Ajöss o tack för fisken!

460 blogginlägg på sex år blev det. almedalen15

IMG_6337Riktigt intressant gå tillbaks till början och beta sig framåt då det har hänt en hel del, såväl stilistiskt som innehållsmässigt. Högt och lågt – precis som läraryrket!

Du som vill fortsätta följa mina erfarenheter hänvisas härmed till min nya blogg www.blixtgordon.se.

PS. För dig som inte kan din Liftarens guide till galaxen ännu finns en förklaring till uttrycket ”Ajöss och tack för fisken” här. DS.

Tillit & Tid

IMG_3236Skolstart. Nu i en helt ny byggnad, som förstås inte är riktigt färdig i alla detaljer och där vi gör upptäckter på sådant som behöver göras annorlunda. Skolan har vuxit från 30 elever till nära 300, därmed är det också många nya kollegor ombord. Och föräldrar till elever från tolv olika skolor, vilka valt att byta skola av väldig olika anledningar. Vi provar oss fram och har en del strukturer som utmanar en del. Exempelvis mer undervisningstid än timplan och koll på timmar, men inget ämnesschema ut till föräldrar (iofs inget ovanligt på mellanstadiet). Start med tid för incheckning istället för morgonsamling. Ingen insamling av mobiltelefoner (och därmed inget ansvar över) om de inte stör. Tydlighet i att trygghet även kan skapas i större årskursgrupper med fler legitimerade ämneslärare samt socialpedagog i varje arbetslag för närvaro och avlastning i den psykosociala delen av arbetet. Tydligt för alla att gruppindelning över tid är en fråga för oss i professionen. Ett gemensamt och lärardrivet föräldramöte för hela skolan, där all information fanns utlagd innan och ev frågor skulle väckas i förväg. Tydliga förväntningar på vad vi som skola förväntar oss av föräldrar:

  • – håll dig uppdaterad via skolans och årskursens blogg,

  • – lämna mätta, utvilade barn i god tid och med kläder efter väder (vilka eleverna förväntas hålla ordning på själva)

  • – ge oss mandat att undervisa och tillrättavisa ditt barn och utgå alltid från att vi har en tanke och en god intention i det vi gör.

  • – tala med oss, inte om oss.

Inga veckobrev, men blogg med information och om vad som komma skall samt öppet flöde på Instagram med vad vi gör, tränar, lär på dagarna. Transparent planering i iTunes U. Ny IT-struktur tar alltid sin stund att få på plats och lira tillsammans, så i början fick vi lärare vila mycket på högst traditionell teknik och klassisk undervisning – vilken självklart har sin plats och fungerar i en god lärares hand. Vi lägger en del kraft i att bygga undervisningsrelation och undervisningsgemenskap, utifrån att kunskapstillväxt frodas bäst i ett sammanhang där man är trygg och trivs.

Vi inleder med frågor som

  • IMG_3233”Varför är vi i skolan?”

  • ”Hur vill vi ha det tillsammans?”

  • ”Vad krävs det för att det ska bli så?”

  • ”Vilket är mitt ansvar? Vilket är ditt ansvar?”

Ansvar pratar vi överhuvudtaget mycket om, i strävan att bygga en fungerande ansvarskultur, där var och en tar ansvar efter ålder, mognad, uppdrag.

”Om vi tror att de ska klara det får vi ofta rätt, om vi tror att de inte klarar det får vi alltid rätt”.

IMG_3238Vi har en rektor som visar tillit och ger oss ett tydligt mandat. Inte enbart ansvar, utan även mandat och befogenhet att fatta de beslut som också krävs på vägen. Men det kräver också ganska mycket av oss, uraktlåtenhet duger inte. Främst för en del andra yrkesgrupper än lärare verkar det vara en svårare omställning än jag trott, men jag inser att vi lärare ofta är vana att ta mandat, fatta beslut och stå för konsekvenserna av dessa. Här tar vi det bara ett steg till.

Jag är oändligt glad av att verka i ett arbetslag med kollegor för vilka jag kan känna tillit till att de tar sin del. Alla behöver liksom inte göra, tycka och tänka om allt, när nu tiden och kraften faktiskt är begränsad. 

Bara för att det kan göras, betyder det inte att det ska göras.

Hur länge kan man egentligen prata om hur man ska genomföra ett Luciatåg, vilket har ganska svag koppling till läroplanens kunskapskrav?

