”Löpande-bandet-fabriken”

Denna gång har jag som ämnesspanare i bild försökt utgå från min föräldraroll och ge en bild av en bildundervisning så som jag mött den genom mina barn och så som kanske många barn möter den. Jag kallar denna undervisning; ”löpande-bandet-fabriken”. En bildundervisning där bildläraren visar eleverna vilket resultat det ska bli och sedan går runt i klassrummet och reproducerar originalbilden med hjälp av ”arbetarna” – sina elever.

Det finns flera problem med detta och jag tar två exempel.

Ex 1: Min dotter kom hem och var arg för att ”hon inte ville ha gardiner i sitt fönster” i sin bild och det måste hon ha!

– Ok, sa jag som förälder. Jag frågade om det kanske var för att de skulle öva på draperingar, hur man kan skugga för att det ska se ut som textil?
– Nä, fröken höll upp ett julvykort (rätta bildlösningen) och sa att nu skulle vi göra julfönster.
– Ok, sa jag som förälder. Lärde du dig något då?
– Nä, det var tråkigt. Och jag ville inte bråka med fröken.
– Ok, du får väl se det som att med varje ny bild du gör, så övar du teknik. Till exempel att färglägga jämnt, få form på olika saker. Du får skapa de bilderna du vill här hemma.

Kommentar
För att göra uppgiften mindre begränsande och mera öppen för elevens kreativitet och fantasi kunde man kanske struntat i att visa någon förlaga alternativt visa flera olika varierade förlagor. Eller att eleven fick frihet att göra förändringar från förlagan. Som en hjälp för elever att hitta på idéer till sin bild skulle läraren kunna brainstorma med sina elever framme på tavlan, så de får en lista med bildelement att plocka från till att göra sin egen bild.

Ex 2: Jag följer med min dotter en skoldag – där ingår en bildlektion.

Min dotter ber att få ett papper så att jag (förälder) också kan få göra uppgiften.
Jag försöker följa instruktionen på tavlan. Rita sex katter, fyll med mönster. Färglägga bakgrunden. Förlagan sitter uppsatt så att man kan se hur det ska se ut. Några olika exempel på kattansikten finns också. (Inga syften/lärandemål står på tavlan). Jag börjar.

Oj, min påbörjade katt börjar liknar en bulldog. Min puls går upp. Jag måste sudda. Rita om, plötsligt blir frökens utskrivna kattexempel på tavlan viktiga – grundformen triangel, ok nu liknar det en mus. Jisses, jag som varit bildlärare i 22 år borde väl kunna få till 6 katter. Jag känner mig dålig. Är jag så dålig på att teckna? Jag måste öva upp mig mer! Tankarna far genom huvudet på mig. Men jag har ju min skissteknik, så tillslut har jag fått ihop sex katter. Ett lejon med typisk lejonsvans, en siameskatt, en katt vänd från betraktaren, en liten kattunge med tassar.

Flickan snett över bordet får en tillsägelse att katterna på hennes bild inte täcker upp pappersytan tillräckligt och att hon ska sätta en måne på ytan. Flickan sätter pliktskyldigt dit en måne på platsen där fröken pekar. Flickan klämmer dit några stjärnor på himlen också och jag applåderar henne inombords.

Det var mycket lärorikt för mig att sitta som elev och göra denna uppgift. I bilen på hemväg sa min dotter:

– Mamma, du gjorde fel där på bildlektionen, man fick inte rita svansar, eller mönster i kattansiktena, eller tassar.
– Nähä, men varför sa du inte det?
– För att jag ville att din bild skulle bli fin!!! Hon fortsatte – sina egna idéer, dem får man göra hemma!
– Ok, då åker vi hem och gör lite egna bilder nu.

Kommentar:
Jag satt där med mina 22 års erfarenhet av att teckna och fick ångest av att inte göra rätt. Vad händer då när man är nybörjare, eller har motoriska svårigheter. En ångestdämpning skulle vara att få göra vilka djur man ville. Varför just katter? Lusten att skapa (ett av bildämnets syften) skulle som jag ser det, öka ifall eleven såg att det råkade bli en mus – och får göra en mus. Och varför inte låta eleverna få utlopp för divergent tänkande genom att associera till de linjer och former som råkar bli på pappret, att det också räknas som rätt. (Bildämnets syfte: öva sin kreativa förmåga)

Vad innebär det att ”göra någon annans bild”?
Det är också problematiskt att bildläraren visar upp någon annans bild som förlaga eftersom eleven vänjer sig vid att plagiera andras bilder vilket är upphovsrättsligt tveksamt och motverkar bildämnets syfte.

Slutligen, och det är viktigt, har jag här som förälder mött bara ett litet brottstycke av barnens bildundervisning. Med en mer fullständig bild hade jag kanske uppfattat uppgifterna på ett annat sätt.

Fanzines del 2: Serieanalys utifrån innehåll, funktion och uttryck.

Att utveckla idéer

Terminen rusar iväg och mina elever är nu i full fart med att utforma sina seriefanzines. Jag är otroligt imponerad av alla fantastiska idéer till ämnen de valt. Vad sägs om “Misstag jag inte vill att andra ska göra om”, “Sånt jag retar mig på i Fortnite” eller “Kvinnors rättigheter”. Att komma på idéer till ett fanzine på 6 sidor eller tre uppslag är en av utmaningarna och kommer olika lätt för olika elever. Att erbjuda dem  stödstruktur för att komma på idéer är också något vi behöver lära ut. Jag vill gärna att eleven visar “en lista på möjliga idéer”. Dels kan jag hjälpa dem lättare och eleverna behöver få en förståelse för att idéutveckling är ett arbete. De har fått välja att kommunicera budskap utifrån upplevelser, erfarenheter eller åsikter. Budskapet ska ha en koppling till dem själva. Vi konkretiserade genom att göra olika exempel utifrån sånt man har varit med om, sånt man har lärt sig och tillslut har bildat sig en uppfattning om. Eleverna har blandat upplevelser, erfarenheter eller åsikter i sitt fanzine  eller så har de riktat in sig på en av de tre.

Filma bildutsnitt

Eleverna har också varit ute runt skolan och filmat olika bildutsnitt och gjort korta stories för att dra paralleller till hur seriemediet liknar filmmediet. Serieberättande arbetar med ljud, rörelser, korta och långa klipp för att visa snabba eller beskrivande delar i berättelsen. Vi tittade först på detta klipp från filmriket: Bildvinklar och bildutsnitt

Serieanalyser – innehåll, funktion och uttryck.

