Praktik i praktiken, slutet gott, allting gott!

Tjosan allihopa!

Då sitter man här och knappar på tangenterna som så många gånger förr, och mycket tangentknappande har det allt blivit de senaste veckorna – inlägg efter inlägg med mina högst personliga tankar om en väldigt häftig praktik. Vet inte riktigt vilken känsla jag förväntade mig, men jag känner mig sprallig och väldigt glad ändå trots att det är över. Jag vet helt säkert att jag har haft en nästan magisk tur med var jag placerats, nu är inte min handledare bra endast på grund av ren tur, men jag hade lätt kunnat placerats någon annanstans. Dags att summera och blicka framåt alltså, känns konstigt att läsa mina första inlägg – om jag bara visste vad som väntade runt hörnet då!

20140522_122011

 

Blommor, choklad och kort till från mig och Esmat till vår handledare (om någon elev läser detta: lärare uppskattar sånt här galet mycket! – gymnasielärare får sällan något najs av sina elever nuförtiden).

Mycket finns förstås arkiverat i mina tidigare inlägg, men det är alltid kul att blicka tillbaka på de mest lustiga, intensiva eller märkligaste händelserna under ens praktik. Tänker därför göra en spontan lista över några sköna anekdoter under denna period, listan kommer knappast vara i kronologisk ordning:

* Gången då jag äntrar (är ypperligt förtjust i ordet äntrar) lärarrummet och möts av en intensiv diskussion om huruvida filmen 300 är grym eller usel. Det som gör det här så lajbans är att diskussionen är högst allvarlig och visar tecken på att ha pågått under en längre tid. Jag flikar in mina tankar om filmen, att den är så over the top att den blir bra – plus att den har så många fantastiska one-liners, jag ger filmen tummen upp vilket absolut inte accepteras av den ene läraren.

20140522_121338

”Det var här det hända va…” (känner ni igen klippet får ni en digital high-five här och nu!) Här har vi arenan för 300-snacket, men framförallt har jag suttit åtskilliga timmar här och ”jobbat” :))

* Då jag var provvakt och såg till min stora fascination en elev som var riktigt skrämmande lik en ung Sean Penn, försökte något diskret jämföra hans fejs med bilder på Google (ja, man blir snabbt uttråkad som provvakt…).

* Den något märkliga, första lektionen jag höll i, innehållsmässigt var det OK men det var så fruktansvärt varmt att jag svettades konstant i två timmar – eleverna måste trott jag var galet nervös eller något, ryckte efter vattenflaskan varannan minut kändes det om.

* Känslan när TVÅ av 23 elever lämnar in sin läxa, hur ska man ens reagera? Valde att skratta, har ännu inte kommit mycket längre i min lösning på problemet.

* När jag efter min korta presentation av  mig själv under en observation får applåder, det må låta som något helt ointressant, men jag har trots allt introducerat mig själv snabbt inför många klasser och de flesta har som mest uppvisat ett ansiktsuttryck som bäst kan beskrivas som ”meh”.

* Känslan när nästan ingen av mina elever väljer att göra mina asroliga lyssningsövningar inför deras nationella prov, de vet inte vad de gick miste om! Men framförallt gick jag miste om flera timmar en sen kväll/natt nästan helt i onödan…

Önskar att jag kunde lista alla anekdoter jag har i tankarna, men i och med att i alla fall några av mina elever har hittat hit (och även några lärare på skolan) blir man lite mer vaksam över vad man skriver och inte skriver :))

Det är trots allt dags att varva ner denna blogg för denna gång oavsett om jag vill eller inte, men först vill jag tacka alla grymma människor på Österåkers gymnasium som har gjort denna praktik riktigt rock ‘n’ roll:

Mary Anne, Christian, Fredrik, Peter, Katherine, Anne, Jill, Peter R, Janne, Carin, Maria, Paolo, NA3, NA2, Esmat och sist men inte minst Madelene som har behövt stå ut med mig dagligen och allt vad det innebär :)) – alla dessa personer (och den/de jag säkert glömt bort, sorry!) har gjort mig fullständigt säker på att jag valt rätt yrke. Blir ni placerad på Österåkers gymnasium under någon av era VFU-perioder så gör ett lyckotjut, för ni har då vunnit något slags lotteri.

20140522_124858

Sista steget innan jag lämnar skolan för denna VFU.

Ni trodde allt jag hade glömt er, eller hur? Nej då, jag tycket det har varit riktigt fränt att det faktiskt funnits några som läst den har ”så kallade” bloggen. Låter som en fet klyscha, men om någon av er ens har haft hälften så roligt av att läsa denna blogg som den har varit för mig att skriva – då har ni haft det bra! Samtidigt har jag allt fått en ökad respekt för alla andra dagliga bloggare där ute, det är klurigt att försöka få till intressanta blogginlägg såhär ofta, men kul är det.

