Att reflektera och utveckla sitt ledarskap

I veckan som gått har ledarskap och ordning och reda diskuterats flitigt i media. När jag inför detta blogginlägg läser inlägg och diskussioner kring ledarskap i klassrummet så virvlar det av olika förhållningssätt, definitioner och syn på ledarskap. Det som jag framför allt förvånas över är tankarna att det är en talang du föds med istället för någonting du kan utveckla och lära dig. Finns det ”en fallenhet” eller är det 10 000 övningstimmar som gäller?

Jag har skrivit ner min lärarfilosofi och jag läser och reviderar den varje läsår. Detta eftersom jag själv förändras och allteftersom jag tar del av aktuell forskning. Jag behöver justera mitt ledarskap efter de elever jag har just nu, hur länge jag arbetat på arbetsplatsen och så vidare. Jag tror inte man någonsin blir färdig i sitt ledarskap.

Under hösten hade jag en bok liggande som jag gärna ville läsa: ”Classroom management for Art, Music and PE Teachers” av Michael Linsin. Jag valde boken eftersom den handlade om just praktisk estetiska lärares förutsättningar och behov. I efterhand tänker jag att den kan vara bra för alla och att det är bra att läsa om ledarskap oavsett inriktning för det finns alltid små guldkorn att plocka upp.

Första arbetsveckan ägnade jag min transporttid åt att läsa. Jag provade också några tekniker ur boken och kunde iaktta och reflektera över mig och min undervisning. Här nedan är några tankar jag skulle vilja fundera mer över och anpassa.

Vems ansvar när?
Den bok jag läst går tydligt igenom ansvarsfördelningen i klassrummet. Den får mig att vilja tydliggöra för mig själv (igen och igen) hur det är i mitt klassrum.

Jag har ansvaret för att vara tydlig.
Eleverna har ansvaret för att lyssna.
Jag har ansvaret för att inspirera och variera, inkludera och anpassa.
Att skapa bra lektioner och älska mitt ämne och mina elever.
Eleverna har ansvaret för att lära sig.

Ordningsregler och klassrumsrutiner fungerar ihop med min lektionsplanering och mitt bemötande. Mitt ansvar och elevernas ansvar växlar många gånger under en lektion.

Hur ger jag instruktioner?
Att ge instruktioner är ett väldigt intressant område. Om jag har gett instruktioner så borde eleverna ha lyssnat och då behöver jag väl inte upprepa dem? Om jag begär klassens uppmärksamhet så borde jag bara behöva be om det en gång? Då borde jag inte behöva stå och vänta på att klassen ska tystna någon längre stund? Det är lättare sagt än gjort i en bildsal, t.ex. när åk 6 gör vikgubbar och några blir så glada och exalterade över vad som blivit på pappret så de bara måste visa varandra och på tre sekunder är flera uppe och besöker någon kompis vid ett annat bord. Innan kaoset utbryter ska jag samla ihop och återföra ordningen och kunna tränga igenom med en instruktion. Vi går en vernissagerunda på slutet istället så kan alla få arbetsro nu…

En av teknikerna jag fick anledning att prova denna vecka var när jag skulle be om uppmärksamheten av en klass när den var alltför ouppmärksam! Jag provade att dela upp det jag ville säga i korta steg. Nu vill jag att alla står stilla, så kan ni gå till era platser, så kan ni sätta er ned och för varje instruktion så uppfattar allt fler och fler och några ögonblick senare så har alla förstått att fröken vill säga något – då kan jag ta alla steg jag ville säga. Detta sparade mycket energi.

När ska jag vara aktiv och passiv i klassrummet?
Om jag gett instruktioner om hur man skall städa, kanske till och med skrivit detta på tavlan. Då ska jag hålla mig tillbaka och lämna ansvaret till eleverna att klara det själva. Hjälper jag för mycket i det läget gör jag eleverna osjälvständiga. Istället kan jag iaktta eleverna, se vad som behöver förtydligas. Likadant när jag gått igenom vad alla ska göra och frågat om alla vet vad de ska göra. Då har jag lämnat över ansvaret till eleven.

Att vara extremt konsekvent i vissa detaljer
När vi bara har en lektion i veckan behöver vi lärare vara extremt konsekventa. Även denna vecka gäller reglerna här inne. Vad som än händer är det detta som gäller här inne. Samtidigt vill vi vara kreativa och kanske ha mer variation än i andra klassrum. I PE-ämnen ställs extra stora krav på eleverna och på läraren att leda jämfört med andra ämnen menar författaren som varit ”klassrumslärare” tidigare. Vi ska kunna hantera material, rörlighet, arbeta säkert – ett ordnat kaos som blixtsnabbt kan förändras.

Förhållningssätt
Under min utbildning kommer jag ihåg att vi talade om att ens sinnesstämning smittar av sig på eleverna och vice versa. Det här är inte lätt. Det är svårt att behålla lugnet genom arbetsdagen oavsett vad som inträffar när jag möter 100 elever i 180 km/timmen och känner mig överkörd. Jag ska fortfarande gå till jobbet nästa dag och nästa dag lika lugnt och älska mina elever och mitt ämne. Att behålla lugnet är nog arbetslivets stora utvecklingsområde i det stora hela. Det går fort idag!

Människosyn
På vår skola är de flesta elever medvetna om vilka elever som vi lärare och skolledning samarbetar mycket kring. När jag har lektion är jag tillgänglig för dem som är beredda att lära sig och jag försöker inkludera dem som har startsträckor. Att ge tillsägelser för att regler och rutiner bryts utan att anklaga, utan att vädja till välvilja, utan affekt och utan att tala tillrätta är en daglig utmaning och jag övar mig varje dag. Om jag intresserar mig för mitt ledarskap så ser jag hur det kan stödja mig. De elever som behöver mycket samarbete av oss vuxna behöver ofta stöd från andra utanför skolan. Vad hjälper det att utbilda lärare i ledarskap när det är annat stöd denna grupp behöver?

När jag handleder VFU-studenter är det den reflekterande förmågan som jag tycker är viktigast att arbeta med. Alla lärare behöver skapa tid att själv reflektera. Det är intensivt och komplext att undervisa och det behövs tid avsatt för detta.

