Stolt Svarande

boyesmorgonKlarar du 90-årstestet?

När man fyller 90 ska man se sig själv i spegeln och kunna se sig själv i ögonen och känna att man kan vara stolt över det man ser, att man faktiskt gjort någon slags skillnad i tillvaron.

– säger jag i Anna och Philips podcast. Och det står jag för. I höst är jag halvvägs till nittio och har en känsla av att det kommer att gå vägen.

Men det betyder förstås inte att allt man gör blir så himla lyckat. Tvärtom faktiskt. Jag är långtifrån ofelbar, jag är en lärande människa.

Jag har slutat att se på det hela som misslyckanden, jag väljer istället att se det som erfarenhetsunderlag för framtiden.

Det viktiga är väl att den huvudsakliga linjen är och blir tillräckligt positiv och lämnar goda intryck och inspiration efter sig? Det handlar inte om magi, utan mer om engagemang, vilja och öppenhet för möjligheter. Samt självklart om lärarledarskap, reflektion och vilja till ständig utveckling.

Vill du njuta av utsikten över dalen, så måste du först bestiga berget.

Vill du njuta av utsikten över dalen, så måste du först bestiga berget. www.facebook.com/herregudco

Det räcker inte att det är tryggt och trivsamt i skolan. Det är en absolut, men inte tillräcklig, förutsättning då vi faktiskt ska någonstans.

Barn i grupp är liksom inte alltid spontandemokratiska.

Om vi tror att de kan, får vi väldigt ofta rätt. Om vi tror att de inte kan, får vi alltid rätt.

Jante är ju död, samtidigt som även jag inledningsvis darrar på manschetten när jag i slutet av Anna och Philips podcast får frågan vad jag är bra på. Men jag är uppriktigt stolt över att ha fått vara med i samma sammanhang som så många andra goda lärare – för de finns det faktiskt gott om, även om ingen av oss är vare sig ofelbar eller perfekt. Och att någon är skicklig, engagerad, närvarande och nyfiken hindrar faktiskt inte någon annan från att också vara det. Så snälla ni som nu tänker att ni måste plocka ner någon som ni uppfattar har hög svansföring, tänk istället tanken hur ni kan lyfta er själva istället, ok?

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. /Edith Södergran

IMG_0073

”Alla lärare har saker som de är riktigt bra på. Visst har man brister också, men det gäller att fokusera på det som man faktiskt är bra på och därmed lyfta sig själv. Vi pratar också mycket om att våga misslyckas i vår podcast. Vi menar att det är då man lär sig som mest, genom att fundera över vad som inte gick så bra och vad man kan göra nästa gång för att det ska bli bättre.” /Philip, intervjuas i Livsviktigt

Tankeförbud, tankespjärn, tanketid

whyI gårdagens tidning skrev läraren Anna Wennblad om lärares viktiga uppgift att bjuda in till dialog och tankeutbyte istället för att avfärda elevers tankar. Jag instämmer: dialog byggs inte om det handlar om att tänka rätt, dialog handlar om att få tänka fritt, att ges tid och möjlighet att pröva sina tankar och ta spjärn mot andras för att bli mer klok på hur man kan och kanske även bör tänka – och varför. Här har vi lärare ett lika komplext som viktigt uppdrag där uraktlåtenhet inte duger.

Lärarens uppgift i dessa lägen är att ta ett djupt andetag och fatta ett sekundsnabbt beslut. Ibland är det lämpligast att fortsätta diskussionen, släppa in andra perspektiv, vända och vrida. Respektfullt. Ibland är det lämpligast att bryta, säga att det här passar inte att prata om här, vi tar det ensamma du och jag, efter lektionen.

Aldrig någonsin är det lämpligast att få panik och förklara att eleven har fel, punkt slut, sådana där tankar är inte välkomna i Sverige. /Anna Wennblad, SvD 160702

Anna-Karin Wyndhamn tycker jag ger bra perspektiv på detta, utifrån både forskning och lärarbakgrund.

”I alla diskussioner om kontroversiella ämnen faller det ett tungt ansvar på oss att låta eleverna pröva sina åsikter och idéer och att respektera deras uppfattning, även om de råkar stå i konflikt med skolans värdegrund.

