Formativt lärande och feedback i bildämnet.

Förra veckan skrev jag om rutuppförstoringar av idolbilder. Förra valåret gjorde jag en förövning till denna uppgift och arbetade med att utveckla feedback i min undervisning.

Förstora bild av många små rutor

Jag gjorde utskrifter av alla riksdagspartiernas partiledare och delade upp dem i små pappersrutor närmre bestämt i så många rutor som jag hade elever i åk 9, ca 100 talet rutor. Jag skar också ner ritpapper i samma antal rutor samt kodade bilddelarna och ritpapperna så det skulle gå att pussla ihop dem igen. OBS detta är pyssligt och det går åt någon timme. Alla bilddelar blandades och jag talade inte om vad motivet/motiven var.

Första lektionen

Varje elev fick en bildruta och ett ritpapper. Alla elever började förstora sin ruta och blev man klar fick man fortsätta på tidigare klassers påbörjade rutor. Rutorna var gemensamma inte individuella. Rutorna blev inte klara, de var i olika stadier av sin skapelseprocess. Några trodde de kom lätt undan genom att ta en svart (kavaj) ruta och upptäckte att det krävs en del för att göra om blyertsstreck till blyertsyta. Olika erfarenheter gjordes på dessa provlappar.

Andra lektionen

Grupparbete i tre steg.
1. Pussla ihop rutorna i grupp.
2. Skriv minst 5 förbättringsmöjligheter på de 5 post-it lapparna ni fått.
3. Grupperna roterade flera gånger och fick arbeta ca 10 min på annan grupps feedback.

Vi pratade om att det fanns många olika sätt att teckna och kring hur man kan ge feedback för att andra ska förstå vad som ska göras.

Ex: Det stod: ”rita noggrannare” men tillsammans fick eleverna komma fram till hur man gör detta konkret?
Ex: Det kunde stå: ”Gör färdigt” – men hur vet man att det är färdigt?

Många bra diskussioner och samtal fördes i klassrummet. Syftet var att ha inhämtat grundkunskaper för att sen sätta igång med sin egen idol. Eleverna var mycket positiva till att arbeta på detta sätt och tyckte det var skönt att det inte var deras egen bit som de skulle stå till svars för. Flera elever stannade kvar på eftermiddagen för att pussla ihop en remix av partiledarna! De hade kul.

Gemensam rutuppförstoring av Annie Lööf Gemensam rutuppförstoring av Jan Björklund

Gemensam feedback

Förra veckan skrev ämnesspanare Mia Smith om hur hon arbetade med feedback i grupp i sin undervisning. Det kan ni läsa om här. Feed forward på gruppnivå i språk

Mina elever fick också göra en sorts gemensam feedbackövning i sina idolporträtt, där jag provade ett för mig nytt arbetssätt. Jag fastnade för en mening från Dylan Williams bok som jag komer ihåg som: ”Att feedback ska generera tänkande. Att det ska vara mindre jobb för den som ger den, än det tar för eleverna att svara på”. Varför ska vi lärare lägga ned tid på att skriva kommentarer som läses och kastas bort, utan att arbetas med. Jag tycker ofta är det bra att ge feedback halvvägs eller mot slutet av ett arbete.

Ibland låter jag eleverna ha kompiskritik med ”two star and a wish” men denna gång fick eleverna gruppera sig och lägga ut sina bilder på bordet. Det krävs att jag som lärare förklarar tydligt vad uppgiften går ut på eftersom många vill inte visa upp något ofärdigt. Därefter fick de ut olika lappar med feedback som de lade ut på bilderna där de tyckte de passade. Jag kommer ihåg att flera elever ”bara” var intresserade av sin egen feedback, det var ett motstånd att få dem motiverade att jobba tillsammans och dela med sig. Detta kan ha berott på lite olika saker. Det var klassen som haft andra lärare och mig endast i nian. När jag tittade tillbaka på den feedback jag skrev för ett par år sedan, så såg jag att jag behövde utveckla den. Det gjorde jag och årets version kan ni hitta här. Ofta går vi lärare och upprepar oss i klassrummet när vi hjälper elever komma vidare med sitt arbete. Feedbacken är sådant jag går runt och säger i klassrummet. Jag har helt enkelt börjat med att skriva ned det. Tänk vad mycket det finns att slipa på!

Hur jobbar ni med feedback. Skulle vi kunna arbeta gemensamt med att dela med oss av feedback på bildlärarforumen?

 

Resonera och bedöma resonemang i bildämnet

Har ni någon gång ärvt en uppgift av er företrädare, som ni inte riktigt kan förlika er med? När jag kom till Björkhagens skola ville niorna tvunget göra rutuppförstoringar av idoler. Det var inte aktuellt att göra sig impopulär. Varje år när utställningen hänger uppe, hör jag elever från lägre stadier som hänfört säger att de längtar tills de också får göra denna uppgift. Så jag har behållit uppgiften. Istället har jag försökt fördjupa uppgiften så att vi får ut mer av det centrala innehållet i bild i förhållande till den tid uppgiften tar.

Rutuppförstoring av idolbild

Nu kallar jag den för ”Makt och Prakt” och börjar med att prata lite om människans behov av idoler och förebilder. Utifrån detta får eleverna välja idol. Så de gör sin rutuppförstoring och fördjupar sig i blyertstekniken. Det tar tid särskild för den ovane tecknaren, men de flesta brukar lyckas över sin egen förväntan med rut-teknikens hjälp.

Digital layout

Därefter tar en digital uppgift vid. Att få fotografera sin idolbild, lägga på eventuella filter och leta upp ett citat eller hitta på en text som förstärker ett budskap som eleverna tycker sin idol eller förebild står för. Att hitta denna koppling blir en ingång till reflektion. Blir det en meme, en affirmationsbild eller kanske ett protestplakat? Vad kännetecknar dessa bildkategorier? De jobbar med att redigera fotografier så kvalitén blir bra. De komponerar en snygg layout av text och bild och texten ska vara läsbar på ofta en orolig bakgrund. Dessa layouter utgör elevutställningen. Den blir intressant att titta på.

meme av idolbild affirmationsbild
Utveckla resonemang

Sista delen blir att eleverna får utveckla resonemang kring mediebilder och den påverkan de har på oss. Jag frågar eleverna om de ”skakat hand med Mike Tyson?”Känner du honom personligen?” ”Eller har du ”bara” umgåtts med mediebilden av honom?”

