Våga göra självporträtt!

Varför porträtt?

“Do not worry about your originality
You could not get rid of it even if you wanted to.”

Detta citat visas i början av ett youtubeklipp och blev utgångspunkt för inledande frågor och diskussion kring självporträtt denna termin. Att självporträtten är i konstnärens stil. att vi alla har en personlighet i hur vi gör bilder, precis som vår handstil. Att vi alltid kan upptäcka något nytt i vårt ansikte – att vi har en relation med oss själva. Att det är ett motiv som återkommer genom historien och som vi kan läsa av mycket i. I vår selfiekultur kan man tro att det skulle vara mer intressant med att arbeta med sitt eget porträtt och hur man framställer och väljer att representera sig. Men jag upplever att det blivit större osäkerhet och att jag behöver jobba mycket mer med trygghet i grupperna och peppa ordentligt för att eleverna ska våga jobba med sitt eget porträtt idag än tidigare om åren. Är självporträtt mer brännande idag än för tio år sedan?

Första övningen – grunderna i att teckna porträtt

För att ha något att utgå ifrån och kanske fortsätta att utveckla så började vi med att lära känna våra egna ansiktsdelar.
Jag hade en traditionell lärarledd genomgång där jag tecknade av mig själv och eleverna såg sig själv i sina speglar och tecknade sig själva på A3-papper. De följde hur jag gjorde på ett stort 50×70 cm ark på whiteboarden och gjorde efter. Jag föregick alltså med gott exempel och “lämnade ut min egen teckningsprocess till allmän beskådan”. Jag berättar tydligt att jag vill se på deras papper om de följt med i det jag går igenom och om de försökt att se proportioner och former. Det är alltså inte noga ifall det blir likt eller ej.

Jag brukar börja med huvudformen och berätta om vår gamle statsminister Ingvar Karlsson och hur han fick smeknamnet “foten”. Fångar man inte huvudformen så är det svårt att få det likt. Därefter säger jag att vi är matematiker och ska mäta upp var alla ansiktsdelar ska vara. Eleverna får mäta på sig själva och se varför hjälplinjerna är ett kors i mitten av ansiktet. Varför ska ögonen vara så långt ner? Att nästippen ofta är på hälften av hälften av det som är kvar, och munnen på resterande hälften. Att nästippen är enklare att få till om man samtidigt uttalar vad det är man tecknar. Näsvinge – näsborre – nästipp – näsborre – näsvinge och så har vi “snorrännan” under nästippen och vips så kan vi komma ihåg det för det ser ut som en fågel som flyger inom parentes. (Jag är för evigt tacksam till bildlärare Peter Andersson i Lund vilken lärde ut detta med näsan för över 25 år sedan när jag praktiserade hos honom.)

Att föregå med gott exempel och visa eget arbete i klassrummet

När veckan var slut så hade jag ett antal genomgångs-porträtt, vilka eleverna också fick se. Vad bra den efterföljande diskussionen blev, där en elev skrek rakt ut att – “den där till vänster den var bäst”! Hur kom du fram till det? Var blev det likt? Jag kunde avdramatisera det att en bild bara är en bild och att det är genom övning vi utvecklar oss. Där var jag nog lite morgontrött och där hade den klassen koncentration och den där timmen innan lunch var lite rörig och då blev porträttet si och så. Att det inte bara är resultatet utan vad som händer i processen och hur jag upptäckte att jag slarvade lite med munnarna men upptäckte hur mina hårtestar flyger och far. Många elever vill gärna fortsätta på sina realistiska porträtt. Någon utropade – det liknar ju min faster! Kan det vara ett släktdrag du fått tag i? Många härliga och engagerande diskussioner.

Sen visade jag också dessa gamla självporträtts-godingar jag gjort genom åren, vilket eleverna också tycker är spännande. Allt för att avdramatisera det pinsamma flera elever tycker det är att andra elever ser deras pennstreck och få fram fascinationen inför att vi ibland lyckas fånga något av hur vi ser på oss själva eller när vi lyckas fånga något personligt.

 

Och vi tittade på denna:

Cirkelporträtt i Levande verkstadsmetod

Innan sportlovet så hade jag också en målerilektion i Levande Verkstadsmetod. Den går till så att jag förberett ett eller två långbord. Förberett på borden finns till sittplatserna på ena sidan vattenglas, en tempera-kakfärg per konstnär och en pensel. Eleverna på ena sidan börjar vara modeller och på den andra sidan börjar eleverna vara konstnärer. MEN, konstnärerna cirkulerar så när jag säger byt efter någon minut, så tar eleverna färgerna med sig och flyttar ett steg åt sidan. Alla har nu en ny kompis samt ett påbörjat porträtt att fortsätta på. När halva lektionen har gått och konstnärerna cirkulerat ett varv och målat på allas porträtt då byter eleverna roller så att alla får både måla och vara modeller.

Instruktioner för gott arbetsklimat

Innan eleverna fick starta gick vi igenom hur vi förra lektionen började med en grundform. Jag visade exempel på hur man kan ta en färg för skuggsidan av ansiktet och en annan för den ljusa delen. Att vi skulle måla denna gången och att det skiljer sig från att teckna. Att man ser mer form, ljus och skugga och att vi ofta gör linjer automatiskt. Att vi skulle våga vara modiga att använda mycket färg tillsammans, så modiga som man bara kan vara tillsammans. Här fungerade “var nu rädda om varandra och respektera varandra, låt bli att måla illuminati på näsan och horn i pannan” för det är skillnad på att förstöra och att förbättra. Har en elev gjort alltför rund grundform på ansiktet kan en annan t.ex. måla över sidorna med håret, eller med en kraftigare färg. Någon grupp höll på att spåra ut och jag fick ge väl många tillsägelser, en andäktig tystnad och koncentrationen bredde ut sig i en annan grupp.

Möten mellan elever ger glädje

MEN, i alla klasser bredde leendena ut sig, de hade genuint trevligt tillsammans allihop. De bjöd på sig, de såg varandra i ögonen, de log och de hjälpte varandra, de höll sams. En elev som mår jättedåligt för tillfället sa att hade vi inte gjort detta tillsammans så hade jag backat på uppgiften. En elev kom äntligen in i klassrummet och deltog på sin första bildlektion – och har gått på alla sedan dess. Precis som i kooperativt lärande så använder sig Levande Verkstad av individ och grupp. Här får alla vara med runt bordet. Även den som är i utkanten.