Det är vårt ansvar att ta ställning i elevernas samtal. Vi måste våga utmana, utan att trampa på dem.” /Mikael Bruér, leg lär och läsvärd bloggare

Skollagen och läroplanen är ju tydlig i att utbildningen ska vara såväl saklig som allsidig. Läraren som ledare i klassrummet är den som först och främst anger tonen för detta. Och detta avgörs ofta på de tio första minuterna av den första lektionen, för vilka vi lärare verkligen ska ha såväl en plan som en handlingsberedskap för. Här instämmer jag till fullo med Marcus Samuelsson:

Ledarskap handlar som jag ser det om att skapa en kultur och en miljö där människor trivs och är trygga. Trygga i fysisk bemärkelse, men även trygga i att deras tankar tas på allvar – och tål att utmanas, då hela syftet med verksamheten är ett gemensamt lärande och utveckling. Det tar tid och det tar kraft, men några alternativ ges icke. Värdegrund kan endast förankras (Skollagen kap 1 §4) genom en respektfull dialog människor emellan.

Att ha nolltolerans mot icketoleranta budskap är lite som att måla färg över mögelfläckar i skolan. Det förändrar bilden, men aldrig på djupet. Man måste jobba djupare än så. /Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet vid Bok o bibliotek 2015

Till sist vikten av att vi skiljer på våra känslor, tankar och – framförallt – handlingar. Vi har grundlagsstadgad yttrande- och tankefrihet som vi ständigt behöver slå vakt om, men är inte fria att därmed göra allt vi tycker, tänker, känner eller vill. Här är det väl lika bra att vara lika tydlig.

Våra känslor säger INGENTING alls om livet. Däremot ALLT om våra tankar. Tankar är inte livet, dock. Endast tankar. Inget annat. Bara tankar. /Dennis Westberg, årets föreläsare 2015

Jag ser fram emot en vilsam och trivsam sommar, på den följer en spännande skolstart, där Glömstaskolan går från 31 till nära 300 elever. Lagom till höstlovet kommer så Skolforum med ett tema helt i rättan tid:

Vi väljer att kalla 2016 års Skolforum för Likvärdig med mångfald. Vi vill påstå att det är en ekvation som måste gå ihop! Situationen i omvärlden påverkar det svenska samhället och därmed den svenska skolan. Samtidigt finns det flera aspekter av undervisningen och dess förutsättningar som alltid kan utvecklas. Och undervisningen är ju det centrala i skolan!

Slutligen:

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig.” /Lgr 11, kap 1

På Jonas Monséns uppmaning ska jag läsa om skollagen denna sommar. Det torde varje lärare göra inför varje nytt läsår. Undrar om jag inte även ska ta mig an våra grundlagar. Perfekt läsning för stranden!

Gör en god sommar nu, ladda inför hösten på det sätt du finner bäst.

Inte alltid tillgänglig: Strömsparläge

Ibland dyker frågan om strömsparläge ska aktiveras upp på mobilen. Det är en smart funktion vilken gör att batteriet håller längre än annars, vilket gör att mobilens funktion faktiskt finns där när man behöver den. Jag tror vi har mycket att tjäna på att tänka något motsvarande för oss, frånvaro av återhämtning vet vi är väldigt farligt.

Jag tänker som vanligt aktivera mitt årliga strömsparläge snart. Dvs under en knapp vecka kommer jag att stänga av mobilen och inte öppna några datorer. Inga telefonsamtal, inga SMS, ingen mail, inga sociala medier. Däremot andra fysiska samtal, närvaro med barn och morgondopp i havet.

Om man badar i havet eller äter en god middag utan att lägga ut det på Instagram, har det då verkligen hänt?

Detta är inget jag måste göra. Men det är något jag väljer att göra. För att det ger mig kraft och gör mig mer medveten.

tillgangligDet finns bara två måsten:

  1. 1) Måste dö.
  2. 2) Måste välja.

Det sägs att vi idag tittar på våra mobiltelefoner 150 gånger per dag, men jag tror nog det är fler. Sällan rings det i min, det är mer av sociala medier och arbetsverktyg. Exempelvis har vi på skolan ersatt veckobrev med närvarande Instagramflöde, vilket är väldigt smidigt och bra. Men likväl som jag kan se stora fördelar i tidsenlig teknik i form av möjligheter till kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande över många gränser ser jag även vikten av att vara närvarande även på andra sätt. Liksom att bli medveten om mina egna (o)vanor.