Jul och nyårskarameller

Varje termin när jag sitter och sliter med att summera ihop betygen för mina fjorton helklasser så kliar det i mig att ytterligare förenkla, göra tydligt och strukturera så att jag och olika elever vet vad betyget blir när terminen är slut och summeringen tar mindre tid. Ett system som underlättar livet för alla. En bildundervisning som inte stressar eleverna och mig själv – där alla känner att de hinner med.

Men jag behöver ju komma i mål först tänker jag och skjuter bort tankarna på förbättringar och förtydliganden. Så återgår jag till ”endast bildläraren är vaken” (så känns det när det lyser i bildsalen under decemberkvällarna.)

Lagom till ledigheten behöver min familj få tillbaka sin frånvarande mor och jag behöver vila hjärnan från den stora informationsbelastning som jag hanterat. Samtidigt får jag en kick av att ha klarat av en termin, betygen är satta och jag får tänka framåt. Jag planerar in några förtroendetimmar under helgerna för de där tankarna jag skjuter undan.

Jag tänker därför nu bjuda er på små jul- och nyårskarameller detta sista blogginlägg före helgfirandet.

Lärarfilosofi
Jag tror vi lärare behöver reflektera med jämna mellanrum över hur vår undervisningspraktik ser ut. De konstnärliga högskolorna har en gemensam handledarutbildning, vilken jag gick för några år sedan. Jag kan verkligen rekommendera den. Det gav mig mycket att få sätta ord både på min lärarfilosofi och min handledarfilosofi. Därför kommer här ett poetiskt klipp från bildlärare Alexandra Shoup att njuta av – och en möjlighet att återigen reflektera över sin lärarfilosofi.

Vad är det vi ska lära ut? Vad är det eleverna ska lära sig?
Den här filmen kan jag höra fler gånger: ”Teaching art or teaching to think like an artist?” av Cindy Foley från Columbus konstmuseum.

Det stora hur:et!
Till sist en föreläsning med en av mina favoriter; bildlärarprofessorn George Szekely om lekfull bildundervisning.
Han blev nyligen vald till ordförande för amerikanska National Art Education Association (NAEA) och jag kan verkligen rekommendera hans bok: ”Play and Creativity in Art Teaching”

Jag hoppas dessa klipp ger dig inspiration till nästa termins bildundervisning.
Trevlig helg.

Alternativt julpysslande

När jag hör ”kan vi inte julpyssla” så går jag igång – jag kan inte hjälpa det men för mig är det ett sammansatt ”problem”.
Jag vill vara rädd om mitt kreativa klassrum och det arbete som skall utföras där. Det finns därför en risk att ta in pyssel i bildsalen. Är det kreativt eller inkluderande? Hur bedömer man ett julpyssel? Det är klart att man kan jobba med våra kulturtraditioner och att allt inte behöver bedömas. Men om jag har femton timmar undervisning per termin och elev så vill jag även vara rädd om tiden.

Pyssla låter onyttigt, obetydligt och nedsättande som att man bara går hemma och pysslar lite. Vi ska värdera hemma-sysslor likväl som borta-sysslor. Tidiga arkeologiska fynd vittnar om något djupt mänskligt att utsmycka och dekorera.

Skolverkets nya legitimationskrav att det bara krävs få akademiska poäng för att få legitimation för åk 1-6 samt att det inte krävs några förkunskaper för att gå in på dessa praktisk/estetiska utbildningar gör att man undrar om djupet i ämneskunskaper värderas. Speciellt när man som ämneslärare möter VFU-studenter som blir chockade av att man som lärare behöver kunna teckna eller ha både djup och bredd för att hjälpa eleverna. Många ämneslärare är rädda att rektorer inte värderar kunskapsdjup och att de praktisk/estetiska ämnena blir reducerade till grunda ”pyssel”-ämnen. Om man inte har egen kreativitet och trygghet i eget skapande så är det en lockelse och trygghet i att hålla sig till färdiga steg för steg koncept med eleverna.

Att pyssla kan absolut ingå och utföras i ett skickligt hantverk men jag har svårt för ”färdigt mall-pysslande” i bildsalen/slöjdsalen. Jag tror det är inlåsningen i steg för steg som likriktar produkten och låser eleven till rätt och fel utseende, jag kan eller jag kan inte  – eller ett jag vill inte. Visst kan det vara ingång till vidare skapande, ge insyn i processer, tekniker, traditioner, men det kan även andra metoder som jag hellre använder.

Jag vill värna om det kreativa klassrummet och ge möjlighet till att eleverna får självförtroende och blir självständiga genom att skapa egna saker från grunden. Jag tänkte dela med mig av hur jag gjorde förrförra påsken, men det går ju utmärkt till alla högtider eller teman. Mina bilder till påsken och inför alla hjärtans dag ligger på mitt pinterestkonto.

Stationsbaserat skapande i bildsalen
På whiteboarden skrev jag de stationer jag har för material i bildsalen. De är Måleri, Teckning, Skulptur, Collage, Tryck och Digitalt arbete. Jag vill öva eleverna i att känna igen vilka arbeten man kan göra med vilka material och tekniker i salen. De ska även öva in ämnesspecifikt språk. Eleverna fick därför i grupp ut några bilder gjorda i olika bild- och formmaterial och de fick i uppgift att kategorisera bilderna och sedan gå fram och fästa dem med magneter på whiteboarden under rätt kategori.

På ett långbord i bildsalen lade jag därefter ut en stor samling, ca 30 – 40 stycken, laminerade fotografier på temat påsk: kycklingar, kaniner, tuppar och hönor och ägg. Därefter fick eleverna välja bland fotografierna på långbänken och gå och hämta material från en station för att göra ett eget arbete. De valde själva om de ville göra ett pynt som gick att hänga i ett påskris, ett kort att skicka, en konstbild eller något annat som passade dem.

Göra om foton på människor till tomtenissar…
En julvariant kan vara att omforma diverse bilder på människor från olika åldrar, eller eleverna själva genom att förvandla dem till tomtefar, tomtemor och tomtenissar m.m.