Jag återkommer säkert med något fantominlägg förr eller senare, men nu vill jag vända blicken mot nästa äventyr: Sommarhäng för alla lärarstudenter i Stockholm – nu blev ni allt nyfikna förstår jag! Måndagen den 2:a juni mellan 12:00 och 18:00 blir det ett soft sommarhäng för alla Stockholms lärarstudenter på Frescati. Schemat är fullspäckat med eldshow, besök från LR’s eminente ordförande Bo Johansson, lekar, mat och dryck, politikerdebatt och mycket, mycket mer! Kika förbi vetja. Mer info hittar ni här

20140522_125626

Ett sista hejdå från några teknikare, programmet jag själv gick när det väl begav sig!

Sebastian Forsman

Praktik i praktiken, ”har du lite tid över?”

Tjoho!

Dagar som denna är alltid roliga att uppleva, hade egentligen tänkt att varva ner och skriva ned allt det eviga reflekterandet i min VFU-portfölj (man blir ju aldrig färdig…) – tanken var att ha min första chillade dag på rätt länge nu. Men sen kommer någon och frågar: ”har du lite tid över?” och jag kan inte låta bli att säga JA för man blir så värst nyfiken, detta startade en chain of events som helt förändrade denna dag till ett ducktales-äventyr-light (den referensen vittnar lite om min ålder tror jag). Först blir jag provvakt under förmiddagen vilket kanske inte är den mest spännande sysslan här i världen men för mig var det första gången. Försöker få lite gjort på min laptop samtidigt, men knapptryckandet ekar i den annars så tysta salen så jag försöker klicka försiktigt men då nyser jag förstås istället som en äkta långben, typiskt!

Annars flög tankarna iväg lite under min tid som provvakt: ska man försöka se seriös ut? Eller förresten, det är nog ingen som tänker på det. Vad ska man säga när de lämnar in sitt prov? ”Åh, ser bra ut!” – nää det var lite väl flummigt, men att bara säga ”tack” känns trist. Eller när en elev frågade om han fick gå på toa, jag hade tänkt säga endast ”javisst” men så kunde jag inte låta bli att tillägga: ”men skynda dig gärna” – något som skapade en del flin. Nåja, det gick väl OK men det är svårt att vara tyst så länge i sträck tycker jag.

Blev utbytt framåt lunchen och då råkar jag träffa på en engelskalärare som ska ha muntliga nationella prov för English 5 efter lunch – här ser jag en chans att göra en riktigt najs observation! Fick därmed äntligen chansen att höra English 5 elever prata engelska mer fokuserat och under en längre tid. Det var ballt att höra dessa elever försöka hålla en konversation under 15 minuter, lustigt att många av dem är så oroliga över uttal när det egentligen inte alls är något problem. De var förvånansvärt bra alla grupper, Mary Anne har definitivt lyckats med det hon sysslar med! Fick se slutet av Slumdog Millionaire under lektionen också, bra rulle det där, vågar man säga att den är en klassiker? :))

Då var klockan plötsligt 15:30 och skolan började varva ner och jag konstaterar att jag inte gjort något av det jag tänkte göra egentligen, men vem bryr sig? (min universitetslärare troligtvis, men jag har ju imorgon på mig att reflektera också!) Idag rycktes jag med i det dagliga äventyret man kan kalla skolan, och skoj var det!

Sista dagen imorgon alltså, både för min VFU och därmed denna blogg. Blir väl ett oroande långt inlägg då om ditten och datten, blir säkerligen lite mer bilder då också för den som är nyfiken av sig.

 

Sebastian Forsman

Praktik i praktiken, No Words

Hello there!

Har för en gångs skull haft lite svårt att skriva, inte för att dagen har varit tom på innehåll (snarare den diametrala motsatsen) – utan för att jag faktiskt är lite tagen av dagens händelser. Professionalitet och stabilitet är som alltid viktigt att förmedla i skolan men när jag väl kom hem idag var det många tankar i huvudet och en del skuttande. När jag tänkte skriva detta inlägg första gången var det lite som detta klassiska klipp (överanvänder ordet klassiskt lite märker jag, men för oss hockeyfans är klippet rätt klassiskt) – en shoutout till Lina som gav mig idén att baka in länkar i texten, ger ett klart bättre flow!