På personalfesten; är du mest upptagen med att berätta hur kul det är i sociala medier, eller att faktiskt ha kul? /Micke Darmell, möteskulturdagen

Senare tid har det snurrat en del inlägg och Fb-uppdateringar där rektorer och lärare säger ifrån att nu får det vara nog med föräldrars mejlande. Delvis sympatiserar jag med dessa – det finns ingen anledning att höra av sig i tid och otid till skolan med synpunkter på sådant som snarare är föräldra- och barnansvar än något för skola och lärare. Mejl författade sent fredag kväll efter livliga diskussioner och en halv flaska vin bör man i allmänhet inte skicka. Samtidigt tänker jag att jag som mottagare också måste välja 1) när jag läser mina mejl och svarar i min telefon, 2) hur jag väljer att ta emot det som kommer, 3) hur jag (eventuellt) svarar.

Jag har inga problem med att föräldrar mejlar sent eller tidigt – jag väljer när jag läser och svarar (arbetstid, inkl förtroendearbetstid vilken jag lägger där jag finner det bäst).

Jag ser mycket hellre att föräldrar talar med mig än om mig.

Jag svarar i allmänhet kort och kärnfullt och försöker sällan förklara eller försvara detaljer. Vårdnadshavare måste lita till min professionella förmåga att fatta de beslut som krävs.

Jag är hyggligt aktiv i sociala medier. För mig ger det mer än det kostar. Jag använder ofta Twitter som anteckningsblock och det gör mig i högsta grad närvarande på konferenser och i möten. Men jag läser sällan ikapp och kopplar också ner medvetet och skannar exempelvis inte av flödet innan det är dags för kudden. Söndagar dansar jag folkdans och efter det stänger jag ner alla sociala medier. Erfarenhetsmässigt blir jag en bättre lärare när jag inte läser mejl söndag kväll utan måndag morgon. men här är vi förstås olika och måste få göra olika. Erfarenhetsmässigt ger en knapp veckas #digvila mig massor av kraft och energi. Precis som ganska hög tillgänglighet övriga veckor också gör det. Därför väljer jag att göra så.

Med tillönskan om en riktigt vilsam och trivsam sommar för var och en!

Ta hand om dig

Ta hand om varandra

Ta hand om de andra

Eken Cup & Gott Ledarskap

Såhär midsommaraftons morgon – efter en dag med avslutning på såväl dansläger som seglarläger samt sista dagen efter elva år på föräldrakooperativ förskola – går mina tankar till alla de som genom investering av sin tid och engagemang gör denna tillvaro möjlig. Verksamhet uppstår inte av sig själv, det är människor som skapar den. Tillsammans. Ledarskap gör skillnad.

Hey, hey – be careful out there! Wherever you are.

gräs

Slagregn kom! Och vi stod kvar.

Ovan ett kort utdrag ur en den mest energigivande skolavslutningen jag varit med om, lagom lång och med elever i tydligt fokus. Ursprungligen en midsommarvisa som passar bäst vid rangliga långbord, men tänkte den passade även för skolan – på flera sätt.

”Att bygga på stadig grund” torde inte betyda att vi gör allt nytt och annorlunda, men det torde inte heller betyda att vi gör som vi alltid gjort (och ändå förväntar oss nya resultat). Det borde  snarare handla om att finna en balans mellan de två och göra medvetna professionella val utifrån den kontext och de förutsättningar och behov som ligger för handen. Eller?

Vi vet att skolan, som den fungerar i dag, inte fungerar /fröken Ann om ”Skola på vetenskaplig grund”

Texten:

En vis man byggde sitt hus på stadig grund … x3

– och regnet det strila ner…

Åhh, slagregn kom och vattnet forsa fram! x3

– men huset det stod kvar.

 

En annan byggde sitt hus på lösan sand x3

– och regnet det strila ner…

Åhh, slagregn kom och vattnet forsa fram! x3

– och huset det föll omkull…

17 juni 2016 06-45-48

Skolans möteskultur

 

17 juni 2016 06-23-26

17 juni 2016 06-23-47Igår valde jag att bevista Möteskulturdagen, vilket tydligen är ett återkommande event som inte kostar mer än min egen tid. Eftersom det var dagen för barnens skolavslutning (de har vanlig skoldag efter, respekterandes de 178 dagar av undervisning elever har rätt till) behövde det vara givande. Och det var det absolut!

Det är alltid gott lyssna på skickliga talare, vilka på 17 minuter var förmedlar något som är underbyggt. Om något som är viktigt.

