Som bildlärare har jag digitaliserat bildämnet i tjugo år

Skolverkets digitaliseringsrapport

Jag har gjort sökningar på bildämnet i skolverkets rapport om nationell IT-strategi, bildämnet nämns inte med ett ord. På de Facebookforum jag är med i så var det många upprörda bildlärare och någon hade skrivit och frågat Skolverket som svarat att det inte behövdes ändringar i bildämnet, det fanns ju med sedan länge i bildämnets förmågor – att använda digitala verktyg och ansågs som självklart i bildämnet.

Men om det ses som självklart från Skolverkets sida så kan jag säga att vi lärare inte möter en självklarhet ute på våra arbetsplatser. Jag upplever att jag ofta arbetat i motvind. Det har varit svårt att få gehör för inköp av utrustning och det har varit besvärligt att implementera tekniken i undervisningen.

Att äga min egen kunskapsutveckling

På grundskolor har jag i tjugo år fått börja bygga upp bildämnets digitala verktyg från scratch. Nu först börjar det komma fungerande stödjande strukturer. Eftersom det ingår i mitt yrkesuppdrag att undervisa om, i, med och genom digitala verktyg så har jag vissa behov och olika problem att lösa. Om inte just den aktuella skolan jag jobbar på har de resurser jag förväntar mig, måste jag lösa problemen på andra sätt. Det har aldrig gått att hänga upp sig på specifika programvaror, eller om plattformen varit PC eller Mac. Världen förändras och mina kunskaper vidgas på varje ny arbetsplats och genom teknikutvecklingen. Fungerade det si i ett program, kanske man kan göra så i ett annat. Jag provar mig fram och löser problemen allteftersom de dyker upp. Detta gör att vi kommer in på ett lärande klassrum och synen på misslyckande, där jag strävar efter att alla i bildsalen ska ”faila forward” inklusive mig själv.   

Mina utgångspunkter i bildundervisningen

  • Eleverna ska lära sig att äga sitt lärande.
  • Digital teknik är vardagligt och ”normalt”.
  • Mobiltelefoner och annan digital teknik är ett arbetsredskap som används i bildsalen. De används för inspiration, bildskapande, överföring av filer m.m.
  • Jag som lärare är nyfiken, lär nytt, sätter mig in i samtiden och reflekterar och är kreativ – för då vågar eleverna vara det. Föregår med gott exempel.
    Exempel: Jag tänkte att om futuristerna berusades av ett tåg som gick i 30 km/h vad skulle vara motsvarande fartkänsla idag? Därför bjöds eleverna på Formel 1-race på projektorn och vi försökte fånga en bild av rörelse som en övning. Om jag använder digital teknik så gör fler elever det. Presentera också så många olika kategorier bilder som möjligt. Gärna mot gängse normer. Medelålders kvinna visar Formel 1 = Surprise.
  • Arbetsområden – inte styrda uppgifter: Man kan välja att göra en digital bild eller att måla med akryl inom samma arbetsområde. På så vis får eleverna välja teknik, material och metod för att skapa, presentera och dokumentera bilder. Både tjejer och killar väljer att arbeta digitalt ibland. För att alla ska få digitala grunder har jag också helklassundervisning.

Idag är gränsen mellan arbetsplatsens digitala teknik och den privata diffus.

Här nedan har jag radat upp olika inslag i bildundervisningen, som faktiskt ställer olika frågor på sin spets, både för oss lärare och för eleverna.  Vi bildlärare behöver bl.a. få tillgång till en kraftfull dator och ett nätverk som möjliggör vårt arbete på arbetsplatsen.

