Praktik i praktiken, den vilda verkligheten

Hey hey!

Idag fann jag något jag har letat efter i många månader under min lärarutbildning: ÄKTHET. Mer specifikt menar jag att jag äntligen fick ha en lektion där jag inte var orimligt extremt förberedd, jag och Esmat hade en litteraturlektion i sammanlagt 4,5 timmar och vi var helt enkelt inte fullt förberedda. Jag tror knappast vår något låga nivå av förberedelse egentligen är något unikt, ibland hinner man som lärare helt enkelt inte med att planera allt i detalj! Man får då luta sig tillbaka på sin ämneskunskap och nu ger jag mitt forna jag ett rejält ryggdunk för all tid jag lade ner på litteraturkursen i höstas, den behövdes minst sagt.

Allt som allt gick lektionen OK tycker jag, sjukt bra att vi var två som höll i lektionen för jag behövde läsa short storyn samtidigt som de läste den (hoppas eleverna trodde att jag bara lite nonchalant läste igenom texten igen när de gjorde det för att fördriva tiden, sanningen var förstås att jag aldrig läst texten förut och gjorde allt jag kunde för att läsa färdigt texten först och sen skriva diskussionsfrågor – utmanande var det, men utmaningar är utvecklande, eller nåt)

Utöver lektionen spenderade jag flera timmar med att prata med andra lärare, det tröttnar jag aldrig på faktiskt. Idag pratade jag bland annat med en lärare som är Lärarnas Riksförbunds ombud för kommunen och skyddsombud för skolan (tror jag skrev rätt nu men det där är lite rörigt för mig, det här faller väl inom kategorin ämnen jag borde veta vad det här laget). Även snackat med en lärare som gör sitt introduktionsår, hon såg lite trött ut får jag säga och hon sa även att hon var trött och stressad. Själv har jag min dos av trötthet också men jag vill inte tråka ut er med sånt, jag upplever just nu den viktigaste och roligaste delen av min utbildning så tröttheten viker jag ihop och gömmer i fickan. Dagarna blir rätt långa när jag vägrar lämna skolan före 17, men dessa timmar av diskussioner är mer värdefulla än allt guld i El Dorado.

Imorgon ska det hända något riktigt häftigt (detta må vara liiiite subjektivt) och det är en observation av en lärare som har ämnet internationella relationer. Riktigt, riktigt kungligt att vara lärare i internationella relationer tycker jag, ämnet är döroligt – ser verkligen fram mot morgondagen och jag är allt lite avis på läraren.

Varit i skolan i fem dagar nu och jag känner mig bekväm, skolan är inte så stor (ca 400 elever) så man känner igen många ansikten och det hejas en hel del av både elever och lärare. Traskar i korridorerna med en glädje och säkerhet som jag hoppas syns på utsidan, tänker att mina steg går i skön takt till dagens låt: https://www.youtube.com/watch?v=CyKeFcUyclc  

(Lovar att jobba med bildmaterialet imorgon, någon gång ska ni allt få se mig som lärare!)

Praktik i praktiken, premiäratmosfär

Hallå där!

Idag var dagen D, det ultimata testet, vinna eller försvinna, nu eller aldrig – kalla det vad vad ni vill men nu var den den FÖRSTA lektionen som skulle genomföras. Jag förväntade mig en utrullad röd matta, kamerablixtar, mikrofoner, fans, high-fives, ryggdunk och hela faderullan men det blev inte riktigt så. Lite måste ens fantasi få roa en, men verkligheten var lite annorlunda: Kliver in i lärarrummet själv, där väntar ingen för min handledare är upptagen, kliver in i klassrummet själv och där väntar ingen. Men spelar det någon roll? Klockan är 10:00 och nu ska jag förmedla kunskap, academic essay writing åh yeah! Två och en halv timmar senare är äventyret över och jag är rätt nöjd och min handledare använda uttryck som ”bra” eller ”väldigt bra”. Jag gissar att de misstagen jag begick var klassiska, pratade lite för mycket själv och tidshanteringen var minst sagt brutalt felplanerad (hann bara med att använda hälften av mitt material, men det materialet kommer förstås användas nästa måndag istället).