Elevernas egen fördjupning

Det var de inledande två övningarna på området och nu har eleverna börjat experimentera med sina självporträtt och olika modernistiska konstriktningar.  Jag lägger tonvikten vid att man under denna tidsperiod är i en process, undersöker i bild, experimenterar och söker ett uttryck man tycker om. Åttorna fick skissa modernistiska uttryck med hjälp av olika appar och som vi skrev ut och hade som förlagor. Åk 7 gör linoleumsnitt utifrån “da vinci-” kalkeringsappen som jag skrev om i förra inlägget. Åk 6 har något mindre val och testar pointilistism eller popkonstuttryck. Några av bilderna finns nu på Bildsalen på Instagram

Teckningshjälpmedel från Camera Lucida till AI!

Digitala rutnät

Den här terminens arbete har övergått i porträtt på olika sätt.
Mina nior är nu igång med att fördjupa sig i blyertstekniken och gör en traditionell rutuppförstoring av ett foto av en förebild eller idol de har. Detta har jag skrivit om tidigare här  och här. 

Detta att räkna ut hur man ska ruta in bilden brukar ställa till det för flera elever. Du delar längden med det antal rutor du har på fotografiet. Du behöver sätta ut två mätpunkter för att kunna dra en rak linje. Vissa  elevers rutor blir rektanglar och vissa rutmönster blir man sjösjuk av att titta på – men till sist är alla igång med att förstora sin idolbild.

Vi kapade lite förberedelsetid genom att använda oss av några olika digitala tjänster för att ruta in fotografierna. Vissa av eleverna har laddat ner iphoneappar som Art tools eller Sketch grid och för Android finns också många appar om ni söker på “Art Grid”. Vi har också provat onlinetjänsten Grid drawing tool men den gör lite olika stora rutor i utkanten av bilden där den inte tycker det finns så många detaljer.

Rutnät är lika användbara idag som för de stora “renässansmästarna” och konstnärer innan dess! Det är bra för om man vill göra en väggmålning och gå upp riktigt ordentligt i storlek eller bara få hjälp att teckna upp motiv. Eftersom jag nu på sportlovet hann grotta ner mig ordentligt i teckningshjälpmedel så kommer här länk till en rolig sida om historiska teckningsmaskiner.

Historisk bild av rutnät med trådar.

Dela upp bilder digitalt

När jag ändå är inne på smarta digitala hjälpmedel kan jag också nämna att det numera finns appar som enkelt delar upp bilder till olika småbilder. Tidigare fick man trixa i Photoshop eller med sax. penna och linjal. Här finns onlinetjänsten Cut photo into equal… där du enkelt skriver ut alla delar av en bild för att ge varje elev en liten ruta till rutuppförstoringsbilder där varje elev gör sin del av en stor bild. Det kunde jag sparat lite tid med när jag gjorde politikerna för något år sedan. Varje elev gör en liten del av en stor bild.

 

 

Camera Lucida

Camera Lucida

Den här bilden lånade jag från Wikipedia där man också kan läsa om Camera Lucida;

Camera lucida flyttar på delar av synfältet så att den bild som konstnären tecknar sammanfaller med det motiv som teckningen ska avbilda. Konstnären ser motivet och teckningen som om de var på samma plats. Detta gör det möjligt för konstnären att överföra stödpunkter från motivet till teckningsytan, och hjälper på så sätt till att skapa ett korrekt perspektiv och korrekta proportioner. “

Är det inte fantastiskt att de digitala möjligheterna dammat av en gammal uppfinning – vi skapar historien på nytt med AI! Det finns många olika tracing apps att prova. Bland andra dessa som jag vill prova till bildsalen: Camera Lucida   och Da Vinci Eye

Camera Obscura

Camera Obscura

Den här bilden lånade jag också från Wikipedia och där kan man läsa om Camera obscura;

“Camera Obscura är ett ljustätt rum med ett litet hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv. Om det i ett mörkt rum faller in ljus genom ett litet hål i väggen kan det på motsatta sidan av rummet uppstå en svag, uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet. Camera obscura som princip är en föregångare till de tidiga kamerorna.”

Här är en flyttbar Camera Obscura – alltså en hålkamera där bilden tecknas upp och nervänd.
Jag älskar sådana här teknikprojekt – varför inte ta hand om och damma av de gamla OH-apparaterna och gör en egen Camera Obscura och sätt i händerna på någon elev!

För den historiska återblicken så finns här två youtubefilmer som diskuterar teknikutvecklingen kring Camera Lucida och Camera Obscura. David Hockneys film skapade tydligen rabalder 2011 när den kom men jag tycker det finns många bra frågeställningar i dokumentären. Det är fascinerande hur bilderna kan ha skapats. Ja, varför kan vi inte gå framåt och bakåt i historien och i teknikutvecklingen och ge eleverna några glimtar och frågeställningar.

 

Undervisningsdesign och anpassningar i bildsalen

Undervisningsdesign i slutet av terminen

Hur gick det då? Jo, jag kände att jag frigjorde tid till att vara mer noggrann i mina lektionsupplägg när jag inte behövde splittra mig mellan olika ämnesområden under veckorna. Eleverna kunde lösa uppgifter på sin nivå och nivån är spridd från nybörjare till avancerad i varje klass. Här under ett fantastiskt elevarbete från “Mitt Stockholm” åk 7. Att ge feedback individuellt skriftligt tar dock fortfarande en evig tid med 350 elever och där är det svårt att få ner tiden.

Elevarbete åk 7
Arbetsmiljöåtgärd

Jag har haft fortlöpande samtal kring betygsättning med skolledningen och jag föreslog en arbetsmiljöåtgärd vid betygsättningstid. Då eleverna bara har bild en gång i veckan och det tar 11 timmar i 5 veckor att summera ihop 350 elevers betyg, då behöver jag börja summera när eleverna har gjort endast en tredjedel av terminen. Det är svårt att även hinna förbereda/efterarbeta utan övertid. Detta blir tokigt och därför föreslog jag och fick igenom ”att liksom de som rättar nationella prov, få frigöra en dag och jag kunde betygsätta hela dagen. Det var underbart, även om det inte räckte mer än till att ”överleva” veckorna innan jul.