  • Jag använder ett privat fildelningskonto, Youtube-kanal och har en offentlig bildämnesportal för att lägga ut information till elever och föräldrar. Jag har bytt jobb en del och på detta vis behöver jag inte bygga upp allt på nytt när jag flyttar på mig. Ibland är inte intranätet tillgängligt, att vara offentlig skapar kontakter och kollegialt samarbete underlättas. Olika etiska ställningstaganden behöver tas.
  • Ladda upp och arkivera filmer, fotografier och uppdatera paddor får jag göra hemifrån genom privat nätverk eftersom det tar för lång tid att administrera genom skolans nätverk. Jag behöver således arbeta hemma för att inte arbeta övertid!
  • Jag har min egen privata iPhone för att undersöka, experimentera, lära känna och ladda ned samma appar som eleverna har – vi har ju samma intressen.
  • Jag skickar hem elever som haft bättre utrustning hemma, som kompat ut lektionstid för att göra arbetet på annan plats. En grupp fotbollsentusiaster i åk 8 gjorde en fin kortfilm om sig själva och hur det är att spela datorspelet FIFA. De blandade datorspelsbilderna med filmer av sig själva på fotbollsplan. Ett tjejgäng gjorde en hemmadokumentärfilm om sitt första möte med GTA i ett arbetsområde om att granska och bearbeta spel och spelande. (Hur ställer man sig till åldersgränserna? Här inhämtades föräldrars medgivande.) I skolan träffades jag och eleverna för projektmöten där vi diskuterade berättarspråk, filmteknik m.m.
  • Jag har flera elever som tagit med sina datorer för att på eget initiativ jobba med ritplatta och kunna ta arbetet mellan hem och skola.
  • Elever mejlar mig arbeten gjorda på mobil eller mejlar en länk till en privat Youtube-kanal eller till en nedladdningstjänst där jag kan se deras arbete.

Bildlärarnas styrka

Bildlärarens styrka är berättandet, bildspråket, den grafiska designen o.s.v. att oavsett teknik med bildspråkets hjälp få elevernas idéer att tränga igenom mediet/mediebruset och kommuniceras med avsikt för ett visst sammanhang, i sin kontext. Det är det vi bildlärare är bra på och jag önskar att alla lärarkategorier och skolledningar försöker få med oss bildlärare i olika medieproduktioner. Använd vår specialkunskap. Nu när det är enklare att producera uttryck – ta hjälp av oss.

Men detta hänger också på oss bildlärare att visa fram det goda arbete som görs ute på skolorna.

Var och hur samarbetar vi bildlärare?

För att undervisa om bilder som handlar om makt, kön, identitet och klass så kräver det bland annat att man hänger med i samtida bilduttryck, samtida konst och i medielandskapet. Här blir sociala medier och nätbaserad omvärldsbevakning viktig. Vi bildlärare arbetar ofta utan ämneskollegor men våra kollegor finns därute – på forum och på sociala medier. Om vi bildlärare organiserar oss vettigt så kan vi vara starka tillsammans och ha vår ämneskonferens online. Om vi bidrar till ett bra flöde tillsammans.

Då jag är både bild- och slöjdlärare kan jag jämföra de nätbaserade kontaktytorna lite. Nationellt resurscentrum för slöjd håller ihop sitt ämne och har ett engagerat flöde med ca 4000 medlemmar. I bild är det mer splittrat. Bildrummet – inspiration för bildlärare ca 3000 medlemmar, Bildlärarnätverk nära 2000, Bildlärare tipsar varandra ca 2000, Bildlärarnätverket 500, sen finns ett tiotal till med ett par hundra medlemmar var.

I mitt sociala medier- flöde har nyligen slöjdlärarportalen.se samt musiklärarportalen.se flaxat förbi. Jag blev positivt överraskad av båda portalerna som har ambition att vara en brygga mellan utbildning, forskning, fortbildning, studenter och verksamma lärare och det är universitet och högskolor som den utgår ifrån. Det är för mig väldigt välkommet att samla ihop artiklar och forskning på ett ställe. För skojs skull skrev jag in bildlärarportalen.se och se där – den fanns! Här var innehållet skralt och den hade inte alls kommit igång. Jag skrev till en av kontaktpersonerna som tyvärr pensionerat sig. Jag hoppas verkligen att någon tar över stafettpinnen och att portalen kommer igång.

