Inledde vårterminen med en föreläsning ”Arbetsro och Lärarledarskap” för lärarna på Möllevångsskolan i Malmö. En av biträdande rektorerna hälsade personalen åter till en termin full av sprudlande möjligheter. Och så är det förstås – efter skollov möts vi åter för att tillsammans beträda ännu obruten mark. Självklart är det i mötet mellan lärare och elev, elever emellan samt mellan elev och stoff som lärandet och kunskapstillväxten tar plats. Men för att detta ska hända och dessa möten ska komma till stånd är jag övertygad om att det också behövs mellanrum, pauser, reflektion och rutin.
Idag i skidspåret (det gäller att passa på när snö finns!) levererades också tankar kring detta, då jag hade Filosofiska rummet i örat (nedladdad podradio är ju hur smidigt som helst), med tema ”Det obetydligas betydelse”. Frågan är hur hållbart ett samhälle baserat på ständig aktivitet, fullständig effektivitet och ”allt-ständigt-nytt” egentligen är? I längden. Det gäller snarare att hitta en balans mellan att pröva det nya och behålla det beprövade. Och det behövs viss ”studsmatta av rutin” för att kunna ta språng.
Allt i skolan (eller livet) kan inte heller vara spännande, annorlunda, fluffigt, roligt och vansinnigt intressant hela tiden. För att kunna skapa detta – som då och då absolut behövs – måste det finnas en stabil grund av rutiner, rutiner, rutiner. Människan är till syvende och sist i stora delar ett vanedjur. Man har sina relativt fasta frukostvanor, vill veta ungefär hur dagen startar, vad man förväntas göra, när det är paus, vad det innebär att ha paus, var material, hjälp och annat står att finna. Att ständigt, ständigt göra medvetna val och alltid, alltid vara på språng går inte.
Pauser behövs också – inte minst i form av gemensamma fikapauser. Detta får numera anses allmänt evidensbaserat! Rätt använda är pauserna inte alls att se som förspilld tid, utan som nödvändig energiladdning för att senare kunna vara riktigt effektiv. Precis som loven. Lärares relationsarbete anser jag även kräver pauser ifrån varandra för att vara i längden framgångsrikt. Kvaliteten i arbetet avgörs inte enbart av tiden som lärare och elever tillbringar tillsammans, utan minst lika mycket i hur mycket tid, kraft och engagemang som finns i detta möte.
Känner stort engagemang inför mötet med mina elever detta år fyllt av sprudlande möjligheter!
I övrigt anser jag att lärare bör utveckla en ödmjuk orubblighet!