Oxford-comma1

Den här bilden får mina smilband att spännas lite, reaktionen från eleverna kan dock inte riktigt placeras inom kategorin ”asgarv”

 Skulle ha bett min handledare ta en bild på mig som lärare, glömdes helt bort i premiäryran (sorry). Jag är hur som helst nöjd och glad över att ha första lektionen avklarad, känns också gött att jag fick ha min första lektion i ett ämne jag känner att jag behärskar (inte för att denna blogg direkt skiner av akademisk skrift) Tyvärr hinner jag inte riktigt njuta fullt ut än. Gjorde en klart överdådig lektion för dagens lektion och därför är planeringen för morgondagens litteraturlektion klart eftersatt, tog mig verkligen vatten över huvudet känner jag. Powerpoint om literary concepts, hitta passande poesi, göra en något ball introduktion till ämnet med mera står på schemat för kvällen! Det är lite slitigt, men tusan vad lajbans det var att hålla en engelsklektion. Framförallt när man behövde improvisera och gå mer på känsla, men tro mig, jag har nog aldrig varit så förberedd på någonting i mitt liv. Tog två tåg för tidigt för att garanterat inte komma för sent, skjortan styrktes nästan sönder (ändå blev den lite skrynklig, slarvigt!), läste på som en galning om ämnet hela helgen, nästan all digital information var utskriven på papper för säkerhets skull, ingenting lämnades åt slumpen.

20140428_204824

Är armbandsuret och nycklarna det enda som skiljer mig från skolpöbeln? (använder det ordet lite väl frikostligt, men det är skämtsamt – jag lovar!) Troligtvis…

Trots dessa förberedelser gick inte allt som planerat, oväntade problem uppstod och framförallt rann tiden iväg. När man har gjort sitt bästa lämnas trots allt den sista lilla promillen till tron och hoppet, ”take it on faith” helt enkelt som bara råkar vara namnet på dagens låt: https://www.youtube.com/watch?v=ESRofDkmg0I 

Kastad in i yrket

Hej!

Min vecka har varit galen. Innan jag började min VFU fick jag ett ämne av min lärare som jag skulle undervisa i. När jag sedan kom till skolan i tisdags så hade min handledare dubbelbokat mig med en lärarkandidat som hade fått samma ämne. Helt enkelt; jag fick ett nytt ämne, Andra världskriget, på tisdagen och sen skulle jag börja undervisa på torsdagen. PANIK! Hur skulle jag, på min första lärarpraktik, kunna få ihop en planering på två dagar om ett ämne som jag inte har läst? Det fick bli att sätta sig och plugga andra världskriget. Jag klarade att få ihop en lektion på två dagar men sen när jag skulle genomföra den gick det inte så bra. En notering är att jag försökte följa en av mina lärares sätt till undervisa. Han lärde mig att eleven ska upptäcka ämnet på egen hand och att läraren ska väcka ett intresse med så många sinnen som möjligt. Jag hade ju fått inprintat att det är så en bra lektion ser ut så när jag skulle ändra min lektion gjorde jag förbättringar enligt det jag hade lärt mig.

När jag sedan gjord min lektion för andra gången så tyckte jag att det gick riktigt bra! Vilket det egentligen inte hade… Min handledare vill ha mer fakta om andra världskriget och de förbättringar som jag har gjort var inte tillräckliga. Men vad hade jag då gjort för fel? Jag hade ju utgått efter min lärare i ämnesdidaktik? När jag förklarade min situation förstod min handledares andra lärarpraktikant vad jag ville uppnå. Samtidigt sa hon att det jag försöker med funkar inte i verkligheten. Då trillade polletten ner för mig! Min handledare och jag förstod varandra mer nu då jag visste vad hon ville ha ifrån mig och hon förstod vart jag kom ifrån. Efter att vi hade förstått varandra var det bara för mig att göra om min lektion. Eller ja, enormt stora delar av det.