Hur som helst, Anna från SU kom på besök för att observera en av mina lektioner, som ni säkerligen kan lista ut innebar det att trepartssamtalet stod och väntade runt hörnet. Lektionen var dessutom den sista på denna VFU (fyfan vad trist att det är så, vill egentligen inte tänka på det) och innehållet var kort sagt en stark återkoppling till vad jag/vi gjort med klassen tidigare – close reading med hjälp av litterära begrepp bland annat. Lektionen gick OK från min sida men oj oj oj vad eleverna har förbättrat sig sedan den där smått katastrofala tisdagslektionen för tre veckor sedan, no words. Jag blir så glad att jag nästan spricker, de har försökt bli bättre och verkligen lyckats – jag har fortfarande en hel del områden att utveckla men idag lyfter jag på hatten för NA3.

Sen var det dags för själva trepartssamtalet, jag tänker inte gå in för mycket detalj för det blir mest personligt på ett ointressant sätt, men vi diskuterade styrkor och utvecklingsområden (oväntat, jag vet). Några av mina styrkor är bland annat mitt engagemang (engagerad hellre än likgiltig, eller hur?) och glädjen under lektionerna, läraryrket är trots allt kopiöst roligt och jag hoppas och tror denna blogg har visat det på något sätt. Annars har jag lagt ner stor möda och tid på att verkligen få till genomtänkta och intressanta lektioner. Utvecklingsområden är tidshanteringen och en ökad koppling till didaktiska teorier, har ibland varit pinsamt dålig på att hålla koll på tiden under lektionerna vilket ibland innebär att vi slutar för sent med mera. Men Anna hade en formativ framtoning och nervositet fanns inte på kartan från min sida, min handledare hade givetvis mycket intressanta tankat att komma med också.

Slutligen det som faktiskt, lite oväntat, var det som gjorde mig mest tagen. Bad mina elever att kort skriva ned mina styrkor och utvecklingsområden som lärare och resultaten var intressanta, man utvärderas på ett högst fascinerande sätt av eleverna i jämförelse med universitetslärare/handledare. Försöker undvika att gå för mycket i detalj men många tycker jag har varit entusiastisk och gjort lektionerna intressanta men att jag ibland hade dålig struktur och ibland pratat otydligt. Så är det, mycket kvar att jobba på utan tvekan men jag blir kalasglad över att det faktiskt syns att jag tycket det är kul att hålla i lektioner och interagera med eleverna.

Ja, det blev allt några words till slut ändå. Lite rörigt kan det ha blivit men jag har sedan jag kom hem mest lutat mig tillbaka och försökt reflektera över vad som faktiskt hände under dessa veckor och vad det innebär för framtiden. Tagen blir man om man tänker efter, eller hur? :)) Tjejlyssnat på denna låt mest bara för att, lyssna på den ni också vetja – en bra cover är det.

 

Sebastian Forsman

 

Praktik i praktiken, olympiskt guld

Hej där!

Klockan slår 10 vid Österåkers gymnasium, himlen är klassiskt ”Sovjet-grå” och det vilar en bitterhet över att helgen har fått ge vika. Men se där! Plötsligt kliver en längre och lätt stressad praktikant in i sitt praktikpalats med planer och drömmar om att avlägsna den Sovjetiska gråheten. Han kommer lastad med fem halvstora studsbollar, två äpplen (av olika slag) och tre bananer – men framförallt kommer han lastad med en lektionsplanering som ska få eleverna att kämpa och slåss för dessa ädla priser. Ni som trodde att nästa sommar-OS skulle ske i Rio har fått allt om bakfoten, när praktikanten öppnar sin lätt pinbeklädda (vågar inte vara för hipp, håller mig till två lite snällare pins) ryggsäck inviger han årets språkolympiad!

 

i59241

Glömde ta bild på de studsbollar jag köpte, men de så ut ungefär så här!

Ett sus hörs bland eleverna när tävlingsschemat skrivs upp på tavlan, hårda grenar som ”Swift Speaking Salsa” och ”Wikipedia Whirlwind” ska de tävlande lagen klara av. Poängen räknas noga (eller egentligen inte, jag var rätt slarvig) efter varje runda av praktikanten som nu blivit poängkung, Team Aman and the Sugardaddys (coola lagnamn premierades) kopplar snabbt greppet genom att visa prov på mental flexibilitet och starka faktakunskaper i den inledande grenen ”Word Stress Shenanigans” – bonuspoängen flyger över rummet likt en en flock fladdermöss!

I gren nummer två sprids den olympiska elden över cyberspace där atleterna likt Jamaicanska sprinters ska ta sig från wikipediasida till wikipediasida. Från Nicaragua till History of India, go! Ska man klicka sig fram metodiskt och strategiskt eller panikklicka? Lagen spänner sina ögon på varsin laptop och det är spridda skurar poängmässigt, Searching for Group 4 jobbar sig uppåt men så även The Destined Ones. Från Seth Rogen till Storytelling, go! Lagen imponerar på poängkungen och navigerar det digitala havet med bravur! Alla atleter behöver breaks, och så även dessa – 20 minuter får atleterna pusta ut.