I stället för att ägna oändlig konferenstid åt att planera praktiskt högt och lågt har vi tagit ansvar för olika bitar och vilar i det. På så sätt får vi mer tid till den viktiga yrkesetiska dialogen och de två stora frågorna:

Varför?

Varför inte?

Och vi håller i, håller ut och håller om. Förändring och utveckling är inte alltid bekväm och enkel, men alternativet är inget alternativ.

Nu kör vi!

Twittergruvan

Jag var länge med i Våga Vägra Facebook. Sedan började jag blogga på PedagogStockholm och insåg att sociala medier var en god kanal för att både inspirera och låta sig inspireras. Efter ett tag hittade jag även till Twitter, vilket för mig blev till något av en guldgruva:

  • – inspiration
  • – kontakter
  • – brytande av tankar, idéer
  • – start av gemensamma projekt
  • – mm

Exempel på gemensamma projekt vilka fötts fram med hjälp av Twitter är Edcamp, Pedagogiska läslyftet, Pedagogisk Pub. När jag var och föreläste på Skoldagarna i Malmö såg jag en tweet från Morrica med en fråga om någon ville äta lunch och prata skola, vilket blev ett flera timmar långt tankevidgande samtal. Utan twitter hade vi aldrig träffats.

”För mig är Twitter en mötesplats, jag möter människor från hela världen, följer nyhetsflöden, följer händelseförlopp, samtal och diskussioner ungefär på samma sätt som  jag gör när jag möter människor på andra platser.” /Morrica

Viktigt att veta att twitter bör hanteras annorlunda än e-postens inbox. Här läser jag aldrig ikapp, utan hoppar in när tid och kraft finnes. Ofta handlar det om minutrar i väntan på tåg och buss, som en form av avkoppling och ställtid.

En fördel gentemot Facebook är att man inte är vänner, utan följer. Att jag följer dig betyder inte att vi är vänner eller att jag håller med det du skriver. Det betyder att det du skriver av någon anledning är intressant för mig att läsa, för att det ger mig något (inspiration, tankespjärn, utmaning, bekräftelse, information…). Det finns många intressanta konton, såväl inom som utom skolans värld!

I veckan hoppade jag in i en diskussion om det här med anonyma konton på twitter. Den startade i att det borde förbjudas med tanke på att det finns ett antal troll som i skydd av sin anonymitet sprider dålig stämning. Diskussionen gick hög, men twitter visade sig från sin bästa sida. Trots att man bara har 140 tecken på sig bröts tankar fram och tillbaks, med respekt för andras argument och, vad jag uppfattade, en genuin vilja att förstå den andres argument. Personligen landade jag i att det måste vara OK med anonyma konton, men att det inte får bli en ursäkt för att vara medvetet elak mot medmänniskor. Man får gärna tycka och tänka olika, det är det som driver utveckling. Men man kan fortfarande visa varandra respekt. Till elever brukar jag säga:

17 juni 2016 06-19-30En grundregel är att inte skriva något som man inte kan säga öga mot öga, när ens farmor står bredvid och lyssnar.

Samtidigt finns där tyvärr ett fåtal som inte riktigt klarar detta hela vägen. Det är tråkigt för alla, men som jag ser det ingen anledning att själv låta bli att försöka vara anständig samt fokusera mer på sådant som ger kraft och energi. Jag påminner om Jacob Möllstams kloka ord från SETT-15:

Det finns drygt 400 000 lärare i Sverige. Av dessa är ungefär 10-20% aktiva i sociala medier (om vi ser till de största Fb-grupperna). Av dessa är en knapp handfull troll som inte förstår att lärares värdegrund är något som måste gälla 24/7. En handfull vs 400 000…

Jag önskar även påminna om viktiga ord:

Jag tar ansvar för vad jag skriver. Inte för vad du läser in i det jag skriver.

Oftast brukar jag försöka inleda dialog med de som tycker och tänker annorlunda. Ofta ger det nya insikter och tankar. Om jag märker att den andre inte är intresserad av dialog kan det vara så att jag tystnar och helt enkelt låter det rinna förbi. I extrema fall kan man även blockera, något jag i möjligaste mån försöker undvika då dialog är grunden för all demokrati.