Exempel på seriemagasin som inspirationsmaterialFör att skapa ännu mer förståelse för seriemediet, var jag och lånade serier på specialbiblioteket: Serieteket. Det blev ett bokbord i bildsalen med serier som inspirationsmaterial. Terminens bildanalys blev naturligt en serieanalys som förstärkte arbetet med vad de olika bildutsnitten är bra på att förmedla och för att försöka skapa större förståelse för hur en serietecknare tänker i bildberättandet. Här fotade jag ur serieböckerna jag lånat och vi gick igenom några olika exempel på samma sätt som de skulle göra sen i analysen.   Så här utformade jag analysen. I analysen utgick jag strikt från kursplanens skrivning kring begreppen: innehåll, funktion och uttryck. Detta är det tänkt att eleven ska kunna diskutera både i sitt eget bildskapande och när det gäller att tolka andras bilder. Således började eleverna med att beskriva vad som syns på bilden vilket är dess innehåll. Därefter kommer vilken funktion bilden har i historien.

Bildutsnittens funktion

Här repeterade vi att;

  • Översiktsbilden ofta används när man byter miljö i serien, eller som etableringsbild. Den beskriver relation eller sammanhang.
  • Helbilden är bra på att visa rörelse eller riktning.
  • Halvbilden är bra för att visa dialog.
  • Närbilden för att visa känslor.
  • Extrema närbilden för att visa viktiga detaljer.

Serietecknarens stil – uttryck

När det gällde att försöka beskriva seriens uttryck så var det lättare för eleverna ifall de hade två olika serier framför sig. Vi tog också upp exempel gemensamt. Hur känner man igen en Disneyserie? Eller Jan Stenmarks skämtteckningar? Vilka beskrivande ord kan man använda. En elev beskrev en serieskapares stil som “ett epileptiskt uttryck” för att det var flimrigt som “myrornas krig” på TV, stora kontraster och överväldigande mycket information i varje bild. En fantastisk beskrivning av ett uttryck tycker jag. Just att motivera sina ord trycker jag på för att vi ska förstå hur eleven menar. Det är min erfarenhet att elever har svårt att hitta ord för att beskriva uttryck. Det är något vi generellt behöver öva eleverna mer i.

Att bedöma elevarbeten

Så sitter man där med många klassers bildanalyser att bedöma! Det är ett arbete som tar sin tid. Under tiden eleverna arbetar, så förtydligar och repeterar jag med eleverna, jag reflekterar över vilka svårigheter eleverna ställts inför och när allt är inlämnat så skriver jag feedback som kan gälla allmänt för E-nivå, C-nivå och A-nivå. Så här såg min feedback ut;

Du har valt ut de fyra bildutsnitten som efterfrågades och beskrivit och tolkat seriebilden på ett enkelt sätt.
Innehåll: Beskriv med hela meningar och försök använda dig av förgrund och bakgrund när du beskriver.
Funktion: Du behöver lära dig vad de olika bildutsnitten är bra till och fundera ut varför tecknaren valt ut just det bildutsnittet att berätta med. Fråga dig om berättelsen skulle hängt ihop om du tog bort serierutan.
Uttryck: Du behöver beskriva seriens uttryck tydligare. Du kan jämföra serier för att få tag i ord lättare. Beskriv både teknik och uttryck.

Du har valt ut tydliga exempel på de fyra bildutsnitten som efterfrågades.
Innehåll: Du beskriver innehållet med flera ämnesord
Funktion: Du visar förståelse för bilders funktion men kan utveckla bildutsnittens funktion i bildberättandet.
Uttryck: Du har nämnt något uttryck men utveckla beskrivningarna och förklara varför du tycker som du gör.

Du har valt ut tydliga exempel på de fyra bildutsnitten som efterfrågades.
Innehåll: Du beskriver bildutsnittet med god användning av ämnesord.
Funktion: Du visar god förståelse för bilders och bildutsnittens funktion i bildberättandet. Du beskriver olika funktioner och ser olika funktioner i de olika bildutsnitten du valt.
Uttryck: Du motiverar uttrycken du beskriver så vi förstår vad det är du grundar dem på.

Nu jobbar jag på en skola som inte är så digitaliserad, så jag kopierar upp feedback och skriver kanske till något specifikt för några elever och häftar lappen på elevernas arbete i fysisk form. Hade det varit en ”en till en”- skola, så fungerar denna uppgift och feedback bra för digital inlämning och för en digital feedback. Eleverna kan då ta foton på serierutorna och infoga i sitt digitala dokument även om handritningen fyller en funktion att man lägger märke och analyserar när man ritar av. Som anpassningar så gör några elever arbetet muntligt och några skriver på dator, några begränsar jag uppgiften för. Ibland knorrar elever för att vi ska göra bildanalys, men här ser de tydligt kopplingen till varför man ska göra bildanalys. Jag tycker mig märka att många av eleverna verkligen fokuserar på bildutsnitten i sina fanzines efter denna serieanalys.

 

Att sköta bildinstitutionen

”Rom byggdes inte på en dag”.

Halva älgskelett som stillebenmaterial!
Flyttkartonger med hälsovådliga blyglasyrer!
För mycket möbler så en inte kommer fram i salen!
Hänt i veckan – en blandning i alla lådor!
– ja första intrycket när en tar över en bildsal kan vara överväldigande!

Som bildlärare har jag flera gånger stått inför uppgiften att bygga upp bildinstitutionen på nystartade skolor och hela tiden att utveckla det som finns. Det är stort jobb och jag önskar att det nya skolavtalet belyser denna viktiga del i vårt arbete. Vi bildlärare är ofta ensamma om att driva bildinstitutionen på varje skola och jag vill lyfta arbete som kommuner kan underlätta för oss och vi bildlärare kan driva tillsammans. För att sköta och utveckla en bildinstitution behövs det avsättas tid och jag upplever att den tiden aldrig tenderar räcka till. Vi arbetar också ofta ensamma och får ensamma kämpa med beställningar och att hålla salen i ordning. Kanske skulle institutionsarbete kunna vara något för de lärarassistenter som det talats om i media.