Designa en produkt där jultomten ingår.
En sista uppgift som jag har utsatt mina konst- och designelever för när jag jobbade på gymnasiet men uppgiften går ju att omforma för både slöjd och bild. Tyvärr har jag inga bilder kvar på de helt hejdlösa nötknäckarna, renässanstrosan o.s.v. De skulle nämligen utföra sin produkt så att det syns tydliga spår av och likheter med en konsthistorisk epok som de blev tilldelad. (de drog lappar) De skulle kunna redogöra muntligt för typiska stildrag för den tilldelade epoken och de skulle använda minst två andra källor än det tilldelade inspirationspappret. R. Broby-Johansen inleder varje epok i sin bok: ”Vardagskonst, världskonst” med en fint illustrerad boksida, vilken jag använde som startinspiration för eleverna. De redovisade produkten i några olika presentationsskisser som visade dess funktion. Dessa monterades på en A4 eller en A3 kartong och presenterades muntligt för klassen. Här fanns det rika tillfällen att diskutera funktion och behov av prylar.

Kreativitet i bildämnet – leken

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” ur inledningen av kursplanen för bildämnet.

I grundskolans läroplan står också under skolans uppdrag: ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.”

Den undersökande leken
Hur leker vi med högstadieelever? I bildämnet använder vi leken till exempel när vi undersöker och experimenterar med olika sätt att använda materialen. Att leka utan krav på att det ska bli ett bildresultat utvecklar vår kunskap om vilka avtryck eller uttryck det kan bli från till exempel olika penslar – rundpensel, plattpensel, svamp och palettkniv. Dessa kunskaper har vi sedan med oss när vi använder vår kreativitet för att lösa nya bildproblem. Andra sätt att leka är de ”börjor” man kan göra genom att teckna med ”fel hand” vikbilder, snabba instruktioner som det går att bygga vidare på, antingen för att minska prestationsångesten eller kanske sätta begränsningar för att ge utmaningar. En pedagogik som visar början i skapandelek och sedan övergång till eget skapande är Levande Verkstadspedagogiken.

Levande Verkstad
Första gången jag hade kontakt med Levande Verkstadspedagogiken var för över tjugo år sedan i Malmö då jag deltog i några kurser. Grundaren: Adelyn Cross kom från New Bauhaus – Chicagoskolan till Sverige med en pedagogik för alla. Hon tänkte att skapandet är ett socialt kitt som kan hålla ihop samhällen. En pedagogik där man stiger in i skapandet med de resurser man har som människa och deltar på sina egna villkor. Man börjar i att upptäcka ett material, lär sig grunderna och får fördjupa sig. Ofta går övningarna från gruppövning till parövning och till ett individuellt arbete. Genom skapandet får man tillfälle att diskutera viktiga begrepp i gruppen.  Man lär av varandra och utbyter kunskaper och ser varandras olika erfarenheter. En folkbildnings- och demokratisk metod. På den här länken kan man lära sig mer
Om Adelyn Cross
Om Levande Verkstads metoder

Pedagogiken gjorde ett starkt intryck på mig som tjugoåring och jag har använt och gjort metoderna till mina under åren som gått. Under hösten har jag valt att använda min tid för kompetensutveckling till att gå Levande Verkstads inspirationskurs på Södra Stockholms folkhögskola i Skärholmen. Det var ett mycket kärt återseende. Jag ville få tillfälle att bygga in mer glädje i min undervisning för jag tyckte det hade betonats bedömning och matriser för mycket.

Att få vara här och nu
Det som framförallt slår mig nu är att i leken får vi vara här och nu och det tror jag är oerhört viktigt idag. Att få glömma att man som elev är i en skola och blir bedömd i parti och minut. Att få vara med sig själv precis som man är. Att släppa de älskade och hatade mobiltelefonerna som tar fokus och isolerar oss från vår fysiska omgivning, där vi har större chans att träna våra sociala förmågor genom att vara med varandra här och nu. Oftast är vi inte heller kreativa på mobilerna, vi är ofta konsumenter inte producenter, vi blir passivt matade och vi finns mest i knoppen inte i kroppen. Att få vara här och nu och lära sig hur man är mot varandra och med varandra tror jag vårt samhälle står och skriker efter idag.

Åk 6 – Människa, relation, situation
I år valde jag att arbeta utifrån Levande Verkstad med årskurs sex då eleverna är nya för mig. Jag började med arbetsområdet ”människa, relation och situation”. Vi arbetar med hur man använder klassrummet, vad man övar i bildämnet och hur man arbetar i tillsammans och lär i gruppen. Vi började med en ”häll och dräll”-metod där eleverna ca 10 st står tillsammans och håller runt ett stort spännpapper och jag som lärare häller färg på pappret. Genom att eleverna sänker och lyfter pappret rinner färgen och bildar ett mönster – eleverna samarbetar. Vi målade också icke-föreställande till musik. Det är härligt att vara DJ! Jag visade även en bild på projektorn och vi analyserade hur man i en bild kan visa relationer mellan personer, hur detaljerna visar situationer och miljöer. Sen bestämde sig eleverna i grupp för att ta fram en valfri miljö med silkespapper och tapetklister på sina stora bilder och befolkade miljöerna med enkla metallfoliefigurer.

Jag kan säga att eleverna riktigt kommit igång med att hitta i salen, hämta och lämna material, ta initiativ och arbeta i grupp samt städa efter sig och inte glömma att man har lektion fast det är roligt. Det här är berättande bilder, som är helt elevdrivna och inte lärarstyrda mer än att jag har tipsat om metoder som enkla shabloner för att trycka siluetter av gubbar. Flera elever upptäckte det här med perspektiv – hur gör man en sittande figur som ska ses framifrån. Det som jag trycker på mest är att bildsalen är ett rum för elevernas berättande – inte mina, men jag vill hjälpa dem få fram sina berättelser så bra som möjligt. Ja, på bara en termin så tycker jag att jag kommit långt med elevgrupperna – vi känner varandra nu.

img_1708_1
Ovanstående elevgrupp började i att tänka att de befann sig på planeten mars och att man såg olika planeter på himlavalvet. Det tillkom sushiplaneten och donutplaneten vilka stod för de mer humoristiska inslagen och mera filosofiska planeter t.ex: den planet man kommer till genom att sjunka in i böckernas värld och ”tampongplaneten” – den man hör till om man har mens – något som är svårt att förstå om man inte har mens.

img_1696

Den här gruppen ville göra krigande figurer och så såg de tydligt ett kranium med en ”påvekrona”. De hade ingen sammanhållande tanke. Vid redovisningen tyckte hela klassen att det hade blivit en skrämmande bild men ändå vacker med elden och silvret och den fick titeln: ”Krigets demon” och förde tankarna till krig i religionens namn.