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig.” /Lgr 11, kap 1

17 juni 2016 06-45-48

Ja, vi kan få det att funka

rotator-vifardetattfunka-270x270I går med Skolvärlden kom boken ”Vi får det att funka! Framgångsrika exempel på IT i skolan” (Ekerlids förlag 2016). I boken berättar 14 erfarna lärare om sina konkreta erfarenheter av att använda IKT i sin undervisning, från lågstadiet till gymnasiet. Jag är en av författarna och skriver ett kapitel som främst fokuserar på vad man behöver tänka på innan man drar iväg och några första steg för arbete som fokuserar på kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande samt lärmiljö och yrkesetik.

Det är en antologi och texterna, liksom lärarna bakom, är ganska olika. Och så ska det vara! LR är ett förbund för akademiker, inte en trång åsiktskorridor.

Det är främst ett fåtal skolpolitiker och andra utomstående tyckare samt ”katederflyktingar” som tror på Den Enda Vägen för framgång,

De flesta av oss som är verksamma i skolan vet att det finns många olika vägar framåt och att det alltid handlar om lärarens professionella övervägande utifrån de förutsättningar som råder hos de elever man de facto har framför sig.

Det är klart man kan önska att de hade andra förmågor, föräldrar, kunskaper, förutsättningar än de har – men det i sig lär inte förändra något och är därmed helt förspilld energi. Kirkegaard är ännu giltig.

Att hälla ut datorer och teknik i skolan gör inte att den automatiskt blir bättre (snarare tvärtom), även om Skolverket numera kräver att samtliga huvudmän ska satsa på tidsenlig teknik, vilken ger lärare bättre förutsättningar att lyckas bättre med sitt uppdrag. Som jag skriver i boken ger tidsenlig teknik stora möjligheter och det som för bara 5-10 år sedan sågs som särskilda hjälpmedel finns nu i varje elevs hand som stöd för varje elev att lyckas. Men tekniken är också potentiellt ett distraktionsmedel och eleverna måste lära sig hantera dem rätt. Och det är vårt uppdrag.

Det kan aldrig vara ett barns fel att det är ouppfostrat och har tillägnat sig ogynnsamma förhållningssätt.

Börja aldrig i tekniken. Börja i pedagogiken, kunskapskrav och förmågor. Utgå från de elever du har framför dig. Gör sedan din planering och ställ återkommande frågorna:

  • Varför?
  • Varför inte?

Med teknik blir man också beroende av att den fungerar, här måste vi helt enkelt ställa krav på fungerande infrastruktur. Men också vara redo för att om det inte fungerar ändå kunna genomföra god undervisning.

Förvänta dig inget, förbered dig för allt.

Ytterligare en positiv sak med teknik är de sociala medierna. Här finns verkligen en guldgruva för lärare att ösa ur, med närmast oändliga grupper på Fb, bloggar och stadigt twitterflöde där lärare delar med sig av sina tankar, tips, planeringar, frågor, funderingar och hjälper varandra vidare utifrån #sharingiscaring.

Hur gör du? Hur får du det att funka? Kan man tänka så här?

Samtidigt finns där en fara i att beskrivningar av lyckade exempel anammas och genomförs på ytan utan att man förstått att det alltid handlar om en helhet och ett medvetet underliggande förhållningssätt. Jag anser dock att de flesta legitimerade lärare har den utbildning, erfarenhet och medvetenhet som krävs för att förstå att det inte riktigt är så enkelt att få det att funka som många utanför skolan tycks tro. Jag har sagt det förr och jag fortsätter säga det: ”Den lärare som säger sig vara färdig, är nog också precis just det”.

Vi andra kämpar vidare, för elevernas skull, för allas kunskapstillväxt!

Vi får det att funka!

Sjömannen, Medvinden & Gaffatejpen

IMG_2885För typ trettio år sedan seglade min far och jag i vår lilla 15-fotsjolle (Fabola Pokus) från stugan i Torsö till Hanö (knappt 7 sjömil, hälften över öppet hav). Vi bodde på vandrarhemmet och seglade sedan hem igen. Trivsamt!

IMG_2847Denna sommar gjorde jag om samma resa med förstfödda (så glad att jag lyssnade när hon spände ögonen i mig och sa ”Varför inte segla imorgon istället för att skjuta på det igen?”) och hennes jämnåriga kusin. Klart trivsamt! Vi klarade resan dit på mindre än 2,5 h med spinnakern i topp.