Så det är där jag sitter nu. Planerar en lektion, inne, medans alla andra är ute… Here I go! Nu ska lektionen bli klar!

Ha det bra/ Sara

Praktik i praktiken, ”Du har ju hela helgen på dig”

Tjabba tjena!

Då har jag jobbat mig fram till min första ”helg” som praktikant och för en gångs skull använder jag citationstecken som de faktiskt är tänkt att användas. Anledningen är att jag har min första lektion (som lärare alltså, om det nu var otydligt) på måndag morgon och jag har MYCKET att göra. Writing academic English är temat för lektionen och jag ska producera text, Powerpoint-presentation, finjustera lektionsplanen och samtidigt komma på lite sköna lättsamma lekar för academic vocabulary in speech liksom (svengelska regerar tydligen). Dessutom måste stora steg tas inför tisdagens lektion då jag och Esmat ska ha vår första gemensamma lektion i litteratur, där vi måste skapa en intressant introduktion, hitta en bra text, skapa bra frågor osv. Nåja, allt smiter jag ut i solen och njuter lite – vädret är kolossalt fantastiskt just nu!

20140425_190729

Mina partypolare denna helg, en galen ensemble helt klart!

Annars har dagen bestått av en del observerande och mycket snack med både Madelene och Esmat om de kommande lektionerna jag nämnde i stycket ovan. Fick observera en lektion med en lärare som hade tänkt att ha exakt samma upplägg idag för en klass som hon hade igår för en annan. För att förtydliga: jag skulle fått se en lektionsplan upprepa sig fast inför en annan (och klart större) klass. Det blev inte riktigt så, kanske lite synd men jag tycker det var häftigt att se läraren så elegant modifiera lektionen mer eller mindre ”freestyle” liksom, denna stökigare och större klass behövde andra uppgifter märkte hon tidigt så upplägget förändrades både kronologiskt och innehållsmässigt.

På eftermiddagen fick jag dessutom se Esmat ha en lektion i svenska, hon har en väldigt lugn aura som verkar smitta av sig snabbt (både lugn och aura måste vara de mest skrivna orden i denna blogg än så länge). Hann tyvärr inte observera henne så länge men hon har helt klart koll på vad hon sysslar med, säkerheten själv! Jag förväntar mig att jag är lite mer ”flamsig” (i brist på ett bättre ord) – mest för att jag är sån när jag presenterar saker och ting som elev, mycket viftande med händer och jag står sällan helt still där jag ofta kan komma ifrån ämnet lite. Får se om eleverna accepterar min stil, jag skulle säga att det inte är helt självklart :))

20140425_085053

Ser, som en liten parentes, skolans glasfasad nästan direkt när jag kliver av bussen, den är där i horisonten likt Saurons öga i Mordor och vakar ständigt över mig.

Jag har ju faktiskt hela helgen på mig, precis som Åke i den klassiska reklamfilm som jag refererade till i titeln, och det ska läsas och skrivas så ögonen och fingrarna glöder. Vad krävs då? Lite fånig musik som är tänkt att göra en taggad, passar utmärkt eftersom jag själv är lite fånig av mig. Här är hur som helst dagens låt: https://www.youtube.com/watch?v=LkIWmsP3c_s

Sebastian Forsman

Praktik i praktiken, lärare rockar!

Hej och hå!