Bildutställning i bildsalen

I slutet av höstterminen redovisade eleverna sina arbeten inne i bildsalen i en gemensam utställning om ”Mitt Stockholm”. Alla platta arbeten sattes upp på vägg innanför eller utanför klassrummet på anslagstavlor, samt de 3-dimensionella verken placerades på arbetsborden längs salens båda långsidor. Det tar väldigt lång tid och energi att ”sno ihop” utställningar ute på skolan. Men att ordna en utställning så här i bildsalen – bara genom att dra på lite tyg över borden är överkomligt. Nackdelen är väl att varken lärare eller skolledning ser utställningen utan att man bjuder in dem på vernissage!

Del av 3-dim-arbeten
Själva utställningsbygget är också ett lärande i presentationsteknik. Sjuorna fick börja sätta upp utställningen och de fick redovisa hur de tänkte, när de placerade olika konstverk bredvid varandra. Det var många olika förslag på hur de passade och hörde ihop. Eleverna kom sedan in till sin lektion och häpnade över alla konstverk, gick spontant runt och tittade och diskuterade. Flera ”överraskades” eftersom de inte greppat att alla åk 6-9, arbetat med samma fördjupningsuppgift. Det var lite av ett wow-moment för en del elever och det skapades många frågor.

– Varför hade så många arbetat med körsbärsträden i Kungsträdgården?
– Det där var riktigt originellt!
– Åk 6 är ju mycket ”bättre” än vi!
– Vilken häftig teknik!
– Fick man göra så?

Ja, en del tänkte nog; att nästa gång så ska jag också ta ut svängarna…

Resurstid – eleverna ser varandra.

Jag hade resurstid två eftermiddagar, för att alla skulle hinna göra klart sina arbeten. Ca 30 elever vällde in under eftermiddagarna från alla årskurser 6-9. Så trevlig stämning med stort fokus och nyfikenhet på varandra arbeten har jag sällan skådat! Några systrar kom in tillsammans och gjorde klart sina arbeten – det var underbart höra deras samtal. Killen som gjorde terminens viktigaste arbete; ”Pistolen i förorten” sa; “mitt hjärta blöder för mina bröder” och han fick glänsa med småtjejerna kring sig!

Elevarbete; Pistolen i förorten

Alternativuppgift

Något jag var nöjd med var hur det fungerade att dela ut en alternativuppgift – ”att skapa ett vykort från Stockholm”. Jag gjorde den som en ganska konkret ”steg för steg uppgift” med nedbrutna arbetsmål för den som behövde det, som varit sjuk eller av annan anledning inte kommit igång och inte hade så lång tid på sig. Denna uppgift blev en del i utställningen, en yta med vykort och inte någon B-lösning. Det tål att tänka på hur vi individualiserar, anpassar och skalar ned uppgifter, för att alla ska känna att de gör meningsfulla uppgifter.

Redovisning med Speeddating

Utställningen markerar att nu är vi färdiga för terminen, nu ska vi presentera.
Jag använde mig först av parallellen mellan att göra sig presentabel – piffa till sig inför anställningsintervju eller till en date? Eleverna fick piffa till sitt konstverk så att det såg presentabelt ut. Därefter använde jag redovisningsformen ”Speeddating” som jag provat några år nu. Bästa redovisningsformen på högstadiet, var förra årets niors betyg! Jag väljer bort att lyssna på de jag redan är säker på betygsättning och riktar in mig på de jag vill höra mer av. Det blir ett förnöjt prat i salen, glada miner och eleverna möter varandra. Det går till så att eleverna minglar runt och presenterar sitt arbete två och två. När ett par är klara så ger de sig iväg på vars sitt håll och hittar en “ny date”. Man går alltså på “date” med sitt konstverk. Instruktionen finns här.
Vissa klasser hade jag mer styrt vem man skulle prata med och i vissa ”tryggare grupper” minglade de mer fritt. Jag uppmuntrade också att ta någon ny på date – ett konstverk okänt för er!
Från elevernas utvärdering:

– Instruktionen gjorde att det blir ett bra samtal och tempo i berättandet.
– I vanliga fall har man bara en chans att presentera och man är så nervös så man kommer inte ihåg något efteråt.
– Första presentationen glömmer man nästan alltid något, när jag fick följdfrågor kom jag på saker jag kunde lägga in i nästa presentation. 
– Det kändes lugnt och jag slapp press.
– Det var inte fokus på att andra tittar.
– Jag är talrädd men klarar prata en till en. 
– Jag fick höra helt andra tolkningar än jag trodde när jag såg verken på utställningen bara. 
– Man kan inte heller smita undan sitt ansvar att presentera!
– Jag kunde mingla lite och välja vem jag skulle prata med.

Kooperativa strukturer

Hur jag kan använda gruppen funderar jag ofta på när jag planerar undervisning. Varför är man grupperad i en klass, om vi lärare aldrig använder oss av gruppen som kunskapskälla? Speeddatingen fungerar bra som ett möte mellan eleverna. En bok jag verkligen kan rekommendera är ”grundbok i kooperativt lärande” av Niclas Fohlin mfl samt deras facebookgrupp som ni hittar här. Detta är en guldgruva att ösa ur och inspireras av. Speeddating i en annorlunda form finns med i boken.

Alternativa redovisningsuppgifter

Några få elever hade av olika anledningar inte varit med på fördjupningsuppgiften. Säkert har ni också elever som inte brukar delta. Då och då dyker de upp och då gäller det att få dem att känna sig välkomna och kanske prestera någonting som kan kännas positivt och meningsfullt och gärna göra att de kommer tillbaka. De fick nu gå runt i utställningen medan de andra redovisade. De valde olika konstverk och gav kritik enligt ”two stars and a wish”. Lapparna läste jag sedan och kunde bocka av kunskapskriteriet ”kan ge enkla omdömen”. Detta fick även de elever göra som blev klara snabbt, kanske hade de gjort arbeten med grunda processer och nu fick de än mer övning i att beskriva och ge omdöme på andras verk.