I hamnen fick vi dock lite trassel med en årtull som bestämde sig för att lossna och sjunka… Det gick att paddla in till kaj ändå, barnen har fått lära sig att det viktigaste ombord alltid är att behålla lugnet och vi har övat skarpa lägen tidigare.

IMG_2884Efter frukost skulle vi dock ro ut mot vinden, segla får man inte göra inne i hamnen. Gaffatejpe var förstås med (lillasysters rosa variant) och i kombination med lite vilja, improvisation och lugn kom vi ut och nästan 7 timmar senare (inkl  depåstopp på vägen) kom vi hem, svag motvind är inte Fabolans starkaste gren. Men det gick!

En sjöman ber inte bara om medvind, han lär sig segla!

IMG_2876Jag tycker det är häftigt hur människan lärt sig bemästra elementen på detta sätt, att med hjälp av enbart vindens kraft och ett medvetet bygge kunna förflytta sig långa sträckor. På vägen har det sannolikt gjorts en hel del upptäckter och misstag. En och annan sanning torde ha utmanats, liksom en och annan förstå-sig-på-are ”Det går aldrig!”.

Optimisten och pessimisten har ungefär lika ofta rätt, men optimisten klart roligare på vägen.

”Lösningsfokuserad” är ett ord som återkommer i dagens alltmer desperata jakt på lärare. Lika lite som jag anser det bör slängas i ansiktet på lärare som går på knäna ser jag det som en nödvändig egenskap hos lärare. Vi arbetar inte med muttrar och skruvar utan med levande människor som dessutom är unga med begränsad erfarenhetsbank och delvis annorlunda föreställningsvärld, vilka måste mötas upp där de de facto är och inte där vi önskar att de vore. De problem som uppstår och identifieras har jag ett ansvar att göra vad jag kan för att lösa, de dilemman som uppstår har jag ett professionellt ansvar att faktiskt göra vägval kring – uraktlåtenhet duger inte. Samtidigt som vi förstås inte kan bygga ordinarie verksamhet på gaffatejp, utan behöver stadig grund som faktiskt klarar den belastning som skolan kan förväntas utsättas för utifrån de mål och de behov som sätts av staten respektive är för handen.

OHpres11_15h-e1347693401847Det finns ingen anledning att bli den Florence Nightingale som hon inte ens var. Skollag, läroplan och Skolverkets allmänna råd stadgar gränser och folkis för ditt yrkeslegitimerade uppdrag – håll dig till det. Om arbetsgivare eller förälder har en annan uppfattning så är det läge att lugnt stå på dig istället för att låta någon annan göra det. Vår yrkeslegitimation och yrkesetik förbinder oss faktiskt till detta.

Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats.

Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande.

Väntar vi på medvind, eller lär vi oss segla? Även om det kan vara jobbigt med motvind ser jag inga alternativ än att lära sig bemästra även den. 6 aug. 2016 07-54-13Den huvudman och rektor som inte stöttar detta får i alla fall inte mig som medarbetare och sjöman på skutan. I lärarkrisens spår borde samtliga lärare uppnå en anständig lön, annars är det faktiskt läge att laga efter läge: byt till någon huvudman som visar konkret uppskattning och ger dig de möjligheter eleverna så väl förtjänar.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”/Sinnesrobönen, Reinhold Niebuhr

 

Kultur, Sammanhang, Bry Sig

hamnfestIgår hamnfest för snart femtonde gången i Torsö Hamn. 100 vuxna och 30-talet barn i tre stora partytält. Fördrink, mat, allsång, dans till levande musik. De äldre barnen ordnar trekamp och fiskdamm för de mindre och tog senare kvällsdopp från piren innan även de dansade och sjöng loss. Väldigt trivsamt om jag får säga det själv, och det får jag ju. Även om jag sedan några år är med och arrangerar, i år som ansvarig. Att vara ansvarig för detta är inte särskilt svårt, det är många händer som gärna hjälper till om de bara ges chansen.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något – tillsammans kan vi göra underverk.

torsohamnfestMin uppgift är framförallt att uppmuntra olika ansvarstagande för olika saker, det krävs helt olika saker av den som ska göra allsångshäften, skära sallad eller resa tält. Men framförallt ser jag min uppgift att försöka skapa en kultur där vi vill varandra väl och ser mer möjligheter och lösningar än hinder och problem.