Kreativitet i bildämnet

outsidebox

”Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar sin kreativitet och sitt intresse för att skapa. Den ska också uppmuntra eleverna att ta egna initiativ och att arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt.” ur inledningen av kursplanen för bildämnet.

Upplevelser – intryck
Jag tror det är viktigt för oss bildlärare att fördjupa oss i och undersöka begreppet kreativitet. Vad är kreativitet? Hur övar vi eleverna i kreativitet? Hur skapar vi ett tillåtande klimat i klassrummet som uppmuntrar till kreativitet? Jo jag tänker att det är viktigt att vi går före och visar att en får vara kreativ på olika sätt. Vi har förmånen att få leka på jobbet. Vara lite galna, ta ut svängarna – vi är ju bildlärare. Bjud på lite upplevelser – allt för konsten! I många andra klassrum är det rätt och fel, allvarliga saker. I bildsalen kommer vi in på allvarligheter genom kreativiteten.

I några inlägg funderar jag över kreativitet i bildämnet och i det här första beskriver jag hur jag som bildlärare kan uppmuntra ett kreativt klassrum genom att själv vara kreativ i min undervisning.

Bildämnet inbjuder till att bjuda eleverna på upplevelser. Ibland räcker det att sätta på en ingångsmusik till bildsalen en regnig måndag då livet känns tungt. Inte minst för att muntra upp en själv. Louis Armstrongs ”What a wonderful world” till exempel. Genast kommer en replik från en elev: – ” vi har inte musiklektion nu, varför”? Vi tar en sak och placerar den i en annan miljö.

En gigantisk squash – i bildsalen.
Ibland vet en inte vad som kommer vara veckans upplevelse! Jag odlar och en squash hade gömt sig under några blad och växt sig på tok för stor för matbordet så jag tog den till jobbet att ha som stillébenmaterial. Detta blev veckans snackis. Särskilt killarna i åttan och nian klädde på squashen och bar omkring på denna som på en bebis. De fotograferade varandra och den ingick i flera elevarbeten! Hade det varit samma effekt om den hade legat i klassrummet bredvid – i hemkunskapssalen?

Bajspåsar – taktila sinnet.
När jag arbetade på Estetiska Programmet, konst och formgivning i Malmö så skaffade jag min första kolonilott, den här hade stuga på lotten. I stugan övertog jag alla inventarier bl.a. en stor samling porslinsfigurer. Vad skulle jag göra med dem? Resolut köpte jag en rulle svarta hundbajspåsar och la in en porslinsfigur i varje påse. Denna hög med påsar på katedern mötte min Estet-klass.
Vilka reaktioner!  – Vem har lagt dem där? – Kristina är det någon som inte gillar dig? –  Är det andra klassen som prankar oss? – De luktar inte? – En av dem är kanske riktig.
Eleverna fick i uppgift att försöka teckna av föremålen bara genom att känna dem. Att använda sina taktila sinne. Att se med händerna. Vilka färger tror ni föremålen har? Vilket material? Prova.

Formel 1 i klassrummet.
Hur berättar vi om modernismen för dagens elever? För ett par år sedan så gjorde jag en-lektionsupplägg med miniföreläsningar om en konstriktning samt efterföljande bildövning. En lektion berättade jag om futurismen och om dess fascination av muskelstyrka, maskinkraft, krig och hastighet. Jag har fått lära mig att de första tågen gick i ca 30km/h och att (främst kvinnor) skulle vara så sköra att de skulle kunna bli hysteriska om de upplevde en sådan fasansfull hastighet. Jag visade Turners målning ”Rain, steam and speed” från 1844 och talade om industrialiseringen som var ursprunget till futuristernas och vårt samhälles fascination av hastighet och snabba bilar. Jag visade detta lilla klipp.

Därefter fick eleverna se youtubeklipp på Formel 1 på projektorn och försöka fånga bilder av sin upplevelse av rörelse, hastighet. Det finns många klipp på youtube som visar denna sports ”förhärligande” estetik. De elever som ville använde också sina mobiler för att frysa/stanna på en frame eller bildruta i ett videoklipp för att använda som ett skissunderlag för sin bild.

Nu är jag galet nyfiken på vad det görs för kreativa upptåg i lärarsverige? Berätta!

Jag hoppas det är många som vågar experimentera i klassrummet, bjuda på upplevelser och ”vara lite galet kreativa” för eleverna behöver det. Jag har fetat de ord i inlägget som jag förknippar med kreativitet.

Abstrakta språkliga skulpturer

img_1631 img_1633

Mina nior har denna termin fått gjuta i gips och därefter karvat, raspat och skurit ur former ur sitt gipsblock till abstrakta eller icke föreställande skulpturer. Dessa skulpturer skulle uttrycka minst två adjektiv och alla elever skulle beskriva form och uttryck av sina skulpturer i sina processböcker.

De fick en inledande övning i vårterminsslutet i åttan, att göra snabba skulpturer utifrån att dra två adjektivlappar ur en burk jag hade. De jobbade med enkla snabba blandmaterial som t.ex. piprensare och modellera under en lektion. De ville ha mer skulptur så vi fortsatte denna termin.

I år repeterade jag och demonstrerade vad man behöver tänka på när man gör en skulptur. Att den är intressant runt om, att formerna kommer fram i ljus och skuggspelet. Jag visade exempel på organiska och geometriska former. Vi försökte tillsammans beskriva två skulpturer med ord. Eleverna fick skissa fram bilder av olika ord i sin processbok.

