Arkiv för oktober, 2010

onsdag, 27 oktober, 2010

Låt Florence vara en nittonhundratalsgrej

Här en bild från ett av mina Powerpointbildspel jag ibland visar på mina föreläsningar (efter att ha pratat om lärarledarskap, arbetsro, bygga grupp, planera arbetet, möta kollegor, skolledning och föräldar). Jag fick i Vrigstad veta att Florence Nightingale inte var någon Florence Nightingale, utan snarare tog bra betalt för det hon gjorde, men det förändrar ju inte den allmänna bilden att hon var en person som ställde upp i alla väder. Min erfarenhet är att hon, eller snarare den allmänna bilden av henne, inte är saknad av rektor – jag instämmer i Eva PHs ord nedan. Jag har faktiskt även tänkt sätta en parentes kring personalchefen – min erfarenhet av personalchefer (som visserligen är begränsad till en handfull) är att de har svårt för lärare som inte kan avgränsa sig till sitt huvuduppdrag, då de förr eller senare kostar för mycket i sjukskrivning och rehabilitering… Kommunförbundet lär dock få stå kvar, jag förstår inte hur kortsiktigt man tänker.

Men visst måste lärarkåren rycka upp sig och också kräva rejäl motprestation, inte av eleverna, utan av arbetsgivaren. Lön efter ansvar!

tisdag, 26 oktober, 2010

Skolforum – det är mycket nu…

Det är mycket en lärare förväntas behärska och greppa. Det ska skrivas tydliga skriftliga omdömen, arbetas mot mobbing, främlingsfientlighet och kränkande särbehandling, IKT och sociala medier, Lärares yrkesetik, senaste uppdateringarna och läromedlen i det egna ämnet. Dessutom sköljer just nu ny skollag, ny läroplan och ny gymnasiereform över skolan. Mycket är bra och det mesta är verkligen lovvärt. Men det gäller också att lyckas greppa allt. Precis som ett pussel inte får sakna alltför många bitar för att bli en bild, är läraruppdraget oerhört mångfacetterat om det ska lyckas.

Det blir inte minst tydligt när man såhär i elfte timmen studerar programmet för att förbereda sig inför årets upplaga av Skolforum. Programmet innehåller verkligen högt och lågt! Sådant som för mig känns angeläget och sådant som för mig känns helt främmande. Blandningen är nog så viktig – olika lärare behöver såklart olika pusselbitar, beroende på skolform, stadie, ämne, kompetens, talang och intresse. Några inslag som lockar mig är exempelvis seminariet kring Skriftliga omdömen med Maria Sundin. Boken seminariet kretsar kring är mycket klar och tydlig, har hjälpt både mig och några av mina kollegor att känna oss mer säkra på den stundande uppgiften att författa alla dessa skriftliga omdömen (kring detta kan mycket sägas, men det får bli ett annat tillfälle). Utdelningen av GuldÄpplet (som Fruängens skola och Dipak Lahiri erövrade i begynnelsen) är alltid intressant – inte minst utifrån aspekten att det inte i första hand brukar handla om teknik och pengar utan om engagemang och vilja. Vad politikerna säger om skolan nu efter valet är förstås oerhört intressant och viktigt – följ upp, följ upp alla löften!

”Skolforum är mer krämarnas marknad än Lärarstämman”

– tyvärr ligger det något i det påståendet, men det finns också ljuspunkter att bygga på. Visst kan det vara underhållande att lyssna till Mark Levengood, men jag får sannolikt ut mycket mer för framtiden av att lyssna till exempelvis Sara Irisdotter (krav på lärares yrkesetik), Ulla Damber (varför lyckas vissa lärare lära alla barn läsa?), Eva Taflin (problemlösning i matematik – varför?), Elisabeth Frank (vad krävs av läraren för att man ska lära sig läsa?), Marcus Samuelsson (störande elever och korrigerande vuxna), Margareta Stigsdotter Ekberg (om ungas lärande i mötet med skola, socialtjänst och polis), Anette Kullberg (Vad lär sig egentligen eleverna och vad görs möjligt att lära?), Julia Prentice (Svenska som andraspråk), Åsa Morberg (lärares induction), Kerstin Bergkvist (Eget Arbete), Nordänger/Lindkvist (lärarskicklighet) mfl forskare som alla disputerat på ämnen relevanta för lärarens vardag. Mark Levengood är oerhört skicklig på det han gör – men dessa exempel har ägnat minst 4,5 år åt att verkligen fundera, vrida och vända på en fråga som direkt och konkret berör skolan. Anneli Frelin – en av lärarpanelens favoriter i 360 – håller dock en gratis föreläsning kring lärares relationsarbete, den tänker jag inte missa!