Eleverna får följande instruktioner:
Vi säger att vi lär känna våra idoler och förebilder via media. Vad betyder det? Varför behöver vi reflektera över vad detta innebär? Jo mediebilderna påverkar och formar hur vi är och hur vi vill vara och hur andra grupper och hur samhället vill att vi ska vara. I bildkursplanen står att vi ska undersöka bilder som handlar om makt, sexualitet, genus och identitet, hur de bilderna skapas och hur de tolkas.

Du ska därför nu utveckla resonemang kring din idol och idoler generellt. Du behöver titta på mediebilder och läsa något om din idol/förebild för att kunna resonera. Du får gärna säga var och hur du bygger dina ställningstagande. Beroende på vem du valt kan du behöva frångå och lägga till aspekter som är relevanta för dig.

De får frågor att utgå ifrån:

  • Varför valde du din idol/förebild?
  • Vad tycker du att din idol/förebild står för, för dig?
  • Vad får vi veta om din idol/förebild genom media?
  • Hur kan mediebilder påverka dig? Andra människor?
  • Vilka konsekvenser kan synligheten via media föra med sig?
  • Vilka konsekvenser har media utgjort för den du valt att teckna av?
  • Påverkar fansen idolen/förebilden?
  • Är det alltid positivt/negativt att vara känd via media?
  • Har människan behov av förebilder/idoler?

De får även startmeningar med konnektorer eller sambandsord för att åstadkomma bättre texter.

Förslag på konnektorer eller sambandsord att använda:
Jag valde…eftersom
Jag tycker…för att
Riskerna är små, därför att
På detta sätt påverkar…
Det symboliseras av…
Kanske representerar
Jag associerar det till
Det står för
Detta kopplar jag till
Det finns ett samband mellan…och
Det liknar för att
Det är bra för att
Det är dåligt för att
Vissa ser det som
Andra kanske…
Nackdelarna
Fördelarna
Traditionellt har man…
Ett mera okonventionellt sätt…
Om jag går till mig själv….jämfört med

Bedömningskriterier får de enligt nedan som jag bearbetat från
skolverkets material om bedömningsaspekter.
Jag tittade också på hur några olika ämneslärare beskrivit resonemangsförmåga och försökte sammanställa min egen.

Bedömning

Du kan tolka bilder, i detta fall mediebilder av din idol, samt andra kända personer som vi lär känna genom media och du för då resonemang med kopplingar till egna erfarenheter, andra idoler och företeelser i omvärlden.

Enkla och till viss del underbyggda resonemang Utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang Välutvecklade och väl underbyggda resonemang
Du svarar kortfattat men vi kan förstå riktigheten i det du säger.
Du resonerar i ett eller två led.
Du konstaterar hur det är i allmänhet, med en eller två relevanta aspekter.
Du tar upp en eller två för- eller nackdelar.
Du drar en eller två slutsatser utifrån någon faktakunskap.
Du har med en egen värdering.
Du svarar ganska utförligt, har med flera detaljer och förklarar tydligt.
Du resonerar i längre led, (utförligare)
Du använder dig av något exempel eller jämför något.
Du har med fler perspektiv.
Slutsatsen och den egna värderingen blir mer tydlig.
Du svarar utförligt med flera detaljer och det är tydligt förklarat.
Du resonerar i flera led, beskriver både konkret och på ett generellt plan. Både konkret och mer abstrakt.
Du redogör genom att ge egna exempel, jämföra egna erfarenheter med något generellt.  Du beskriver flera relevanta aspekter och nyanserar och problematiserar. Vänder och vrider ur flera olika perspektiv,
Du drar flera relevanta slutsatser och har med egna värderingar. Du svarar logiskt och tydligt.
 

Du använder ämnesspecifika begrepp när du beskriver (medie)bilders uttryck, innehåll och funktion.

Du beskriver på ett enkelt sätt med viss användning av begrepp Du beskriver på ett utvecklat sätt med relativt god användning av begrepp Du beskriver på ett välutvecklat sätt med god användning av begrepp
Du använder ditt vardagsspråk, du försöker beskriva och förklara olika mediebilder, men hittar inte bra ord att beskriva det du vill. Du använder få sambandsord. Du använder några begrepp som är aktuella för området, såsom ideal, förebild, påverkan.  Du använder några sambandsord. De ord du använder gör det du vill säga precist, tydligt och specifikt. T.ex. influens, publicitet, beteenden, föredöme, respekt, ansvar, kritisk, budskap.  Du använder många sambandsord.

Eleverna får också låna två exempel på välutvecklade resonemang som elever skrivit föregående år. Att läsa och bedöma 100 resonemangstexter är den stora stötestenen. Hur många gånger ska eleverna få möjlighet att redovisa förmågan? Om jag har 400 elever ska det ske varje termin, varje läsår?

Hållbart i längden?

I detta inlägg har jag beskrivit en utveckling av en traditionell uppgift i en bildämnestradition som varit teknikfokuserad. Idag har man skrivit in så mycket mer i det centrala innehållet och betygskriterierna, vilket ger oss bildlärare en orimlig arbetssituation. Vi inte har tid att bedöma resonemangsuppgifter med det stora elevantal vi har. Även om jag försöker få eleverna att skriva kortare texter än i andra ämnen. Eller försöker öva resonemangsförmågan muntligt. Jag skulle vilja komma dit att jag och t.ex. SV/SO-lärare kan sambedöma en resonemangsuppgift tillsammans. Då skulle inte eleverna behöva skriva så mycket i alla ämnen. Kan resonemangsförmågan sambedömas utifrån många olika ämnen?

Bedömningslektion – träna eleverna att förstå bildbetyget

– ”Om jag gör lite till på bilden blir det ett A då?”
– ”Hur kunde hen få ett A för sin bild, men inte hen?”
– ”Mitt barn är fantastiskt på att teckna hur kommer det sig att hen bara får ett C i betyg?”

Ja, hur besvarar vi dessa frågor i bildämnet? Vad ingår i betygssättningen? Vi förklarar, delar ut LPP, matriser och pratar förmågor, men ändå känns det segt. I ca tio år har jag genomfört en bedömningslektion som eleverna och jag har tyckt fungerat bra. Den berättar jag om idag.

För att förklara bedömning behöver jag lägga ned tid på att samla på mig dokumentation. När eleverna avslutar ett område eller en termin, får de välja om de vill ta hem sina arbeten eller om de vill slänga dem. Jag brukar ställa fram papperskorg samt en låda där de som kan tänka sig att skänka sina arbeten till framtida visnings- och bedömningsexempel kan lägga dem. På detta sätt samlar jag på mig material. Jag anonymiserar dem genom att sudda bort, teckna över eller klippa bort namn. Jag sorterar sedan upp materialet per arbetsområde och förvarar i stora mappar i mitt arbetsrum. När jag sedan skall ha samma eller andra arbetsområden kan jag leta efter bra material och börja planera.