Fysisk aktivitet och koncentration i bildsalen

Här kan vi läsa om satsningen  (sök på sidan på spring i benen”)

Koncentrationsövningar

Vi PE-lärare kom fram till att vi ofta behöver motsatsen – vi behöver koncentrationsövningar som kan samla eller kanalisera elevernas behov. I våra salar så förväntas eleverna röra sig naturligt. De har suttit stilla länge och vad händer när de får rörelseutrymme i våra rum? Vissa kan reglera sig, andra har svårt med friheten. Vi märker hur det lätt kan bli kaos när de släpper loss! Jag brukar försöka lägga in praktiska moment i genomgångar. Jag kan intyga att det är skoj att se en hel klass prova om deras fotsula får plats mellan handleden upp till armbågsvecket i en anatomilektion! Men om tre år är målet att eleverna får 60 min rörelse per dag – då kanske vi får det lugnare i bildsalarna – vem vet!

På en mentorstid provade jag en koncentrations eller mindful-övning som eleverna gillade och sedan efterfrågade på bildlektioner. Den är mycket enkel och har koppling till färgläggning – men varje gång tankarna vandrar iväg så byter du färg! Jag har försökt hitta vart jag först läste om denna men har till detta blogginlägg inte hittat upphovsman. Jag har själv försökt förklara och göra instruktion: Om du vill hämta övningen på Dropbox

När tankarna drar - byt färg

En annan bra samlande övning är att be eleverna teckna en spiral (ganska hypnotiskt…) sakta och så nära föregående varv som möjligt under en eller två minuter under tystnad. Märk hur klassen samlar sig. Och fem tysta i början av lektion efter att de hämtat sitt material är bra för att alla ska komma igång.

Stå och arbeta

Jag hade lyckan att få beställa nya bänkar till bildsalen och satsade på ljuddämpande höga bänkar. Nu kan eleverna välja om de vill stå eller sitta. Ibland tar jag bort stolarna så de måste stå. Jag märker skillnad i koncentration när eleverna får stå upp.

Städsång

Bildlärare är i stort behov av att eleverna klarar att ställa bildsalen i ordning till nästa lektion. Helst så snabbt som möjligt, så att det blir mest tid över att jobba. Musik fungerar ofta bra. Det kommer leenden på elevernas läppar. Några släpper dock fram spontandans, så de kan stå i vägen för de som vill städa. Sök på “tidy up song” eller “clean up time” Eller städlåtar. Här är en påbörjad Spotifylista 

Friskvårdstimmen

Personligen så har “spring i benen” inspirerat mig till att verkligen skriva in friskvårdstimmen på den reglerade arbetstiden. Något som så ofta får stryka på foten när jag vill känna tillfredsställelsen av att någon gång få avsluta en uppgift utan att något annat kommer emellan. Ofta händer också någon incident så att jag prioriterar bort denna. Känns det igen? Jag har lyckats lägga in en morgonpromenad där jag tar lite extra morgontid för mig själv, men bara kommer tjugo minuter senare till jobbet. Hela dagen känna annorlunda. En promenad efter lunch och rastvakt fungerar också bra. Bara att hinna se att det är ljust ute nu i vintermörkret får mig att ta glädjeskutt. Sen är det värre att få in sista 20-minuterspasset på schemat. Jag har en halvtimme mellan lektioner och arbetslagsmöte – det är svårt att freda tiden – men att göra lite stående meditation/Tai chi fungerar för mig. Fem minuter är bättre än ingenting. Eller att bara sitta ner och tomglo…

 

Att utforma en lektion – drakögon.

I ett av de Facebookforum jag följer fick jag under julen kontakt med Maxine från Vancouver, Canada och nu ska vi göra ett utbyte av bilder mellan eleverna. Vi ska göra det i form av små samlarkort som kallas Artist Trading Cards eller förkortat ATC.

Googla gärna på Illustrated ATC, handmade ATC.

Det viktiga varför ska vi göra detta!

För eleverna motiverar jag att detta med ATC är en visuell företeelse som vi kan studera i bildämnet. Traditionellt när konstnärer möts så byter man ofta bilder med varandra. I det här fallet så kan vi göra det för att inspireras och få nya idéer. Själv blir man lätt insnöad att köra på i sina egna hjulspår. Det blir också ett bra sätt att komma igång. Små bilder känns kanske mindre pretentiösa och det känns kanske lättare att börja om. Vi får även se vad det kommer ge. Eleverna behöver komma igång att göra bilder i början av terminen.

Tre teman

Maxine föreslog tre teman:

  • ”Dragoneyes”
  • ”Emotions”
  • ”Famous filmscenes”

Eftersom vi ska fortsätta terminen med modernismen och identitet och jag tänkte att porträtt och människor skulle vara ett genomgående tema, så passade temana som en start på terminen.

Att bearbeta inspirationsmaterial

Jag behövde göra lite research på drakar eftersom det är något jag inte själv har ägnat så mycket tid. Jag tecknade också ett eget draköga, detta gav mig lite förförståelse för vilka utmaningar som eleverna kan stå inför.

Mitt eget försök på draköga
I alla världsdelar finns drakar i olika kulturer och religioner. Vissa forskare menar att fossiler av dinosaurier och människans rädsla för reptiler och rovdjur skulle ha gjort att man utvecklade myter/sagor om drakar. Detta fastnade jag för och tänkte att istället för att vi tittar på andras påhittade drakar så får eleverna hitta på sina egna, precis som forskarna menar att det gått till.

Ett kriterium huvudfokus för lektionen

I kunskapskriterierna står att eleverna ska öva sig i att utveckla idéer genom att bearbeta inspirationsmaterial.  Detta tycker jag är väldigt centralt i bildämnet, men jag vill visa eleverna hur det kan gå till och detta skulle kunna bli ett bra fokus för lektionen. Värdeorden skriver jag på tavlan enligt nedan och de kan fundera på detta medan de skapar sina ögon.