I lärarportalerna ovan fanns det även en flik för lektioner och forum. Lektion.se var tidigt ute med ”dela med sig-kulturen” likaså Google gruppen ”textillärarlistan” i regi av Inger Möller Degerfält. Sedan dess har sociala medier brakat loss. I musik, slöjd och bildlärar-portalerna har inte forumen/lektioner kommit igång. Fördelen med forum på Facebook är att vi kan vara snabba – vara kollegor till varandra! Fast ute i landet. Du kan slänga ut ”akuthjälp” och få svaret inom några minuter eftersom så många fler är online.

I Facebook-forum kan man numera söka i forumen, men att komma överens om nyckelord, tagga dem, sortera och kategorisera är enklare i webbaserade forum. Då menar jag återkommande frågor till exempel om inköp, hur man tolkar ett kunskapskriterium, hur man gör med elever som arbetar extremt långsamt, att samla argument varför man har bild i skolan. Sådant som jag tror skulle må bra av att redas ut och göras sökbart.

Det ”utvidgade kollegiet” på sociala medier har börjat spreta och i bildämnet riskerar forumen vattnas ur. Om jag vill tipsa om något, eller få hjälp – i vilket/vilka forum ska jag då satsa att lägga in min fråga i. Om vi bildlärare vill ha en bra plats att för fortbildning, ämneskonferens och kollegialt samarbete då tror jag att vi aktivt ska försöka samla oss. Därför hoppas jag att Bildlärarportalen kommer igång för jag tror Sveriges bildlärare behöver den. Då kan den systematiska ämnes- och yrkesutvecklingen få sprutt framåt.
I vems regi ska då denna boll tas upp? Under mina 20 lärarår har endast ett fåtal stadsdelar haft fungerande ämnesnätverk i bild/slöjd och jag tror att det istället ska upp på nationell nivå där vi är tillräckligt många bildlärare.

Jag har stött på stackexange som är en sorts forum som är självreglerande och fördjupande till sin art. Titta till exempel på den här för kemilärare eller den här för engelska som andraspråksinlärning. På Area 51, startplatsen, så kan man starta upp forum – men om jag förstått det rätt behöver man snabbt få mycket trafik och vara många aktiva användare för att forumet ska få publiceras. Vill du hänga på?

Gruppövningar i bild

Gradual release-metoden

Jag skulle gå igenom något så grundläggande som rundperspektiv samt slagskugga  och självskugga. Dessutom ville jag att eleverna snabbt skulle få prova alla teckningsmaterial som erbjuds i bildsalen.

Jag använde mig av gradual release-metoden. Först ritar jag på tavlan och eleverna ser på, sedan ritar de själva tillsammans i grupp och därefter ska de klara sig mera individuellt på egen hand med en egen bild. Jag gör, vi gör, du gör. Här är ett tydligt material om du vill läsa mer om gradual release-metoden på nätet.

Tavelgenomgång (5 min)
Jag ritade två linjeteckningar, en kon och en kanna på tavlan. Eleverna gav förslag på hur jag kan rita för att det ska bli volym eller 3D på formerna. Vi hjälptes åt att komma fram till begreppen: självskugga och slagskugga samt hur linjerna kan läggas m.m.

Gruppövning (ca 35 min)
Förberedelser: I mitt klassrum finns fem gruppbord. På varje gruppbord ställde jag ett föremål som en kruka, en tillbringare, en kon. Varje bord fick endast ett av teckningsmaterialen som erbjuds i bildsalen: oljepastell, torrpastell, blyerts, kol, färgpennor.  3-4 elever vid varje bord. Stora papper så att ”allas händer” kan jobba samtidigt på pappret.