De bilder jag kommer visa här samlade jag under några år på Kärrtorps gymnasium. Bilderna har jag använt för en ”bedömningslektion” och upplägget har jag genomfört både på gymnasienivå och på grundskola. Syftet har varit att eleverna har fått en genomgång i att se kvaliteter i bilder. Det är härligt när man som lärare ser spåren av undervisning i de frågor eleverna ställer. Efter denna bedömningslektion har de t.ex. ställt frågor som ”- om det passar med pastell för att få fram den här känslan”, eller ”- om bildelementen är snyggt placerade på pappret. Fler började bli mer uppmärksamma på att skapa bilder medvetet och det är dit jag vill få mina elever.

Bedömningslektion
Eleverna får en mapp att arbeta med per 3-6 elever. Mappen innehåller ett antal bilder samt ordlappar. Ordlapparna är kvalitéer som eleverna tillsammans ska placera ut på bilderna. Alla bilder jag visar är E-nivå. Jag förklarar också vad det är för uppgift bilderna kommer från och vad uppgiften gick ut på. I det här fallet började eleverna med en lek ”vikgubbar”, som gick till så att alla elever ritade ett huvud på vars sitt papper och skickade vidare till grannen som ritade överkropp och så vidare. Därefter fick eleverna utveckla karaktärer och levandegöra valfri vikgubbe. De skulle göra en helhet av vikgubbens ”stolpiga” stil, visa vad gubben hade för intressen och egenskaper genom att lägga till detaljer, kroppshållning. De kunde visa en omgivning, en situation eller händelse i bilden. De fick välja material och teknik som förstärkte uttrycket i den bildidé de hade.

Ordlapparna visar vad jag lägger in i kunskapskriterierna om färg, form och komposition, om det genomarbetade bildspråket, om hur material och teknik används, och om idérikedom och inspiration. Om vikgubbens karaktär går fram till betraktaren – bildbudskapet.

Från vikgubbe till karaktär

VikgubbeVikgubbe utvecklad till karaktär. 

Ordlappar med bildkvalitéer exempel på karaktär utvecklad från vikgubbe exempel på karaktär utvecklad från vikgubbe  

När vi sedan går igenom går vi från bord till bord och eleverna motiverar någon ordlapp per bord. Det brukar också komma upp frågor om mindre synliga kvaliteter – hur jag kan veta om eleven i just den här bilden tagit risker, till exempel? Några elever blir mer medvetna om att de måste kommunicera till mig hur de tänker när de gör sina bilder. Att det är viktigt att jag kan följa deras utveckling, tar eleven det säkra före det osäkra eller vågar de prova något nytt och utöka sin kunskap. Vet jag vad de vill lära sig eller vad de strävade efter i sin bild?

Andra typer av visningsexempel.
Som komplement till bedömningslektionen har jag också samlat på mig exempel som jag kan visa på projektorn, detta kräver förstås att jag i undervisningen kommer ihåg att samla in dokumentation för att bygga upp material om bedömning. Att vara flitig med mobilkameran gör detta enklare.

Bildserie över utveckla skuggning, toning och volym i teckning

Visningsexempel: Visa mig hur du utvecklar din kunskap i material och teknik.
Den här eleven var en skicklig tecknare och tyckte att bilden till vänster var klar. Efter lite diskussion kom vi fram till att denna bild kunde vara utgångspunkt för att lära sig skugga och komma vidare i att visa volym. Alla bildsalar borde ha en egen kopiator. Vi har en i angränsande biblioteket. Jag drar därför ett par kopior av bilden som eleven kan experimentera vidare på utan att behöva förstöra sin bild. Är man nöjd med sin bild vill man inte riskera förstöra den.
Jag visade hur man kan jobba med skuggningar och toningar. Efter en lektion tog jag ett fotografi igen, tredje lektionen visade jag hur man systematiskt kan gå igenom bilden och titta på överskärningar eller ”T-korsningar”, vilken linje/yta ska vara starkast för att visa framför eller bakom?

Bildserie över utveckla bildidén i tre steg

Visningsexempel: Visa mig hur du utvecklar din idé.
I den här bildserien kan jag förklara hur en elev på ett bra sätt har utvecklat sin idé från inspirationsbild till ett första utkast och det slutgiltiga originalet där det mer konkreta ordet ”danger” är utbytt mot en visuell varningssymbol i det svartgula avspärrningsplanket. Planket blir ett bildelement som bidrar till att dela upp ytan och skapa ett djup in i bildrummet. Mina elever har processböcker där de kan visa mig hela processen och där de övar att sätta ord på hur de kopplar samband mellan innehåll, funktion, uttryck i bildskapandet. Detta tycker jag blir tydligt i denna bildserie.

Bedömningsträningen tror jag att jag kan utveckla så mycket mer. Att lägga upp en röd tråd genom åren i vad jag går igenom med eleverna för att de ska bli medvetna om hur de kan göra för att nå bästa resultat i bild. Hur arbetar ni med detta?

Att reflektera och utveckla sitt ledarskap

I veckan som gått har ledarskap och ordning och reda diskuterats flitigt i media. När jag inför detta blogginlägg läser inlägg och diskussioner kring ledarskap i klassrummet så virvlar det av olika förhållningssätt, definitioner och syn på ledarskap. Det som jag framför allt förvånas över är tankarna att det är en talang du föds med istället för någonting du kan utveckla och lära dig. Finns det ”en fallenhet” eller är det 10 000 övningstimmar som gäller?

Jag har skrivit ner min lärarfilosofi och jag läser och reviderar den varje läsår. Detta eftersom jag själv förändras och allteftersom jag tar del av aktuell forskning. Jag behöver justera mitt ledarskap efter de elever jag har just nu, hur länge jag arbetat på arbetsplatsen och så vidare. Jag tror inte man någonsin blir färdig i sitt ledarskap.

Under hösten hade jag en bok liggande som jag gärna ville läsa: ”Classroom management for Art, Music and PE Teachers” av Michael Linsin. Jag valde boken eftersom den handlade om just praktisk estetiska lärares förutsättningar och behov. I efterhand tänker jag att den kan vara bra för alla och att det är bra att läsa om ledarskap oavsett inriktning för det finns alltid små guldkorn att plocka upp.

Första arbetsveckan ägnade jag min transporttid åt att läsa. Jag provade också några tekniker ur boken och kunde iaktta och reflektera över mig och min undervisning. Här nedan är några tankar jag skulle vilja fundera mer över och anpassa.