Eleven kan i det bildskapande arbetet (…) idéer inom olika ämnesområden genom att bearbeta inspirationsmaterial. bidra till att utveckla utveckla delvis egna utveckla egna

En stencil som inspirationsmaterial

På den stencil som eleverna fick, tog jag med bilder på ögon tecknade från olika vinklar och vrår, samt på olika sätt. Jag samlade ihop bilder på krokodilskinn, på varaner och andra reptiler. På detta sätt kan eleverna göra sina egna bilder utan att titta på en drake, däremot kan de ta fram minnesbilderna av drakar de sett tidigare. Det kan lätt bli att man återupprepar någon annan persons uttryck och jag vill att eleverna lär sig hitta egen inspiration och inte bara härmar andra. Därför var jag även noga med att samla in elevernas mobiltelefoner och tänkte att nu är det bara denna stencil som gäller. I en klass kopierade några min egen teckning varvid jag fick tillfälle fråga i vilken grad de utvecklat sin egen idé och pekade på tavlan. Detta blev väldigt tydligt för dessa eleverna.

Några av elevernas drakögon

Det viktiga samtalet

Jag tänker lektionen efter be eleverna fundera vilka detaljer de bearbetat från stencilen alltså vad i reptilernas karaktärsdrag de lånat till sina drakar. Hämtade de något ur sin egen fantasi-bildbank? Vi kan också diskutera vilka egenskaper de tillskriver sina drakar och var i deras bilder kan vi se detta. Kan eleverna nu urskilja hur de tre värdeorden kan se ut i bilder? Här skulle jag kunna sätta upp en annan klass bilder att välja bland. På detta sätt övar jag deras bedömarkunskap, att se kunskapsvalitéer i bilder. I detta fall med fokus på bara ett kriterium.

Lustfyllt lärande och bedömning “in action”.

Enkla tryck

Förra julen gjorde jag potatistryck och tryckte mönster med eleverna. Vi hade på lite julmusik och vi fick till en mysig och go stämning i bildsalen.
Kanske blir det repris i år igen? Kanske är det något som kan inspirera er som läser det här? Många gånger så tycker jag att det är härligt att få skjuta in sådana här typer av lite enklare, kortare övningar emellan längre och större projekt. Något riktigt lustfyllt eller meditativt för vissa, låg ingångströskel för andra, något alla kan klara av, som går att göra enkelt eller komplicerat vart man nu vill lägga ribban.

Att få delta som man är och vara här och nu och få tillfälle reflektera önskar jag fler elever skulle få vara med om oftare.

Öva, pröva, mönstra och utforma en produkt

Jag kan tycka att i följande julinspirerade aktivitet så kan eleven både skapa, reflektera och presentera en produkt. Det kräver en femminuters demonstation av dig som lärare och sedan är eleverna igång att pröva, ompröva, experimentera och de kan visa hur de varierat sina metoder. Du som pedagog kan fånga upp fokus på hur man kan mönstra. Du kan stoppa arbetet en stund och höra vad eleverna använt för metoder, hur de experimenterat, hur många varianter fanns i klassen. Vad blev det för effekt och uttryck när man kombinerade vitt på brunt, jämfört med grön neonfärg på rosa? Vad passar för vilken produkt? Eleverna uppmuntrades att låna och återanvända olika stämplar av varandra. De kombinerade mönster och experimenterade med olika papper och färger. Vi gjorde julklappspapper, laminerade bokmärken och jag hade A3-laminatorsfickor som blev till bordstabletter.

Det här använde jag:

Papper
Olika sorters papper för eleverna att experimentera med.
Ganska tunna papper, vanliga ritpapper, kanske brunt omslagspapper på rulle.
Potatisar
Du behöver minst lika många potatisar som elever. Varje elev får en potatis. Jag valde ut lagom stora potatisar!
Skärverktyg
Knivar till att dela potatisarna på hälften. Några elever vill skära fram former. Enkla hårnålar och linoleumverktyg att rista in mönster i dem.
Tryckplatta och färg
Till tryckplatta använde jag gamla matsalsbrickor. Eleverna använde readymix -färger på flaska och trycker ut en liten färgpöl på brickan. Därefter lägger de på två stycken skumtvättlappar. Jag köpte babytvättlappar – av skumplast. När man duttar med potatisen på skumplasten blir det en perfekt stämpeldyna – det ska smacka lite nätt när färgen gått ut i duken.
Demonstration
Lektionen inleddes med att jag demonstrerade hur jag gjorde en stämpel. Jag hade en station där man gjorde iordning sin färgbricka och jag visade hur det gick till.
Jag visade hur jag tryckte och jag visade olika sätt att placera stämpeln. Jag hade också gjort olika färdiga “produkter” (se bild) och slagit in en present för att eleverna skulle få feeling för hur det kunde bli. På tavlan hade jag skrivit upp olika varianter som eleverna kunde undersöka. T.ex: Vad händer om stämpeln vrids halvt varv, helt varv – får du andra mönster? Du kan kombinera stämplar. Hoppa över en stämpelplats, stämpla över ett annat tryck o.s.v.

Bedömning “in action”

Allting kanske inte behöver bedömas, men kanske är det någon elev som står ut, som visar sig jobba fantastiskt med tryck. Någon som verkligen tänker till med rapporteringen av mönstret. Någon som får till kvalitet i sin produkt. Och de där som hellre ställer sig utanför, men som nu jobbar på…hur gör jag då som lärare för att bedöma eleverna i en pågående process, kanske i en övning, där “bevisen” på kunnandet försvinner.

Bedömningsprotokoll

Jag har spanat in dels protokoll från ämnet svenska för en muntlig examination och ett protokoll från min kollega i hemkunskap, ett protokoll för hur tillagningen går till. I vårt lärarkollegium ställde vi oss frågan hur vi skulle kunna ta ett steg bakåt och hinna med att föra något slags protokoll. I bild har jag i vissa fall 28 elever samtidigt och många gånger är det ett hårt tryck på att jag ska hjälpa, tipsa, pusha. Vid vissa tillfällen har jag tagit beslut att ta ett steg bakåt, säga till eleverna att nu kollar jag in hur ni gör och för mig själv försökt hinna med att få ned plus, minus och ok på en klasslista. Det är svårt att komma ihåg detaljer när man sätter sig ned efter en arbetsdag där 100 elever varit igång med sin process efter varandra. Nästa termin hoppas vi i kollegiet jobba fram användbara sätt att komma ihåg vad som skett. Hur jobbar ni andra med detta? Jag har inte sett något sådant bedömningsstöd liknande andra ämnen fast för bild. Varför?

