EN undervisningsgrupp åt gången, tack!

Vet du vad jag tycker vi börjar med, på en gång?

Enligt arbetsmiljöverket ska musiklärare inte musicera med fler än max 15 elever åt gången i samma sal (scrolla genast till s 93, under kapitlet ”Musiklärare”). En undervisningsgrupp med max 15 elever är alltså en lagom måttstock i musikämnet. Det gamla begreppet ”helklass” borde snarare kallas ”två undervisningsgrupper samtidigt i samma sal”, och är inte att rekommendera. Lärarnas Riksförbund delar helt och fullt yrkesverksamma musiklärares analys, och stöttade namninsamlingen och uppvaktningen på SKL 2012, där 700 musiklärare stod bakom skrivelsen ”Förbättra arbetsmiljön och förutsättningarna för musikundervisningen i svensk grundskola!”. Detta musikläraruppror ledde sedan vidare till att LR tog fram rapporten ”Stäm upp!”, och uppföljande debattartikel, där bl a följande står tydligt: ”En nationell reglering om mindre undervisningsgrupper måste övervägas så att de musikskapande momenten genomförs med grupper om maximalt 15 elever”.

Sådärja, då kan vi börja…

Jag heter Lisa Bengter och är legitimerad musiklärare för hela grundskolan och gymnasiet, inne på mitt 17:e år som yrkesverksam. I dagarna har jag tänkt en del kring begreppet ”estetisk lärprocess”. Det rådet förvirring kring vad detta begrepp står för. Här är ett exempel där pedagogstockholm.se gör reklam,  ”Tips om konferens för lärare inom praktisk-estetiska ämnen”. Följer man länken ser man att konferensen inte alls riktar sig specifikt till lärare inom praktisk-estetiska ämnen, även om dessa säkert också är välkomna. I stället är rubriken ”Praktiska och estetiska lärprocesser i skola och högre utbildning”.

Nu är det ju så att estetiska lärprocesser har funnits så länge det har funnits engagerade lärare. När en SO-lärare väljer att låta sina elever använda ”google earth” för att göra nedslag på olika ställen på detta klot vi lever och andas på, så kan det vara en estetisk lärprocess. En upplevelse som leder till förståelse för geografiska förhållanden. När jag som mellanstadieelev var med i det typiska 70-talsexeperimentet I-land/U-land, där vi elever under en dag fick tävla i grenar där I-landsbarnen alltid vann, för att de hade lottats slumpvis till ett bättre utgångsläge i början av dagen, så var det en estetisk lärprocess. Jag kommer alltid att bära med mig en upplevelse på ett djupare plan av vad det innebär att vara diskriminerad, än om jag bara hade läst det som fakta ur en bok.

Nog med teoretiska ämnen nu, till saken. Har vi kommit till den punkten att estetiska lärprocesser används mer i teoretiska ämnen, medan de estetiska ämnena försöker bli mer teoretiska? Jag tycker att vi behöver fundera igenom hur vi närmar oss de så kallade ”teoretiska kunskapskraven” i våra estetiska ämnen. Jag är absolut medveten om att läroplanen menar att vi måste arbeta språkutvecklande med våra elever, att vi måste ha ett bildningsperspektiv i de estetiska ämnena där ett ämnesspecifikt ordförråd och en förmåga att resonera är en del av våra ämnen. Men hur GÖR vi? Betyder detta att vi ska ägna mycket lektionstid åt ”teori”, papper och penna och skrivuppgifter?

Nej, det behöver inte vara så, bara för att målet är att utveckla elevernas språk när de samtalar om musik. Här jobbar vi musiklärare säkert olika, och självklart har inte jag facit. Men här är mina egna konkreta tips, och nu tänker jag alltså återknyta till början av texten, varför vi behöver ha mindre undervisningsgrupper i musik.