Vems ansvar när?
Den bok jag läst går tydligt igenom ansvarsfördelningen i klassrummet. Den får mig att vilja tydliggöra för mig själv (igen och igen) hur det är i mitt klassrum.

Jag har ansvaret för att vara tydlig.
Eleverna har ansvaret för att lyssna.
Jag har ansvaret för att inspirera och variera, inkludera och anpassa.
Att skapa bra lektioner och älska mitt ämne och mina elever.
Eleverna har ansvaret för att lära sig.

Ordningsregler och klassrumsrutiner fungerar ihop med min lektionsplanering och mitt bemötande. Mitt ansvar och elevernas ansvar växlar många gånger under en lektion.

Hur ger jag instruktioner?
Att ge instruktioner är ett väldigt intressant område. Om jag har gett instruktioner så borde eleverna ha lyssnat och då behöver jag väl inte upprepa dem? Om jag begär klassens uppmärksamhet så borde jag bara behöva be om det en gång? Då borde jag inte behöva stå och vänta på att klassen ska tystna någon längre stund? Det är lättare sagt än gjort i en bildsal, t.ex. när åk 6 gör vikgubbar och några blir så glada och exalterade över vad som blivit på pappret så de bara måste visa varandra och på tre sekunder är flera uppe och besöker någon kompis vid ett annat bord. Innan kaoset utbryter ska jag samla ihop och återföra ordningen och kunna tränga igenom med en instruktion. Vi går en vernissagerunda på slutet istället så kan alla få arbetsro nu…

En av teknikerna jag fick anledning att prova denna vecka var när jag skulle be om uppmärksamheten av en klass när den var alltför ouppmärksam! Jag provade att dela upp det jag ville säga i korta steg. Nu vill jag att alla står stilla, så kan ni gå till era platser, så kan ni sätta er ned och för varje instruktion så uppfattar allt fler och fler och några ögonblick senare så har alla förstått att fröken vill säga något – då kan jag ta alla steg jag ville säga. Detta sparade mycket energi.

När ska jag vara aktiv och passiv i klassrummet?
Om jag gett instruktioner om hur man skall städa, kanske till och med skrivit detta på tavlan. Då ska jag hålla mig tillbaka och lämna ansvaret till eleverna att klara det själva. Hjälper jag för mycket i det läget gör jag eleverna osjälvständiga. Istället kan jag iaktta eleverna, se vad som behöver förtydligas. Likadant när jag gått igenom vad alla ska göra och frågat om alla vet vad de ska göra. Då har jag lämnat över ansvaret till eleven.

Att vara extremt konsekvent i vissa detaljer
När vi bara har en lektion i veckan behöver vi lärare vara extremt konsekventa. Även denna vecka gäller reglerna här inne. Vad som än händer är det detta som gäller här inne. Samtidigt vill vi vara kreativa och kanske ha mer variation än i andra klassrum. I PE-ämnen ställs extra stora krav på eleverna och på läraren att leda jämfört med andra ämnen menar författaren som varit ”klassrumslärare” tidigare. Vi ska kunna hantera material, rörlighet, arbeta säkert – ett ordnat kaos som blixtsnabbt kan förändras.

Förhållningssätt
Under min utbildning kommer jag ihåg att vi talade om att ens sinnesstämning smittar av sig på eleverna och vice versa. Det här är inte lätt. Det är svårt att behålla lugnet genom arbetsdagen oavsett vad som inträffar när jag möter 100 elever i 180 km/timmen och känner mig överkörd. Jag ska fortfarande gå till jobbet nästa dag och nästa dag lika lugnt och älska mina elever och mitt ämne. Att behålla lugnet är nog arbetslivets stora utvecklingsområde i det stora hela. Det går fort idag!

Människosyn
På vår skola är de flesta elever medvetna om vilka elever som vi lärare och skolledning samarbetar mycket kring. När jag har lektion är jag tillgänglig för dem som är beredda att lära sig och jag försöker inkludera dem som har startsträckor. Att ge tillsägelser för att regler och rutiner bryts utan att anklaga, utan att vädja till välvilja, utan affekt och utan att tala tillrätta är en daglig utmaning och jag övar mig varje dag. Om jag intresserar mig för mitt ledarskap så ser jag hur det kan stödja mig. De elever som behöver mycket samarbete av oss vuxna behöver ofta stöd från andra utanför skolan. Vad hjälper det att utbilda lärare i ledarskap när det är annat stöd denna grupp behöver?

När jag handleder VFU-studenter är det den reflekterande förmågan som jag tycker är viktigast att arbeta med. Alla lärare behöver skapa tid att själv reflektera. Det är intensivt och komplext att undervisa och det behövs tid avsatt för detta.

Jul och nyårskarameller

Varje termin när jag sitter och sliter med att summera ihop betygen för mina fjorton helklasser så kliar det i mig att ytterligare förenkla, göra tydligt och strukturera så att jag och olika elever vet vad betyget blir när terminen är slut och summeringen tar mindre tid. Ett system som underlättar livet för alla. En bildundervisning som inte stressar eleverna och mig själv – där alla känner att de hinner med.

Men jag behöver ju komma i mål först tänker jag och skjuter bort tankarna på förbättringar och förtydliganden. Så återgår jag till ”endast bildläraren är vaken” (så känns det när det lyser i bildsalen under decemberkvällarna.)

Lagom till ledigheten behöver min familj få tillbaka sin frånvarande mor och jag behöver vila hjärnan från den stora informationsbelastning som jag hanterat. Samtidigt får jag en kick av att ha klarat av en termin, betygen är satta och jag får tänka framåt. Jag planerar in några förtroendetimmar under helgerna för de där tankarna jag skjuter undan.

Jag tänker därför nu bjuda er på små jul- och nyårskarameller detta sista blogginlägg före helgfirandet.

Lärarfilosofi
Jag tror vi lärare behöver reflektera med jämna mellanrum över hur vår undervisningspraktik ser ut. De konstnärliga högskolorna har en gemensam handledarutbildning, vilken jag gick för några år sedan. Jag kan verkligen rekommendera den. Det gav mig mycket att få sätta ord både på min lärarfilosofi och min handledarfilosofi. Därför kommer här ett poetiskt klipp från bildlärare Alexandra Shoup att njuta av – och en möjlighet att återigen reflektera över sin lärarfilosofi.

Vad är det vi ska lära ut? Vad är det eleverna ska lära sig?
Den här filmen kan jag höra fler gånger: ”Teaching art or teaching to think like an artist?” av Cindy Foley från Columbus konstmuseum.