Efter breaket är det in i hetluften igen i ”Swift Speaking Salsa”, och när atleterna återkommer till arenan ser de fem stolar sida vid sida. Nu testas atleternas mentala kvickhet och kreativitet, prata om sports i 30 sekunder i sträck utan att att tveka, upprepa dig, eller byta ämne, go! Några klarar pressen, andra inte och stolarna töms en efter en. Vad är detta? Har poängkungen underskattat atleternas färdigheter? För klockan tickar och tre atleter låter sig inte besegras – de rankas istället efter språkliga färdigheter. Nästa ämne: Travelling, go! Återigen visar atleterna prov på adaptivitet och kreativitet och poängkungen behöver improvisera så alla atleter får en chans att sitta i de olympiska sätena. Vad heter Nepals huvudstad? En atlet snappar åt sig bonuspoängen genom att förstås säga ”Katmandu”!

Dags för den sista och avgörande grenen vid namn ”Lethal Letters”, och Team Aman and the Sugarddadys kämpar om guldet mot The Destined Ones. Sex stycken kategorier, en bokstav, fyll i varje kategori med ett så unikt ord så möjligt som börjar på bokstaven poängkungen skrivit på tavlan. Klockan har tyvärr börjat bli det största hotet för dessa olympiska spel och endast två bokstäver hinns skrivas upp på tavlan innan segrarna koras, och prismässigt är det så att The Winners take it all! Applåder och tjut ekar i arenan när Team Aman and the Suggardaddys kliver fram till podiet för att ta emot varsin lustigt färgad halvstor gummiboll och frukt.

20140519_131516

Röken har lagt sig och arenan är tom (hann tyvärr inte ta bild på vinnarna, tiden var knapp!)

Som poängkung blir man matt, det var jobbigt men samtidigt väldigt kul att ha en ”leklektion” – de absolut flesta eleverna ville verkligen vara med! Vinnarna trodde allt att de vann ett olympiskt guld, men det var det ju jag som gjorde! Hur som helst har jag min personliga olympiad imorgon, då ska jag få besök från universitetet och då smäller det på riktigt. Ska bli spännande tycker jag!

Sebastian Forsman

Att missförstå varandra

Hej igen!

Ibland sker det en missförståelse mellan en praktikant och sin handledare. Ibland sker det en missförståelse då handledaren inte har förstå det som praktikanten ska uppnå. Ibland sker det en missförståelse med vad handledaren vill att praktikanten ska göra.

Alla har jag varit med om. Det kan hända vilken praktikant som helst. När en lärarstudent har läst mindre än ett år och sedan ska ut i praktiken. Ingen kunskap om hur ”det verklig livet” ser ut på en skolan. När sedan personen i fråga ska försöka anpassa sig till miljön som finns på praktikplatsen i flera år, kan det bli lite jobbigt. Ska praktikanten ta plats eller ska praktikanten sitta i ett hörn? Vad vill handledaren att praktikanten ska göra? Vad vill de andra lärarna på skolan att praktikanten ska göra? Hur ska praktikanten anpassa sig till eleverna och till de andra praktikanterna? Alla de ovanstående frågorna har jag funderat på under min tid som praktikant. Men vem har svaret? Inte jag, inte min handledare, inte skolan. Ingen har ett bra svar och om det inte klickar så kan det ta tid innan allt flyter. Det tog ett tag för mig innan allt flöt på för mig. Dels anpassningen tog tid men dessutom tog en annan sak tid. Målen. Mina mål. De mål som jag hade när jag gick ut på min praktik handlande om att jag skulle prata med elever och lärare på ett respektfullt sätt samt göra en del lärarmoment under handledning. Dessa mål var dock inte självklara när jag var hos min handledare. Tyvärr blev det mer fokus på min ämneskunskap istället min förmåga till att leda en klass, till exempel. Det kan alltså ske en missförståelse mellan handledare och praktikant om målen.

Om jag får ge ett tips till dem som handleder och dem som ska handledas i framtiden; tänk på att det finns centrala mål som ska nås och kolla igenom dem tillsammans och GÖR EN SLUTSATS TILLSAMMANS om vad som ska nås.  Det blir förhoppningsvis så mycket enklare då 🙂

Puss och kram, skummbanan! 🙂

”Come together”, Kom till LR!