Instruktioner: Rita av föremålet så noggrant som möjligt men alla tillsammans ritar på pappret på samma gång. Rita stort. Börja med en ljus färg som ni kan rita över när ni hittat en bra form. Därefter delade jag ut papperna och förklarade varför man ska ha pastellpapper till pastell, ritpapper till blyerts o.s.v. materiallära. En timer sätts på fem minuter. När klockan ringer byter grupperna bord. Efter 25 minuter har hela klassen tecknat på alla fem bilder och provat alla fem teckningsmaterial.

grupp2 grupp1 grupp3

ReflektionerEleverna, både nybörjare och erfarna tecknare var mycket positiva till arbetssättet. Flera tyckte det var roligt att se bilderna växa fram. Någon ville fortsätta på alla bilderna. Eleverna såg varandras tillvägagångssätt. Det var många bra diskussioner i grupperna. Några tyckte det var skönt att inte behöva göra en egen bild. Jag som lärare hann gå runt och handleda gruppvis om hur man kunde arbeta med linjer för att framhäva volym, texturer, hur man kunde blanda och tona med olika teckningsmaterial vilket var mycket effektivt.

Effekter: Efter gruppövningen skulle de göra en egen bild. Det jag märkte var att eleverna blev mer medvetna och självständiga i att välja redskap, tekniker, material och gör medvetna val kring sina bilder. De tänkte den här idén passar att göra i oljepastell. De frågade efter om de tog rätt papper till materialet. De frågade också om de fick göra en bild till i ett annat teckningsmaterial.

Det här arbetssättet använder jag på olika sätt lite då och då i min undervisning och det går att variera i det oändliga.

En bildlärares arbete

Mina elever är för det mesta underbara och jag skulle inte blivit lärare om jag inte var genuint intresserad av människor. Dessutom tycker jag mycket om mitt ämne och gläds åt när eleverna gör upptäckter och upplever undervisningen meningsfull. Att skapa goda relationer med eleverna får allt att fungera smidigare, att vara en lärare som bryr sig: jag ser dig och jag ser gruppen. Det är oljan i maskineriet som gör att eleverna vill lära sig något. Detta ska jag ha kapacitet att göra varje dag.

Några exempel:

Grundläggande för att arbetet ska fungera är att jag kan elevernas namn. Det underlättar om man som på min skola alltid har fasta platser vid lektionens början och slut. När eleverna rör på sig är det svårare att komma ihåg namn, och estetämnen är ofta rörliga ämnen där eleverna inte är så att säga ”fastlåsta i bänken”. För att komma ihåg namn försöker jag säga hej + elevens namn när jag möter dem ute i skolan. Samtidigt bygger jag relationer – jag vet vem du är och ser dig. Hjärnforskare talar om ”use it or lose it” att använda kunskapen för att den ska föras över till långtidsminnet.

Att komma ihåg de små detaljerna gör skillnad för eleven t.ex. att du fått nya glasögon eller att du var förkyld och hemma förra lektionen men är här nu, och jag skrev faktiskt ditt namn på stencilen vi delade ut då, som du får nu istället. Jag försöker komma ihåg att det viktigaste i livet för elev x är bilar och att det är ok att få in bilar i varenda bildarbete, för arbeten blir bättre när eleven lägger in motivation och inlevelse. Jag kan komma att tänka på en elevs arbete när jag ser ett skyltfönster i stan. Till eleven säger jag nästa gång vi ses att det kanske kan vara en idé till ditt arbete. Att intressera mig för eleverna som personer gör att jag kommer ihåg dem bättre. Här får jag återkalla minnen från föregående veckor och vara mycket uppmärksam på detaljer.