Lärare är intressanta typer (jag må vara något partisk i denna fråga) och därför vill jag dedicera detta inlägg till lärarna och dess yrkesval. För min del hittar jag fliken mitt yrkesval i min VFU-portfölj med de tre underrubrikerna är (1) min uppfattning om yrket, (2) min största utmaning inför VFU:n och (3) övriga tankar. I grund och botten kan jag skala ner min uppfattning om yrket till två punkter: läraryrket är det roligaste som finns men också eventuellt det stressigaste som finns och dessa två punkter skaver och väger mot varandra lite grann redan nu. Nu under praktiken är det så kul så jag helt förbiser eventuella problem, ville så gärna observera två långa engelskapass idag så jag struntade helt enkelt i att äta lunch för att hinna med båda. Ohållbart i längden förstås men herregud vad intressant det var, ena lektionen slutade med en slags rollspels-speed dating på engelska där eleverna pratade så mycket och engagerat att jag nästan trodde jag blivit galen och börjat höra röster inifrån skallen.

20140424_081150

Stormöte klockan 8:10, frågan är om deras miner är snedare än bilden…

Stress, många S på liten yta faktiskt om man tänker efter, var en av punkterna under detta stormöte (minns inte vad det hette egentligen och därför tar jag mig vissa språkliga friheter) där rektorn presenterade resultat från lärarnas utvärderingar av ledningen och skolan. Många lärare kände sig stressade och hade synpunkter på hur organisationen inom arbetslag, program osv ser ut och ska se ut i framtiden. Det var spännande att lyssna eftersom jag inte får ta del av denna sida av läraryrket alls inom utbildningen, dock tvivlar jag på att någon av lärarna skulle beskriva mötet som spännande.

20140424_123158

I lärarloungen är stressen som helt borta!

För att återgå till punkt två (min största utmaning inför VFU:n) som jag nämnde tidigare, så finns det en del frågor jag behöver få svar på. Har jag förmåga att upptäcka små subtila tecken på trötthet, ointresse och oro bland eleverna? Är mina ledaregenskaper tillräckliga för att hantera 20+ elever? Är min anpassningsförmåga och fantasi bra/snabb nog för att få till intressanta lektioner för alla typer av elever? Som ni ser är frågorna många men mina observationer tycker jag redan har visat sig vara givande, har sån ofantlig tur att jag fick observera en engelsklärare som hade precis den lektion jag kommer ha på måndag (exakt samma tema alltså, förberedelse inför det skriftliga nationella provet) och se hur hennes idéer fungerade. Som alltid skuttar jag runt bland elever (som jag vet att alla lärarstudenter gör, allt annat vore märkligt) och frågade vad de tyckte om mina planer, ibland är de så skönt och brutalt ärliga – vissa revisioner av min lektionsplan kommer definitivt ske! Snabbt om punkt tre (övriga tankar): att vara lärare är svårt och stressigt men jag ska allt klara det, annars missar jag ju allt det roliga som sker på skolorna runt om i landet.

20140424_142636

En lärare i sin naturliga miljö!

Suddiga och sneda bilder idag, ber om ursäkt! Skyller på hunger och livade fingrar. Hungriga lärare är dock något jag har observerat hela denna dag, livliga diskussioner på morgonen och inspirerande lektioner på för-och eftermiddagen, lärare rockar – men det vet vi ju redan! :)) Som tack serverar jag härmed lärarna (och läsarna) min favoritlåt för stunden: https://www.youtube.com/watch?v=_KZANuDcRO4

Sebastian Forsman

Praktik i praktiken, blood buzz i Åkersberga

Tjosan allihopa!

Då var första dagen avklarad och jag skriver detta med något spralliga fingrar, dagen har varit relativt lugn men också något omtumlande. Detta beror på att jag plötsligt fått en annan lärarstudent att hänga med, inte mig emot men av diverse anledningar hade inte den informationen nått fram till mig. Nu finns möjligheter att bolla idéer med någon och ha halvklasser med mer fokuserat innehåll för eleverna, ballt! Annars har dagen varit fylld med ett par timmar observation och mer noggrann genomgång av lektionerna jag/vi kommer hålla (vi får möjlighet att bla ha en serie av lektioner där sista delen är besöket av vår universitetslärare, fyfan vad rock and roll!).