Det här med upphandling

På Facebookforumet “Bildrummet – inspiration för bildlärare” var vi några som skulle vilja bilda en referensgrupp nationellt och träffa någon “upphandlingsansvarig” för att förklara behov och arbeta på en inventeringslista med grundmaterial för bildämnet. Bildlärare över hela landet upplever att kvaliteten på det upphandlade materialet brister och det är avsett främst för kontors- och lekmaterial. Det är oklart om det är upphandlat för bildämnet och vi behöver ofta argumentera för kvalitetsvaror som inte finns upphandlade. Vi behöver få tydliggjort vad vi kan handla utanför avtal, för vi har ingen tid avsatt att grotta ner oss i upphandlingsavtal och regler. Det är inte alla bildlärare som ens är beställningsansvariga och att skicka en ”önskelista” till den som ska beställa innebär att en inte har koll på hur mycket av budgeten som går åt när någon annan handlar.

Här skulle jag önska att ett centralt (kommunalt) arbete görs och att varje bildlärare i Sverige inte behöver ägna tid åt att ta reda på information som borde vara tillgänglig. Det är längesedan det fanns någon avsatt timpott för institutionsarbete och ännu längre sedan det fanns en bildlärare som arbetade centralt för alla bildlärare i kommunen. Jag tror man skulle kunna spara mycket energi och tid att jobba tillsammans med institutionsarbete.

För er som vill finns här en lista att ladda ned på grundmaterial. Denna lista inventerar jag efter. Jag försöker att alltid ha ett grundlager som inte får ta slut och försöker köpa in en eller två ggr per termin.

Inventeringslista för bildsalen

Lyft fram elevernas röster – fanzines i bildämnet

Vad är viktigast för dig att undervisa om i bildämnet?

Det är nytt läsår. Vi lärare anstränger oss för att hitta bra ingångar till de nationella målen och till våra ämnesinnehåll. Vi vill designa en intresseväckande undervisning som fångar eleverna. När jag funderade på kommande höst och att valrörelsen de facto är över om ett par veckor, så tänker jag att det viktigaste jag kan skicka med eleverna från min undervisning är en tro på sin förmåga att kunna kommunicera och att de har yttrandefrihet. Samtidigt vill jag trycka på att bilder är ett språk och den som är skicklig på bild effektivt kan skicka ut sina budskap via massmedier i avsikt att t.ex. påverka, manipulera eller propagera för något. Våra ungdomar är snart förstagångsväljare. Det är ju de som är vår framtid. Hörs deras röster? Är det någon som lyssnar på dem? De är ofta så kloka och de överraskar mig varje dag.

Lyssna på ungdomarna

Mitt arbete handlar om att lyssna på eleverna och hjälpa dem uttrycka sig. I de nationella målen står att skolan ska ansvara för att eleverna efter grundskolan kan: ”- kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden”, och vidare; – ”har fått kunskaper om samhällets lagar och normer, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar i skolan och i samhället”. Går man till det centrala innehållet kursplanen för bild åk 7-9 står det att eleverna ska framställa, alltså skapa bilder: ”Framställning av berättande informativa och samhällsorienterande bilder om egna erfarenheter, åsikter och upplevelser. Detta följs upp med en kvalitetsvärdering i första kunskapskravet: ”Eleven kan framställa olika typer av berättande och informativa bilder som kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett enkelt/utvecklat/välutvecklat bildspråk och delvis/relativt väl/väl genomarbetade uttrycksformer så att budskapet framgår.” Det är detta som jag tycker är viktigast i bildundervisningen; att hjälpa eleverna göra sig hörda.

Välja bildprodukt för att förpacka sitt budskap

Så gick mina tankar till att jag ofta visar eleverna olika ”gräsrotsuttryck” som ”Urban Sketchers som dokumenterar världen en teckning i taget, eller företeelsen ”Artist Trading Cards” där människor byter bilder med varandra. Nu fick jag upp ögonen för ett fanzine från en bildlärare, hon hade varit på kurs i att använda förstahandskällor i undervisningen i kombination med serieteckning. Hon gjorde ett fanzine av sina erfarenheter av en demonstration hon deltog i för de separerade familjerna vid den amerikanska gränsen. När jag läste på om fanzinets historia så tror jag det kan engagera ungdomar. Så i år ska mina elever få uttrycka sina åsikter, upplevelser och erfarenheter genom att göra fanzines utifrån sin vardag. Var träffar de på gränser där de behöver ta ställning till sådant de tycker är viktigt och hur kan unga människor göra själva i situationer för att uppmärksamma och arbeta för det de brinner för.

Fanzines

Jag kommer rikta in vårt arbete på serie-fanzines eller grafiska fanzines som ofta innehåller starka personliga uttryck. Bildprodukten som jag föreslår mina elever att presentera sina upplevelser, åsikter och erfarenheter i är ett ensidesfanzine/single sheet book. En A3-sida som enkelt går att lägga i kopieringsapparaten och sedan vika ihop till en liten tidning. Denna byts eller säljs i små upplagor. Ett sätt att publicera sig själv fast utan ett stort förlag i ryggen. Det går också att ge öppningar i skapandet för att skapa digitalt helt eller delvis, samt att trycka vissa delar i färg tex med en enkel stämpel, eller jobba i collageform… Samtidigt som vi gör detta finns det rika tillfällen att plocka in den verklighet som ungdomarna har runt omkring sig och att undersöka de bildbudskap som skickas via medierna.

Intressanta länkar

Budskap från över 100 olika serietecknare Draw the line comics

Cap Design olika exempel på fanzines och tidslinje längst ned

Serieteket – specialbibliotek för seriemediet.

Instruktion till hur man gör en ensidesserie.

Seriefrämjandet

Serier i undervisningen

 

Hur utvärderar du bildämnet och ditt eget arbete?

I mitt fall så går dessa två dokument ihop. Det är ganska svårt att inte upprepa sig i dokumenten och att skilja ut mig som person och mitt ämne som jag förestår. Jag upplever att jag fortfarande efter 20 år svävar lite i vad och hur en ämnesutvärdering skrivs och det hade varit intressant att se lite olika exempel på utvärderingar. Dessa dokument sitter vi nästan aldrig och diskuterar eller jämför. Varför? Är det för att de är kopplade till den individuella prestationen eller att de för några tenderar att vara fina ord som bara blir hyllvärmare?

I mitt fall så gillar jag att sitta och reflektera och att jobba med både mig själv och ämnesutveckling. De sista dagarna längtar jag efter semester, men när jag väl sätter mig ner med dokumenten så går det också och jag tycker det är viktiga dokument. Sedan är det viktigt att reflektera kontinuerligt under året. Egentligen så skulle jag skriva ned insikter och beslut när de kommer, så att jag inte glömmer infoga dem i dessa dokument.