Läromedelsförlagen och prylmarknaden finns också på Skolforum. Själv orkar jag inte botanisera där särskilt mycket (bäst är onsdag eftermiddag, då det är minst folk i vägen samtidigt som säljarna har taggat ner), men har kollegor som varje år gör fynd åt oss alla. Nyheter på IT-området har jag ett väldigt kluvet förhållande till – wow vilka möjligheter! (dvs ända tills det krockar med budgeten och/eller stadens policy – jag har faktiskt fortfarande svart tavla (!) i mitt klassrum…). Det är hursomhelst bra att det samlas många lärare och intresserade av skolan – för nätverksbygge, samtal, erfarenhetsutbyte och inspiration. Det är viktigt att det finns stora och konkreta mötesplatser!

En bra möjlighet till detta är Lärarnas yrkesetiska råd, som i år för första gången har en egen monter. Montern är tänkt att ha formen av ett mysigt café, tanken är att man där ska kunna ta en dialog och samtal kring yrkesetiska aspekter av lärares vardag och arbete. Lärarnas yrkesetiska råd och några forskare är på plats, dessutom är samtalet lärare emellan nog så viktigt. Vägg i vägg huserar dessutom Betydelsefulla lärare – en bok och ett perspektiv som kan vara nog så gott att bära med sig. Lärare spelar roll! Det lärare gör spelar roll!

onsdag, 20 oktober, 2010

Makt – laddat begrepp

Idag höll jag ett yrkesetikseminarium för LR-ombud i Småland. Som alltid mycket givande, blir inte mindre intressant när deltagarna består av lärarkollegor som även är fackligt medvetna.

Yrkesetikseminariet spänner över många ämnen; dilemman från lärarvardagen, eleven i centrum?, moraliska arenan, moral/etik/yrkesetik, dygd/plikt/nytta, lärares kompetensutveckling, lärares makt, lärares samhällsuppdrag, professionskriterier, historik, Lärarnas yrkesetiska råd, hur levandehålla yrkesetiken…

Idag hettade de återigen till vid avsnittet kring lärares MAKT. Det var ett tag sedan sist, för några år sedan kändes det mer kontroversiellt att påstå att lärare har makt. Men det blev till en intressant diskussion. Makt är ett laddat begrepp, ofta läggs det in många negativa konnationer i ordet. Men tänker man på engelskans ”Power” eller det svenska ”Påverkan”, så känns det för många ofta mer positivt. En lärare var också tydlig på ett annat seminarium: ”Makt är per definition ett positivt ord, ty det finns maktmissbruk. Man kan endast missbruka positiva ting. Ex är drogmissbruk ett felaktigt bruk av medicin, som rätt använd är en förutsättning för viktig smärtlindring”. Tycker det lät som kloka ord.

Jag påstår att lärare har STOR MAKT. Inte oändligt stor – och tur är nog det! Med makt följer ju också alltid ansvar, det finns det ofta skäl att dela mellan flera. Kanske vi inte alltid har makt över saker vi nog faktiskt borde ha makt över. Men stor är den!

Jag påstår att lärare exempelvis har makt över områden som:

  • val av arbetsmetoder, stoff och rutiner
  • när eleverna ska befinna sig var i skolan
  • vem eleverna ska arbeta tillsammans med
  • vem som kommer till tals (och inte kommer till tals)
  • vad som är OK att säga och inte säga
  • bedömning och respons (från förskola till högskola!)
  • stämningen i gruppen
  • konflikthantering och kränkningar
  • med mera, med mera

Visst stadgar läroplanen att eleverna ska ha ett inflytande, men läraren bestämmer mycket inom vilka ramar eleverna har, eller snarare ges, inflytande. Jag hävdar bestämt att det är så och i allmänhet håller lärare med. Idag var det en deltagare som verkligen tyckte annorlunda. Det är bra! Det ger mig och alla andra deltagare chansen att reflektera över våra förgivettaganden. Diskussionen som följde blev intressant och givande.

Men även efter moget övervägande påstår jag att vi har stor makt. Jag tänker dessutom att det kan vara bra att vi har det. Makt innebär alltid ansvar och tar vi det kan det leda till mycket gott. Exempelvis anser jag att lärare har ett ansvar att påverka eleverna att omfatta även stoff de inte själva spontant hade valt, arbetsformer de inte tidigare lärt sig hantera, kamrater de inte visste de kunde samarbeta med…

Visst måste makten balanseras. ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll” (tror det är Pippi Långstrumps ord), eller, som det väl bör sägas av oss lärare: ”Ett obalanserat maktförhållande förutsätter en tydlig yrkesetik”.

torsdag, 14 oktober, 2010

Eget arbete = Disciplinering ?

Lyssnade igår till Kerstin Bergkvists redovisning på Resultatdialogen. Dialogen är ett årligt forum arrangerat av UVK (utbildningsvetenskapliga kommittén, som fördelar mycket resurser till skolforskning) för dialog och utveckling av skolforskningen. Trots att det är ett öppet – och helt gratis – arrangemang, med många redovisningar av rykande aktuell skolforskning, finns det platser kvar. I år verkar det dock vara fler lärare på plats än förra året – viktigt! Jag påstår att lärare måste bli mycket mer aktiva inom skolforskningen – både som konsumenter och som producenter. Vi måste vara med och se till att relevanta och för lärararbetet viktiga frågor ställs och undersöks.