20140423_120237 test

Här har vi mina två lärarkumpaner, Madelene till vänster och Esmat till höger. Tillsammans blir vi ett riktigt dream team! Notera armbandsuret, har själv på mig en klocka just nu under praktiken för att förhoppningsvis förmedla en aura av ordning och reda, alla detaljer är viktiga :))

Observerade alltså min första lektion i morse och det var dags att se Madelene in action, visserligen inom ämnet svenska. Det var förstås intressant, och lugn var utan tvekan den rådande känslan i klassrummet; eleverna jobbade på med sina diskussions/argumenterade texter och jag kunde strosa runt relativt fritt och ställa frågor osv. De jag talade med var riktigt trevliga och fyllde mig med intressanta svar på mina frågor, en elev planerade till och med att bli kemilärare (snacka om att hitta dagens enhörning). Men framförallt, den lugna stämningen var jag fascinerad av – hur Madelene har lyckats med detta kräver helt klart en vidare analys från min sida, fortsatt rapportering lär komma inom ämnet!

20140423_091125

”Midnatt råder, tyst det är i husen, tyst i husen…”

Ja, det är ofantligt skönt att ha kommit igång och mina lektionsplaneringar börjar få en mer konkret form. Imorgon blir det bla ett personalmöte och mer observation, ögon, öron och anteckningsblock kommer alltså återigen vara framme i högsta hugg. Ett visst erkännande krävs, tröttheten har varit min värsta fiende idag och det beror främst på att dagarna i Bryssel inte direkt hade något ”åtta-till-fem”-schema. Ivrigheten och glädjen fick driva min kropp idag, skulle rent av kalla det ”blood buzz” – vilket osökt tar mig till dagens låt: https://www.youtube.com/watch?v=yfySK7CLEEg&feature=kp – den här låten har ekat i mina öron otaliga gånger jag jobbat mig upp för rulltrapporna i tuben vid Stockholms universitet med tröttheten i ögonen.

Sebastian Forsman

Resan har börjat!

Min resa började redan för ett år sedan när jag sökte till lärarutbildningen på Stockholms Universitet. Jag och min sambo hade då bestämt oss att flytta ihop i Stockholm för att studera på samma ort. Sen i juli, några månader senare, kom beskedet: JAG HADE KOMMIT IN! Och i slutet av augusti flyttade vi upp till Stockholm. Första terminen som jag läste var historia 1 och nu läser jag första terminen i utbildningskärnan. De kurser som jag redan har läst är utbildningshistoria, ämnesdidaktik och teorier om lärande. På tisdag börjar min nästa kurs som är VFU (verksamhetsförlagd utbildning).

Jag är riktigt nervös inför VFU:n. Det känns som att allt kan hända och att det är min uppgift att se till att bara det som ska hända händer. Men det skulle inte vara någon utbildning om jag redan visste vad jag skulle göra, det är ju meningen att jag ska kunna göra misstag och sedan lära mig utav det. Men det är ändå skrämmande att ha vetskapen om att jag antagligen kommer att göra misstag…

Men men, jag kommer förstås att jobba för att jag inte ska göra det. I skrivande stund sitter jag och planerar mina två lektioner som ska handla om Kalla kriget. Jag har ingen utbildning om just Kalla kriget på universitetsnivå och kommer inte ihåg något från gymnasiet så min påskhelg kommer bestå av att plugga och planera för hur jag ska göra min lektion. Har hittat en låt som jag funderar på att öppna min lektion med och det är Wind of change med Scorpions( https://www.youtube.com/watch?v=n4RjJKxsamQ&feature=kp ). Tror att den kommer att ge reaktioner bland eleverna som jag vill ha.

Detta var ett litet smakprov vad som jag kommer att skriva på bloggen. Hoppas att det faller i smaken!

Ha det bra till nästa gång! Kram Sara

Praktik i praktiken, lugnet före stormen

Håll i hatten!