Det stora hur:et!
Till sist en föreläsning med en av mina favoriter; bildlärarprofessorn George Szekely om lekfull bildundervisning.
Han blev nyligen vald till ordförande för amerikanska National Art Education Association (NAEA) och jag kan verkligen rekommendera hans bok: ”Play and Creativity in Art Teaching”

Jag hoppas dessa klipp ger dig inspiration till nästa termins bildundervisning.
Trevlig helg.

Alternativt julpysslande

När jag hör ”kan vi inte julpyssla” så går jag igång – jag kan inte hjälpa det men för mig är det ett sammansatt ”problem”.
Jag vill vara rädd om mitt kreativa klassrum och det arbete som skall utföras där. Det finns därför en risk att ta in pyssel i bildsalen. Är det kreativt eller inkluderande? Hur bedömer man ett julpyssel? Det är klart att man kan jobba med våra kulturtraditioner och att allt inte behöver bedömas. Men om jag har femton timmar undervisning per termin och elev så vill jag även vara rädd om tiden.

Pyssla låter onyttigt, obetydligt och nedsättande som att man bara går hemma och pysslar lite. Vi ska värdera hemma-sysslor likväl som borta-sysslor. Tidiga arkeologiska fynd vittnar om något djupt mänskligt att utsmycka och dekorera.

Skolverkets nya legitimationskrav att det bara krävs få akademiska poäng för att få legitimation för åk 1-6 samt att det inte krävs några förkunskaper för att gå in på dessa praktisk/estetiska utbildningar gör att man undrar om djupet i ämneskunskaper värderas. Speciellt när man som ämneslärare möter VFU-studenter som blir chockade av att man som lärare behöver kunna teckna eller ha både djup och bredd för att hjälpa eleverna. Många ämneslärare är rädda att rektorer inte värderar kunskapsdjup och att de praktisk/estetiska ämnena blir reducerade till grunda ”pyssel”-ämnen. Om man inte har egen kreativitet och trygghet i eget skapande så är det en lockelse och trygghet i att hålla sig till färdiga steg för steg koncept med eleverna.

Att pyssla kan absolut ingå och utföras i ett skickligt hantverk men jag har svårt för ”färdigt mall-pysslande” i bildsalen/slöjdsalen. Jag tror det är inlåsningen i steg för steg som likriktar produkten och låser eleven till rätt och fel utseende, jag kan eller jag kan inte  – eller ett jag vill inte. Visst kan det vara ingång till vidare skapande, ge insyn i processer, tekniker, traditioner, men det kan även andra metoder som jag hellre använder.

Jag vill värna om det kreativa klassrummet och ge möjlighet till att eleverna får självförtroende och blir självständiga genom att skapa egna saker från grunden. Jag tänkte dela med mig av hur jag gjorde förrförra påsken, men det går ju utmärkt till alla högtider eller teman. Mina bilder till påsken och inför alla hjärtans dag ligger på mitt pinterestkonto.

Stationsbaserat skapande i bildsalen
På whiteboarden skrev jag de stationer jag har för material i bildsalen. De är Måleri, Teckning, Skulptur, Collage, Tryck och Digitalt arbete. Jag vill öva eleverna i att känna igen vilka arbeten man kan göra med vilka material och tekniker i salen. De ska även öva in ämnesspecifikt språk. Eleverna fick därför i grupp ut några bilder gjorda i olika bild- och formmaterial och de fick i uppgift att kategorisera bilderna och sedan gå fram och fästa dem med magneter på whiteboarden under rätt kategori.

På ett långbord i bildsalen lade jag därefter ut en stor samling, ca 30 – 40 stycken, laminerade fotografier på temat påsk: kycklingar, kaniner, tuppar och hönor och ägg. Därefter fick eleverna välja bland fotografierna på långbänken och gå och hämta material från en station för att göra ett eget arbete. De valde själva om de ville göra ett pynt som gick att hänga i ett påskris, ett kort att skicka, en konstbild eller något annat som passade dem.

Göra om foton på människor till tomtenissar…
En julvariant kan vara att omforma diverse bilder på människor från olika åldrar, eller eleverna själva genom att förvandla dem till tomtefar, tomtemor och tomtenissar m.m.

Designa en produkt där jultomten ingår.
En sista uppgift som jag har utsatt mina konst- och designelever för när jag jobbade på gymnasiet men uppgiften går ju att omforma för både slöjd och bild. Tyvärr har jag inga bilder kvar på de helt hejdlösa nötknäckarna, renässanstrosan o.s.v. De skulle nämligen utföra sin produkt så att det syns tydliga spår av och likheter med en konsthistorisk epok som de blev tilldelad. (de drog lappar) De skulle kunna redogöra muntligt för typiska stildrag för den tilldelade epoken och de skulle använda minst två andra källor än det tilldelade inspirationspappret. R. Broby-Johansen inleder varje epok i sin bok: ”Vardagskonst, världskonst” med en fint illustrerad boksida, vilken jag använde som startinspiration för eleverna. De redovisade produkten i några olika presentationsskisser som visade dess funktion. Dessa monterades på en A4 eller en A3 kartong och presenterades muntligt för klassen. Här fanns det rika tillfällen att diskutera funktion och behov av prylar.

Kreativitet i bildämnet – leken

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” ur inledningen av kursplanen för bildämnet.

I grundskolans läroplan står också under skolans uppdrag: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.”

Den undersökande leken
Hur leker vi med högstadieelever? I bildämnet använder vi leken till exempel när vi undersöker och experimenterar med olika sätt att använda materialen. Att leka utan krav på att det ska bli ett bildresultat utvecklar vår kunskap om vilka avtryck eller uttryck det kan bli från till exempel olika penslar – rundpensel, plattpensel, svamp och palettkniv. Dessa kunskaper har vi sedan med oss när vi använder vår kreativitet för att lösa nya bildproblem. Andra sätt att leka är de ”börjor” man kan göra genom att teckna med ”fel hand” vikbilder, snabba instruktioner som det går att bygga vidare på, antingen för att minska prestationsångesten eller kanske sätta begränsningar för att ge utmaningar. En pedagogik som visar början i skapandelek och sedan övergång till eget skapande är Levande Verkstadspedagogiken.

