Lustfyllt lärande och bedömning “in action”.

Lustfyllt lärande

I vårt kollegiala lärande på min skola, har vi estetlärare den senaste tiden haft fokus på “lusten i våra ämnen” och hur vi kan fokusera mera på denna!
Ofta så drunknar lusten i kunskapskrav och måsten. Kan vi utgå från lusten, det taktila, med sinnena och det aktiva som är gemensamt för oss i de estetiska ämnena och komma fram till bedömningskriterierna i slutet ändå?

Enkla tryck

Förra julen gjorde jag potatistryck och tryckte mönster med eleverna. Vi hade på lite julmusik och vi fick till en mysig och go stämning i bildsalen.
Kanske blir det repris i år igen? Kanske är det något som kan inspirera er som läser det här? Många gånger så tycker jag att det är härligt att få skjuta in sådana här typer av lite enklare, kortare övningar emellan längre och större projekt. Något riktigt lustfyllt eller meditativt för vissa, låg ingångströskel för andra, något alla kan klara av, som går att göra enkelt eller komplicerat vart man nu vill lägga ribban.

Att få delta som man är och vara här och nu och få tillfälle reflektera önskar jag fler elever skulle få vara med om oftare.

Öva, pröva, mönstra och utforma en produkt

Jag kan tycka att i följande julinspirerade aktivitet så kan eleven både skapa, reflektera och presentera en produkt. Det kräver en femminuters demonstation av dig som lärare och sedan är eleverna igång att pröva, ompröva, experimentera och de kan visa hur de varierat sina metoder. Du som pedagog kan fånga upp fokus på hur man kan mönstra. Du kan stoppa arbetet en stund och höra vad eleverna använt för metoder, hur de experimenterat, hur många varianter fanns i klassen. Vad blev det för effekt och uttryck när man kombinerade vitt på brunt, jämfört med grön neonfärg på rosa? Vad passar för vilken produkt? Eleverna uppmuntrades att låna och återanvända olika stämplar av varandra. De kombinerade mönster och experimenterade med olika papper och färger. Vi gjorde julklappspapper, laminerade bokmärken och jag hade A3-laminatorsfickor som blev till bordstabletter.

Det här använde jag:

Papper
Olika sorters papper för eleverna att experimentera med.
Ganska tunna papper, vanliga ritpapper, kanske brunt omslagspapper på rulle.
Potatisar
Du behöver minst lika många potatisar som elever. Varje elev får en potatis. Jag valde ut lagom stora potatisar!
Skärverktyg
Knivar till att dela potatisarna på hälften. Några elever vill skära fram former. Enkla hårnålar och linoleumverktyg att rista in mönster i dem.
Tryckplatta och färg
Till tryckplatta använde jag gamla matsalsbrickor. Eleverna använde readymix -färger på flaska och trycker ut en liten färgpöl på brickan. Därefter lägger de på två stycken skumtvättlappar. Jag köpte babytvättlappar – av skumplast. När man duttar med potatisen på skumplasten blir det en perfekt stämpeldyna – det ska smacka lite nätt när färgen gått ut i duken.
Demonstration
Lektionen inleddes med att jag demonstrerade hur jag gjorde en stämpel. Jag hade en station där man gjorde iordning sin färgbricka och jag visade hur det gick till.
Jag visade hur jag tryckte och jag visade olika sätt att placera stämpeln. Jag hade också gjort olika färdiga “produkter” (se bild) och slagit in en present för att eleverna skulle få feeling för hur det kunde bli. På tavlan hade jag skrivit upp olika varianter som eleverna kunde undersöka. T.ex: Vad händer om stämpeln vrids halvt varv, helt varv – får du andra mönster? Du kan kombinera stämplar. Hoppa över en stämpelplats, stämpla över ett annat tryck o.s.v.

Bedömning “in action”

Allting kanske inte behöver bedömas, men kanske är det någon elev som står ut, som visar sig jobba fantastiskt med tryck. Någon som verkligen tänker till med rapporteringen av mönstret. Någon som får till kvalitet i sin produkt. Och de där som hellre ställer sig utanför, men som nu jobbar på…hur gör jag då som lärare för att bedöma eleverna i en pågående process, kanske i en övning, där “bevisen” på kunnandet försvinner.

Bedömningsprotokoll

Jag har spanat in dels protokoll från ämnet svenska för en muntlig examination och ett protokoll från min kollega i hemkunskap, ett protokoll för hur tillagningen går till. I vårt lärarkollegium ställde vi oss frågan hur vi skulle kunna ta ett steg bakåt och hinna med att föra något slags protokoll. I bild har jag i vissa fall 28 elever samtidigt och många gånger är det ett hårt tryck på att jag ska hjälpa, tipsa, pusha. Vid vissa tillfällen har jag tagit beslut att ta ett steg bakåt, säga till eleverna att nu kollar jag in hur ni gör och för mig själv försökt hinna med att få ned plus, minus och ok på en klasslista. Det är svårt att komma ihåg detaljer när man sätter sig ned efter en arbetsdag där 100 elever varit igång med sin process efter varandra. Nästa termin hoppas vi i kollegiet jobba fram användbara sätt att komma ihåg vad som skett. Hur jobbar ni andra med detta? Jag har inte sett något sådant bedömningsstöd liknande andra ämnen fast för bild. Varför?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)