Ett digitalt bildlyft för oss bildlärare

Ta makten kollegialt

Det jag inte har skrivit här är att det är vi enskilda bildlärare, och ingen annan som behöver ta makten över att uppnå “att öva eleverna i digitala verktyg” trots bristfällig teknik, lite eller nästan obefintlig teknik – eller för oss ytterligare ny teknik.

Ett digitalt bildlyft

Vi behöver ett digitalt bildlyft byggt på kollegialt lärande. För att göra detta behöver vi ta hjälp av varandra. Detta har jag sett så bra exempel på denna helg på Facebook-forum. Vi kan göra detta själva, även om det vore roligt om Skolverket kostade på oss ett lyft!

Vi behöver en helt annan typ av fortbildning än bara en kurs i en programvara som snabbt blir föråldrad. ”Fortbildningen” som är specifik för oss bildlärare behöver vara i “ett kollegialt ämneskonferensverktyg” i form av ett forum där man kan tråda frågor och svar så att samma frågor inte behöver dyka upp om och om igen, utan det kan bli en fördjupande diskussion istället.

Vi behöver visioner för oss själva och för eleverna.

Katten sa till Alice i underlandet:
”- Om du inte vet vart du är på väg,
spelar det ingen roll vilken väg du väljer”.

Vi behöver fråga oss vad som är viktigt för oss bildlärare och varför de unga människorna här nedan på bilden ska kunna skapa digitala bilder?

Vision vart ska vi?
Punkter som är aktuella för oss bildlärare

  • På varje ny arbetsplats vi kommer till behöver vi bildlärare sätta oss in i hur just den arbetsplatsen fungerar med sin tekniska infrastruktur.
  • Vi behöver upprätta en digital struktur som passar för oss som träffar hundratals elever i veckan.
  • Vi behöver bestämma oss själva för hur mycket dokumentation som ryms inom vår arbetstid.
  • Vi behöver undersöka vad eleverna redan kan i form av både datorkunskaper, kunskaper i sitt intranät och ämnesspecifika kunskaper. Vad kan de just där och då och sedan utgå från var de är.
  • Vi behöver undersöka vad eleverna själva kan dokumentera eller vad vi måste dokumentera för att bedöma dem.
  • Vilka digitala stöd för bedömning behöver vi?
  • Vi behöver prova igenom det eleverna förväntas göra.
  • Vi behöver tutorials till gratisprogramvaror. Ständigt nya tutorials!
  • Vi behöver lära oss så mycket om digitala tekniker att vi kan bolla runt och lösa akuta digitala problem som uppstår dagligen. Det är viktigt att kunna bolla runt på inställningar både på Android- och iPhone-telefoner och molntjänster, överföringskablar och airdropping. Och lära oss framtidens teknik…
  • Vi behöver kunna arbeta med rektor och IT-tekniker och visa på behov, argumentera lösningsfokuserat och föra en ständig dialog. Peka på elevernas måluppfyllelse och uppfyllande av CI och KK. Använd gärna elevperspektiv – det här blir ineffektivt för eleverna med så få datorer per elev, för mycket lektionstid går åt…
  • Vi behöver bestämma vad som hör hemma i bildsalen! Kunskaper om Intranätet, IKT – Datorkunskap, MIK-frågorna. Vem, vilka ämnen tar vad?
  • Vilka är de ämnesspecifika kunskaperna i digitalt skapande? Men ändå vara beredda ta allt ovanstående! Vi behöver veta vilka de ämnesspecifika digitala kunskaperna är. T.ex. hur man exporterar bilder för olika typer av visning, bildkvalitet för skärm och utskrift, kvalitet för att kunna jobba med bildmontage. Vilka filformat används för bilder, vilken skillnad är det på dem?
  • Vi behöver lära eleverna använda sina mobiler. De flesta elever kommer att äga en telefon i sitt liv. Grundläggande att eleverna ska kunna hantera sin mobil som ett arbetsredskap. Hur gör vi med de som inte har? iPaden funkar liknande som telefonen. Bra.
  • Vi behöver hantera gränserna mellan arbetsplatsens digitala teknik och den privata tekniken. Frågor från eleverna som: Kan jag lämna in från min privata mail? Kan jag få ta med min dator? Får jag ta hem och fortsätta arbeta? Bilder tar tid. Speciellt de som har höga ambitioner.
  • Vi behöver fundera på var gränsen mellan privata konton och våra arbetsuppgifter på jobbet går. Om inte ett kommunikationssätt fungerar får vi välja ett annat.

Var och en av dessa punkter skulle kunna utgöra olika sektioner i ett ämneskonferensforum för oss bildlärare.

Skapadigitalabilder.se

Jag började på en webbsida som heter www.skapadigitalabilder.se  tillsammans med mina elever, men är tyngd av pågående arbete och andra projekt på jobbet. Kanske om vi hjälps åt att vi kan utveckla denna. Hör av er ifall ni vill ha inloggning och börja labba.

Länkar till material

Här hittar du ppt-presentationen från min föreläsning på Konstfacks forsknings och utvecklingsdagar

För den som efterfrågade ett vektorprogram för cromebooks kan jag rekommendera Vectr som finns att använda online eller ladda ner.

Skelett-lektionstips inför helgfirandet vecka 44

Filmvisning om kommande högtid

Jag har börjat med att visa en kortfilm från CGI animation award. En tävling för blivande animatörer. 2013 fick kortfilmen en guldmedalj. Filmen visar den Mexikanska högtiden ”Dia de los Muertos” eller de dödas dag. Efter att vi sett filmen har eleverna fått tolka och analysera innehållet kort.

  • De fick berätta handlingen.
  • Hur kunde man se att det var just det filmen berättade?
  • Hur skiljer sig ”dia de los Muertos” från vår Alla Helgons dag eller Halloween?
  • Vad är gemensamt för högtiderna?