För här börjar en blogg om den klart mest spännande tiden av en lärarstudents utbildning, tiden då teorier, kunskap och förmåga äntligen sätts på sitt ultimata prov: verkligheten. Tiden jag syftar på är förstås den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU:n. För min egen del är detta det första mötet som lärarstudent med den gymnasieskola jag så intensivt föraktade och alltför ofta undvek som förvirrad och förtvivlad elev för många år sedan. En spontan tanke är om de flesta lärarstudenter var som jag: forna frustrerade elever, eller det motsatta: mönsterelever? Finns förstås många som är lite av varje, men något jag tror vi alla har gemensamt är viljan att få just våra elever att uppleva den fantastiska tid några av oss hade i skolan, eller omvänt undvika de hemska stunder andra av oss upplevde. Oavsett inställning, erfarenheter, val av åldersgrupp eller ämnesval är praktiken för oss alla gemensam.

Det var en något spänd väntan att få se var man blev placerad, när jag väl fick se det i min VFU-portal (de två VFU-sidorna ”VFU-portfölj/portfolio” och ”VFU-portal” har onekligen skapat en del förvirring, varför inte ge sidorna mer distinkt olika namn?) såg jag att jag blev placerad på Österåkers gymnasium, min första reaktion var panik eftersom Österåker kommuns mest avlägsna delar är rena Indiana Jones äventyret för den kollektive resenären (kallades man inte trafikant enligt den kvinnliga robotrösten på SL förr i tiden? Märkligt ordval, minst sagt). Efter en snabb googlesökning kunde jag andas lugnt igen, Österåker gymnasium är placerad mitt i Åkersberga centrum, Roslagsbanan (railroad to hell, eller?) – här kommer jag!

20140409_164458Här har vi den, skolan med sin tjusiga glasfasad. Ser visserligen lite avslaget och dött ut på bilden men jag skyller på att den här bilden togs mer eller mindre ”efter stängning”. Hur som helst togs förstås den här bilden i samband med mitt första möte med min handledare Madelene, ett möte som kändes bra på alla sätt och vis men allt fanns det ett något pinsamt moment också. Frågan är om det var mest pinsamt för mig eller min handledare (om hon läser detta vill jag säga att jag hoppas det här är den enda svenskan du ser eller hör från mig någonsin. Har alltså ämnet engelska och därför driver jag en hård ”English only” policy, en policy mina framtida elever förstås också kommer få uppleva, hehe!) Lång parentes, sorry! Hur som helst var det så att min handledare inte riktigt hade full koll på sina inloggningsuppgifter för att komma in på min VFU-portfölj, en märklig tystnad uppstod och jag som vill framstå som lärarstudenten som har koll på allt (den fasaden föll alltså redan efter några minuter…) hade inte ens tänkt tanken på hur den andra sidan av systemet fungerar. Trodde helt enkelt hon hade koll på det, så det skrevs åter ett mail av många till min universitetslärare, men det skall vara löst nu.

20140409_164601Spana in den här udda uppsättningen stolar! Är det alltså här det beryktade trepartssamtalet kommer äga rum?

Annars är jag mest glad att hon inte hade någon ”daltaraura”, att bara skriva ordet dalta gör mig irriterad, det tycktes inte finnas någon känsla av att jag får ”känna efter” och ”ta min tid” – här kör vi några dagars observation och sen genast in i lejonburen. Om någon har orkat läsa ända hit kan jag säga att detta kommer vara en daglig blogg om mina tankar och upplevelser under min första VFU, en VFU som kommer pågå under en månads tid och vara dörolig, främst för att jag har bestämt det! Nu knackar dock påsken på dörren vilket innebär att jag återkommer om exakt en vecka, hoppas ni alla får en riktigt glad påsk. Själv ska jag ta mig till Bryssel (är det den mest ifrågasatta staden i Europa? Får endast frågan ”varför?” när jag berättar var jag ska, en riktig underdog alltså men jag tror på Bryssel) och ladda batterierna.