I realtid försöker jag snappa upp bra saker som eleverna gör och föra upp det till ytan för klassen i diskussioner. Nu gör du något eller säger något som är bra och tål att tänka på. Eller jag vill fota detta så jag kommer ihåg det vid slutbedömningen. Jag ska också kunna alla högstadieelevernas behov och extra anpassningar. Jag ska snabbt kunna skriva om hur det går för ca 10 elever i veckan för uppföljning, pedagogiska kartläggningar eller föräldrakontakt. Då ska jag i minnet återkalla det flyktiga i en arbetsprocess på de kanske senaste fyra lektionerna (en period på en månad) först i en åk 6 för att en kvart senare återkalla och skriva ned en åk 9-elevs arbetsprestation i ett mail.

Jag frågar hur klassen haft det idag och försöker hänga med i vad de har för arbetsområden i andra ämnen. Jag försöker säga att idag städade ni på sju minuter mot förra veckans 12 minuter. Bra då går vi och äter tomatsoppa med hembakt bröd. Det gör skillnad i om jag kommer ihåg att säga lycka till på matteprovet, eller eftersom ni haft matteprov så börjar vi med fem minuter tystnad och avslappnande musik.

För att klara allt detta behöver koncentrationsförmågan och likaså arbetsminnet vara på topp. Jag behöver vara utvilad och alert, att jag är här och nu. Det krävs att jag planerar mitt arbete och har rutiner och aktuell information lätt tillgänglig, så att jag inte upplever för mycket stress.

Några bildlärare har fått elevantalet minskat per termin genom att elever inte har bild vissa terminer och koncentrationsläser vissa terminer. Några bildlärare har till och med fått halvklasser och mindre tjänster. På min arbetsplats har jag fått gehör för att i så hög utsträckning som möjligt lägga en dag för åk 8, en dag för åk 9, samt inte över 100 elever/fyra klasser per dag.  Det rör inte ihop det så mycket i hjärnan och betyder att jag hinner se elever bättre. Jag behöver inte hoppa från ämnesområde till ämnesområde och stressa fram och tillbaka med olika material i bildsalen. Jag förbereder en workshop på morgonen och sen kör jag. På detta sätt hinner jag få lite mer ro att se eleverna. Jag kan också bättre ta de där viktiga mötena med de elever som dröjer sig kvar och berättar något efter att alla andra öron har gått! Vi vuxna betyder olika mycket för olika människor och jag tycker det är hemskt att behöva stänga dörren för elever som behöver kontakt.

Lärares arbete innebär alltså att hantera en enorm mängd information. Vi har en psykosocial arbetsmiljö som är väldigt krävande och det är något som jag skulle vilja få fram i debatten om lärarnas arbetssituation. Om för mycket runt omkring rubbar jämvikten så puttas vi över kanten och det blir svårt att genomföra alla dessa små insatser som tillsammans betyder att arbetet fungerar smidigt och gör det roligt och meningsfullt att arbeta. Om politiker och skolledare ser vårt arbete tydligare, kan de då förstå vad det är som orsakar utmattningsdepressioner och lärarflykt, och möjligen göra förändringar som underlättar?

Vilka metoder för idéutveckling använder du dig av?

– “Jag har ingen fantasi”, är en mening som jag gått och funderat en del på. Vad står den för? Är det kanske att jag inte vet var jag ska börja, eller hur jag ska hitta idéer.

Några metoder som jag använder för att lära eleverna utveckla sina idéer, är att ibland låta eleverna göra prestationsavväpnande förövningar. T.ex. teckna med fel hand, måla fult eller dra lappar med slumpade ord och genom överraskningsmoment och oväntade vändningar, så vips har man en början till något. Vi kan också brainstorma tillsammans eller tar fram tankekartor som en start. Jag erbjuder rikligt med exempel på vad andra elever har gjort eller vad andra proffessionella har gjort, som inspirationsmaterial. Ibland ger jag öppna val och ett styrt ifall man inte kommer på något eget.