Ämnesutvärderingen

Jag har utformat en utvärdering av bildämnet för alla åk 9 elever. De sista åren har jag hållit mig till samma frågor och därefter analyserat frågorna. Jag gör en enkät i Google Forms och med enkla kryssfrågor, så att jag därefter kan göra visuella diagram. Dessa diagram kan jag utgå ifrån och hänga upp ämnesutvärderingen kring. Här kommer du till mitt dropbox-dokument.

Det finns så mycket man kan stoppa in i en utvärdering. Det är annorlunda att sitta med en hel ämnesgrupp och skriva och att sitta själv. Vi har fått lite olika frågor från skolledningen från år till år. Förra läsåret skrev vi om samsyn kring likvärdig bedömning, röda tråden i ämnet och vilka frågor vi ansåg att vi ville arbeta mer med.

I bildämnet har vi t.ex. arbetat med att eleverna så långt det går kan använda ett och samma dokument genom alla skolår. Vi har försökt använda samma dokument för självbedömning , ett annat för att analysera bilder och så har vi beslutat att speed-datingen ska återkomma som redovisningsform.  Till min hjälp har jag bl.a. skummat nationella utvärderingen i bild som kom för några år sedan och jag har också tittat på dokument för t.ex. systematisk kvalitetsutveckling.

Individuella utvärderingen

Den individuella utvärderingen är ännu mera ovisst vad man lägger in för innehåll i och hur man kan utforma den. På min arbetsplats är den utgångspunkten för gemensamma diskussioner på medarbetarsamtalet på hösten. Här kan också frågorna skifta från år till år och den senaste handlade t.ex. om hur jag arbetade med måluppfyllelsen, hur jag utvecklat undervisningen, hur jag arbetat med senaste kompetensutvecklingen. Vidare hur jag bidrar till att göra skolan till en attraktiv arbetsplats och med vilken känsla jag går ut på sommarledighet. Högt och lågt alltså.

Här har jag tittat tillbaka på vad jag skrev föregående år, reflekterat över året som gått och försökt att kika lite på vad och hur jag skrev min handledarfilosofi eller lärarfilosofi, så att jag får med olika perspektiv som lärarskap och ledarskap och personlig utveckling.

Hur jobbar du med dina utvärderingar?

Några tankar inför schemaläggning

Förändringar i timplanen för bildämnet

Ser jag till eleverna så vore det bra för eleverna att få kontinuitet i ämnet under hela sin skoltid. Med timplaneförändringen SFS2017:1236 så läggs mer bild på lägre årskurser. Låg 50, mellan 80, hög 100 = 230 totalt. I Stockholms stad där jag jobbar är det för nästa läsår följande: Låg 35, mellan 85, hög 110 = 230 totalt.  Med förändringarna ovan blir det nästa läsår på vårt mellanstadium 45 min/v och för hög- 60 min/v.

Det är olyckligt att mer tid kommer läggas på lägre årskurser då en bildlärare med fördjupade kunskaper i bild oftast arbetar i åk 4-9. Varför ska inte lägre årskurser ha välutbildade lärare? Med tanke på att bildens roll i samhället blivit allt viktigare, så tycker jag att det är synd att de tio timmarna tas från högstadiet. Jag hade gärna lagt de tio timmarna på det centrala innehållet kring rättigheter och skyldigheter vad gäller bilders konstruktion och användning, med tanke på källkritik och den direkta påverkan som bilder har på människor. På lågstadiet finns så många tillfällen att naturligt jobba med bild för att berätta om det man lär sig – bild kommer på så vis in i alla ämnen naturligt vilket de inte gör i högre stadier i samma utsträckning.

Med timplaneförändringarna är mitt förslag helklasser enl. följande;

  • Åk 4 90 min/en termin
  • Åk 5 90 min/en termin
  • Åk 6 90 min/en termin
  • Åk 7 80 min/en termin
  • Åk 8 80 min/hela året – med senare förändringar tio timmar färre (75 min)
  • Åk 9 80 min hela året – med senare förändringar tio timmar färre (75 min)

Fördelen med detta upplägg är att det fångar upp de elever som kanske är frånvarande viss tid, då åk 8 och 9 har helårsundervisning. Inga elever blir lidande för Nationella Prov i nian. Lektionerna är ungefär lika långa över skoltiden. I åk 8 och 9 kan man koncentrera sig på bildens roll i samhället som jag skrev ovan. Givetvis önskar jag mindre grupper i bild – men då tror jag det behövs fler bildlärare på skolan.

Fördelar i måluppfyllelse med längre lektionspass

    • Liksom i slöjdämnet och hemkunskapsämnet ska jag bedöma hur pass utvecklade omdömen eleven kan ge om sin arbetsprocess, eleverna ska också beskriva kvaliteter i sitt arbete och koppla dem till hur de arbetat. För att kunna utveckla dessa förmågor hos eleverna så behöver det finnas förutsättningar för:
      • Att hinna beskriva, tolka bilder och presentera bilder för varandra.
      • Att samtala och skriva sig till medvetenhet om hur bilder konstrueras.

      Jag och många andra med mig behöver ofta ge avkall på bildsamtal och loggboksskrivande, för att eleverna ska hinna göra bilderna som vi sedan kan samtala om. Detta särskilt när fram och bortplockning äter upp tiden i korta lektionspass. I slöjd och i hemkunskap har man dels mindre grupper, dels längre lektioner. Ofta används en loggbok för att eleverna ska utveckla dessa förmågor. Lektionspassets längd gör att detta inte fungerar i bildämnet. Det är alltså sämre förutsättningar att öva dessa förmågor i bildämnet.

    • För min del så tangerar detta också ett digitalt problem – att vi inte är en en till en skola utan eleverna är beroende av att logga in och ut ur onedrive på ipad och detta ryms inte under korta lektionspass. De hinner alltså inte spara/dokumentera själva.
  • Jag upplever ofta att många elever blir avbrutna i sin arbetsprocess när de har korta lektioner.
  • När jag ser till schemabeläggningen i bildsalen åk 4-9 så blir det 16 grupper med mitt förslag, jämfört med 21 olika grupper förra året. Detta har varit ett arbetsmiljöproblem för mig och mina kollegor med stress och för kort omställning mellan lektioner, något som går ut över en närvarande bildlärare för eleverna.
  • Dessutom med färre klasser att betygsätta/termin gör att det blir mer tid över till eleverna.