Det var en solig vårdag i maj, fåglarna kvittrade, solen sken och två ledamöter för LR stud Stockholm var på väg till vad som skulle komma att kallas Lärarnas Riksförbunds framtidskonferens. Vi var förväntansfulla och laddade och vi skulle inte bli besvikna. Här får jag nog göra ett litet kort uppehåll för att presentera mig själv… Erika Rengbrand heter jag och är, som ni kanske tidigare läst, kassör i LR stud Stockholm och även med på ett hörn i den centrala styrelsen.

bild 11

 

Det är första gången jag skriver på bloggen, i alla fall under eget namn, jag har kapat Linas konto lite busigt tidigare innan och efter Finland.  Vad ni kanske inte visste var att jag aldrig varit på någon aktivitet med moderförbundet förut, eller stora LR som vi gärna säger. Det enda jag visste om dagens aktiviteter var det Helena Linge (LR studs fadder, andre vice ordförande i LR) hade berättat, nämligen att alla kommunombud skulle vara där och att det en gång hetat Arlandadagar. Jag hoppades instinktivt att det inte skulle ha någonting med flygplan att göra. Det hade det inte heller på annat sätt att programpunkt efter programpunkt lyftes i snabbare takt än ett concorde.

Image-1

 

Men Helena hade haft rätt i att alla var där. Jag fick prata med yrkesverksamma lärare från landets alla hörn och uppdatera min mentala Sverigekarta med råge. Vet ni till exempel var Gagnef, Krokom, Ragunda och Lessebo kommun ligger? För nu vet jag. Men inbjudna var även inflytelserika politiker och samhällsdebattörer från när och fjärran, samt LR bandet Lärarnas Riks-förband, som rockade loss med medryckande refränger om fackligt engagemang och statligt huvudmannaskap, så som ”10000 skäl att stanna kvar” och ”Kom till LR, vi kan! Eller hur!?”

bild 18

 

bild 9

 

Vi träffade även på våra glada LR stud vänner Gustav och Sebastian och tog såklart ett gäng LR stud selfies, detta var den helt klart seriösaste bilden vi lyckades frambringa.

 

bild 5

 

Bo Janson talade i sitt inledande tal om hur viktigt det är att kunna samlas för att understryka kunskapens betydelse då utbildning inte bara ger oss karriärmöjligheter utan också en möjlighet att leva ett rikare liv och att meningsfullt kunna påverka andras. Detta bildningens egenvärde och läraryrkets ökade värde i det allmänna medvetandet var flera talare snabba att understryka. Både Jan Björklund (Fp) och Magdalena Anderson (S) lovordade bildningens egenvärde. Magdalena Andersson utvecklade vidare med att ”läraren är den viktigaste faktorn för en lyckad skolverksamhet” och att ”jämlika samhällen är mer lönsamma samhällen och detta börjar i skolan”. Jan Björklund framhöll å sin sida hur tongivande Lärarnas Riksförbund varit i hjärtefrågor vilket påverkat skolpolitiken i den riktningen. Lärarlegitimationerna, förstelärartjänsterna och en statlig skola har alla varit LR förslag som partiet tagit till sig. Han vill även driva stadieindelad timplan och nationell rättning för nationella proven.

bild 12

 

Göran Arrius, ordförande Saco, sa att han ”like:ar” skolan och förespråkade en klokare finansiering för att motverka segregation. Samt att lärare ska få var just det de är akademiskt utbildade för och inte dränkas i administrativa uppgifter. Matz Nilsson ordförande för Sveriges skolledarförbund betonade även han lärarnas betydelse så till vida att han alltid förespråkar att rektorer ska tala väl om lärare för de är förutsättningen för att verksamheten ska gå runt och ges mening.

bild 13

 

Givetvis hade vi en programpunkt om nationell kunskapsskola och varför det är en så viktig fråga för Lärarnas Riksförbund. Vi vill att staten ska agera som samlingskraft för den svenska skolan. Den ska vara statligt finansierad så pengar inte ska behöva gå omvägen via kommunkontoret. Innehåll och struktur ska regleras av staten så att det lokala planet inte ska gå miste om viktig forskning och framsteg på utbildningsområdet och för att pengar och uppdrag ska riktas direkt till skolan. Vill ni ha fler argument eller har ni ännu inte skrivit på namninsamlingen för nationell kunskapsskola; gå in på skolvalet2014.se och skriv under. Vi hade även premiärvisning för den nya filmen Skollotteriet. Spänningen hade varit olidlig och atmosfären uppsluppen. Vi vart inte besvikna!

bild 2

 

Se den själv på skolvalet2014.se!