Kunskapskriterierna

Ser vi till kunskapskriterierna så ska vi lärare avgöra om eleven bidrar till att utveckla ideer, utvecklar delvis egna idéer eller utvecklar egna ideer inom olika ämnesområden. Då måste jag som lärare ge eleverna möjligheter att öva på att utveckla idéer.

Idéutvecklingsmetod

I detta blogginlägg vill jag beskriva en ideutvecklingsmetod som jag anpassade till ett arbetsområde för åk 7.

Metoden som jag blev nyfiken på hittade jag hos en amerikansk bildlärare, Amber Kane, som jag är med i samma forum som.

Här är en videofil där hon förklarar sin metod: Hur du hjälper eleverna utveckla ideér eller originaltiteln  How to help students develop ideas. 

Jag blev nyfiken på om denna metod kunde underlätta för eleverna och anpassade den därför för sjuornas arbetsområde om miljöer.

Så här gjorde jag:

Jag tycker om att försöka få eleverna aktiva så snabbt som möjligt på lektionerna. Eleverna i åk 7 fick därför en entréuppgift uppsatt på bildsalsdörren. Den löd: ”Skriv en plats alternativt miljö som du antingen gillar eller ogillar på whiteboarden. Ta sedan din processbok och penna och vänta på nya instruktioner.”

Alla elever hoppade rakt in i en livlig diskussion om var ”orten” låg och jag kunde fråga om vad TC betydde. TC = T-centralen på Björkhagska. Och är ”Bagis” (Bagarmossen) ”hipster” eller ”orten”?

Det här var andra lektionen kring miljöer som kommer vara arbetsområdet för årskurs 7 ett tag framöver. Denna gång har jag styrt materialet de kan använda för sina arbeten. Jag vill att de ska känna till och prova på bildsalens olika teckningsmaterial. Jag använder mig här av ett modifierat val, styr litet, till skillnad från helt fritt val som jag har på andra ämnesområden i bildämnet.

Nu ville jag att de skulle prova på en metod för att komma på idéer.
Vi kom överens om att det som stod på tavlan var en samling platser/miljöer. En ”brainstorming” med hjälp av gruppen. Det är ju en bra metod att ge exempel på platser för att få igång tankarna.

Nu skulle vi utveckla metoden. De fick nu i sin processbok rita fyra kolumner och skriva in för sig själv individuellt några platser de gillade respektive ogillade. De kunde hämta dem från det som stod på tavlan eller de kunde komma på dem själv. De skulle också skriva materialen som finns för teckning i bildsalen. Därefter fick de också skriva in tider på dygnet, tider på året och tider – då, nu och framåt i tid. Jag valde gilla/ogilla samt tidsaspekt just därför att det är berättargrepp som kan gå att få fram i bild genom hur eleverna väljer material, komposition, perspektiv, bildutsnitt, färg och formval.

Så här kunde en lista se ut:

Plats/miljö
Gillar Ogillar Tid Material
Skärgården T-central-rusning 1700-tal oljepastell
London Skoltoan Morgonen torrpastell
Datorn Vinden Natten blyerts
Sängen Fritidsgården Hösten kol/krita
färgpennor
vaxkritor

Därefter ville jag att eleverna skulle gå vågrätt i tabellen och välja ut minst tre alternativ till bilder.

Exempelvis

1. Jag gör en bild av skärgården på hösten med vaxkritor

2. Jag kan göra en bild av T-centralen i rusningstid på morgonen med oljepastellkritor

3. Jag kan göra en bild av min säng på natten med kolkrita.

Nytta nu och nytta sen 

Den här listmetoden kan även användas till andra idéer och problemlösningar. Just love and hate-metoden jag kombinerade ihop med Amber Kanes listmetod används ibland. Jag visade snabbt eleverna att de kunde skriva upp alla gymnasieprogram som finns. Sedan kan de rada upp vilka de kan tänka sig respektive absolut inte kan tänka sig och en kolumn med vilka skolor de ges på. Det är alltid bra att servera eleverna både nytta nu och längre fram i tiden.