Eftersom jag under min grundskoletid hade PRAO vid kulturen i Lund brukar jag berätta om att jag fick vara med och gräva på en kyrkogård från 1200-talet. Att det inte var en hit att behöva spola bort lera från ett kranium, hur svårt det var att lägga ihop skelettdelarna till något som liknade en arm. Att de lät en präst välsigna skeletten igen innan de placerades i ett arkiv. Detta brukar öppna upp för små diskussioner kring döden och att vi inte pratar så mycket om den… att man i Mexiko gör bilder av skelett och att det ska de få göra nu. Vi talar om kopplingen till bildämnet, att anatomistudier är en förutsättning för att kunna teckna människor proffsigt. Att det var konstnärer och vetenskapsmänniskor i en och samma person som forskade hur människan var konstruerad…

Skissuppgift – att öva och pröva, vad är det?

Eleverna studerar en streckgubbe och ett bas-skelett som jag tecknat på tavlan/har på bild. De har fått svara på vilka skillnader det finns mellan bilderna. D.v.s. streckgubben har:

  • inga nyckelben som gör att armarna är lättare att få till
  • ingen bröstkorg
  • inga höftben
  • inget mellanrum för det viktigaste – benen kan röra sig lättare

Därefter skriver vi verb – saker man gör på tavlan. Cykla, springa, hoppa, rusa..

Tillsist får eleverna ut svarta papper och en vit färgpenna var. Deras uppgift är nu att skapa bilder av skelett som gör något. De ska visa mig hur de övar och prövar och gärna prövar systematiskt. Jag brukar teckna på tavlan hur jag försöker få till en skelettgubbe och rita dit flera armar på en gubbe innan jag får den rörelse jag är ute efter. Att just dessa ej suddade armar visar att eleverna har prövat systematiskt i denna uppgift.

Jag har också visat exempel på E,C,A nivå och de har fått ut denna självskattning. Vi har diskuterat vad väl fungerande sätt, varierat och idérikt är.

  
Något år och någon klass har haft lite längre lektion och då har jag haft en “brain break” i form av denna. Jag har också ibland lagt in den för att de ska fräscha upp anatomi-kunskaperna.

Det brukar också efterfrågas en bild på ett skelett så ibland har vi visat det på projektorn och ibland har de fått utskrivna bilder att ha vid sin bänk. Alla möjliga olika djur-önskningar har också det kommit upp, så det gäller att förbereda sig.

Som avslutning och ihop-plockning och städning har jag ibland visat Disney klassikern ”Silly symfony”.

 

Hinner du skapa egna bilder som bildlärare?

För någon vecka sedan så fick vi till slut ihop en träff, jag och några kursare från BI (Konstfacks bildlärarinstitution). Vi gick till vår “gamla prefekts”, Britt-Mari Kühlhorn, konstutställning på Hornsgatspuckeln.

Bildlärarträff på Galleri Bellman

Vad roligt! Flera av oss hade inte setts på 20 år. Sporadisk kontakt har vi hållit på Facebook. Jag kan verkligen rekommendera att få till en träff med gamla kursare.
Britt Marie målar relationen till fågeln på innergården, hur detta skapar relationer mellan grannar. Hur skapande utifrån fotoalbum kan ge nya relationer till vilka personerna på fotografierna egentligen var. Hur människors behov av ritualer uttrycktes efter terrorattentatet på Drottninggatan. Hur människor använde sig av olika symboler på en offentlig skulptur.

Ett estetiskt förhållningssätt till omvärlden

Vi hade ett långt samtal om varför, vad, hur och när vi skapar. Mycket skratt och igenkänningar. Att var sak har sin tid. Småbarnsåren, barnen flyger ut, pensionsåldern, döden i livet och relationer till andra och vår nyfikenhet på vår samtid och omvärld. Att skapandet finns där, centralt hela tiden. Gemensamt för oss bildlärare tror jag är att vi förhåller oss estetiskt till omvärlden. Men bildläraryrket suger också musten ur oss. Hur ska vi orka hålla på att skapa själva? Som en av oss sa; “- alla vill ha saker av mig hela tiden.” Detta får kattungen jag träffade på semestern illustrera. För varmt för att vara nyfiken – bildlärare behöver också siesta…

Ett råd som Britt Marie sa var att bygga in skapandet i vår vardag, att hålla på alltid! Några av oss väntar till sommaren och gör då ett större projekt. Det blir kanske ibland kravfyllt men är också en form av återhämtning. Men en skiss om dagen, ett opretentiöst krafs! som i längden håller det estetiska ögat igång och du kan se din utveckling över tid. Sök på instagram efter #onedrawingaday, #365project eller #enskissomdagen så hoppas jag ni blir inspirerade. Det finns också utmaningar som Jake Parkers #inktober som man kan ta sig an.

Göra egna exempel

På jobbet kan det vara så enkelt som att göra egna bildexempel och prova det du ska göra med eleverna, på dig själv. Att jobba igenom det projekt som eleverna ska göra. När du möter det eleverna möter så kan du upptäcka sådant som du behöver instruera om, samla argument för ett eller annat. Du stöter också på några av de problem eller möjligheter som kommer med uppgiften. När vi visar eleverna att vi också övar och prövar och experimenterar, så visar vi hur bildskapande går till. Att det är ett prövande, bara en bild, en utsaga, en berättelse om världen. Här nedan teckningar gjorda i klassrummet samtidigt som eleverna övade.

Urban sketchers

Till sist vill jag berätta om mitt sommarbesök av en bildlärare från New York som introducerade mig till Urban sketchers. De är ett community som dokumenterar sin stad en teckning i taget och de är världsomspännande så om du är på resande fot kan du surfa in och kolla om det finns lite teckningssugna människor som träffas i den stad där du är. Detta inspirerade mig till att ha skissblocket med mig mera. Här “rörliga modeller” på Rollers and Bowlers.

Handgjorda vykort och utställningsbesök med andra bildlärare

Mitt sommarbesök hade en bunt med färdigadresserade akvarellpapper att sända iväg som vykort med sig. Fram med lilla akvarellådan och hon gjorde en bild och skickade iväg. Det är också ett sätt att hålla sig igång. Även det att ta kontakt med andra bildlärare och gå på utställningar tillsammans är en vitamininjektion.