Ett tema jag kommer testa är att köra klassikern ”dagens låt” (positiv förstärkning i sann Skinneranda) och här är alltså dagens låt: https://www.youtube.com/watch?v=KQQtQB91WKc – Låten passar in i temat för dagen: lugnet före stormen

 

Sebastian Forsman,

styrelseledamot LR Stud Stockholm

 

En alldeles underbar början på ett nytt verksamhetsår

Diskussioner utifrån det gångna verksamhetsåret fyllt av aktiviteter inspirerade och väckte engagemang under kvällens årsmöte. ”Hur mycket kan vi påverka?” var en fråga som ledde till diskussion kring vad vi på det lokala planet kan göra. Utåtriktade aktiviteter på universitetet och högskolor, samverkan och politisk påverkan genom olika evenemang, möten och debattartiklar var några av de saker som togs upp.

image

Med stor värme och entusiasm över att ha fått ett förnyat förtroende som ordförande för LR Stud Stockholms lokalförening är frågan ”Hur mycket kan vi påverka?” något jag bär med sig in i det nya verksamhetsåret tillsammans med nyvalda kassören Erika Rengbrand och ledamöterna Elias Dietrichson, Caroline Marjoniemi, Anna Sandström, Sebastian Forsman, Sara Olsson, Sofia Wahlgren, Sofie Markstedt samt Anders Olsson.

image

Men en minst lika viktig fråga är förstås ”Vad vill vi påverka?”. Bristen på likvärdighet, sjunkande elevresultat, den allt för tunga arbetsbelastningen och de groteska vinster som riskkapitalister samtidigt tillåts göra på skolan är några av de saker som sporrar mig i mitt engagemang för en förändring. Den kollektiva fackliga styrkan av att göra saker tillsammans och alla nördiga ämnesspecifika och skolpolitiska diskussioner en har tillsammans med lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter det som stärker mig.

I allas våra individuella och gemensamma engagemang ser jag fram emot ett underbart nytt verksamhetsår med den här fantastiska styrelsen:

image

Lina Westerlund
Ordförande LR Stud Stockholm

Vad är väl ett årsmöte…

…det kan ju vara trist och tråkigt och…

askungen

…alldeles, alldeles underbart!

lr stud stockhom

För vad är väl ett årsmöte egentligen?

För vissa är det säkert ett nödvändigt ont som man så fort som möjligt vill få överstökat för att kunna fokusera på den kampanj, planering av aktivitet, ihopknåpande av debattartikel eller vad man nu än är mitt uppe i!

Men mitt i all denna aktivism och engagemang för att förbättra vår utbildning och kommande yrke, är det är otroligt värdefullt att samlas och på djupet diskutera – vad är det vi har gjort egentligen? En ordentlig tillbakablick över det gångna verksamhetsåret kan också ge perspektiv framåt – ska vi fortsätta att göra såhär, vad fungerade och vad fungerade inte?

Sedan är ju årsmötet förstås även ett fantastisk tillfälle att mötas upp med andra engagerade, utbyta erfarenheter och diskutera såväl skolpolitiska frågor på riksnivå som vad LR Stud Stockholm gör lokalt. Att så många nya engagerat sig under året gör förstås att diskussionerna aldrig blir gamla, det är alltid några som kommer med nya infallsvinklar som får en att tänka – ja, varför har vi inte gjort såå förut!?

lr stud sthlm

Även om den skolpolitiska debatten knappast är att jämställas med en bal på slottet i dagsläget, kommer vi ikväll att ha vår egen. Till häst och vagn, i en pumpa eller från tunnelbanan – ikväll är medlemskap i LR Stud Stockholm din glassko!

Lina Westerlund
Ordförande LR Stud Stockholm

Mer info: Välkomna på LR Stud Stockholms årsmöte

Anmälan är öppen fram till mötets början och görs här