Vi fick även insyn i framtidens möjligheter. Robert Gelmanovski menade att organisationer i vår situation har tre möjligheter att stagnera, dö eller förnyas. Den tredje vägen fick helt klart störst gehör!

bild 7

Stefan Fölster chef för reforminstitutet menade att vi även har ”ett fönster av möjligheter” för lönehöjning så länge efterfrågan på behöriga lärare är större än utbudet. Han framhöll, ”trots att han glömt all sin latin”, den tyska skolan han själv gått i. I Tyskland har lärarna haft en relativt hög löneökning och PISA resultaten har gjort en omvändkurva gentemot den svenska. Han menade även att utbildningssektorn måste reformeras, den har pengar, men dessa går inte till lärare. Resurser måste också fördelas så att de går till svagare grupper. I Tyskland har stora insatser gjorts för pojkar och barn med invandrarbakgrund. Det finns även flera insatser som borde slopas då dessa inte givit någon effekt.

bild 14

Som ni ser kommer formativ bedömning högt upp på effektskalan. Om detta talade vår internationellt inbjudna gäst James Nottingham, lärare, facklig representant och forskare som även samverkat med John Hattie. Under rubriken Stolt att vara lärare kritiserades skolans resultathets och brist på framstegsfokus.

bild 17

 

Den vertikala axeln betyder prestation eller talang och den horisontella betyder framsteg. 1:an och 2:an är högpresterande, 3:an och 4:an lågpresterande. 1:an och 3:an har dock stagnerat i sin utveckling medan 2:an och 4:an rör sig framåt. Nottingham menar att då den brittiske utbildningsministern i ett uttalande önskar att alla elever i landet ska ligga över medel, så är detta uttalande inte bara skrattretande rent logiskt sett utan det tyder på en djupt bedräglig bildningssyn. Vi kommer aldrig ha elever som alla presterar samma mål. Vi kan aldrig vara nöjda när grupp 1, understimulerade, når högsta betyg och vi kan aldrig var missnöjda när grupp 4, efter en fantastisk insats och förbättring, lyckas få E. Om politiker vill lyfta fram grupp 1 och 2 så ska lärare vilja lyfta fram grupp 4 och 2. För; ”Proving is good, improving is better!”

bild 4

Så här nöjda var Lina och jag efter denna informativa dag!

Erika Rengbrand

Praktik i praktiken, slutspurten

Tjosan!

Då börjar det faktiskt närma sig, det är i detta fall både besöket/trepartssamtalet av ”min” universitetslärare och slutet på praktiken. Både dagen för besöket och sista dagen på praktiken kommer förstås få sina egna maffia blogginlägg, men det känns lite pirrigt tycker jag. Besöket är så kompakt och samtidigt avgörande, jag kommer ha en lektion i ungefär 55 minuter med en klass som är… inte alltid ”helt samarbetsvilliga” om jag ska använda snälla ord och ämnet litteratur är inte min starkaste sida. Men samtidigt, så ÄR det bara och jag får väl se det positiva i att bli utmanad – och samtidigt kan jag inte ha inställningen att allting hänger på dessa 55 minuter.

Besöket och trepartssamtalet är på tisdag, men praktiken slutar på torsdag. Inget konstigt med det egentligen men eftersom jag inte kommer hålla någon lektion efter tisdagen blir därmed onsdagen och torsdagen lite ”hängiga” eller vad man ska säga. Lite synd att man inte får ha i alla fall en sista lektion efter sin formativa bedömning på trepartssamtalet. Sen blir man lite ledsen ändå, praktiken är trots allt väldigt snart slut – blä!

Ojdå ,vad negativ bloggen blev helt plötsligt men nu vänder vi på steken! På måndag ska jag ha min språkolympiad och det kommer bli awesome alltså, har fått grönt ljus av min handledare på (är det grönt ljus eller för? Tur att svenska inte är något av mina ämnen, haha) mina idéer och nu ska endast finslipning göras och priser införskaffas. Nämnde ”pirrigheten” tidigare i inlägget, men nu är det en riktigt positiv pirrighet – vill bara att det ska bli måndag så jag kan ha den här lektionen nu! Har mer eller mindre dansat runt i lärarrummet när bitarna började falla på plats, hoppas verkligen inte att den här känslan försvinner med åren :))

usain-bolt_g_2300026b

Tror ni den här snubben är nervös inför sin spurt? (att kalla Usain Bolt för en snubbe är kanske något udda, eventuellt ännu mer udda att påpeka det också!)

Ja, det är en del som ska göras, framförallt inför besöket på tisdag tack vare den helvetiska VFU-portföljen – självvärdering hit och reflektioner dit. Nåja, portföljen har trots allt ett syfte, jag ska ju faktiskt komma ihåg mina lektioner/observationer inför nästa och näst-nästa VFU. Men det är nära nu, jag kan se mållinjen och det är (som alltid) dags att sluta på topp – två PERFEKTA lektioner från min sida är vad jag har som mål och jag har bestämt mig för att det ska bli så. Farten ska alltså vara som högst vid mållinjen!