Lek med material
En bok som satt många spår i mitt arbete är ”Lek med material” av Arne Trageton. Detta är en bok som varit grundläggande kurslitteratur för förskolan, men den gav mig mycket när jag gjorde mitt examensarbete om skisser i slöjdutbildningen. Här beskrivs så tydligt estetiken som en helhetskunskap och att det är vi som lärare som är ytterst viktiga i att stimulera eleverna att fördjupa sitt arbete, för att estetiska kvalitéer ska uppnås i deras produkter. I mycket tror jag att teorierna i denna bok skulle vara ypperlig att överföra på tonåringar och det var dessa tankar jag ville utveckla i niornas abstrakta skulpturer. Så här står det på s. 170 ”Det är bara genom att studera process och produkt hela tiden som pedagogen kan ingripa för att förbättra resultatet av processen och höja den estetiska kvaliteten.” (Piaget och Vygotskis teorier ”smälter ihop”.) Jag har alltså haft mitt eget språk-lyft! Jag ville se om jag kunde jobba med ordstöd och övningar för att eleverna skulle ha lättare att jobba skulpturalt.

Mitt eget språklyft
De två veckorna när ca 100 elever lärde sig att gjuta gips var smått svettiga, men viktigt att jag inte gjuter åt dem, utan att de får gjuta själv och känna konsistens. Här var det mycket lånespråk t.ex. från hemkunskapen för att bygga broar mellan elevernas förkunskaper och till ny kunskap: Det ska bli som gräddfil. Ni ska inte röra om, som om det vore någon pannkakssmet, nej ner med tre fingrar och känn bort klumparna. Jag hänvisade till kemin. Ni behöver ta med en förpackning som kan expandera för när gipsen bränner utvidgar den sig, Det blir en kemisk reaktion och då blir gipsen varm. Ni blandar till en sten. Vad händer om vi häller sten i avloppsystemet? Tvätta händerna i rosa baljan inte under rinnande vatten.

Korta skrivövningar
Lektionerna därefter inledde jag med fem-minuters skrivövningar där de fick jämföra form och uttryck utifrån två bilder. Skyskrape-lektionen var lite kul för då hade några elever varit i Bangkok och sett Ole Sheerans byggnad från sitt hotellfönster. Det hade jag inte alls förutsett, utan jag var ute efter att eleverna skulle byta perspektiv på sina skulpturer. ”– om din gipsklump är en skyskrapa – hur skulle du fortsätta då?” compare

compare2

Under själva skulpterandet har de flesta sprungit in i klassrummet och huggit, bankat och borrat i sina block med iver och inte så mycket frågor medan gipsdammet lagt sig som en dimma i klassrummet och jag mest varit städtant och lagom till nästa veckas lektioner fått rummet att klarna.

Kreativa arbetsprocessen
I arbetet har jag diskuterat med klassen kring vilka tillvägagångssätt man kan ha när man skulpterar. Jag har sagt att den kreativa processen är olika för olika människor och att varje arbetsprojekt blir en unik process. Jag erfar att elever som inte har ett så utvecklat språk har svårare att arbeta fram sin skulptur. Några elever var strukturerade och föredrog att skissa utifrån de två ord de skulle uttrycka och hade skulpturen klar i skisser innan de grep sig an gipset. Några elever ville lära känna materialet och intuitivt känna sig fram. Eleverna har haft god användning av mina ordlistor i form av två stenciler med adjektiv som de letat i för att ibland se vad de karvat fram och därefter hittat en väg framåt i sitt arbete. Dessa har också varit ett stöd när de beskrivit sin skulptur i sin processbok. Här är några utdrag ur listorna:

Ord för att beskriva uttryck
Spröd, Stilren, Storslagen, Stökig, Suggestiv, Tvinnad, Tät, Upplöst

Ord för att beskriva form
Rätblock, Diagonal, Balans, Assymmetri, Symmetri, Motställd, Riktning, Lutning, Statisk, Dynamisk, Yta

img_1635

Eleverna blev klara lagom till höstlovet och jag har inte hunnit utvärdera arbetet ännu. Men jag tycker att det har varit ett lärorikt arbetsområde både för mig och eleverna.

img_1634

 

Bildsamtal – att utveckla bildspråket

När jag var nyfärdig bildlärare så tror jag att det var förmågan att samtala med eleverna om sina bilder som var svårast för mig. Det är det som är det riktiga hantverket – hur lär jag ut hur bilder konstrueras? Genom att hjälpa eleverna utveckla sina bilder genom att ställa frågor så uppmuntrar jag eleverna att tänka själva och kunna lösa nya problem i andra situationer.

Centralt för mig är att:

  • med begrepp kan vi prata om bilder tillsammans.
  • med begrepp kan vi börja se bilder medvetet.
  • med begrepp kan vi börja styra hur vi gör bilder.
  • med begrepp – förstår vi hur bilder påverkar oss.

Ganska ofta får jag stå på mig varför det är viktigt att se på varandras bilder, vissa elever uttrycker sin rädsla över att visa upp sitt arbete, min bild är inte bra, måste jag ställa ut, skriva namn på… allt det här behöver vi bildlärare tänka ut argument och svar på.

Om vi som lärare ska bedöma eleverna i kunskapskravet: ge enkla, relativt utvecklade eller välutvecklade omdömen om kvalitet i bilder så måste vi lära eleverna att komma bortom orden: bra, dåligt, fint och fult. Vi bildlärare måste visa eleverna på konnektorer eller varför är det bra, det är fint för att? Därför är det viktigt att se på och samtala om varandras bilder. Det är lär-tillfälle. Eleverna får skriva namn bakpå sin bild, de behöver inte stå till svars för sin egen bild, men jag vill att deras bilder ska vara med så att vi kan göra jämförelser och diskutera kring bilderna. Varje elevs bild behövs för att ge klassen ett bra lär-tillfälle.

Något som underlättar för eleverna tror jag är om vi ger möjlighet för dem att göra sin egen bild. När resultatet inte behöver se likadant ut som grannens finns det mindre av rätt och fel. På köpet blir eleverna mer intresserade av att titta på varandras bilder och hjälpa varandra i klassrummet. Det är så jag hinner med alla mina elever – genom att alla hjälps åt. Spontana frågor från vetgiriga elever börjar komma på bildredovisningarna. Ibland går samtalet av sig själv. Elever stannar till och med kvar efter lektionen för att titta igenom klassens bilder och diskutera dem.

img_5066

Här tar jag uppgiften ”en björk på ditt sätt” till hjälp för att förklara. Alla elever fick en kartong som skulle hängas på vägg men var fria att göra valfri tolkning av en björk på den. Jag erbjöd dem hjälp med problemlösning och skrev olika material, tekniker, utforska redskap, årstider, olika typer av björkar, bildutsnitt/komposition, tolka symboliskt … Jan ”Björklund” med mera på tavlan.