Kultur handlar nog inte främst om en svulstig vision, utan skapas främst i det lilla. Att lägga pappersduk på borden är ett sätt att konkret visa att någon faktiskt bryr sig. Att fixa lite ugnsrostade tomater och en pigg bönsallad som tillbehör likaså. Att ge barnen mandat att handla små vinster till fiskdammen. Att se till att fördrinken även finns i motsvarande alkoholfria variant. Att gå runt och fråga både gammal och ung, erfaren och förstagångsbesökare hur de upplever festen och vad som kan göras annorlunda nästa gång. Att sätta upp ett tack på anslagstavlorna till alla som bidrar. Att vi numera har slumpvis bordsplacering visar tydligt att syftet med festen är att lära känna nya, långt bortom vi-och-dom.

Jag tänker att det är samma i skolan och i klassrummet. Kulturen är grunden för allt och den behöver skapas i det lilla. Det är något vi gör gemensamt, men jag som lärare och ledare har ett extra ansvar. Rektor har också ett stort ansvar och det vet vi ju hur stor skillnad det är mellan olika rektorers sätt att bygga kultur.

I tider av lärarbrist finns det än större anledning och än mindre ursäkt att inte välja rätt rektor.

En bra rektor som jag ser det skapar en kultur där människor vill vara och verka, både stora och små. En tillitskultur där ansvarstagande premieras, med distribuerat mandat. Där man som lärare vet att rektor står bakom och stöttar när det behövs, men i övrigt håller fingrar borta från sådant som faller inom den legitimerade lärarens domän. En kultur där ledarskap i stort och smått är grunden för allt. Där ledarskapet i sig sätter kulturen. Då tror jag svensk skola åter kan lyfta.

Vilken kultur är du med och skapar i höst?

Är du på en skola där rektor och kollegor skapar en god kultur? Om inte så varför inte?

Stolt Svarande

boyesmorgonKlarar du 90-årstestet?

När man fyller 90 ska man se sig själv i spegeln och kunna se sig själv i ögonen och känna att man kan vara stolt över det man ser, att man faktiskt gjort någon slags skillnad i tillvaron.

– säger jag i Anna och Philips podcast. Och det står jag för. I höst är jag halvvägs till nittio och har en känsla av att det kommer att gå vägen.

Men det betyder förstås inte att allt man gör blir så himla lyckat. Tvärtom faktiskt. Jag är långtifrån ofelbar, jag är en lärande människa.

Jag har slutat att se på det hela som misslyckanden, jag väljer istället att se det som erfarenhetsunderlag för framtiden.

Det viktiga är väl att den huvudsakliga linjen är och blir tillräckligt positiv och lämnar goda intryck och inspiration efter sig? Det handlar inte om magi, utan mer om engagemang, vilja och öppenhet för möjligheter. Samt självklart om lärarledarskap, reflektion och vilja till ständig utveckling.

Vill du njuta av utsikten över dalen, så måste du först bestiga berget.

Vill du njuta av utsikten över dalen, så måste du först bestiga berget. www.facebook.com/herregudco

Det räcker inte att det är tryggt och trivsamt i skolan. Det är en absolut, men inte tillräcklig, förutsättning då vi faktiskt ska någonstans.

Barn i grupp är liksom inte alltid spontandemokratiska.

Om vi tror att de kan, får vi väldigt ofta rätt. Om vi tror att de inte kan, får vi alltid rätt.

Jante är ju död, samtidigt som även jag inledningsvis darrar på manschetten när jag i slutet av Anna och Philips podcast får frågan vad jag är bra på. Men jag är uppriktigt stolt över att ha fått vara med i samma sammanhang som så många andra goda lärare – för de finns det faktiskt gott om, även om ingen av oss är vare sig ofelbar eller perfekt. Och att någon är skicklig, engagerad, närvarande och nyfiken hindrar faktiskt inte någon annan från att också vara det. Så snälla ni som nu tänker att ni måste plocka ner någon som ni uppfattar har hög svansföring, tänk istället tanken hur ni kan lyfta er själva istället, ok?

