Idag höll jag ett yrkesetikseminarium för LR-ombud i Småland. Som alltid mycket givande, blir inte mindre intressant när deltagarna består av lärarkollegor som även är fackligt medvetna.
Yrkesetikseminariet spänner över många ämnen; dilemman från lärarvardagen, eleven i centrum?, moraliska arenan, moral/etik/yrkesetik, dygd/plikt/nytta, lärares kompetensutveckling, lärares makt, lärares samhällsuppdrag, professionskriterier, historik, Lärarnas yrkesetiska råd, hur levandehålla yrkesetiken…
Idag hettade de återigen till vid avsnittet kring lärares MAKT. Det var ett tag sedan sist, för några år sedan kändes det mer kontroversiellt att påstå att lärare har makt. Men det blev till en intressant diskussion. Makt är ett laddat begrepp, ofta läggs det in många negativa konnationer i ordet. Men tänker man på engelskans ”Power” eller det svenska ”Påverkan”, så känns det för många ofta mer positivt. En lärare var också tydlig på ett annat seminarium: ”Makt är per definition ett positivt ord, ty det finns maktmissbruk. Man kan endast missbruka positiva ting. Ex är drogmissbruk ett felaktigt bruk av medicin, som rätt använd är en förutsättning för viktig smärtlindring”. Tycker det lät som kloka ord.
Jag påstår att lärare har STOR MAKT. Inte oändligt stor – och tur är nog det! Med makt följer ju också alltid ansvar, det finns det ofta skäl att dela mellan flera. Kanske vi inte alltid har makt över saker vi nog faktiskt borde ha makt över. Men stor är den!
Jag påstår att lärare exempelvis har makt över områden som:
- val av arbetsmetoder, stoff och rutiner
- när eleverna ska befinna sig var i skolan
- vem eleverna ska arbeta tillsammans med
- vem som kommer till tals (och inte kommer till tals)
- vad som är OK att säga och inte säga
- bedömning och respons (från förskola till högskola!)
- stämningen i gruppen
- konflikthantering och kränkningar
- med mera, med mera
Visst stadgar läroplanen att eleverna ska ha ett inflytande, men läraren bestämmer mycket inom vilka ramar eleverna har, eller snarare ges, inflytande. Jag hävdar bestämt att det är så och i allmänhet håller lärare med. Idag var det en deltagare som verkligen tyckte annorlunda. Det är bra! Det ger mig och alla andra deltagare chansen att reflektera över våra förgivettaganden. Diskussionen som följde blev intressant och givande.
Men även efter moget övervägande påstår jag att vi har stor makt. Jag tänker dessutom att det kan vara bra att vi har det. Makt innebär alltid ansvar och tar vi det kan det leda till mycket gott. Exempelvis anser jag att lärare har ett ansvar att påverka eleverna att omfatta även stoff de inte själva spontant hade valt, arbetsformer de inte tidigare lärt sig hantera, kamrater de inte visste de kunde samarbeta med…
Visst måste makten balanseras. ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll” (tror det är Pippi Långstrumps ord), eller, som det väl bör sägas av oss lärare: ”Ett obalanserat maktförhållande förutsätter en tydlig yrkesetik”.