När vi sen tittar på klassens resultat så ställer jag frågor enligt no hands up – jag delar alltså ut alla frågor/alla får vara beredda på att få frågor.

  • Kan du hitta två bilder som använt samma material eller teknik?
  • Hur skiljer deras sätt sig åt? Vilka likheter finns?
  • Vilka olika kompositioner finns i bilderna?
  • Vilka olika bildutsnitt finns? Närbild, miljöbild..
  • Finns det någon riktigt genomarbetad/avslutad bild?
  • Finns alla årstider representerade?
  • Vilka olika sätt att tolka uppgiften finns i klassen?
  • Finns det någon som tolkat uppgiften symboliskt?
  • Vilka sätt att skapa djupverkan ser du?
  • Vilken tolkning var riktigt originell och annorlunda, varför?

Ifall man som bildlärare är ovan att ställa frågor så kan man utgå från kunskapskraven och i förväg sätta sig och titta på elevresultaten och samla på sig frågor för att förbereda sig. På detta sätt så skärper jag elevernas iakttagelseförmåga och övar in begrepp för att eleverna så småningom ska kunna använda sig av dem medvetet i sin arbetsprocess.

Byta arbete med varandra.

När eleverna är lite mer vana vid bildsamtal eller klassen ganska trygg, så kan jag också använda metoden att eleverna byter arbeten med varandra. Jag brukar rotera mina fem gruppbord på så sätt att bildarbetena från ett bord hamnar på ett annat bord. Även om klasserna har ett hum om vad olika personer har gjort så har inte alla satt sig in i allas arbeten.

Jag har noterat att eleverna inte känner sig lika pressade när de pratar om någon annans bild. De känner sig inte lika utlämnande som att prata om sin egen bild.

Här övas förmågorna:

”Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap”
”analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner”

Att öva på att titta på kamraternas bilder gör att de sedan blir bättre på att analysera och tolka historiska och samtida bilder i andra sammanhang.

Så här gör jag:

1. Eleven får två frågor av mig.

  • Vad ser du? (beskriva)
  • Vad tror du arbetet handlar om? (tolka)

2. När kompisen berättat låter jag upphovsmannen – bildskaparen kommentera det som sagts, fylla i, nyansera samt berätta för oss ifall avsikten – bildbudskapet har gått fram kommunicerats tillräckligt tydligt.

  • Var tolkningen det du avsåg berätta med ditt arbete?
  • Vad tycker du om tolkningen?
  • Vill du lägga till något, utveckla något?
  • Är det någon detalj vi missat i ditt arbete? Som är betydelsefullt för hur vi kan tolka den?

3. Ifall avsikten inte gått fram så undersöker vi varför och klassen kan få ge förslag på hur bildbudskapet kan kommuniceras tydligare eller mer effektivt.

  • Kan ni vid detta bord komma på något som skulle göra budskapet tydligare?
  • Och ni vid detta bord, vad händer om ni ändrar i … kompositionen, byta material, jobba med tekniken, färg, form … blir budskapet tydligare då? Hur? På vilket sätt?
  • Finns det fler tolkningar i klassen?
  • Någon som vill lägga till något?

På detta sätt blir det tydligt att eleven skickar ett budskap genom bilden och att klassen ser olika på bilder, ser vad som fungerar och med hjälp av frågor och svar arbetar jag med att göra konnektorerna synliga för eleverna (kopplingar mellan innehåll, funktion och uttryck). Ofta vill flera i klassen berätta sina tolkningar och jag kan inflika skillnaden mellan mångtydiga och entydiga bilder. Peka på om det är en personlig association eller en erfarenhet eller om det är en kulturell/universiell symbol.

Språkutvecklande arbetssätt i bildämnet.

Tiden är knapp för oss bildlärare, med entimmeslektioner en gång i veckan vill jag att eleverna ska få koncentrera sig på att göra bilder. På något sätt ska eleverna även hinna utveckla ett ämnesspråk, vi ska också hinna se på bilder och utveckla resonemang i bildanalys och bildtolkningar. På måndag håller jag en monterföreläsning kring språkutvecklande arbetssätt i bildämnet. Här beskriver jag några elevaktiva arbetssätt och koncentrerar mig på användningen av laminerade bilder och rubriker i undervisningen.

Jag vill puffa för laminerade bilder i bildsalen. Jag har faktiskt klippt ut bilder ur konstböcker och laminerat – för det är sällan eleverna har tid att ägna sig åt bokstudier med den korta tid vi har. Vi har skolans bibliotek mitt emot bildsalen och det är bättre att besöka den. I bildsalen är det mera hands on. Bokhyllan har därför fått flytta ut. Bilderna sorterar jag på olika sätt till olika övningar. Det blir utgångspunkt för att se på många bilder och att lära sig prata om bilder. Här är några exempel:

Presentera sig för gruppen och motivera vald bild.
När jag möter en ny klass har de fått välja en bild från en stor hög mitt på golvet. Sittande i en cirkel runt om högen har var och en fått presentera sig med namn och säga någonting om varför de valde den bilden. Det har varit ett bra sätt att lära in nya namn för alla genom att koppla ihop bild och person samtidigt som eleverna genast fått prova på ett avslappnat sätt att prata om bilder.

Beskriva och rita i par
Jag har låtit eleverna välja bland olika bilder men inte visa någon annan vilken bild de valde. Därefter har de fått sätta sig två och två. Den ena eleven ska nu beskriva bilden för den andra eleven. Den andra eleven försöker rita upp bilden. Båda eleverna kan hjälpas åt att fråga varandra om bilden för att ritningen ska bli så exakt som möjligt. Sen byter de så att den andra får prova att rita.

