken hör att den kollega som två meter intill såg och hörde hela händelseförloppet inte vid något tillfälle hördes av rektor eller personalenhet.
Kort uttryckt: tacka f-n för att lärare tiger och går omvägar
Tyvärr är det nog så, och istället för att minska det totala antalet kränkningar i skolan så riskerar kränkningar elever emellan att öka… Med tigande, tysta (eller tystade) lärare som börjar göra saker med fokus ”ha-ryggen-fri” istället för elevens trygghet och kunskapstillväxt. Ett på många sätt farligt scenario! Rektor har ett både känsligt och oerhört viktigt uppdrag här att navigera rätt…
Vi lärare går ofta inte och bromsar en hel del elever som är väldigt ivriga i att tala i egen sak och väldigt säkra i sina uppfattningar. Det behövs ganska ofta för rättvisans skull. Det ska inte gå att prata till sig betyg, alla har samma rätt till läraren osv. Jag tror att egenskapen att kunna ta plats och kämpa för egna idéer är en viktig sak för att lyckas bli politiker och i viss mån andra inflytelserika arbeten som journalist, chef och övriga beslutsfattare.
Jag hoppas att inte någon typ av revanschlusta hos dessa personer leder till att detta förslag och andra förslag som exempelvis överklagande av betyg minskar lärares möjlighet att agera för de svaga.
[...] definition av vad som utgör – och inte utgör – en kränkning. Jag skrev tidigare inlägget Blir du lättkränkt lille vän? och måste efter dagens samtal åter inskärpa vikten av att vi håller samtalet om var gränsen [...]
[...] Blir du lättkränkt lille vän? [...]