Vad ska då bild ligga mot för positioner?

Om en klass har bild en termin, vad ligger de då mot för position – alltså vad har klassen den termin de inte har bild? Här har varje skola sina förutsättningar och jag är inte schemaläggare och har översikten. Däremot har jag frågat flera bildlärare hur det ligger på deras skolor.
Lösningar:

  • På vår skola har man ibland 17-grupper, delvis två klasser blir tre grupper i t.ex: bild, musik, hk samt no/so.
  • Man kan lägga Bild/TXSlöjd/TMslöjd .
  • Många skolor lägger bild mot musik.
  • Flera skolor har lagt bild/teknik eller NO-labb.
  • Några skolor har lagt två enkelpass bild i veckan istället för ett längre pass.
  • Eleverna kan ha bild/sovmorgon/tidigare hemgång och sedan byta nästa termin så det blir rättvist.
  • Några skolor har åk 9 på hösten och åk 8 på våren för att minska nationella provens inverkan.

Logistiska problem när det är mindre än 20 minuter mellan lektionerna

Vilka av dessa moment kan strykas?

  • Om 100-150 elever, delvis 4 eller 5 klasser, passerar genom bildsalen under en dag, var tar då blöta, skrymmande elevarbeten vägen? Det måste gå att hinna plocka bort elevarbeten på torkhyllor, så att nästa klass har något att lägga på. Målningar, tryck, lerarbeten är exempel på sådant som inte hinner torka innan nästa klass kommer. Detta gäller speciellt när det är flera lärare inblandade under dagen och både golv och arbetsbänkar behöver tas i beaktande.
  • Man behöver hinna sudda föregående lektions anteckningar och skriva mål på White boarden.
  • Man behöver hinna duka upp klassens elevarbeten, så att det tar så kort tid som möjligt för eleverna att hitta sina arbeten, utan att klassen trängs och kan hinna arbeta så mycket som möjligt under den korta arbetstid de har.
  • Man behöver hinna plocka fram och tillbaka specialmaterial för den aktuella lektionen. Även om detta preppas på rullvagn ibland.
  • Man behöver hinna kasta ned några anteckningar om kvaliteter man sett och hört vissa elever göra under lektionen, detta eftersom processen bedöms.
  • Man behöver mer än 45 minuters paus vid lunch när det är byte mellan två olika årskurser annars blir valet mellan lunch eller en förberedd lektion.

Så slutligen den summativa bedömningen

I slutet av terminen behöver det summativa bedömningsarbetet hinnas med. Beräknar man tio minuter/elev så blir det t.ex. ca 58 timmar för 350 elever. Detta innebär t.ex. 11,6 timmar i fem veckor. Vid första veckan av de fem veckorna har bara 2/3 av terminen gått för eleven och det är för tidigt att summera. Tiden skulle behöva tryckas ihop på kortare tid. Allra helst skulle terminen först genomföras och därefter summeras ihop.
Lösningar
:

  • Förra året fick jag en frilagd bedömningsdag som en särskild arbetsmiljöåtgärd. Den var bra, men inte tillräcklig.
  • Kan vissa årskursers betyg skrivas in vid andra tider och dagar avsättas till att sätta betyg?
  • Kan man öka lektionstiden en smula under terminen och avsluta terminen en vecka tidigare för att sedan summera ihop. Detta kanske går att trixa med vad gäller att få jämna schemapositioner. Men vad gör eleverna den positionen i slutet av terminen?

Detta var några reflektioner kring det som utgör förutsättningarna för att det ska kunna bli ett så bra lärande i bildämnet och så bra arbetsmiljö för alla som möjligt.  Har du lämnat in dina schemaönskemål?

Våga göra självporträtt!

Varför porträtt?

“Do not worry about your originality
You could not get rid of it even if you wanted to.”

Detta citat visas i början av ett youtubeklipp och blev utgångspunkt för inledande frågor och diskussion kring självporträtt denna termin. Att självporträtten är i konstnärens stil. att vi alla har en personlighet i hur vi gör bilder, precis som vår handstil. Att vi alltid kan upptäcka något nytt i vårt ansikte – att vi har en relation med oss själva. Att det är ett motiv som återkommer genom historien och som vi kan läsa av mycket i. I vår selfiekultur kan man tro att det skulle vara mer intressant med att arbeta med sitt eget porträtt och hur man framställer och väljer att representera sig. Men jag upplever att det blivit större osäkerhet och att jag behöver jobba mycket mer med trygghet i grupperna och peppa ordentligt för att eleverna ska våga jobba med sitt eget porträtt idag än tidigare om åren. Är självporträtt mer brännande idag än för tio år sedan?

Första övningen – grunderna i att teckna porträtt

För att ha något att utgå ifrån och kanske fortsätta att utveckla så började vi med att lära känna våra egna ansiktsdelar.
Jag hade en traditionell lärarledd genomgång där jag tecknade av mig själv och eleverna såg sig själv i sina speglar och tecknade sig själva på A3-papper. De följde hur jag gjorde på ett stort 50×70 cm ark på whiteboarden och gjorde efter. Jag föregick alltså med gott exempel och “lämnade ut min egen teckningsprocess till allmän beskådan”. Jag berättar tydligt att jag vill se på deras papper om de följt med i det jag går igenom och om de försökt att se proportioner och former. Det är alltså inte noga ifall det blir likt eller ej.

Jag brukar börja med huvudformen och berätta om vår gamle statsminister Ingvar Karlsson och hur han fick smeknamnet “foten”. Fångar man inte huvudformen så är det svårt att få det likt. Därefter säger jag att vi är matematiker och ska mäta upp var alla ansiktsdelar ska vara. Eleverna får mäta på sig själva och se varför hjälplinjerna är ett kors i mitten av ansiktet. Varför ska ögonen vara så långt ner? Att nästippen ofta är på hälften av hälften av det som är kvar, och munnen på resterande hälften. Att nästippen är enklare att få till om man samtidigt uttalar vad det är man tecknar. Näsvinge – näsborre – nästipp – näsborre – näsvinge och så har vi “snorrännan” under nästippen och vips så kan vi komma ihåg det för det ser ut som en fågel som flyger inom parentes. (Jag är för evigt tacksam till bildlärare Peter Andersson i Lund vilken lärde ut detta med näsan för över 25 år sedan när jag praktiserade hos honom.)