Bilderna kombineras med laminerade rubriker.
Låt eleverna sortera bilder på tidslinjer, på världsdelar.
Låt eleverna kategorisera bilder med olika syften som nyhets-, informations-, konst- och reklambilder. ”Dokumentära bilder” och ”Arrangerade bilder”. Reklambilder med olika retoriska grepp. Olika djupskapande begrepp – enpunkt, tvåpunktsperspektiv…

Gruppindelning med bild
Lägg ut rubrikerna på var sitt gruppbord och låt eleverna dra var sin bild när de går in i salen. Låt dem leta reda på vart de ska sitta. Jag instruerar mina klasser att hjälpas åt med de bilder som eleverna inte kan placera.

Bedömningskvalitéer i rubriker
Jag samlar elevexempel och avidentifierar dem för att kunna använda likadant som de laminerade bilderna. På så sätt kan jag i början av ett arbete visa exempel och koppla till vad jag vill få fram. Rubriker som ”Färgvalet förstärker uttrycket”. ”Kompositionen förstärker budskapet”… detta fungerar lika bra i slutet av arbetsområden, vid redovisning av elevarbeten.

Tidningsrubriker som Nya titlar
Jag har skurit ut rubriker från olika tidningar, laminerat och tagit med mig på konstutställningar. Eleverna har fått dra rubrik och leta upp valfritt konstverk som de på något sätt tycker är passande. Efter en viss tid är det samling igen. Vi går sedan i grupp igenom utställningen och jag frågar om det är någon som valt ett verk i detta rum. Eleverna får berätta hur de tänkt att rubriken passar till verket. Vissa verk har fått många rubriker, då kommer olika tolkningar fram på ett naturligt sätt. Detta brukar bli riktigt trevliga konstrundor. Vid presentationer av elevarbeten kan man göra likadant. Klassen lägger ut sina egna verk och tar en rubrik var. De får inte välja sitt eget verk utan behöver titta på allas.

Som bildlärare har jag digitaliserat bildämnet i tjugo år

I början av veckan var jag moderator på det mest digitala spåret på konferensen: ”Framtidens läromedel”. För mig som bildlärare var det provocerande tomt på bildämnesperspektiv och att bildlärare lyser med sin frånvaro är märkligt på flera sätt. Vi arbetar ju med olika medieuttryck och med samtiden. Varför presenteras projekt på projekt om bildkommunikation och digitala verktyg men vi som jobbat direkt med det i tjugo år är inte med. Några läromedel för bild presenterades inte det heller för den delen…

Skolverkets digitaliseringsrapport
Jag har gjort sökningar på bildämnet i skolverkets rapport om nationell IT-strategi, bildämnet nämns inte med ett ord. På de Facebookforum jag är med i så var det många upprörda bildlärare och någon hade skrivit och frågat Skolverket som svarat att det inte behövdes ändringar i bildämnet, det fanns ju med sedan länge i bildämnets förmågor – att använda digitala verktyg och ansågs som självklart i bildämnet.

Men om det ses som självklart från Skolverkets sida så kan jag säga att vi lärare inte möter en självklarhet ute på våra arbetsplatser. Jag upplever att jag ofta arbetat i motvind. Det har varit svårt att få gehör för inköp av utrustning och det har varit besvärligt att implementera tekniken i undervisningen.

Att äga min egen kunskapsutveckling

På grundskolor har jag i tjugo år fått börja bygga upp bildämnets digitala verktyg från scratch. Nu först börjar det komma fungerande stödjande strukturer. Eftersom det ingår i mitt yrkesuppdrag att undervisa om, i, med och genom digitala verktyg så har jag vissa behov och olika problem att lösa. Om inte just den aktuella skolan jag jobbar på har de resurser jag förväntar mig, måste jag lösa problemen på andra sätt. Det har aldrig gått att hänga upp sig på specifika programvaror, eller om plattformen varit PC eller Mac. Världen förändras och mina kunskaper vidgas på varje ny arbetsplats och genom teknikutvecklingen. Fungerade det si i ett program, kanske man kan göra så i ett annat. Jag provar mig fram och löser problemen allteftersom de dyker upp. Detta gör att vi kommer in på ett lärande klassrum och synen på misslyckande, där jag strävar efter att alla i bildsalen ska ”faila forward” inklusive mig själv.   

Mina utgångspunkter i bildundervisningen

  • Eleverna ska lära sig att äga sitt lärande.
  • Digital teknik är vardagligt och ”normalt”.
  • Mobiltelefoner och annan digital teknik är ett arbetsredskap som används i bildsalen. De används för inspiration, bildskapande, överföring av filer m.m.
  • Jag som lärare är nyfiken, lär nytt, sätter mig in i samtiden och reflekterar och är kreativ – för då vågar eleverna vara det. Föregår med gott exempel.
    Exempel: Jag tänkte att om futuristerna berusades av ett tåg som gick i 30 km/h vad skulle vara motsvarande fartkänsla idag? Därför bjöds eleverna på Formel 1-race på projektorn och vi försökte fånga en bild av rörelse som en övning. Om jag använder digital teknik så gör fler elever det. Presentera också så många olika kategorier bilder som möjligt. Gärna mot gängse normer. Medelålders kvinna visar Formel 1 = Surprise.
  • Arbetsområden – inte styrda uppgifter: Man kan välja att göra en digital bild eller att måla med akryl inom samma arbetsområde. På så vis får eleverna välja teknik, material och metod för att skapa, presentera och dokumentera bilder. Både tjejer och killar väljer att arbeta digitalt ibland. För att alla ska få digitala grunder har jag också helklassundervisning.

Idag är gränsen mellan arbetsplatsens digitala teknik och den privata diffus.
Här nedan har jag radat upp olika inslag i bildundervisningen, som faktiskt ställer olika frågor på sin spets, både för oss lärare och för eleverna.  Vi bildlärare behöver bl.a. få tillgång till en kraftfull dator och ett nätverk som möjliggör vårt arbete på arbetsplatsen.