En sådan viktig fråga är hur skolarbetet ska organiseras. Enligt läroplanen ska ”undervisningen vara varierande”, det är allt som står om vilka arbetsformer som ska användas. ”Eget arbete” är en form som tidigare blivit allt vanligare. Jag själv känner att den från att ha varit dominerande när jag började nu är på tillbakagång. Hursom finns den – och måste kunna utvecklas, problematiseras, talas om. Här kan skolforskningen ge bidrag till diskussionen, även om den måste ske bland och mellan lärare för att få konsekvenser i praktiken, för eleverna. Här några av mina minnesanteckningar från seminariet:

Hur man pratar om praktiken påverkar mycket tydligt också praktiken. Talar man mycket om ”material, att hinna med, beting, göra färdigt” så blir också det vad som betecknar praktiken i realiteten.

Det som traditionellt setts som lärarens ansvar – att välja och välja bort stoff, material, ge riktning för utveckling mm blev istället elevens. Framförallt blev det till en träning i självkontroll och självstyrning, där barnet ska tänka om vad de gör, ska göra och har gjort…

Synen på kunskap blir väldigt ting-liknande. Man ser det som namn på material, något som kan göras färdigt, redovisas och prickas av på en lista. Det handlar mycket om att göra och ha gjort – inte fokus på lärande och mål. Det kan sägas svara mot behov av elevens självkontroll och ansvarstagande, men också skolans behov av dokumentation.

”Man kan inte lära sig ansvar på något annat sätt än att ta ansvar” (säger jag på mina föreläsningar). Men jag påstår att det är ett läraransvar att ständigt fundera över gränser för ansvar, i synnerhet i förhållande till eleven. ”Eget arbete” kan verkligen ses och förstås som en disciplineringsteknik (se ex Åsa Bartholdsson eller Gunilla Granaths forskning). Det är viktigt att fundera kring – liksom hur vi kan skapa fokus på lärande och kunskapstillväxt. Lärares yrkesetik stadgar:

”Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande” www.lararesyrkesetik.se

Hur tänker vi som lärare kring detta?

onsdag, 6 oktober, 2010

intresse skapar närvaror skapar intresse

”De som är intresserade är närvarande, de som inte är närvarande intresserar mig inte…”

/”Läraren Margareta” på scen, ”Lärare för livet”, Stadsteatern ht 2010

– ovanstående replik fick nog kvällens starkaste publikapplåder (innan slutapplåderna). Tror det satt många lärare i publiken (dels för att ”lärare” helt enkelt är Sveriges största yrkesgrupp, dels för att jag tror att lärare till viss del är överrepresenterade bland Stadsteaterbesökare, dels för att en pjäs om lärare sannolikt lockar fler lärare än undertecknad att göra slag i saken och skaffa sig teaterbiljetter). Tror många kan känna igen sig i känslan som Margareta förmedlade.

Det har så länge talats om lust, lust, lust – barnets inneboende lust, vikten av att utgå från barnets lust - lust, lust, lust. Det är självklart så att lusten och motivationen är oerhört viktig för lärandet. Men – som vanligt – kan vi väl försöka att finna någon

BALANS

när det gäller att utgå från barnets lust? Allt är ju inte roligt, lustfyllt, enkelt, okomplicerat, skojigt, fantastiskt, stimulerande och fyllt av lust, lust, lust. En del lärande kräver hårt arbete, slit, engagemang, närvaro. Visst vill man som lärare skapa bästa möjliga förutsättningar för att lusten ska få blomma, men ibland måste man nog också inse att man får ta tjuren vid hornen och göra något man inte har lust med – för stunden. En av mina döttrar lärde sig cykla på två hjul i våras. Det var inte bara roligt – hon fick både blåmärken och skrubbsår, det var stundtals läskigt och tråkigt. Men att kunna cykla – det är roligt! Nu kan hon cykla – är rättmätigt stolt över det, och har stor lust i att cykla till förskolan varje dag.

”Den enskilt viktigaste faktorn för graden av måluppfyllelse vid inlärning är hur mycket tid eleven lägger ned på sina studier. Det vi männsikor lägger tid på blir vi allmänhet också bra på.” /Staffan Stenhags avhandling ”Betyget i matematik. Vad ger grundskolans matematikbetyg för information?”.

Visst kan man leda hästen till vattnet. Man kan visa vattnet. Man kan tala om vattnet. Man kan doppa sig själv och dricka av vattnet. Men hästen måste till syvende och sist själv dricka av vattnet. Där det finns. Även om det kanske inte är platsen eller formen hästen själv hade velat. Frågan är vilket ansvar hästen respektive människan har för att inte hästen ska törsta ihjäl?

Kan ett seriöst försök antas räcka?

För hur blir man egentligen en duktig seglare? Sannolikt genom närvaro…