17 juni 2016 06-22-57I denna stund sitter ca 600 000 svenskar i ett möte. Ungefär hälften av dem gör det helt utan att syfte och mål med mötet är tydligt. Minst en femtedel är kallade till och sitter av fel möte.

17 juni 2016 06-23-59Jag har också suttit på dessa möten. Möten som varit så tråkiga och så ickegivande att jag undrat om syftet varit att jag ska ge mig ut på twitter och fastna där än djupare. Ändå har jag inte alltid sagt något. Pinsamt.

Om sju lärare i ett arbetslag 17 juni 2016 06-45-48träffas i ett möte och diskuterar exempelvis Skolans
Luciatåg i tjugo minuter så innebär det att skolan valt att använda drygt en tusenlapp på detta (baserat på en lärarlön om 40 000kr, med sociala kostnader). Om man tar upp samma fråga igen nästa möte går en tusenlapp till. Samtidigt som vi säger att vi inte hinner med det vi ska: ta ansvar för elevers kunskapstillväxt. Pinsamt.

17 juni 2016 06-21-57

Jag tror på:

  • möten med uttalat syfte och mål/förväntat resultat

  • kortare och mer kärnfulla möten

  • möten där deltagarna är med, på allvar

  • fler djupa professionella möten med ämnesdidaktiskt fokus

  • en sund digital kultur, där teknik används till rätt saker, i rätt tid17 juni 2016 06-22-41

  • asynkrona möten för enklare frågor (digitalt, oberoende av tid och rum)

  • tydlig beslutskultur, där var och en vet vad som beslutats (och gärna varför)

  • ansvarskultur, där var och en tar ansvar både för sin egen tid och kraft, för mötet som helhet och för de beslut som fattas

17 juni 2016 06-21-28Jag ser också en kraft i att på möte fatta beslut om att ge mandat till enskilda eller grupper att via ex powermöten fatta beslut om exempelvis luciatåg och skolavslutning. Så gjordes exempelvis den bästa skolavslutningen jag varit med om såhär långt – samtidigt som det frigjorde tid till annat. Inte så att jag inte kan ha synpunkter på skolavslutningsplanering, men

bara för att jag kan göra något, betyder det inte att jag ska göra det.

R17 juni 2016 06-24-35edan 2011 bloggade jag om risken med mötesfokus på en alltför omfattande dokumentationsbörda. Jag länkade där till Anne-Marie Körlings kloka inlägg om Skolan och möteskulturen, vilket på många skolor sannolikt tyvärr är giltig än idag.

17 juni 2016 06-20-47Vad gör vi åt detta? Vad gör du? Rektor har förstås ett ansvar, men även vi har ett ansvar att göra vad vi kan – om inget annat säga ifrån när ett möte går på tomgång. Eller har vi råd med detta?

Stort tack till Micke Darnell som arrangerade Möteskulturdagen – den gav mig inspiration att jobba vidare, både med möten i kollegiet och med elevers föräldrar, men även i det viktigaste mötet i skolan:

det med eleverna.

17 juni 2016 06-20-0517 juni 2016 06-19-30

 

 

 

 

IMG_2704

Omvälvande år

På intervjun med rektor Peter var jag tydlig

Jag har inte arbetat i förskoleklass tidigare mer än fyllt ut någon timme i min tjänst något år…

Hans svar var lika tydligt:

Ingen av er jag anställt har tidigare arbetat i förskoleklass. Men ni har stor erfarenhet från förskola respektive fritidshem. Både du och fröken Ann har tagit emot ettor tidigare och har säkert en idé om vad man borde ha gjort i förskoleklass. Nu får ni chansen!

Så blev det. Vi fick och tog chansen. Rektor valde oss och vi valde honom. Vi fick möjligheten att tillsammans och #hållbartihop börja bygga den skola vi alltid velat se. Det har verkligen varit ett spännande år, extra bra att vi i väntan på att vårt nya skolhus ska bli klart fick husera i några vanliga klassrum på nybyggda Kästa skola mittemot deras förskoleklass. Inte minst var det bra då materialleveransen förstås strulade och vi då kunde låna material från deras förskoleklass (evigt tack till Ulla & Eva). Personalen träffades en halv dag i juni förra året, sedan först 10/8 – och 11/8 var det öppet hus och inskolningssamtal (vilket vi för övrigt helt omvärderat betydelsen av och inte regelmässigt erbjuder till hösten utan väljer att använda vår och föräldrarnas tid till saker som sannolikt ger mer effekt).