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. /Edith Södergran

IMG_0073

”Alla lärare har saker som de är riktigt bra på. Visst har man brister också, men det gäller att fokusera på det som man faktiskt är bra på och därmed lyfta sig själv. Vi pratar också mycket om att våga misslyckas i vår podcast. Vi menar att det är då man lär sig som mest, genom att fundera över vad som inte gick så bra och vad man kan göra nästa gång för att det ska bli bättre.” /Philip, intervjuas i Livsviktigt

Tankeförbud, tankespjärn, tanketid

whyI gårdagens tidning skrev läraren Anna Wennblad om lärares viktiga uppgift att bjuda in till dialog och tankeutbyte istället för att avfärda elevers tankar. Jag instämmer: dialog byggs inte om det handlar om att tänka rätt, dialog handlar om att få tänka fritt, att ges tid och möjlighet att pröva sina tankar och ta spjärn mot andras för att bli mer klok på hur man kan och kanske även bör tänka – och varför. Här har vi lärare ett lika komplext som viktigt uppdrag där uraktlåtenhet inte duger.

Lärarens uppgift i dessa lägen är att ta ett djupt andetag och fatta ett sekundsnabbt beslut. Ibland är det lämpligast att fortsätta diskussionen, släppa in andra perspektiv, vända och vrida. Respektfullt. Ibland är det lämpligast att bryta, säga att det här passar inte att prata om här, vi tar det ensamma du och jag, efter lektionen.

Aldrig någonsin är det lämpligast att få panik och förklara att eleven har fel, punkt slut, sådana där tankar är inte välkomna i Sverige. /Anna Wennblad, SvD 160702

Anna-Karin Wyndhamn tycker jag ger bra perspektiv på detta, utifrån både forskning och lärarbakgrund.

”I alla diskussioner om kontroversiella ämnen faller det ett tungt ansvar på oss att låta eleverna pröva sina åsikter och idéer och att respektera deras uppfattning, även om de råkar stå i konflikt med skolans värdegrund.

Det är vårt ansvar att ta ställning i elevernas samtal. Vi måste våga utmana, utan att trampa på dem.” /Mikael Bruér, leg lär och läsvärd bloggare

Skollagen och läroplanen är ju tydlig i att utbildningen ska vara såväl saklig som allsidig. Läraren som ledare i klassrummet är den som först och främst anger tonen för detta. Och detta avgörs ofta på de tio första minuterna av den första lektionen, för vilka vi lärare verkligen ska ha såväl en plan som en handlingsberedskap för. Här instämmer jag till fullo med Marcus Samuelsson:

Ledarskap handlar som jag ser det om att skapa en kultur och en miljö där människor trivs och är trygga. Trygga i fysisk bemärkelse, men även trygga i att deras tankar tas på allvar – och tål att utmanas, då hela syftet med verksamheten är ett gemensamt lärande och utveckling. Det tar tid och det tar kraft, men några alternativ ges icke. Värdegrund kan endast förankras (Skollagen kap 1 §4) genom en respektfull dialog människor emellan.

Att ha nolltolerans mot icketoleranta budskap är lite som att måla färg över mögelfläckar i skolan. Det förändrar bilden, men aldrig på djupet. Man måste jobba djupare än så. /Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet vid Bok o bibliotek 2015

Till sist vikten av att vi skiljer på våra känslor, tankar och – framförallt – handlingar. Vi har grundlagsstadgad yttrande- och tankefrihet som vi ständigt behöver slå vakt om, men är inte fria att därmed göra allt vi tycker, tänker, känner eller vill. Här är det väl lika bra att vara lika tydlig.

Våra känslor säger INGENTING alls om livet. Däremot ALLT om våra tankar. Tankar är inte livet, dock. Endast tankar. Inget annat. Bara tankar. /Dennis Westberg, årets föreläsare 2015

Jag ser fram emot en vilsam och trivsam sommar, på den följer en spännande skolstart, där Glömstaskolan går från 31 till nära 300 elever. Lagom till höstlovet kommer så Skolforum med ett tema helt i rättan tid:

Vi väljer att kalla 2016 års Skolforum för Likvärdig med mångfald. Vi vill påstå att det är en ekvation som måste gå ihop! Situationen i omvärlden påverkar det svenska samhället och därmed den svenska skolan. Samtidigt finns det flera aspekter av undervisningen och dess förutsättningar som alltid kan utvecklas. Och undervisningen är ju det centrala i skolan!

Slutligen:

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig.” /Lgr 11, kap 1

På Jonas Monséns uppmaning ska jag läsa om skollagen denna sommar. Det torde varje lärare göra inför varje nytt läsår. Undrar om jag inte även ska ta mig an våra grundlagar. Perfekt läsning för stranden!

Gör en god sommar nu, ladda inför hösten på det sätt du finner bäst.