Levande Verkstad
Första gången jag hade kontakt med Levande Verkstadspedagogiken var för över tjugo år sedan i Malmö då jag deltog i några kurser. Grundaren: Adelyn Cross kom från New Bauhaus – Chicagoskolan till Sverige med en pedagogik för alla. Hon tänkte att skapandet är ett socialt kitt som kan hålla ihop samhällen. En pedagogik där man stiger in i skapandet med de resurser man har som människa och deltar på sina egna villkor. Man börjar i att upptäcka ett material, lär sig grunderna och får fördjupa sig. Ofta går övningarna från gruppövning till parövning och till ett individuellt arbete. Genom skapandet får man tillfälle att diskutera viktiga begrepp i gruppen.  Man lär av varandra och utbyter kunskaper och ser varandras olika erfarenheter. En folkbildnings- och demokratisk metod. På den här länken kan man lära sig mer
Om Adelyn Cross
Om Levande Verkstads metoder

Pedagogiken gjorde ett starkt intryck på mig som tjugoåring och jag har använt och gjort metoderna till mina under åren som gått. Under hösten har jag valt att använda min tid för kompetensutveckling till att gå Levande Verkstads inspirationskurs på Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen. Det var ett mycket kärt återseende. Jag ville få tillfälle att bygga in mer glädje i min undervisning för jag tyckte det hade betonats bedömning och matriser för mycket.

Att få vara här och nu
Det som framförallt slår mig nu är att i leken får vi vara här och nu och det tror jag är oerhört viktigt idag. Att få glömma att man som elev är i en skola och blir bedömd i parti och minut. Att få vara med sig själv precis som man är. Att släppa de älskade och hatade mobiltelefonerna som tar fokus och isolerar oss från vår fysiska omgivning, där vi har större chans att träna våra sociala förmågor genom att vara med varandra här och nu. Oftast är vi inte heller kreativa på mobilerna, vi är ofta konsumenter inte producenter, vi blir passivt matade och vi finns mest i knoppen inte i kroppen. Att få vara här och nu och lära sig hur man är mot varandra och med varandra tror jag vårt samhälle står och skriker efter idag.

Åk 6 – Människa, relation, situation
I år valde jag att arbeta utifrån Levande Verkstad med årskurs sex då eleverna är nya för mig. Jag började med arbetsområdet ”människa, relation och situation”. Vi arbetar med hur man använder klassrummet, vad man övar i bildämnet och hur man arbetar i tillsammans och lär i gruppen. Vi började med en ”häll och dräll”-metod där eleverna ca 10 st står tillsammans och håller runt ett stort spännpapper och jag som lärare häller färg på pappret. Genom att eleverna sänker och lyfter pappret rinner färgen och bildar ett mönster – eleverna samarbetar. Vi målade också icke-föreställande till musik. Det är härligt att vara DJ! Jag visade även en bild på projektorn och vi analyserade hur man i en bild kan visa relationer mellan personer, hur detaljerna visar situationer och miljöer. Sen bestämde sig eleverna i grupp för att ta fram en valfri miljö med silkespapper och tapetklister på sina stora bilder och befolkade miljöerna med enkla metallfoliefigurer.

Jag kan säga att eleverna riktigt kommit igång med att hitta i salen, hämta och lämna material, ta initiativ och arbeta i grupp samt städa efter sig och inte glömma att man har lektion fast det är roligt. Det här är berättande bilder, som är helt elevdrivna och inte lärarstyrda mer än att jag har tipsat om metoder som enkla shabloner för att trycka siluetter av gubbar. Flera elever upptäckte det här med perspektiv – hur gör man en sittande figur som ska ses framifrån. Det som jag trycker på mest är att bildsalen är ett rum för elevernas berättande – inte mina, men jag vill hjälpa dem få fram sina berättelser så bra som möjligt. Ja, på bara en termin så tycker jag att jag kommit långt med elevgrupperna – vi känner varandra nu.

img_1708_1
Ovanstående elevgrupp började i att tänka att de befann sig på planeten mars och att man såg olika planeter på himlavalvet. Det tillkom sushiplaneten och donutplaneten vilka stod för de mer humoristiska inslagen och mera filosofiska planeter t.ex: den planet man kommer till genom att sjunka in i böckernas värld och ”tampongplaneten” – den man hör till om man har mens – något som är svårt att förstå om man inte har mens.

img_1696

Den här gruppen ville göra krigande figurer och så såg de tydligt ett kranium med en ”påvekrona”. De hade ingen sammanhållande tanke. Vid redovisningen tyckte hela klassen att det hade blivit en skrämmande bild men ändå vacker med elden och silvret och den fick titeln: ”Krigets demon” och förde tankarna till krig i religionens namn.

Kreativitet i bildämnet

outsidebox

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” ur inledningen av kursplanen för bildämnet.

Upplevelser – intryck
Jag tror det är viktigt för oss bildlärare att fördjupa oss i och undersöka begreppet kreativitet. Vad är kreativitet? Hur övar vi eleverna i kreativitet? Hur skapar vi ett tillåtande klimat i klassrummet som uppmuntrar till kreativitet? Jo jag tänker att det är viktigt att vi går före och visar att en får vara kreativ på olika sätt. Vi har förmånen att få leka på jobbet. Vara lite galna, ta ut svängarna – vi är ju bildlärare. Bjud på lite upplevelser – allt för konsten! I många andra klassrum är det rätt och fel, allvarliga saker. I bildsalen kommer vi in på allvarligheter genom kreativiteten.

I några inlägg funderar jag över kreativitet i bildämnet och i det här första beskriver jag hur jag som bildlärare kan uppmuntra ett kreativt klassrum genom att själv vara kreativ i min undervisning.

Bildämnet inbjuder till att bjuda eleverna på upplevelser. Ibland räcker det att sätta på en ingångsmusik till bildsalen en regnig måndag då livet känns tungt. Inte minst för att muntra upp en själv. Louis Armstrongs ”What a wonderful world” till exempel. Genast kommer en replik från en elev: – ” vi har inte musiklektion nu, varför”? Vi tar en sak och placerar den i en annan miljö.

En gigantisk squash – i bildsalen.
Ibland vet en inte vad som kommer vara veckans upplevelse! Jag odlar och en squash hade gömt sig under några blad och växt sig på tok för stor för matbordet så jag tog den till jobbet att ha som stillébenmaterial. Detta blev veckans snackis. Särskilt killarna i åttan och nian klädde på squashen och bar omkring på denna som på en bebis. De fotograferade varandra och den ingick i flera elevarbeten! Hade det varit samma effekt om den hade legat i klassrummet bredvid – i hemkunskapssalen?

Bajspåsar – taktila sinnet.
När jag arbetade på Estetiska Programmet, konst och formgivning i Malmö så skaffade jag min första kolonilott, den här hade stuga på lotten. I stugan övertog jag alla inventarier bl.a. en stor samling porslinsfigurer. Vad skulle jag göra med dem? Resolut köpte jag en rulle svarta hundbajspåsar och la in en porslinsfigur i varje påse. Denna hög med påsar på katedern mötte min Estet-klass.
Vilka reaktioner!  – Vem har lagt dem där? – Kristina är det någon som inte gillar dig? –  Är det andra klassen som prankar oss? – De luktar inte? – En av dem är kanske riktig.
Eleverna fick i uppgift att försöka teckna av föremålen bara genom att känna dem. Att använda sina taktila sinne. Att se med händerna. Vilka färger tror ni föremålen har? Vilket material? Prova.