Sexåringar är små. Men de klarar onekligen väldigt mycket om vi tror det om dem.

Om vi tror att de ska klara det får vi väldigt ofta rätt.

Om vi tror att de inte ska klara det får vi alltid rätt.

Våra elever har alla kommit igång med sin läsning. Vi har arbetat tillsammans med förberedelseklassens sextonåringar, vi har talat som TED, intervjuat seniorer, kört hangout där äldre elever lärt oss alla ett och annat, vi har haft elavledda utvecklingssamtal och mejlat hem våra IUP, vi har frångått idén om fasta grupper skulle vara det som skapar trygghet, upplevt att fri placering i matsal kan fås att fungera, gått i fackeltåg, tränat gynnsamma förhållningssätt, skapat många fungerande reträttplatser i vanliga klassrum med vanliga möbler, fått möta tydligt närvarande ledarskap, skippat morgonsamling och schema på väggen, fått perspektiv o spegling utifrån, tränat på ansvar för uppgiftslämning, gjort filmer där elever intervjuat ny personal, föreläst om Lärmiljö, haft fantastisk sommaravslutning, fångat lärandet i stunden – samt förstås planerat, genomfört och följt upp god undervisning. I förskoleklass. Timplanen är ett minimum och inte ett tak för hur mycket undervisning som får ges, detta friutrymme har vi nyttjat. Vi har pratat mycket om varför vi är i skolan, hur vi vill ha det tillsammans. Lärarkollegiet har både utmanat och varit mentorer åt varandra.

Men jag har ju lektion efter lunch. Jag vill ju inte missa något.

säger elev vars förälder kommer för att åka in till firande av 17e maj på Skansen. Vi fick förstås förklara för eleven att den upplevelsen också var lärorik – inte minst när man sedan får berätta om det för sina kamrater.

Nu har jag varit hemma i tre dagar. I min IUP här på spaden står det att jag ska träna gemener. Kan du hjälpa mig mamma? (svar: ”hjälp, vad är gemener?”).

IMG_2645Det har som helhet varit ett ytterst roligt och lärorikt år för mig. Det började dock tungt när mycket gjordes fel. Jag var förstelärare på Skapaskolan och begärde förstås motsvarande lön för att byta huvudman. Och nu har jag blivit förstalärare ovanpå det även här. Plus god lönerevision. Så äntligen kan jag säga att min lön börjar bli någorlunda anständig i förhållande till utbildning, ansvar och engagemang.

Apropå engagemang hittade jag ett gammalt brev från en fantastisk f d elev på Vasaskolan som får avrunda inlägget

Du har drivit på oss med en glöd som är svår att missa, och än är den kvar i mig. Du är annorlunda, lär ut på ett spännande sätt och tacka Gud för det! Tack Magnus. Tack.

Tack till alla er som på olika sätt bidragit till detta läsår – och kommande!

Visioner för skolan såhär i avslutningstid

weareteachersJag låter mig gärna intervjuas. Om nu någon misstar det för något slags varumärkesbygge så kan jag berätta att det snarare handlar om att jag erfarit hur bra det är med reflektionshjälp utifrån – plus att jag förstås gärna vill dela med mig av mitt engagemang när någon vill lyssna. Precis som att ta emot lärarkandidater även hjälper mig att komma vidare, då de ställer frågor som jag ofta önskar att jag hade ställt ändå, men inte alltid tar mig tiden eller har perspektivet. Apropå det har jag nu efter dryga sjutton år som lärare skaffat mig den där handledarutbildningen (med spets), känns gott.

För en tid sedan lät jag mig intervjuas av Lina till Livsviktigt. Det blev ett samtal om en vision för skolan, vad jag tycker fungerar bättre idag och som borde utvecklas vidare, som exempelvis

delakulturen, balans & bildning, vetenskapligt förhållningssätt, kultur o organisation, vikten av att hålla i och hålla ut, rektors stöd, en tacksamhetens tanke till Kerstin TP, vikten av avgränsning av uppdraget, en begriplig och meningsfull skola byggd på ömsesidig respekt…

Lika lite som jag anser att vi enbart ska lyfta det som fungerar ska vi enbart lyfta problemen som finns i skolan. Båda perspektiv behövs, men framförallt behövs en balans mellan de två – och en ömsesidig respekt att båda sidor finns. Tack.