Inte alltid tillgänglig: Strömsparläge

Ibland dyker frågan om strömsparläge ska aktiveras upp på mobilen. Det är en smart funktion vilken gör att batteriet håller längre än annars, vilket gör att mobilens funktion faktiskt finns där när man behöver den. Jag tror vi har mycket att tjäna på att tänka något motsvarande för oss, frånvaro av återhämtning vet vi är väldigt farligt.

Jag tänker som vanligt aktivera mitt årliga strömsparläge snart. Dvs under en knapp vecka kommer jag att stänga av mobilen och inte öppna några datorer. Inga telefonsamtal, inga SMS, ingen mail, inga sociala medier. Däremot andra fysiska samtal, närvaro med barn och morgondopp i havet.

Om man badar i havet eller äter en god middag utan att lägga ut det på Instagram, har det då verkligen hänt?

Detta är inget jag måste göra. Men det är något jag väljer att göra. För att det ger mig kraft och gör mig mer medveten.

tillgangligDet finns bara två måsten:

  1. 1) Måste dö.
  2. 2) Måste välja.

Det sägs att vi idag tittar på våra mobiltelefoner 150 gånger per dag, men jag tror nog det är fler. Sällan rings det i min, det är mer av sociala medier och arbetsverktyg. Exempelvis har vi på skolan ersatt veckobrev med närvarande Instagramflöde, vilket är väldigt smidigt och bra. Men likväl som jag kan se stora fördelar i tidsenlig teknik i form av möjligheter till kommunikation, kollaboration, kreativitet och kritiskt tänkande över många gränser ser jag även vikten av att vara närvarande även på andra sätt. Liksom att bli medveten om mina egna (o)vanor.

På personalfesten; är du mest upptagen med att berätta hur kul det är i sociala medier, eller att faktiskt ha kul? /Micke Darmell, möteskulturdagen

Senare tid har det snurrat en del inlägg och Fb-uppdateringar där rektorer och lärare säger ifrån att nu får det vara nog med föräldrars mejlande. Delvis sympatiserar jag med dessa – det finns ingen anledning att höra av sig i tid och otid till skolan med synpunkter på sådant som snarare är föräldra- och barnansvar än något för skola och lärare. Mejl författade sent fredag kväll efter livliga diskussioner och en halv flaska vin bör man i allmänhet inte skicka. Samtidigt tänker jag att jag som mottagare också måste välja 1) när jag läser mina mejl och svarar i min telefon, 2) hur jag väljer att ta emot det som kommer, 3) hur jag (eventuellt) svarar.

Jag har inga problem med att föräldrar mejlar sent eller tidigt – jag väljer när jag läser och svarar (arbetstid, inkl förtroendearbetstid vilken jag lägger där jag finner det bäst).

Jag ser mycket hellre att föräldrar talar med mig än om mig.

Jag svarar i allmänhet kort och kärnfullt och försöker sällan förklara eller försvara detaljer. Vårdnadshavare måste lita till min professionella förmåga att fatta de beslut som krävs.

Jag är hyggligt aktiv i sociala medier. För mig ger det mer än det kostar. Jag använder ofta Twitter som anteckningsblock och det gör mig i högsta grad närvarande på konferenser och i möten. Men jag läser sällan ikapp och kopplar också ner medvetet och skannar exempelvis inte av flödet innan det är dags för kudden. Söndagar dansar jag folkdans och efter det stänger jag ner alla sociala medier. Erfarenhetsmässigt blir jag en bättre lärare när jag inte läser mejl söndag kväll utan måndag morgon. men här är vi förstås olika och måste få göra olika. Erfarenhetsmässigt ger en knapp veckas #digvila mig massor av kraft och energi. Precis som ganska hög tillgänglighet övriga veckor också gör det. Därför väljer jag att göra så.

Med tillönskan om en riktigt vilsam och trivsam sommar för var och en!

Ta hand om dig

Ta hand om varandra

Ta hand om de andra

Eken Cup & Gott Ledarskap

Såhär midsommaraftons morgon – efter en dag med avslutning på såväl dansläger som seglarläger samt sista dagen efter elva år på föräldrakooperativ förskola – går mina tankar till alla de som genom investering av sin tid och engagemang gör denna tillvaro möjlig. Verksamhet uppstår inte av sig själv, det är människor som skapar den. Tillsammans. Ledarskap gör skillnad.

Hey, hey – be careful out there! Wherever you are.

gräs