En liten grej bara: följ gärna @LR_stud på twitter, där kan ni följa allting som alla de andra fräcka lokalföreningarna, centralstyrelsen, bloggarna osv. gör!

Hur som helst, jag önskar er en fet helg (vädret kommer bjuda på olympisk hetta) och vi ses helt enkelt igen på måndag!

Sebastian Forsman

 

Stoppa vinsterna!

Det finns ett massivt motstånd mot vinster i välfärden bland väljare till samtliga partier. Bilden av elever gråtandes på skolavslutningen i och med John Bauer-konkursen förra sommaren (se dokumentären Skolfesten från i oktober 2013) eller de små barnen på Hälsans förskola som bara fick vatten och knäckebröd (se Uppdrag granskning från i mars i år) lämnade få oberörda. 

Men medan sju av tio svenskar är emot vinster inom skola och vård, tror tvärtom 70 procent av kommunpolitikerna på en fortsatt eller ännu högre andel privata utförare inom välfärden i framtiden!

Just nu pågår en ägarprövningsutredning. Denna utredning som först skulle föreslå ”vilka krav som kan ställas på ägare eller företagsledningar inom välfärdssektorn” (bara 20 år efter att friskolereformen genomfördes!!) skulle egentligen vara färdig i februari i år. Lagom passande har detta nu skjutits upp till efter valet med tilläggsuppdraget att ”om det är rättsligt möjligt och lämpligt att kräva att ett aktiebolag som bedriver fristående skolverksamhet helt eller delvis ska ha till syfte att bedriva utbildning av god kvalitet för att få tillstånd att driva verksamheten”.

Behöver vi vänta på denna utredning för att veta vad som är lämpligt?

Detta frågade jag deltagarna på Välfärdsfestivalen i mitt tal på Medborgarplatsen i lördags och möttes av ett rungande ”Nej!”.

Ska vem som helst få driva skola?

Återigen möttes jag av ”Nej!”

Det är inte konstigt att tilliten till skolan och professionen sänks om ägaren är riskkapitalist med kortsiktiga vinstintressen, rektorn en marknadsstrateg och lärarna obehöriga, bakbundna av brist på meddelarfrihet och pressade att sätta glädjebetyg på eleverna. Inte konstigt då heller att mer kontroller av alla dess slag behövs. Inte konstigt att lärare känner sig misstrodda. Inte konstigt att söktrycket till lärarutbildningarna är lågt.

Allt är inte friskolornas fel, kan man då invända.

Nej, orsakerna är många. Men de oseriösa ägarna och oseriösa ”pedagogiska” idéerna utformade efter ekonomiska intressen, såsom lärarlösa lektioner, är definitivt en del av problemet med de sjunkande kunskapsresultaten och den försämrade arbetsmiljön för lärare.

Något som även drabbar den i debatten så högt prisade ”valfriheten”, menar Marie Rydberg, rektor på Montessori Casa som drivit friskola utan vinst i 20 år:
”Man blandar ihop päron och äpplen. De som försvarar vinstutdelning menar att folket vill ha valfrihet. Ja, det vill de, till 87 procent eller något sånt. Men frågar man hur många som vill ha vinstutdelning är det helt andra siffror. Folk vill inte att det ska finnas möjligheter för riskkapitalbolag och ägare att tjäna en massa pengar och utarma verksamheten.”

Vi studenter i Lärarnas Riksförbunds studerandeförening är av den åsikten att ”all vinst ska återinvesteras” och deltog därför med glädje på Välfärdsfestivalen i lördags som bland annat krävde ett stopp för vinsterna. Som förväntat fick vi också ett massivt stöd för kampanjen Nationell kunskapsskola av festivaldeltagarna!

Lina Westerlund,
ordförande LR Stud Stockholm

Praktik i praktiken, en lektion föds!

God kväll!

Ibland kan man undra hur en lektion ”föds”, alla gör vi på olika sätt men här och nu ska jag försöka presentera hur det går till när jag skapade en viss lektion. Likt ett människobarn är många variabler redan förutbestämda vid födseln, i mitt fall innebär det bland annat att variabeln tid är 2 timmar och 30 minuter på måndag från klockan 10:00 (vilket i lektionstid blir nästan 2 timmar), kursen är English 6, och klassen är NA2 – finns inte mycket jag kan göra åt det liksom.

Det alldeles makalöst härliga är att resten av variablerna är fria! Jag kan, så länge som nivån är passande för English 6, konstruera en nästan hur galen lektion som helst – och självfallet ska det utnyttjas till fullo. Till fullo kanske är att sträcka sig lite, men nu blir det språkolympiad – 5 lag med cirka 5 elever vardera och 3-4 olika grenar (får se hur man ligger till med tiden efter gren nummer 3).