Idag har vi första skolavslutningen ever på Glömstaskolan. Det känns stort. Detta år har vi bara haft 31 sexåringar (en ny erfarenhet) och 20-talet nyanlända sextonåringar (också det en ny erfarenhet, de ges f ö chansen att fortsätta gå i sommarskola för bildningen skull). Till hösten har vi knappt 300 elever F-6 (fler trillar in varje dag) i en helt ny byggnad. Det blir nya spännande utmaningar, roligt o utvecklande!

Tiden går fort när man har såhär roligt #hållbartihop

Tack för det här läsåret, det har varit ytterst givande på många sätt. Tack alla små och stora kollegor (nära och fjärran), tack LR för all support och välgenomförd kongress, tack rektor för att du visar tillit, tack till er som engagerar er i närsamhällets fortsatta utveckling, tack familj och vänner för att ni finns och ger kraft till vardagen.

När lärarjobbet är bra, då är det riktigt bra. När lärarjobbet är tungt, då är det riktigt tungt. Det är mycket sällan tråkigt.

Nej, nu är det dags att stryka skjortan till avslutningen. Vi visar förstås att det är viktigt att fira det vi tillsammans åstadkommit, även om vi förstås har en större fest när det är dags för skolstart och vi åter ses för vidare bildningsbygge.

Vi ses o hörs!

Kongressen: konklusioner & konkretisering

Förra veckan avrundades med att hundratals genuint skolintresserade lärare och andra möttes för att tillsammans dryfta högt och lågt på Lärarnas Riksförbunds kongress. 144 av oss var valda kongressombud och på det styrelse, valberedning, kanslipersonal mfl. Dessutom ett antal inbjudna gäster.

Invigningen på Operans Rotunda var storstilad, med bildning och kultur i högsätet, bland annat med pianostycken och föreställning från Skapande skola om utanförskap och att våga vara sig själv. Bland de många goda talen (avgående förbundsordförande Bo Jansson, utbildningsminister Gustav Fridolin, Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra samt Mary Bousted, generalsekreterare för Association of Teachers and Lecturers) även ett riktigt bra tal av prins Daniel:

Ni är viktiga för era elever, för de är viktiga för er.

Det land som inte är vän med sina lärare kommer inte att lyckas.

Kongressen behandlade sedan flera hundra motioner och ett antal propositioner. Samt fler goda tal: gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadžialic’, Sacos ordförande Göran Arrius, ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson, ordföranden för Sveriges elevkårer Emil Gustavsson. Kongressen var aktiv till sent in på småtimmarna. En av kvällarna även stor fest i Blå Hallen, med dans i Gyllene salen. Häftigt, lite som Nobelfest på flera sätt – vittert och gott. Extra kul att här även träffa mellanstadiemagistern som fick in mig på lärarbanan. Vi är båda yrkesverksamma lärare som inte kunnat hålla oss ifrån att även bli förtroendevalda företrädare för Lärarnas riksförbund. Vi tycker saker och vi gör det högt, men med respekt.

Viktiga val till förbundsstyrelse & presidium, decharge (granskare av förvaltning), revisorer (granskare av ekonomi), arvoderingsnämnd samt valberedning gjordes också.

Jag anser det vara sunt och bra att vi har flera goda kandidater att göra ett medvetet val bland.

Vår nya förbundsordförande Åsa Fahlén levererade förstås redan första dagen på nya jobbet (hon har dock kvar sin lärartjänst, det är lite betyg och annat som ska sättas):

Idag redovisar kongressdelegationen i Södertörn vad man gjort för kommunombuden/distriktsstyrelsen. Demokrati är viktigt i alla led! Nu återstår ”bara” att konkretisera allt vi kom överens om att verka för. Det blir inte enkelt, men är ack så viktigt – för allas vår framtid. Och det görs bäst tillsammans.

Den stora diskussionen ska ske innan beslut.

Nu kör vi!

Yrke: Lärare (leg lär)

Idag drar så Lärarnas Riksförbunds kongress igång! För mig innebär det några dagars paus från skolan, i syfte att bidra till att fortsätta lägga grund för ett starkt yrkesförbund som kan vara med och utveckla skolan till en långsiktigt hållbar plats för utveckling, bildning, lärande. Gott så!

För några veckor sedan hade vi besök på skolan av Studiebesökaren Erik, som har en ambition att besöka 50 olika yrken och bjuda sina reflektioner därifrån. Det är alltid intressant att få perspektiv utifrån, här i form av text och ett samtal med Erik:

studiebesokaren