Att föregå med gott exempel och visa eget arbete i klassrummet

När veckan var slut så hade jag ett antal genomgångs-porträtt, vilka eleverna också fick se. Vad bra den efterföljande diskussionen blev, där en elev skrek rakt ut att – “den där till vänster den var bäst”! Hur kom du fram till det? Var blev det likt? Jag kunde avdramatisera det att en bild bara är en bild och att det är genom övning vi utvecklar oss. Där var jag nog lite morgontrött och där hade den klassen koncentration och den där timmen innan lunch var lite rörig och då blev porträttet si och så. Att det inte bara är resultatet utan vad som händer i processen och hur jag upptäckte att jag slarvade lite med munnarna men upptäckte hur mina hårtestar flyger och far. Många elever vill gärna fortsätta på sina realistiska porträtt. Någon utropade – det liknar ju min faster! Kan det vara ett släktdrag du fått tag i? Många härliga och engagerande diskussioner.

Sen visade jag också dessa gamla självporträtts-godingar jag gjort genom åren, vilket eleverna också tycker är spännande. Allt för att avdramatisera det pinsamma flera elever tycker det är att andra elever ser deras pennstreck och få fram fascinationen inför att vi ibland lyckas fånga något av hur vi ser på oss själva eller när vi lyckas fånga något personligt.

 

Och vi tittade på denna:

Cirkelporträtt i Levande verkstadsmetod

Innan sportlovet så hade jag också en målerilektion i Levande Verkstadsmetod. Den går till så att jag förberett ett eller två långbord. Förberett på borden finns till sittplatserna på ena sidan vattenglas, en tempera-kakfärg per konstnär och en pensel. Eleverna på ena sidan börjar vara modeller och på den andra sidan börjar eleverna vara konstnärer. MEN, konstnärerna cirkulerar så när jag säger byt efter någon minut, så tar eleverna färgerna med sig och flyttar ett steg åt sidan. Alla har nu en ny kompis samt ett påbörjat porträtt att fortsätta på. När halva lektionen har gått och konstnärerna cirkulerat ett varv och målat på allas porträtt då byter eleverna roller så att alla får både måla och vara modeller.

Instruktioner för gott arbetsklimat

Innan eleverna fick starta gick vi igenom hur vi förra lektionen började med en grundform. Jag visade exempel på hur man kan ta en färg för skuggsidan av ansiktet och en annan för den ljusa delen. Att vi skulle måla denna gången och att det skiljer sig från att teckna. Att man ser mer form, ljus och skugga och att vi ofta gör linjer automatiskt. Att vi skulle våga vara modiga att använda mycket färg tillsammans, så modiga som man bara kan vara tillsammans. Här fungerade “var nu rädda om varandra och respektera varandra, låt bli att måla illuminati på näsan och horn i pannan” för det är skillnad på att förstöra och att förbättra. Har en elev gjort alltför rund grundform på ansiktet kan en annan t.ex. måla över sidorna med håret, eller med en kraftigare färg. Någon grupp höll på att spåra ut och jag fick ge väl många tillsägelser, en andäktig tystnad och koncentrationen bredde ut sig i en annan grupp.

Möten mellan elever ger glädje

MEN, i alla klasser bredde leendena ut sig, de hade genuint trevligt tillsammans allihop. De bjöd på sig, de såg varandra i ögonen, de log och de hjälpte varandra, de höll sams. En elev som mår jättedåligt för tillfället sa att hade vi inte gjort detta tillsammans så hade jag backat på uppgiften. En elev kom äntligen in i klassrummet och deltog på sin första bildlektion – och har gått på alla sedan dess. Precis som i kooperativt lärande så använder sig Levande Verkstad av individ och grupp. Här får alla vara med runt bordet. Även den som är i utkanten.

Elevernas egen fördjupning

Det var de inledande två övningarna på området och nu har eleverna börjat experimentera med sina självporträtt och olika modernistiska konstriktningar.  Jag lägger tonvikten vid att man under denna tidsperiod är i en process, undersöker i bild, experimenterar och söker ett uttryck man tycker om. Åttorna fick skissa modernistiska uttryck med hjälp av olika appar och som vi skrev ut och hade som förlagor. Åk 7 gör linoleumsnitt utifrån “da vinci-” kalkeringsappen som jag skrev om i förra inlägget. Åk 6 har något mindre val och testar pointilistism eller popkonstuttryck. Några av bilderna finns nu på Bildsalen på Instagram

Teckningshjälpmedel från Camera Lucida till AI!

Digitala rutnät

Den här terminens arbete har övergått i porträtt på olika sätt.
Mina nior är nu igång med att fördjupa sig i blyertstekniken och gör en traditionell rutuppförstoring av ett foto av en förebild eller idol de har. Detta har jag skrivit om tidigare här  och här. 

Detta att räkna ut hur man ska ruta in bilden brukar ställa till det för flera elever. Du delar längden med det antal rutor du har på fotografiet. Du behöver sätta ut två mätpunkter för att kunna dra en rak linje. Vissa  elevers rutor blir rektanglar och vissa rutmönster blir man sjösjuk av att titta på – men till sist är alla igång med att förstora sin idolbild.

Vi kapade lite förberedelsetid genom att använda oss av några olika digitala tjänster för att ruta in fotografierna. Vissa av eleverna har laddat ner iphoneappar som Art tools eller Sketch grid och för Android finns också många appar om ni söker på “Art Grid”. Vi har också provat onlinetjänsten Grid drawing tool men den gör lite olika stora rutor i utkanten av bilden där den inte tycker det finns så många detaljer.

Rutnät är lika användbara idag som för de stora “renässansmästarna” och konstnärer innan dess! Det är bra för om man vill göra en väggmålning och gå upp riktigt ordentligt i storlek eller bara få hjälp att teckna upp motiv. Eftersom jag nu på sportlovet hann grotta ner mig ordentligt i teckningshjälpmedel så kommer här länk till en rolig sida om historiska teckningsmaskiner.

Historisk bild av rutnät med trådar.

Dela upp bilder digitalt

När jag ändå är inne på smarta digitala hjälpmedel kan jag också nämna att det numera finns appar som enkelt delar upp bilder till olika småbilder. Tidigare fick man trixa i Photoshop eller med sax. penna och linjal. Här finns onlinetjänsten Cut photo into equal… där du enkelt skriver ut alla delar av en bild för att ge varje elev en liten ruta till rutuppförstoringsbilder där varje elev gör sin del av en stor bild. Det kunde jag sparat lite tid med när jag gjorde politikerna för något år sedan. Varje elev gör en liten del av en stor bild.

