Bildsamtal – att utveckla bildspråket

När jag var nyfärdig bildlärare så tror jag att det var förmågan att samtala med eleverna om sina bilder som var svårast för mig. Det är det som är det riktiga hantverket – hur lär jag ut hur bilder konstrueras? Genom att hjälpa eleverna utveckla sina bilder genom att ställa frågor så uppmuntrar jag eleverna att tänka själva och kunna lösa nya problem i andra situationer.

Centralt för mig är att:

  • med begrepp kan vi prata om bilder tillsammans.
  • med begrepp kan vi börja se bilder medvetet.
  • med begrepp kan vi börja styra hur vi gör bilder.
  • med begrepp – förstår vi hur bilder påverkar oss.

Ganska ofta får jag stå på mig varför det är viktigt att se på varandras bilder, vissa elever uttrycker sin rädsla över att visa upp sitt arbete, min bild är inte bra, måste jag ställa ut, skriva namn på… allt det här behöver vi bildlärare tänka ut argument och svar på.

Om vi som lärare ska bedöma eleverna i kunskapskravet: ge enkla, relativt utvecklade eller välutvecklade omdömen om kvalitet i bilder så måste vi lära eleverna att komma bortom orden: bra, dåligt, fint och fult. Vi bildlärare måste visa eleverna på konnektorer eller varför är det bra, det är fint för att? Därför är det viktigt att se på och samtala om varandras bilder. Det är lär-tillfälle. Eleverna får skriva namn bakpå sin bild, de behöver inte stå till svars för sin egen bild, men jag vill att deras bilder ska vara med så att vi kan göra jämförelser och diskutera kring bilderna. Varje elevs bild behövs för att ge klassen ett bra lär-tillfälle.

Något som underlättar för eleverna tror jag är om vi ger möjlighet för dem att göra sin egen bild. När resultatet inte behöver se likadant ut som grannens finns det mindre av rätt och fel. På köpet blir eleverna mer intresserade av att titta på varandras bilder och hjälpa varandra i klassrummet. Det är så jag hinner med alla mina elever – genom att alla hjälps åt. Spontana frågor från vetgiriga elever börjar komma på bildredovisningarna. Ibland går samtalet av sig själv. Elever stannar till och med kvar efter lektionen för att titta igenom klassens bilder och diskutera dem.

img_5066

Här tar jag uppgiften ”en björk på ditt sätt” till hjälp för att förklara. Alla elever fick en kartong som skulle hängas på vägg men var fria att göra valfri tolkning av en björk på den. Jag erbjöd dem hjälp med problemlösning och skrev olika material, tekniker, utforska redskap, årstider, olika typer av björkar, bildutsnitt/komposition, tolka symboliskt … Jan ”Björklund” med mera på tavlan.

När vi sen tittar på klassens resultat så ställer jag frågor enligt no hands up – jag delar alltså ut alla frågor/alla får vara beredda på att få frågor.

  • Kan du hitta två bilder som använt samma material eller teknik?
  • Hur skiljer deras sätt sig åt? Vilka likheter finns?
  • Vilka olika kompositioner finns i bilderna?
  • Vilka olika bildutsnitt finns? Närbild, miljöbild..
  • Finns det någon riktigt genomarbetad/avslutad bild?
  • Finns alla årstider representerade?
  • Vilka olika sätt att tolka uppgiften finns i klassen?
  • Finns det någon som tolkat uppgiften symboliskt?
  • Vilka sätt att skapa djupverkan ser du?
  • Vilken tolkning var riktigt originell och annorlunda, varför?

Ifall man som bildlärare är ovan att ställa frågor så kan man utgå från kunskapskraven och i förväg sätta sig och titta på elevresultaten och samla på sig frågor för att förbereda sig. På detta sätt så skärper jag elevernas iakttagelseförmåga och övar in begrepp för att eleverna så småningom ska kunna använda sig av dem medvetet i sin arbetsprocess.

Byta arbete med varandra.

När eleverna är lite mer vana vid bildsamtal eller klassen ganska trygg, så kan jag också använda metoden att eleverna byter arbeten med varandra. Jag brukar rotera mina fem gruppbord på så sätt att bildarbetena från ett bord hamnar på ett annat bord. Även om klasserna har ett hum om vad olika personer har gjort så har inte alla satt sig in i allas arbeten.

Jag har noterat att eleverna inte känner sig lika pressade när de pratar om någon annans bild. De känner sig inte lika utlämnande som att prata om sin egen bild.

Här övas förmågorna:

”Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap”
”analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner”

Att öva på att titta på kamraternas bilder gör att de sedan blir bättre på att analysera och tolka historiska och samtida bilder i andra sammanhang.

Så här gör jag:

1. Eleven får två frågor av mig.

  • Vad ser du? (beskriva)
  • Vad tror du arbetet handlar om? (tolka)

2. När kompisen berättat låter jag upphovsmannen – bildskaparen kommentera det som sagts, fylla i, nyansera samt berätta för oss ifall avsikten – bildbudskapet har gått fram kommunicerats tillräckligt tydligt.

  • Var tolkningen det du avsåg berätta med ditt arbete?
  • Vad tycker du om tolkningen?
  • Vill du lägga till något, utveckla något?
  • Är det någon detalj vi missat i ditt arbete? Som är betydelsefullt för hur vi kan tolka den?

3. Ifall avsikten inte gått fram så undersöker vi varför och klassen kan få ge förslag på hur bildbudskapet kan kommuniceras tydligare eller mer effektivt.

  • Kan ni vid detta bord komma på något som skulle göra budskapet tydligare?
  • Och ni vid detta bord, vad händer om ni ändrar i … kompositionen, byta material, jobba med tekniken, färg, form … blir budskapet tydligare då? Hur? På vilket sätt?
  • Finns det fler tolkningar i klassen?
  • Någon som vill lägga till något?

På detta sätt blir det tydligt att eleven skickar ett budskap genom bilden och att klassen ser olika på bilder, ser vad som fungerar och med hjälp av frågor och svar arbetar jag med att göra konnektorerna synliga för eleverna (kopplingar mellan innehåll, funktion och uttryck). Ofta vill flera i klassen berätta sina tolkningar och jag kan inflika skillnaden mellan mångtydiga och entydiga bilder. Peka på om det är en personlig association eller en erfarenhet eller om det är en kulturell/universiell symbol.

Kommentarer (2)

  1. Marie Lilja skriver:

    Hej Kristina!

    Intressant upplägg. Det kräver en uppgift där bilderna är ganska olika för att få till en diskussion. Det är känsligt att prata om egna bilder, så det skulle även vara möjligt att diskutera andra bilder på samma sätt. Fördelen här är förstås att alla har haft samma uppgift.

    Bra frågor, men jag tycker att du i inlägget skriver om bildspråk på ett sätt som kan missförstås. Bildspråk är ju inte hur vi pratar om bilder, utan hur olika bildelement kombineras till bildkompositioner som kan förstås av betraktaren.

    Mvh,
    Marie

    • Kristina Rilbe skriver:

      Hej Marie,
      Ja, det är intressant när elevbilderna är olika då får gruppen ut mesta möjliga och det är då bildspråket kommer fram så bra.
      Jag menar att det är genom lärarens frågor som eleverna kan göras medvetna om hur man använder bildspråket. Ofta gör elever bilder utan att tänka på hur de komponerar sin bild men genom att inte hoppa över bildsamtal så blir eleverna mer och mer medvetna om bildspråket.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)