Kreativitet i bildämnet – leken

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” ur inledningen av kursplanen för bildämnet.

I grundskolans läroplan står också under skolans uppdrag: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.”

Den undersökande leken
Hur leker vi med högstadieelever? I bildämnet använder vi leken till exempel när vi undersöker och experimenterar med olika sätt att använda materialen. Att leka utan krav på att det ska bli ett bildresultat utvecklar vår kunskap om vilka avtryck eller uttryck det kan bli från till exempel olika penslar – rundpensel, plattpensel, svamp och palettkniv. Dessa kunskaper har vi sedan med oss när vi använder vår kreativitet för att lösa nya bildproblem. Andra sätt att leka är de ”börjor” man kan göra genom att teckna med ”fel hand” vikbilder, snabba instruktioner som det går att bygga vidare på, antingen för att minska prestationsångesten eller kanske sätta begränsningar för att ge utmaningar. En pedagogik som visar början i skapandelek och sedan övergång till eget skapande är Levande Verkstadspedagogiken.

Levande Verkstad
Första gången jag hade kontakt med Levande Verkstadspedagogiken var för över tjugo år sedan i Malmö då jag deltog i några kurser. Grundaren: Adelyn Cross kom från New Bauhaus – Chicagoskolan till Sverige med en pedagogik för alla. Hon tänkte att skapandet är ett socialt kitt som kan hålla ihop samhällen. En pedagogik där man stiger in i skapandet med de resurser man har som människa och deltar på sina egna villkor. Man börjar i att upptäcka ett material, lär sig grunderna och får fördjupa sig. Ofta går övningarna från gruppövning till parövning och till ett individuellt arbete. Genom skapandet får man tillfälle att diskutera viktiga begrepp i gruppen.  Man lär av varandra och utbyter kunskaper och ser varandras olika erfarenheter. En folkbildnings- och demokratisk metod. På den här länken kan man lära sig mer
Om Adelyn Cross
Om Levande Verkstads metoder

Pedagogiken gjorde ett starkt intryck på mig som tjugoåring och jag har använt och gjort metoderna till mina under åren som gått. Under hösten har jag valt att använda min tid för kompetensutveckling till att gå Levande Verkstads inspirationskurs på Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen. Det var ett mycket kärt återseende. Jag ville få tillfälle att bygga in mer glädje i min undervisning för jag tyckte det hade betonats bedömning och matriser för mycket.

Att få vara här och nu
Det som framförallt slår mig nu är att i leken får vi vara här och nu och det tror jag är oerhört viktigt idag. Att få glömma att man som elev är i en skola och blir bedömd i parti och minut. Att få vara med sig själv precis som man är. Att släppa de älskade och hatade mobiltelefonerna som tar fokus och isolerar oss från vår fysiska omgivning, där vi har större chans att träna våra sociala förmågor genom att vara med varandra här och nu. Oftast är vi inte heller kreativa på mobilerna, vi är ofta konsumenter inte producenter, vi blir passivt matade och vi finns mest i knoppen inte i kroppen. Att få vara här och nu och lära sig hur man är mot varandra och med varandra tror jag vårt samhälle står och skriker efter idag.

Åk 6 – Människa, relation, situation
I år valde jag att arbeta utifrån Levande Verkstad med årskurs sex då eleverna är nya för mig. Jag började med arbetsområdet ”människa, relation och situation”. Vi arbetar med hur man använder klassrummet, vad man övar i bildämnet och hur man arbetar i tillsammans och lär i gruppen. Vi började med en ”häll och dräll”-metod där eleverna ca 10 st står tillsammans och håller runt ett stort spännpapper och jag som lärare häller färg på pappret. Genom att eleverna sänker och lyfter pappret rinner färgen och bildar ett mönster – eleverna samarbetar. Vi målade också icke-föreställande till musik. Det är härligt att vara DJ! Jag visade även en bild på projektorn och vi analyserade hur man i en bild kan visa relationer mellan personer, hur detaljerna visar situationer och miljöer. Sen bestämde sig eleverna i grupp för att ta fram en valfri miljö med silkespapper och tapetklister på sina stora bilder och befolkade miljöerna med enkla metallfoliefigurer.

Jag kan säga att eleverna riktigt kommit igång med att hitta i salen, hämta och lämna material, ta initiativ och arbeta i grupp samt städa efter sig och inte glömma att man har lektion fast det är roligt. Det här är berättande bilder, som är helt elevdrivna och inte lärarstyrda mer än att jag har tipsat om metoder som enkla shabloner för att trycka siluetter av gubbar. Flera elever upptäckte det här med perspektiv – hur gör man en sittande figur som ska ses framifrån. Det som jag trycker på mest är att bildsalen är ett rum för elevernas berättande – inte mina, men jag vill hjälpa dem få fram sina berättelser så bra som möjligt. Ja, på bara en termin så tycker jag att jag kommit långt med elevgrupperna – vi känner varandra nu.

img_1708_1
Ovanstående elevgrupp började i att tänka att de befann sig på planeten mars och att man såg olika planeter på himlavalvet. Det tillkom sushiplaneten och donutplaneten vilka stod för de mer humoristiska inslagen och mera filosofiska planeter t.ex: den planet man kommer till genom att sjunka in i böckernas värld och ”tampongplaneten” – den man hör till om man har mens – något som är svårt att förstå om man inte har mens.

img_1696

Den här gruppen ville göra krigande figurer och så såg de tydligt ett kranium med en ”påvekrona”. De hade ingen sammanhållande tanke. Vid redovisningen tyckte hela klassen att det hade blivit en skrämmande bild men ändå vacker med elden och silvret och den fick titeln: ”Krigets demon” och förde tankarna till krig i religionens namn.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)