Frimärksskisser

Resten av lektionen fick eleverna fortsätta med att ta fram frimärksskisser eller kladdar – små som frimärken på olika bildidéer i sina processböcker. Här gick jag runt och hjälpte dem med att tänka snabbt med pennan på olika perspektiv, bildutsnitt och djupverkan som vi berört lektionen innan.

Väcka intresse

Några elever ville veta skillnaderna mellan oljepastell och torrpastell och jag gav dem lådor och pastellpapper att experimentera med. Nästa vecka ska vi gå igenom vilka uttryck materialen kan ge och redan har jag väckt några elevers nyfikenhet och vetgirighet på material de inte använt tidigare.

Hur föll metoden ut?

Bland mina sjuor var det faktiskt inte en enda som efteråt kom och sa att jag har ingen fantasi. Jag vet inte vad jag ska göra. Några räknade ut hur man skulle läsa av tabellen innan jag förklarat men för många var det ett nytt sätt att arbeta. De köpte den.

Det finns en mängd olika sätt att hjälpa eleverna in i ett ämnesområde. Hur hjälper du dina elever att komma igång med att utveckla egna idéer?

Vilka bilduppgifter genomförs i din bildsal?

I det här blogginlägget väljer jag att reflektera lite över vilka “typer av bilduppgifter” jag ger och över hur jag lägger upp min undervisningspraktik. I vilken utsträckning ger jag bildövningar och i vilken utsträckning låter jag eleverna uttrycka sig med bilder?

Vilken fördelning och vilken tyngdpunkt av dessa båda och mellanting mellan dem erbjuder jag i min undervisning? Och inte minst hur mycket egna val ger jag eleverna?

Jag vill skilja mellan de två typerna av bilduppgifter, ungefär så här:

Bildövningar 

  • Bygger kunskap om teknik, material och metoder, t.ex. eleverna gör en färgcirkel, enpunktsperspektiv, blandar gips, kavlar lera.
  • Bildövningar kan öka elevernas självförtroende: ”Jag är en som kan, som vet hur jag ska göra bilder”.
  • Bildövningar kan vara exkluderande – min bild ser inte ut som ”facit” eller som de andras.
  • Eleven kan bli omotiverad om det inte finns utrymme för egna val.

Uttrycka sig med bilder

  • Bygger kunskap i kreativitet, undersökande och problemlösning.
  • Övar den kommunikativa förmågan att uttrycka tankar, idéer och upplevelser.
  • Eleverna utvecklar en idé utifrån ett tema eller helt fritt.
  • Bilduttrycken kan vara personliga och meningsfulla för eleven om de vågar skapa sådana i klassrummet.
  • Bildarbetena går att individualisera och verkar därför inkluderande för dem som ”kan hitta på” och hittar en ingång som de är nöjda med.
  • Ett visst mått av självförtroende krävs för att skapa.
  • Kunskaper man lärt sig i bildövningar behöver aktualiseras för att kvalitet ska uppnås.

NÄU, nationella ämnesutvärderingen

Om vi går till den nationella ämnesutvärderingen i bild som gjordes 2011 kan den av mig hopknåpade listan kanske kan liknas vid en praktisk-estetisk ämneskonception respektive kommunikativ ämneskonception (Rapport 423 sid. 74). Är jag en bildlärare som ständigt letar nya bildövningar och styr undervisningen hårt mot material och tekniker eller hör jag till dem som betonar den kommunikativa ämneskonceptionen? Nu tycker jag inte det är så förenklat som att vi bildlärare bara ger den ena eller andra typen av uppgifter. Uppgifterna övar eleverna i olika saker och går vi till kursplanen så ingår båda två kategorierna i förmågorna, i centrala innehållet och i kunskapskriterierna.

