Våga prova nytt – att omforma undervisningen.

Artiklar om lärares arbetsmiljö duggar tätt och många ställer sig frågan hur vi lärare ska orka vara kvar i yrket år efter år. Jag läser på bildlärarforum att många känner sig trötta och blir utmattade. Det är många som inte orkar jobba heltid eller rentav lämnar yrket för att arbetsmiljön är ohållbar. Vi är några som nu via facebookgruppen: Bildlärare i Sverige, utformar en arbetsmiljöenkät för bildlärare. Den kommer skickas ut till alla kommunombud i båda fackförbunden när den blir klar.

Men vad gör jag då själv i min vardag för att jag ska hålla i längden? Detta kommer inlägget att handla om. Jag har med min rektors förtroende fått lägga om undervisningen. Vanligast i bildämnet är väl att man har en bildkurs per årskurs och då alltid har flera olika kurser igång samtidigt. Det blir arbetstoppar vid växlingarna av arbetsområdena, då jag ska köra igång nytt samtidigt som jag ska bedöma föregående område. Ett arbete som är ohållbart i längden med så många elever att bedöma och anpassa undervisningen till. Detta har gjort att jag nu provar ett annat helhetsgrepp denna termin och det känns ju förstås spännande läskigt att skriva om något som kan gå lite hur som helst?!

Ett enda terminsupplägg på hela tjänsten 

I ett annat inlägg beskrev jag hur jag började terminen med namnbilder. Det var ett test för att känna på att ha “samma upplägg” för alla elever. Under tiden planerade jag upp terminen. Det för mig ganska stora omvälvande steget, är att jag kommer göra samma kurs för samtliga elever från åk 6 – åk 9. I klasserna finns en kunskapsspridning från E-nivå till A-nivå och kan jag hinna tillgodose en ännu bättre undervisning för alla, om jag frigör tid på detta sätt? Frigör jag på samma gång plats i min hjärna? Jag har planerat en provtermin och har försökt tillgodose så många behov som möjligt. Jag har inte gjort en planering för fyra år i ett svep men en struktur som kan fungera för att planera i längden.

Terminstrukturen:

1. Jag börjar med en fristående introduktionsuppgift medan jag planerar terminen. Här har jag tänkt ”text och bild i kombination”. På hösten blir det kanske kring egna namnet för bildmappen/portfolion. På våren något annat.
ca 3 veckor.

2. Sen blir det undervisning kring bildsalens olika stationer. En ny metod, teknik, begrepp, demonstration av arbetssätt och en kunskapsbas samt infallsvinklar på det eleverna ska jobba med sedan. Här är fokus på att man är aktiv på lektionerna och provar det nya jag erbjuder. Eleverna genererar också “börjor” samt idéer som eleverna kan utgå ifrån sedan.
ca 5-6 veckor

3. Därefter blir det en självständig fördjupningsuppgift utifrån ett tema.
ca 6 veckor – terminen ut.

Terminstema “Fogelströms Stockholm”

Denna “prova nytt termin” blev det ett Stockholmstema utifrån att Stockholm firar Per Anders Fogelström 100 år i år. Eleverna kommer göra Stockholmsbilder utifrån frågeställningarna kring Fogelströmsåret och ”Mina drömmars stad”. Förra gången utbildningsförvaltningen körde ett temaår så passade jag på att trycka böcker genom dem och detta kommer vi göra som dokumentation även denna termin. Bilden visar hur vi dokumenterade skolan med hjälp av spegeltryck.

Dokumentera skolan med hjälp av spegeltryck

Webbstjärnan

Jag kommer också att delta i Webbstjärnan med eleverna. Vi ska skapa en plattform kring att skapa digitala bilder. Denna kan komma många till del och det vore rent av roligt ifall flera skolor hängde på och deltog. Jag tänker att eleverna ska börja med att strukturera och fylla på med recensioner av appar och programvara, samt nästa termin göra egna tutorials hur man gör bilder. Nu känns det ju hemskt läskigt att ha gått ut med detta och berätta om planerna som jag inte förverkligat ännu. Tänk om det blir platt fall och inte alls blir bra. Jag kanske stryker deltagandet rent av! Men det kan ju å andra sidan bli en lärresurs nu i digitaliseringens tider – och kanske kommer jag försöka använda det i min föreläsning på Konstfack (Mission Possible).

Projektledare för 300 projekt

I slutet av terminen kommer jag att ha alla material igång samtidigt i salen och 350 elever som gör egna projekt. Skillnaden från tidigare terminer är att det är inom samma ämnesområde. Tala om att vi bildlärare får specialkunskaper. Hur får man 300 elever att överträffa sig själv, visa dem vad nästa steg kan vara, spåna idéer med dem. Det är ju detta som är så himla kul. Jag gillar att se stjärnor tändas i elevernas ögon. – Då ska jag, – får jag, – kan jag ta hem denna nu, – kan jag fota, – kan jag lägga mitt arbete på insta … att få eleverna att uttrycka sig.