A-nivå, kunskapskrav för år 6

”Dessutom kan eleven med god säkerhet urskilja och ge exempel på musikaliska karaktärsdrag från olika genrer och kulturer”

I mitt klassrum ska det inte gå att krångla sig till ett A bara för att man kan en massa ämnesspecifika ord om man sen analyserar ett lyssningsexempel fel. Alltså, tycker eleven att hen ”urskiljer” en walking base när det inte är walking base i lyssningsexemplet så har hen inte urskiljt något, då har hen bara lärt sig ett ord, och så säger inte kunskapskravet. Jag tycker att själva kunskapskravet är tydligt med att det inte är fråga om enbart ordkunskap, eleven måste i och med ordet ”urskilja” utveckla en djupare förståelse för ordet. Det gör man genom att låta dem musicera, inte bara plugga in ord. Om jag ska förklara att man ofta wailar i blues, medan melodin i rock ’n roll är mer rak och enklare att sjunga med i, så wailar vi så gott vi kan ett tag i någon härlig bluestolva… och drämmer av med de rakaste rockrösterna vi kan i ”Johnny B Goode”. Om jag säger att shuffle är ett musikaliskt karaktärsdrag som är typiskt för blues, men inte för rock ’n roll, så provar vi att spela shuffle (eller trioler). Kanske bara ett ackord, om tiden är knapp? Men så att de har fått känna ”galopp-känslan” i kroppen. Och sen jämför vi med hur det känns när handen spelar raka åttondelar, som är ett musikaliskt karaktärsdrag för rock ‘n roll, i ett ackord långt upp på pianot, kanske till Jerry Lee Lewis ”Whole lotta shakin”. När eleverna har byggt sig en bank av ”såhär låter shuffle, och det är typiskt för blues”, ”såhär låter raka åttondelar, och det är typiskt för rock’n roll”, ”såhär känns det att waila” ( – nåja….) ”såhär låter walking base”, samt alla andra musikaliska karaktärsdrag jag kan komma på när de gäller mina två olika genrer –  kan jag ha mitt lyssningsprov. (Och nu är det dags för penna och papper. Eller uppläst prov och skrivhjälp för de elever som behöver). Eleverna får lyssna på olika musikexempel, tala om vilken av de båda genrerna de tror att de hör, och motivera varför genom att urskilja musikaliska karaktärsdrag. Eleverna har spelat sig till en förståelse. Jag har använt en estetisk lärprocess i mitt eget estetiska ämne.

Varför jobbar jag såhär? Det här är det arbetsområde som brukade dippa för mina elever. De skrev väldigt vagt, om ens något, om vad de uppfattade av musiken i form av musikaliska karaktärsdrag. ”Musiken är lugn” har varit nivån, ungefär. Jag tror att det är för att jag själv inte hade gjort mig en klar bild av vad jag förväntade mig. För det första hade jag valt alldeles för många och skiftande genrer, som jag själv saknade ämnesspecifika begrepp för. Jag kunde spela upp arabisk musik, och beskriva den som ”eeeeeh… en speciell sorts rytm….som man kan dansa magdans till, liksom, ni vet vad jag menar…”. Inte konstigt att mina elever använde ett väldigt allmänt ordförråd när de beskrev karaktärsdrag, när jag själv gjorde det!

Och nu, mina vänner, knyter vi hop detta blogginlägg. Varför jag behöver undervisningsgrupper med max 15 elever? För att jag tolkar läroplanen så. Max 15 elever gäller i de musicerande och musikskapande momenten, men det betyder inte att jag kan sitta i ett klassrum ibland när vi jobbar med ”teoretiska områden”. Jag ser att mina elever utvecklar en djupare förståelse i analysen om de får musicera mycket med tydliga mål. Det betyder att jag tänker musicera varje lektion, även när målet är att kunna samtala om musik. Och detta tänker jag och mina elever göra enligt arbetsmiljöverkets riktlinjer, där man anger max 15 elever vid musicerande.
EN undervisningsgrupp åt gången, tack!

Lisa Bengter
Legitimerad musiklärare för grundskolan och gymnasiet

Arbetar sedan ht 2013 i en undervisningsgrupp åt gången, efter 14 år av dubbelgrupper i musik

Lämna en kommentar

  • (will not be published)