Vad gör du för att hålla igång din kreativa ådra?

Våga prova nytt – att omforma undervisningen.

Jag har med min rektors förtroende fått lägga om undervisningen. Vanligast i bildämnet är väl att man har en bildkurs per årskurs och då alltid har flera olika kurser igång samtidigt. Det blir arbetstoppar vid växlingarna av arbetsområdena, då jag ska köra igång nytt samtidigt som jag ska bedöma föregående område. Ett arbete som är ohållbart i längden med så många elever att bedöma och anpassa undervisningen till. Detta har gjort att jag nu provar ett annat helhetsgrepp denna termin och det känns ju förstås spännande läskigt att skriva om något som kan gå lite hur som helst?!

Ett enda terminsupplägg på hela tjänsten 

I ett annat inlägg beskrev jag hur jag började terminen med namnbilder. Det var ett test för att känna på att ha “samma upplägg” för alla elever. Under tiden planerade jag upp terminen. Det för mig ganska stora omvälvande steget, är att jag kommer göra samma kurs för samtliga elever från åk 6 – åk 9. I klasserna finns en kunskapsspridning från E-nivå till A-nivå och kan jag hinna tillgodose en ännu bättre undervisning för alla, om jag frigör tid på detta sätt? Frigör jag på samma gång plats i min hjärna? Jag har planerat en provtermin och har försökt tillgodose så många behov som möjligt. Jag har inte gjort en planering för fyra år i ett svep men en struktur som kan fungera för att planera i längden.

Terminstrukturen:

1. Jag börjar med en fristående introduktionsuppgift medan jag planerar terminen. Här har jag tänkt ”text och bild i kombination”. På hösten blir det kanske kring egna namnet för bildmappen/portfolion. På våren något annat.
ca 3 veckor.

2. Sen blir det undervisning kring bildsalens olika stationer. En ny metod, teknik, begrepp, demonstration av arbetssätt och en kunskapsbas samt infallsvinklar på det eleverna ska jobba med sedan. Här är fokus på att man är aktiv på lektionerna och provar det nya jag erbjuder. Eleverna genererar också “börjor” samt idéer som eleverna kan utgå ifrån sedan.
ca 5-6 veckor

3. Därefter blir det en självständig fördjupningsuppgift utifrån ett tema.
ca 6 veckor – terminen ut.

Terminstema “Fogelströms Stockholm”

Denna “prova nytt termin” blev det ett Stockholmstema utifrån att Stockholm firar Per Anders Fogelström 100 år i år. Eleverna kommer göra Stockholmsbilder utifrån frågeställningarna kring Fogelströmsåret och ”Mina drömmars stad”. Förra gången utbildningsförvaltningen körde ett temaår så passade jag på att trycka böcker genom dem och detta kommer vi göra som dokumentation även denna termin. Bilden visar hur vi dokumenterade skolan med hjälp av spegeltryck.

Dokumentera skolan med hjälp av spegeltryck

Webbstjärnan

Jag kommer också att delta i Webbstjärnan med eleverna. Vi ska skapa en plattform kring att skapa digitala bilder. Denna kan komma många till del och det vore rent av roligt ifall flera skolor hängde på och deltog. Jag tänker att eleverna ska börja med att strukturera och fylla på med recensioner av appar och programvara, samt nästa termin göra egna tutorials hur man gör bilder. Nu känns det ju hemskt läskigt att ha gått ut med detta och berätta om planerna som jag inte förverkligat ännu. Tänk om det blir platt fall och inte alls blir bra. Jag kanske stryker deltagandet rent av! Men det kan ju å andra sidan bli en lärresurs nu i digitaliseringens tider – och kanske kommer jag försöka använda det i min föreläsning på Konstfack (Mission Possible).

Projektledare för 300 projekt

I slutet av terminen kommer jag att ha alla material igång samtidigt i salen och 350 elever som gör egna projekt. Skillnaden från tidigare terminer är att det är inom samma ämnesområde. Tala om att vi bildlärare får specialkunskaper. Hur får man 300 elever att överträffa sig själv, visa dem vad nästa steg kan vara, spåna idéer med dem. Det är ju detta som är så himla kul. Jag gillar att se stjärnor tändas i elevernas ögon. – Då ska jag, – får jag, – kan jag ta hem denna nu, – kan jag fota, – kan jag lägga mitt arbete på insta … att få eleverna att uttrycka sig.

Fördelar/Nackdelar

Från elevernas synvinkel så märker de nog inte särskilt stor förändring – de får samma bildundervisning fast alla får den samtidigt. Jag har valt sådant som ingen gjort tidigare eller en twist på något de äldre gjort tidigare. Eleverna är nyfikna på varandra och det byggs upp en förväntan om vad de ska göra när de får välja själva. Elevernas resultat blir en massverkan och underlag för roliga utställningar. Å andra sidan är det på detta sätt svårt att ämnesintegrera med andra ämnen. Det är något jag vill göra men behöver hitta andra former för.

Arbetsmiljö

Så här långt känner jag mig mindre splittrad. Det gör att jag är mer här och nu på lektionerna. Ställtiden är borta. Jag kan slipa på undervisningen – reflektera på ett annat sätt. Mer energi. Det är nog att individanpassa och hinna se 350 elever i veckan. Både jag och elevernas vinner på att få överblick. Vi har ett dokument med vad som krävs den här terminen. Vilka uppgifter, vad bedöms, när är inlämningarna. Men jag märker att bedöma och fylla i matrisen, för varje elevs första uppgift, den är redan försenad på grund av utvecklingssamtal, föräldramöte och orienteringsdag på ordinarie planeringstid. Där får jag kanske tänka om. Allt går ju att ändra och bara för det står något på en terminsplanering eller i ett blogginlägg, så kan det ju förändras med hur jag och eleverna tar oss framåt vecka för vecka.

Vi är några som nu via facebookgruppen: Bildlärare i Sverige, utformar en arbetsmiljöenkät för bildlärare. Den kommer skickas ut till alla kommunombud i båda fackförbunden när den blir klar.