Formel 1 i klassrummet.
Hur berättar vi om modernismen för dagens elever? För ett par år sedan så gjorde jag en-lektionsupplägg med miniföreläsningar om en konstriktning samt efterföljande bildövning. En lektion berättade jag om futurismen och om dess fascination av muskelstyrka, maskinkraft, krig och hastighet. Jag har fått lära mig att de första tågen gick i ca 30km/h och att (främst kvinnor) skulle vara så sköra att de skulle kunna bli hysteriska om de upplevde en sådan fasansfull hastighet. Jag visade Turners målning ”Rain, steam and speed” från 1844 och talade om industrialiseringen som var ursprunget till futuristernas och vårt samhälles fascination av hastighet och snabba bilar. Jag visade detta lilla klipp.

Därefter fick eleverna se youtubeklipp på Formel 1 på projektorn och försöka fånga bilder av sin upplevelse av rörelse, hastighet. Det finns många klipp på youtube som visar denna sports ”förhärligande” estetik. De elever som ville använde också sina mobiler för att frysa/stanna på en frame eller bildruta i ett videoklipp för att använda som ett skissunderlag för sin bild.

Nu är jag galet nyfiken på vad det görs för kreativa upptåg i lärarsverige? Berätta!

Jag hoppas det är många som vågar experimentera i klassrummet, bjuda på upplevelser och ”vara lite galet kreativa” för eleverna behöver det. Jag har fetat de ord i inlägget som jag förknippar med kreativitet.

Abstrakta språkliga skulpturer

img_1631 img_1633

Mina nior har denna termin fått gjuta i gips och därefter karvat, raspat och skurit ur former ur sitt gipsblock till abstrakta eller icke föreställande skulpturer. Dessa skulpturer skulle uttrycka minst två adjektiv och alla elever skulle beskriva form och uttryck av sina skulpturer i sina processböcker.

De fick en inledande övning i vårterminsslutet i åttan, att göra snabba skulpturer utifrån att dra två adjektivlappar ur en burk jag hade. De jobbade med enkla snabba blandmaterial som t.ex. piprensare och modellera under en lektion. De ville ha mer skulptur så vi fortsatte denna termin.

I år repeterade jag och demonstrerade vad man behöver tänka på när man gör en skulptur. Att den är intressant runt om, att formerna kommer fram i ljus och skuggspelet. Jag visade exempel på organiska och geometriska former. Vi försökte tillsammans beskriva två skulpturer med ord. Eleverna fick skissa fram bilder av olika ord i sin processbok.

Lek med material
En bok som satt många spår i mitt arbete är ”Lek med material” av Arne Trageton. Detta är en bok som varit grundläggande kurslitteratur för förskolan, men den gav mig mycket när jag gjorde mitt examensarbete om skisser i slöjdutbildningen. Här beskrivs så tydligt estetiken som en helhetskunskap och att det är vi som lärare som är ytterst viktiga i att stimulera eleverna att fördjupa sitt arbete, för att estetiska kvalitéer ska uppnås i deras produkter. I mycket tror jag att teorierna i denna bok skulle vara ypperlig att överföra på tonåringar och det var dessa tankar jag ville utveckla i niornas abstrakta skulpturer. Så här står det på s. 170 ”Det är bara genom att studera process och produkt hela tiden som pedagogen kan ingripa för att förbättra resultatet av processen och höja den estetiska kvaliteten.” (Piaget och Vygotskis teorier ”smälter ihop”.) Jag har alltså haft mitt eget språk-lyft! Jag ville se om jag kunde jobba med ordstöd och övningar för att eleverna skulle ha lättare att jobba skulpturalt.

Mitt eget språklyft
De två veckorna när ca 100 elever lärde sig att gjuta gips var smått svettiga, men viktigt att jag inte gjuter åt dem, utan att de får gjuta själv och känna konsistens. Här var det mycket lånespråk t.ex. från hemkunskapen för att bygga broar mellan elevernas förkunskaper och till ny kunskap: Det ska bli som gräddfil. Ni ska inte röra om, som om det vore någon pannkakssmet, nej ner med tre fingrar och känn bort klumparna. Jag hänvisade till kemin. Ni behöver ta med en förpackning som kan expandera för när gipsen bränner utvidgar den sig, Det blir en kemisk reaktion och då blir gipsen varm. Ni blandar till en sten. Vad händer om vi häller sten i avloppsystemet? Tvätta händerna i rosa baljan inte under rinnande vatten.

Korta skrivövningar
Lektionerna därefter inledde jag med fem-minuters skrivövningar där de fick jämföra form och uttryck utifrån två bilder. Skyskrape-lektionen var lite kul för då hade några elever varit i Bangkok och sett Ole Sheerans byggnad från sitt hotellfönster. Det hade jag inte alls förutsett, utan jag var ute efter att eleverna skulle byta perspektiv på sina skulpturer. ”– om din gipsklump är en skyskrapa – hur skulle du fortsätta då?” compare

compare2

Under själva skulpterandet har de flesta sprungit in i klassrummet och huggit, bankat och borrat i sina block med iver och inte så mycket frågor medan gipsdammet lagt sig som en dimma i klassrummet och jag mest varit städtant och lagom till nästa veckas lektioner fått rummet att klarna.

Kreativa arbetsprocessen
I arbetet har jag diskuterat med klassen kring vilka tillvägagångssätt man kan ha när man skulpterar. Jag har sagt att den kreativa processen är olika för olika människor och att varje arbetsprojekt blir en unik process. Jag erfar att elever som inte har ett så utvecklat språk har svårare att arbeta fram sin skulptur. Några elever var strukturerade och föredrog att skissa utifrån de två ord de skulle uttrycka och hade skulpturen klar i skisser innan de grep sig an gipset. Några elever ville lära känna materialet och intuitivt känna sig fram. Eleverna har haft god användning av mina ordlistor i form av två stenciler med adjektiv som de letat i för att ibland se vad de karvat fram och därefter hittat en väg framåt i sitt arbete. Dessa har också varit ett stöd när de beskrivit sin skulptur i sin processbok. Här är några utdrag ur listorna:

Ord för att beskriva uttryck
Spröd, Stilren, Storslagen, Stökig, Suggestiv, Tvinnad, Tät, Upplöst

Ord för att beskriva form
Rätblock, Diagonal, Balans, Assymmetri, Symmetri, Motställd, Riktning, Lutning, Statisk, Dynamisk, Yta

img_1635

Eleverna blev klara lagom till höstlovet och jag har inte hunnit utvärdera arbetet ännu. Men jag tycker att det har varit ett lärorikt arbetsområde både för mig och eleverna.

img_1634

 

Bildsamtal – att utveckla bildspråket

När jag var nyfärdig bildlärare så tror jag att det var förmågan att samtala med eleverna om sina bilder som var svårast för mig. Det är det som är det riktiga hantverket – hur lär jag ut hur bilder konstrueras? Genom att hjälpa eleverna utveckla sina bilder genom att ställa frågor så uppmuntrar jag eleverna att tänka själva och kunna lösa nya problem i andra situationer.