 

 

Camera Lucida

Camera Lucida

Den här bilden lånade jag från Wikipedia där man också kan läsa om Camera Lucida;

Camera lucida flyttar på delar av synfältet så att den bild som konstnären tecknar sammanfaller med det motiv som teckningen ska avbilda. Konstnären ser motivet och teckningen som om de var på samma plats. Detta gör det möjligt för konstnären att överföra stödpunkter från motivet till teckningsytan, och hjälper på så sätt till att skapa ett korrekt perspektiv och korrekta proportioner. “

Är det inte fantastiskt att de digitala möjligheterna dammat av en gammal uppfinning – vi skapar historien på nytt med AI! Det finns många olika tracing apps att prova. Bland andra dessa som jag vill prova till bildsalen: Camera Lucida   och Da Vinci Eye

Camera Obscura

Camera Obscura

Den här bilden lånade jag också från Wikipedia och där kan man läsa om Camera obscura;

“Camera Obscura är ett ljustätt rum med ett litet hål i väggen som fungerar som ett ljusobjektiv. Om det i ett mörkt rum faller in ljus genom ett litet hål i väggen kan det på motsatta sidan av rummet uppstå en svag, uppochnedvänd bild av det som finns utanför hålet. Camera obscura som princip är en föregångare till de tidiga kamerorna.”

Här är en flyttbar Camera Obscura – alltså en hålkamera där bilden tecknas upp och nervänd.
Jag älskar sådana här teknikprojekt – varför inte ta hand om och damma av de gamla OH-apparaterna och gör en egen Camera Obscura och sätt i händerna på någon elev!

För den historiska återblicken så finns här två youtubefilmer som diskuterar teknikutvecklingen kring Camera Lucida och Camera Obscura. David Hockneys film skapade tydligen rabalder 2011 när den kom men jag tycker det finns många bra frågeställningar i dokumentären. Det är fascinerande hur bilderna kan ha skapats. Ja, varför kan vi inte gå framåt och bakåt i historien och i teknikutvecklingen och ge eleverna några glimtar och frågeställningar.

 

Undervisningsdesign och anpassningar i bildsalen

Undervisningsdesign i slutet av terminen

Hur gick det då? Jo, jag kände att jag frigjorde tid till att vara mer noggrann i mina lektionsupplägg när jag inte behövde splittra mig mellan olika ämnesområden under veckorna. Eleverna kunde lösa uppgifter på sin nivå och nivån är spridd från nybörjare till avancerad i varje klass. Här under ett fantastiskt elevarbete från “Mitt Stockholm” åk 7. Att ge feedback individuellt skriftligt tar dock fortfarande en evig tid med 350 elever och där är det svårt att få ner tiden.

Elevarbete åk 7
Arbetsmiljöåtgärd

Jag har haft fortlöpande samtal kring betygsättning med skolledningen och jag föreslog en arbetsmiljöåtgärd vid betygsättningstid. Då eleverna bara har bild en gång i veckan och det tar 11 timmar i 5 veckor att summera ihop 350 elevers betyg, då behöver jag börja summera när eleverna har gjort endast en tredjedel av terminen. Det är svårt att även hinna förbereda/efterarbeta utan övertid. Detta blir tokigt och därför föreslog jag och fick igenom ”att liksom de som rättar nationella prov, få frigöra en dag och jag kunde betygsätta hela dagen. Det var underbart, även om det inte räckte mer än till att ”överleva” veckorna innan jul.

Bildutställning i bildsalen

I slutet av höstterminen redovisade eleverna sina arbeten inne i bildsalen i en gemensam utställning om ”Mitt Stockholm”. Alla platta arbeten sattes upp på vägg innanför eller utanför klassrummet på anslagstavlor, samt de 3-dimensionella verken placerades på arbetsborden längs salens båda långsidor. Det tar väldigt lång tid och energi att ”sno ihop” utställningar ute på skolan. Men att ordna en utställning så här i bildsalen – bara genom att dra på lite tyg över borden är överkomligt. Nackdelen är väl att varken lärare eller skolledning ser utställningen utan att man bjuder in dem på vernissage!

Del av 3-dim-arbeten
Själva utställningsbygget är också ett lärande i presentationsteknik. Sjuorna fick börja sätta upp utställningen och de fick redovisa hur de tänkte, när de placerade olika konstverk bredvid varandra. Det var många olika förslag på hur de passade och hörde ihop. Eleverna kom sedan in till sin lektion och häpnade över alla konstverk, gick spontant runt och tittade och diskuterade. Flera ”överraskades” eftersom de inte greppat att alla åk 6-9, arbetat med samma fördjupningsuppgift. Det var lite av ett wow-moment för en del elever och det skapades många frågor.

– Varför hade så många arbetat med körsbärsträden i Kungsträdgården?
– Det där var riktigt originellt!
– Åk 6 är ju mycket ”bättre” än vi!
– Vilken häftig teknik!
– Fick man göra så?

Ja, en del tänkte nog; att nästa gång så ska jag också ta ut svängarna…

Resurstid – eleverna ser varandra.

Jag hade resurstid två eftermiddagar, för att alla skulle hinna göra klart sina arbeten. Ca 30 elever vällde in under eftermiddagarna från alla årskurser 6-9. Så trevlig stämning med stort fokus och nyfikenhet på varandra arbeten har jag sällan skådat! Några systrar kom in tillsammans och gjorde klart sina arbeten – det var underbart höra deras samtal. Killen som gjorde terminens viktigaste arbete; ”Pistolen i förorten” sa; “mitt hjärta blöder för mina bröder” och han fick glänsa med småtjejerna kring sig!

Elevarbete; Pistolen i förorten

Alternativuppgift

Något jag var nöjd med var hur det fungerade att dela ut en alternativuppgift – ”att skapa ett vykort från Stockholm”. Jag gjorde den som en ganska konkret ”steg för steg uppgift” med nedbrutna arbetsmål för den som behövde det, som varit sjuk eller av annan anledning inte kommit igång och inte hade så lång tid på sig. Denna uppgift blev en del i utställningen, en yta med vykort och inte någon B-lösning. Det tål att tänka på hur vi individualiserar, anpassar och skalar ned uppgifter, för att alla ska känna att de gör meningsfulla uppgifter.