Fördelar/Nackdelar

Från elevernas synvinkel så märker de nog inte särskilt stor förändring – de får samma bildundervisning fast alla får den samtidigt. Jag har valt sådant som ingen gjort tidigare eller en twist på något de äldre gjort tidigare. Eleverna är nyfikna på varandra och det byggs upp en förväntan om vad de ska göra när de får välja själva. Elevernas resultat blir en massverkan och underlag för roliga utställningar. Å andra sidan är det på detta sätt svårt att ämnesintegrera med andra ämnen. Det är något jag vill göra men behöver hitta andra former för.

Arbetsmiljö

Så här långt känner jag mig mindre splittrad. Det gör att jag är mer här och nu på lektionerna. Ställtiden är borta. Jag kan slipa på undervisningen – reflektera på ett annat sätt. Mer energi. Det är nog att individanpassa och hinna se 350 elever i veckan. Både jag och elevernas vinner på att få överblick. Vi har ett dokument med vad som krävs den här terminen. Vilka uppgifter, vad bedöms, när är inlämningarna. Men jag märker att bedöma och fylla i matrisen, för varje elevs första uppgift, den är redan försenad på grund av utvecklingssamtal, föräldramöte och orienteringsdag på ordinarie planeringstid. Där får jag kanske tänka om. Allt går ju att ändra och bara för det står något på en terminsplanering eller i ett blogginlägg, så kan det ju förändras med hur jag och eleverna tar oss framåt vecka för vecka.

Kommentarer (5)

  1. janet skriver:

    Hej
    Gud vad BRA detta låter, men en fundering, blir det inte oerhört rörigt att ha ALLT material framme samtidigt (och en himla massa städande)? eller väljer du ut några olika material och tekniker som ALLA elever ska/kan använda?
    Jag vill gärna veta mer så fortsätt berätta om detta för det kan ju verkligen vara ett sätt att spara sin hjärna och få tiden att räcka till

    • Kristina Rilbe skriver:

      Fria tematiska fördjupningsuppgifter fungerar oftast eftersom de flesta är självgående. Det blir tid över att få igång och hjälpa vissa framåt… men det är olika i olika grupper. Jag lovar återkomma.

  2. Kerstin skriver:

    Spännande! Själv är jag so/sv-lärare 7-9. På vår skola jobbar vi nu för femte året i årskursarbetslag. Själv tycker jag att det är bra. Som du behöver jag bara en planering för alla mina elever (eftersom det är samma årskurs) vilket jag känner underlättar mycket. Jag är mindre splittrad och kan lägga krutet på att utveckla min undervisning istället. Jag upplever det som tidsbesparande men tungt i bedömningstider.
    Många är dock kritiska, tycker att det blir enformigt osv. Kanske kan de inspireras av dig 🙂

  3. Pausande bildlärare skriver:

    Det här är högst intressant.
    Jag kan ju se att man som lärare kan reflektera över elevuppgiftens upplägg och utformning i klassrummet på ett mer övergripande sätt, och slipper mycket “ordna med olika material” moment. Däremot ser jag minimal arbetsmiljövinst med att ha “samma” 2-3 arbetsområden/termin för så många elever. I slutänden har man lika många elever att bedöma ändå. Hade man inte velat ha mer underlag för bedömningen egentligen? Och fler möjligheter för eleverna att lyckas, visa sin mångfaldiga kunskap på? Är den pedagogiska vinsten lika stor som “tidsbesparingen” (om den nu finns?)?
    Att våga pröva nytt är positivt, men ska inte ske som en överlevnadsstrategi när det kommer till pedagogens arbetsmiljö. Tänk om man som pedagog får 500 elever/vecka och lösningen uppmanas bli “tänk nytt!” “omforma din undervisning”? Den verkligheten finns redan och bör studeras mer grundligt och vetenskapligt än såhär. För vart tar kvalitén i undervisningen och lärandet vägen annars?
    Tycker det är bra att problematiken lyfts, men glöm inte bort att lösningar också finns i förutsättningar som vi pedagoger inte styr över. Det är ett viktigt arbete just nu!

    • Kristina Rilbe skriver:

      Hej,
      Jag är inte helt med i alla dina reflektioner men du pekar på intressanta aspekter. För mig känner jag att jag är mer samlad i vad jag håller på med i mitt huvud och det var den vinsten jag ville åt. Men som du säger så är kvarstår psykiska och tidsmässiga arbetsmiljöproblem med att det tar för lång tid att bedöma så många elever. Det är viktigt att jobba på tjänstens förutsättningar såväl som utformningen av undervisningen. Att eleverna skulle få mindre möjlighet att visa sin kunskap på stämmer inte så som jag utformat det hela!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)