Centralt för mig är att:

  • med begrepp kan vi prata om bilder tillsammans.
  • med begrepp kan vi börja se bilder medvetet.
  • med begrepp kan vi börja styra hur vi gör bilder.
  • med begrepp – förstår vi hur bilder påverkar oss.

Ganska ofta får jag stå på mig varför det är viktigt att se på varandras bilder, vissa elever uttrycker sin rädsla över att visa upp sitt arbete, min bild är inte bra, måste jag ställa ut, skriva namn på… allt det här behöver vi bildlärare tänka ut argument och svar på.

Om vi som lärare ska bedöma eleverna i kunskapskravet: ge enkla, relativt utvecklade eller välutvecklade omdömen om kvalitet i bilder så måste vi lära eleverna att komma bortom orden: bra, dåligt, fint och fult. Vi bildlärare måste visa eleverna på konnektorer eller varför är det bra, det är fint för att? Därför är det viktigt att se på och samtala om varandras bilder. Det är lär-tillfälle. Eleverna får skriva namn bakpå sin bild, de behöver inte stå till svars för sin egen bild, men jag vill att deras bilder ska vara med så att vi kan göra jämförelser och diskutera kring bilderna. Varje elevs bild behövs för att ge klassen ett bra lär-tillfälle.

Något som underlättar för eleverna tror jag är om vi ger möjlighet för dem att göra sin egen bild. När resultatet inte behöver se likadant ut som grannens finns det mindre av rätt och fel. På köpet blir eleverna mer intresserade av att titta på varandras bilder och hjälpa varandra i klassrummet. Det är så jag hinner med alla mina elever – genom att alla hjälps åt. Spontana frågor från vetgiriga elever börjar komma på bildredovisningarna. Ibland går samtalet av sig själv. Elever stannar till och med kvar efter lektionen för att titta igenom klassens bilder och diskutera dem.

img_5066

Här tar jag uppgiften ”en björk på ditt sätt” till hjälp för att förklara. Alla elever fick en kartong som skulle hängas på vägg men var fria att göra valfri tolkning av en björk på den. Jag erbjöd dem hjälp med problemlösning och skrev olika material, tekniker, utforska redskap, årstider, olika typer av björkar, bildutsnitt/komposition, tolka symboliskt … Jan ”Björklund” med mera på tavlan.

När vi sen tittar på klassens resultat så ställer jag frågor enligt no hands up – jag delar alltså ut alla frågor/alla får vara beredda på att få frågor.

  • Kan du hitta två bilder som använt samma material eller teknik?
  • Hur skiljer deras sätt sig åt? Vilka likheter finns?
  • Vilka olika kompositioner finns i bilderna?
  • Vilka olika bildutsnitt finns? Närbild, miljöbild..
  • Finns det någon riktigt genomarbetad/avslutad bild?
  • Finns alla årstider representerade?
  • Vilka olika sätt att tolka uppgiften finns i klassen?
  • Finns det någon som tolkat uppgiften symboliskt?
  • Vilka sätt att skapa djupverkan ser du?
  • Vilken tolkning var riktigt originell och annorlunda, varför?

Ifall man som bildlärare är ovan att ställa frågor så kan man utgå från kunskapskraven och i förväg sätta sig och titta på elevresultaten och samla på sig frågor för att förbereda sig. På detta sätt så skärper jag elevernas iakttagelseförmåga och övar in begrepp för att eleverna så småningom ska kunna använda sig av dem medvetet i sin arbetsprocess.

Byta arbete med varandra.

När eleverna är lite mer vana vid bildsamtal eller klassen ganska trygg, så kan jag också använda metoden att eleverna byter arbeten med varandra. Jag brukar rotera mina fem gruppbord på så sätt att bildarbetena från ett bord hamnar på ett annat bord. Även om klasserna har ett hum om vad olika personer har gjort så har inte alla satt sig in i allas arbeten.

Jag har noterat att eleverna inte känner sig lika pressade när de pratar om någon annans bild. De känner sig inte lika utlämnande som att prata om sin egen bild.

Här övas förmågorna:

”Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap”
”analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner”

Att öva på att titta på kamraternas bilder gör att de sedan blir bättre på att analysera och tolka historiska och samtida bilder i andra sammanhang.

Så här gör jag:

1. Eleven får två frågor av mig.

  • Vad ser du? (beskriva)
  • Vad tror du arbetet handlar om? (tolka)

2. När kompisen berättat låter jag upphovsmannen – bildskaparen kommentera det som sagts, fylla i, nyansera samt berätta för oss ifall avsikten – bildbudskapet har gått fram kommunicerats tillräckligt tydligt.

  • Var tolkningen det du avsåg berätta med ditt arbete?
  • Vad tycker du om tolkningen?
  • Vill du lägga till något, utveckla något?
  • Är det någon detalj vi missat i ditt arbete? Som är betydelsefullt för hur vi kan tolka den?

3. Ifall avsikten inte gått fram så undersöker vi varför och klassen kan få ge förslag på hur bildbudskapet kan kommuniceras tydligare eller mer effektivt.

  • Kan ni vid detta bord komma på något som skulle göra budskapet tydligare?
  • Och ni vid detta bord, vad händer om ni ändrar i … kompositionen, byta material, jobba med tekniken, färg, form … blir budskapet tydligare då? Hur? På vilket sätt?
  • Finns det fler tolkningar i klassen?
  • Någon som vill lägga till något?

På detta sätt blir det tydligt att eleven skickar ett budskap genom bilden och att klassen ser olika på bilder, ser vad som fungerar och med hjälp av frågor och svar arbetar jag med att göra konnektorerna synliga för eleverna (kopplingar mellan innehåll, funktion och uttryck). Ofta vill flera i klassen berätta sina tolkningar och jag kan inflika skillnaden mellan mångtydiga och entydiga bilder. Peka på om det är en personlig association eller en erfarenhet eller om det är en kulturell/universiell symbol.