De här två kategorierna av bilduppgifter sätter jag nu in i en modell som jag hämtat och försökt översätta från Diane Jaquith. Den kan liknas vid de begrepp (enstämmigt, tvåstämmigt och flerstämmigt) som den nationella utvärderingen i bild ger på sid. 78 i nationella utvärderingen om hur undervisningen bedrivs. Men jag tycker den här modellen är tydligare.

Den nationella utvärderingen visade också att tyngdpunkten mellan lärarstyrt och elevstyrt samt olika konceptioner skilde sig mellan lägre och högre årskurser. Intressant. För mig låter det lite som att vi då först dödar lusten att skapa genom konformistiska uppgifter och sedan ber eleverna att uttrycka sig friare!

Skala över valbaserad undervisning och lärande

Lärarstyrt Elevstyrt
Inga valmöjligheter Modifierade val Valfritt
Läraren väljer problem, innehåll och material genom uppgifter och planerade aktiviteter Läraren väljer innehåll eleven väljer material
Eller
Eleven väljer innehåll läraren väljer material
Eleverna hittar och löser problem
Eleverna väljer innehåll och material alltid
Eleven äger sin process, idéutveckling och resultat.
Läraren är flexibel vad gäller innehåll efter elevens intresse och behov
Egna val som belöning
Eleven får välja själv när obligatoriska uppgifter är gjorda eller vid vissa tider
Nära helt valfritt
Vissa lärarledda uppgifter för att möta krav i betyg och bedömning
Diane Jaquith © htttp:www.teachingforartisticbehaviour.org

Min undervisning

Så hur gör jag då i åk 6-9 på Björkhagens skola. Mina hårt lärarstyrda uppgifter är ofta bildövningar ur första kategorin. De är ofta kraftigt tidsbegränsade och resultaten sparas oftast i elevernas processbok.

Exempel 1 – bildövning, inga valmöjligheter

– Så här gör man en förenklad skelettgubbe att använda som bas när man ska teckna människor.
– Teckna nu en gubbe som sitter, en som springer och en som hoppar, i din processbok.
– Du har fem/tio minuter på dig, tänk inte för mycket, bara gör, öva, kladda!

Exempel 2 – bildövning med viss frihet, modifierade val

– Öva sedan själv resten av lektionen. Svarta papper/vit färgpenna.

Detta är modifierat val enligt modellen ovan eftersom eleven själv kan bestämma vad skeletten ska göra. Tänk vad svarta papper och vita färgpennor kan få igång elevernas kreativitet och fantasi! Här kan jag över tid bedöma hur utvecklat, säkert, självständigt eleven behärskar material, tekniker, metoder. Bilderna nedan är från åk 6 respektive åk 9.

skelett   20131028_123459

Exempel 3 – att uttrycka sig med bilder, nära helt valfritt

Bildövningarna ligger sedan till grund för längre områden där jag oftast har ”modifierade val” kanske tangerande “valfritt”, och styr att eleverna ska öva sig i att uttrycka sig i bilder. Här övar eleverna att foga samman olika bildelement till helheter som kommunicerar egna tankar, erfarenheter och upplevelser. Här behöver jag påminna eleverna om att de ska använda sig av det de har övat på tidigare, ja av all kunskap de har tills nu. Jag betonar ofta att eleverna ska välja material som förstärker det de vill säga. Vilka berättande detaljer (bildelement) använder de sig av? De längre områdena kan jag använda för att bedöma även process och reflektion. Två bilder som får exemplifiera detta är från temaområdet: ”Människa, relation, situation”, åk 7.

manniskan
manniska2

Den nationella utvärderingen visade att eleverna ofta tyckte att vi lärare styrde undervisningen mer än vi lärare tyckte att vi gjorde. Det skulle vara intressant för mig att noggrannare ta reda på hur mina elever upplever det.

Hur ser det ut i din undervisning? Vilka typer av bilduppgifter bygger upp din undervisning och i vilken grad erbjuder du val?