Med förbehåll för att MYCKET kan ändras fram till måndag tänkte jag inleda med ”Word Stress Shenanigans” där jag skriver ett ord på tavlan (typ significant) och ber eleverna att efter viss gruppdiskussion (cirka 1 min) räcka upp ett papper av fyra, alltså 1-2-3 eller 4 samtidigt. dessa siffror representerar de fyra olika ställen, eller stavelser, där ordet significant kan betonas Detta för att förhindra att man ”väljer det som alla andra valde” – den/det lag som har rätt får en poäng plus en bonusfråga där de kan samla extra poäng! Laget måste förstås kunna uttala ordet korrekt för att få poäng.

Varje ord har en faktafråga kopplad till sig (dessa frågor tog rätt lång tid för mig att komma på/kolla upp…) och i fallet significant blev frågan ”Name one important British monarch and two American presidents (aside from president Obama)” – velar lite över jag verkligen gillar frågan, får se om jag ändrar den senare. Är det två eller fler lag som får bonusfrågan är frågorna konstruerade så att det finns flera rätta svar och den grupp som har flest rätta svar får bonuspoängen. Lagen har max 2 minuter på sig att svara (inte riktigt funderat på hur rimligt det är än). Men så är upplägget i alla fall, nya ord och nya poäng kommer såklart rullandes. Här får eleverna träna på betoning och uttal, något jag ibland märkt är eftersatt. Total tid: 30 min.

Gren nummer två heter ”Wikipedia Whirlwind” (ja, att lekarna har balla namn är viktigt för mig) och nu blir det mer läsning och taktik som hamnar i fokus. Några av er har säkert provat ”The Wikipedia Game” eller vad det egentligen kallas. Spelet är relativt simpelt, lagen kommer sätta sig vid en laptop var och bli tillsagda att ta sig till en wikipedia.org-sida (till exempel ”MTV”) och de ska därifrån via länkar från wikipediasida till wikipediasida ta sig till till exempel ”Gangster”. Vet inte vad jag gillar mest, antingen kommer det handla om att ta sig till ”slutdestinationen” snabbast eller med minst antal klick – hur som helst säger ett lag till om de är färdiga och då kontrollerar jag deras historik på datorn, så de inte har fuskat! Ska bli väldigt intressant att se hur de olika grupperna resonerar och jobbar med uppgiften, den gruppen som är snabbast får en poäng. Total tid: 30 min.

Den tredje grenen är ”Lethal Letters” där tanken är att jag ska ge eleverna en bokstav på tavlan, och där samtidigt varje lag har ett papper med cirka 5 kategorier. Till exempel: City, School, Name, Food, Sports – (har inte hunnit fundera över kategorier alls, de där är verkligen endast placeholders). Varje kategori ska förstås fyllas i med ett ord, men det gäller att komma på unika ord för om två lag har samma ord i någon kategori ryker det poäng för båda lagen. Felstavade ord (i alla fall felstavat så pass att betydelsen faktiskt ändras) ger också avdrag Denna lek är som ni ser inte helt utarbetad, men den kanske kan bli något. Total Tid: 30 min.

Jag vet inte riktigt om jag gick igenom min ”lektionsskapandeprocess” riktigt, men jag vill ha lekar i tävlingsform och som är varierade. Samtidigt ska eleverna få prova på lite nya och förhoppnignsvis intressanta varianter av lärande/utforskning av det engelska språket.

Eventuellt vill jag ha en fjärde gren med mer fokus på tal, var inte oroliga för mig för jag kommer säkert på något man kan tävla i men jag tänkte göra det alla lärare alltid borde göra: fråga sina peers! Ska höra med mina kurskamrater om de har några bra idéer, om ni (läsare) har några tankar om mina nuvarande lekar eller en grym lek med fokus på tal så skriv gärna något i kommentarsfältet!

 

Höga dalar och djupa berg?

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev men det har hänt mycket men samtidigt inte.  Jag har fått uppleva min praktik på ett sätt som har varit jobbigt.. Det var en kanonkula när jag började sen hade jag mitt trepartsamtal redan andra veckan vilket ledde till att det inte blev så mycket där efter. Varför kanske ni undrar? Jo det är så att ibland går det inte som man har tänkt sig . Eller som universitetet har tänkt sig men det handlar om anpassning. För att ta det extremt kort har min praktik gått från att ha varit höga berg och djupa dalar till en mer ensidig praktik med höga dalar och djupa berg.

Min praktik blev inte som jag hade tänkt och ibland kan man själv inte styra över det. Tyvärr är blir det så  ibland och jag hoppas på bättre tider i framtiden 🙂

Ha det bra till nästa gång!

Kram Sara 🙂