  • Jag använder ett privat fildelningskonto, Youtube-kanal och har en offentlig bildämnesportal för att lägga ut information till elever och föräldrar. Jag har bytt jobb en del och på detta vis behöver jag inte bygga upp allt på nytt när jag flyttar på mig. Ibland är inte intranätet tillgängligt, att vara offentlig skapar kontakter och kollegialt samarbete underlättas. Olika etiska ställningstaganden behöver tas.
  • Ladda upp och arkivera filmer, fotografier och uppdatera paddor får jag göra hemifrån genom privat nätverk eftersom det tar för lång tid att administrera genom skolans nätverk. Jag behöver således arbeta hemma för att inte arbeta övertid!
  • Jag har min egen privata iPhone för att undersöka, experimentera, lära känna och ladda ned samma appar som eleverna har – vi har ju samma intressen.
  • Jag skickar hem elever som haft bättre utrustning hemma, som kompat ut lektionstid för att göra arbetet på annan plats. En grupp fotbollsentusiaster i åk 8 gjorde en fin kortfilm om sig själva och hur det är att spela datorspelet FIFA. De blandade datorspelsbilderna med filmer av sig själva på fotbollsplan. Ett tjejgäng gjorde en hemmadokumentärfilm om sitt första möte med GTA i ett arbetsområde om att granska och bearbeta spel och spelande. (Hur ställer man sig till åldersgränserna? Här inhämtades föräldrars medgivande.) I skolan träffades jag och eleverna för projektmöten där vi diskuterade berättarspråk, filmteknik m.m.
  • Jag har flera elever som tagit med sina datorer för att på eget initiativ jobba med ritplatta och kunna ta arbetet mellan hem och skola.
  • Elever mejlar mig arbeten gjorda på mobil eller mejlar en länk till en privat Youtube-kanal eller till en nedladdningstjänst där jag kan se deras arbete.

Bildlärarnas styrka
Bildlärarens styrka är berättandet, bildspråket, den grafiska designen o.s.v. att oavsett teknik med bildspråkets hjälp få elevernas idéer att tränga igenom mediet/mediebruset och kommuniceras med avsikt för ett visst sammanhang, i sin kontext. Det är det vi bildlärare är bra på och jag önskar att alla lärarkategorier och skolledningar försöker få med oss bildlärare i olika medieproduktioner. Använd vår specialkunskap. Nu när det är enklare att producera uttryck – ta hjälp av oss.

Men detta hänger också på oss bildlärare att visa fram det goda arbete som görs ute på skolorna.

Var och hur samarbetar vi bildlärare?

Emellanåt har jag fått svara på hur jag håller mig uppdaterad som bildlärare, vad gör jag på ämneskonferenstid?
Den tiden förlägger jag ofta till andra tider än på avsatt tid på schemat.

För att undervisa om bilder som handlar om makt, kön, identitet och klass så kräver det bland annat att man hänger med i samtida bilduttryck, samtida konst och i medielandskapet. Här blir sociala medier och nätbaserad omvärldsbevakning viktig. Vi bildlärare arbetar ofta utan ämneskollegor men våra kollegor finns därute – på forum och på sociala medier. Om vi bildlärare organiserar oss vettigt så kan vi vara starka tillsammans och ha vår ämneskonferens online. Om vi bidrar till ett bra flöde tillsammans.

Då jag är både bild- och slöjdlärare kan jag jämföra de nätbaserade kontaktytorna lite. Nationellt resurscentrum för slöjd håller ihop sitt ämne och har ett engagerat flöde med ca 4000 medlemmar. I bild är det mer splittrat. Bildrummet – inspiration för bildlärare ca 3000 medlemmar, Bildlärarnätverk nära 2000, Bildlärare tipsar varandra ca 2000, Bildlärarnätverket 500, sen finns ett tiotal till med ett par hundra medlemmar var.

I mitt sociala medier- flöde har nyligen slöjdlärarportalen.se samt musiklärarportalen.se flaxat förbi. Jag blev positivt överraskad av båda portalerna som har ambition att vara en brygga mellan utbildning, forskning, fortbildning, studenter och verksamma lärare och det är universitet och högskolor som den utgår ifrån. Det är för mig väldigt välkommet att samla ihop artiklar och forskning på ett ställe. För skojs skull skrev jag in bildlärarportalen.se och se där – den fanns! Här var innehållet skralt och den hade inte alls kommit igång. Jag skrev till en av kontaktpersonerna som tyvärr pensionerat sig. Jag hoppas verkligen att någon tar över stafettpinnen och att portalen kommer igång.

I lärarportalerna ovan fanns det även en flik för lektioner och forum. Lektion.se var tidigt ute med ”dela med sig-kulturen” likaså Google gruppen ”textillärarlistan” i regi av Inger Möller Degerfält. Sedan dess har sociala medier brakat loss. I musik, slöjd och bildlärar-portalerna har inte forumen/lektioner kommit igång. Fördelen med forum på Facebook är att vi kan vara snabba – vara kollegor till varandra! Fast ute i landet. Du kan slänga ut ”akuthjälp” och få svaret inom några minuter eftersom så många fler är online.

I Facebook-forum kan man numera söka i forumen, men att komma överens om nyckelord, tagga dem, sortera och kategorisera är enklare i webbaserade forum. Då menar jag återkommande frågor till exempel om inköp, hur man tolkar ett kunskapskriterium, hur man gör med elever som arbetar extremt långsamt, att samla argument varför man har bild i skolan. Sådant som jag tror skulle må bra av att redas ut och göras sökbart.

Det ”utvidgade kollegiet” på sociala medier har börjat spreta och i bildämnet riskerar forumen vattnas ur. Om jag vill tipsa om något, eller få hjälp – i vilket/vilka forum ska jag då satsa att lägga in min fråga i. Om vi bildlärare vill ha en bra plats att för fortbildning, ämneskonferens och kollegialt samarbete då tror jag att vi aktivt ska försöka samla oss. Därför hoppas jag att Bildlärarportalen kommer igång för jag tror Sveriges bildlärare behöver den. Då kan den systematiska ämnes- och yrkesutvecklingen få sprutt framåt.
I vems regi ska då denna boll tas upp? Under mina 20 lärarår har endast ett fåtal stadsdelar haft fungerande ämnesnätverk i bild/slöjd och jag tror att det istället ska upp på nationell nivå där vi är tillräckligt många bildlärare.

Jag har stött på stackexange som är en sorts forum som är självreglerande och fördjupande till sin art. Titta till exempel på den här för kemilärare eller den här för engelska som andraspråksinlärning. På Area 51, startplatsen, så kan man starta upp forum – men om jag förstått det rätt behöver man snabbt få mycket trafik och vara många aktiva användare för att forumet ska få publiceras. Vill du hänga på?