Redovisning med Speeddating

Utställningen markerar att nu är vi färdiga för terminen, nu ska vi presentera.
Jag använde mig först av parallellen mellan att göra sig presentabel – piffa till sig inför anställningsintervju eller till en date? Eleverna fick piffa till sitt konstverk så att det såg presentabelt ut. Därefter använde jag redovisningsformen ”Speeddating” som jag provat några år nu. Bästa redovisningsformen på högstadiet, var förra årets niors betyg! Jag väljer bort att lyssna på de jag redan är säker på betygsättning och riktar in mig på de jag vill höra mer av. Det blir ett förnöjt prat i salen, glada miner och eleverna möter varandra. Det går till så att eleverna minglar runt och presenterar sitt arbete två och två. När ett par är klara så ger de sig iväg på vars sitt håll och hittar en “ny date”. Man går alltså på “date” med sitt konstverk. Instruktionen finns här.
Vissa klasser hade jag mer styrt vem man skulle prata med och i vissa ”tryggare grupper” minglade de mer fritt. Jag uppmuntrade också att ta någon ny på date – ett konstverk okänt för er!
Från elevernas utvärdering:

– Instruktionen gjorde att det blir ett bra samtal och tempo i berättandet.
– I vanliga fall har man bara en chans att presentera och man är så nervös så man kommer inte ihåg något efteråt.
– Första presentationen glömmer man nästan alltid något, när jag fick följdfrågor kom jag på saker jag kunde lägga in i nästa presentation. 
– Det kändes lugnt och jag slapp press.
– Det var inte fokus på att andra tittar.
– Jag är talrädd men klarar prata en till en. 
– Jag fick höra helt andra tolkningar än jag trodde när jag såg verken på utställningen bara. 
– Man kan inte heller smita undan sitt ansvar att presentera!
– Jag kunde mingla lite och välja vem jag skulle prata med.

Kooperativa strukturer

Hur jag kan använda gruppen funderar jag ofta på när jag planerar undervisning. Varför är man grupperad i en klass, om vi lärare aldrig använder oss av gruppen som kunskapskälla? Speeddatingen fungerar bra som ett möte mellan eleverna. En bok jag verkligen kan rekommendera är ”grundbok i kooperativt lärande” av Niclas Fohlin mfl samt deras facebookgrupp som ni hittar här. Detta är en guldgruva att ösa ur och inspireras av. Speeddating i en annorlunda form finns med i boken.

Alternativa redovisningsuppgifter

Några få elever hade av olika anledningar inte varit med på fördjupningsuppgiften. Säkert har ni också elever som inte brukar delta. Då och då dyker de upp och då gäller det att få dem att känna sig välkomna och kanske prestera någonting som kan kännas positivt och meningsfullt och gärna göra att de kommer tillbaka. De fick nu gå runt i utställningen medan de andra redovisade. De valde olika konstverk och gav kritik enligt ”two stars and a wish”. Lapparna läste jag sedan och kunde bocka av kunskapskriteriet ”kan ge enkla omdömen”. Detta fick även de elever göra som blev klara snabbt, kanske hade de gjort arbeten med grunda processer och nu fick de än mer övning i att beskriva och ge omdöme på andras verk.

Fysisk aktivitet och koncentration i bildsalen

Här kan vi läsa om satsningen  (sök på sidan på spring i benen”)

Koncentrationsövningar

Vi PE-lärare kom fram till att vi ofta behöver motsatsen – vi behöver koncentrationsövningar som kan samla eller kanalisera elevernas behov. I våra salar så förväntas eleverna röra sig naturligt. De har suttit stilla länge och vad händer när de får rörelseutrymme i våra rum? Vissa kan reglera sig, andra har svårt med friheten. Vi märker hur det lätt kan bli kaos när de släpper loss! Jag brukar försöka lägga in praktiska moment i genomgångar. Jag kan intyga att det är skoj att se en hel klass prova om deras fotsula får plats mellan handleden upp till armbågsvecket i en anatomilektion! Men om tre år är målet att eleverna får 60 min rörelse per dag – då kanske vi får det lugnare i bildsalarna – vem vet!

På en mentorstid provade jag en koncentrations eller mindful-övning som eleverna gillade och sedan efterfrågade på bildlektioner. Den är mycket enkel och har koppling till färgläggning – men varje gång tankarna vandrar iväg så byter du färg! Jag har försökt hitta vart jag först läste om denna men har till detta blogginlägg inte hittat upphovsman. Jag har själv försökt förklara och göra instruktion: Om du vill hämta övningen på Dropbox

När tankarna drar - byt färg

En annan bra samlande övning är att be eleverna teckna en spiral (ganska hypnotiskt…) sakta och så nära föregående varv som möjligt under en eller två minuter under tystnad. Märk hur klassen samlar sig. Och fem tysta i början av lektion efter att de hämtat sitt material är bra för att alla ska komma igång.

Stå och arbeta

Jag hade lyckan att få beställa nya bänkar till bildsalen och satsade på ljuddämpande höga bänkar. Nu kan eleverna välja om de vill stå eller sitta. Ibland tar jag bort stolarna så de måste stå. Jag märker skillnad i koncentration när eleverna får stå upp.

Städsång

Bildlärare är i stort behov av att eleverna klarar att ställa bildsalen i ordning till nästa lektion. Helst så snabbt som möjligt, så att det blir mest tid över att jobba. Musik fungerar ofta bra. Det kommer leenden på elevernas läppar. Några släpper dock fram spontandans, så de kan stå i vägen för de som vill städa. Sök på “tidy up song” eller “clean up time” Eller städlåtar. Här är en påbörjad Spotifylista 

Friskvårdstimmen

Personligen så har “spring i benen” inspirerat mig till att verkligen skriva in friskvårdstimmen på den reglerade arbetstiden. Något som så ofta får stryka på foten när jag vill känna tillfredsställelsen av att någon gång få avsluta en uppgift utan att något annat kommer emellan. Ofta händer också någon incident så att jag prioriterar bort denna. Känns det igen? Jag har lyckats lägga in en morgonpromenad där jag tar lite extra morgontid för mig själv, men bara kommer tjugo minuter senare till jobbet. Hela dagen känna annorlunda. En promenad efter lunch och rastvakt fungerar också bra. Bara att hinna se att det är ljust ute nu i vintermörkret får mig att ta glädjeskutt. Sen är det värre att få in sista 20-minuterspasset på schemat. Jag har en halvtimme mellan lektioner och arbetslagsmöte – det är svårt att freda tiden – men att göra lite stående meditation/Tai chi fungerar för mig. Fem minuter är bättre än ingenting. Eller att bara sitta ner och tomglo…