Vem vill bli lärare?

Medborgare, du som tror att läraryrket 2012 går att jämföra med den ”glidiga nidbilden” Gösta Åstorparn Brodin gav Sverige för många år sedan – tänk om!

Det sätt som kommunpolitiker hanterat skolan och dess lärare de senaste 20 åren resulterar i en massflykt. Jag kan räkna upp ett 40-tal kursare, kompisar, kollegor och annat som idag av egen fri vilja arbetar med något helt annat än de studerat i 5 år för att bli. Och tro mig medborgare och kommunpolitiker – det är INTE dåliga lärare som försvinner. Tvärtom, det är driftiga och företagsamma individer! I takt med att professionens attraktivitet sjunkit, har också meritvärdet bland de sökande fallit, men också konkurrensen om platserna.

Lärarnas Riksförbund i Växjö har precis samlat in ett underlag som ger en bild av en profession i fritt fall, framför allt på grund av ”vanvördig vanvård av verksamheten”.

76 % av lärarna i Växjö kommun har det senaste halvåret funderat på att byta yrke; tre fjärdedelar som inte vill jobba kvar. Många av dessa har sett sin professionella frihet kringskäras av  missunnsamma politiker, och oförstående belackare.

84 % hinner inte med det de ska inom ramen för sin arbetstid – med vilken kvalitet kan just ditt barn/vår elev bemötas då? 50 % av lärarna upplever dagligen stress, resten på veckobasis.

78 % har ingen balans mellan lektioner och övrigt tid. Detta vill Lärarnas Riksförbund centralt reglera, då vi sett arbetsgivare som i ekonomiska vinstsyften piskar lärare att undervisa allt större del av tiden. Trots att vi går mot uppgifter som konsumerar den övriga tiden: framför allt grundskolans lärare har fått ett gigantiskt dokumentationskrav med nya skollagen och kursplaner/läroplaner.

Till dessa katastrofsiffror ska läggas en ovilja att förbättra våra villkor: det enda man uppifrån talar om är att förbättra elevernas resultat. Ofta ska det ”pedagogiska löpande bandet” snurra fortare, med färre personal och en bättre produkt. Lycka till!

Vi ska också ta med i beräkningen att lärarnas köpkraft urholkats de senaste decennierna; från att vara i paritet med riksdagsledamöternas (idag: närmare 60 000/mån) till att ge negativ livslön. Detta betyder att vi lärare hade haft mer i fickan om vi gjort något annat.

Och sen var det ju det här med fostransuppdraget. Oj oj oj. Det är inte lätt att idag åläggas uppfostran i den omfattning som samhället förväntar sig då föräldrar många gånger bemöter lärarna med oförstående, och ibland kommentarer som: ”Jag uppfostrar faktiskt mitt barn till att slå tillbaka!” och när vi påtalar felaktigheten i detta blir utskällda. Inget rött äpple på katedern här inte!

Åtgärder?

Reglera gruppstorlekar centralt så att varje elev kan bli sedd och få lärartid nog att utvecklas.

Chockhöj lärarlönerna så att studenter flockas kring lärarutbildningens platser, och en rejäl konkurrens uppstår

Förstatliga skolan – låt inte den lokalt kommunala kassakistan begränsa ditt barns förutsättningar att utveckla sina kunskaper.

Johan Runesson, ordförande Lärarnas Riksförbund i Växjö

Kommentarer (17)

  1. Gustaf Jansson Bjurhammer skriver:

    Hej Johan,

    Ett överlag bra inlägg och jag tror att de flesta håller med om den ohållbara situation som finns ute i landets skolor.

    Jag blir dock lite fundersam angående de åtgärder du föreslår.

    1. Det finns forskning som visar på att grupper med 25 elever presterar lika bra som grupper med 45 elever. Är det då verkligen gruppernas storlek som är problemet? Kanske är gruppdynamik en faktor att titta närmare. Hur är lärare utbildade i att handskas med grupper generellt? Det är väldigt lätt att peka på gruppstorlek och skrika efter mera personal.

    2. Jag har inte sett någon forskning som visar på att lärare som får 10 000 kr mer i månanden undervisar bättre. Nu menar jag inte att lärare inte skulle vara värda det. Jag ska själv bli lärare och hade gärna haft en bit över 30 000 mitt första år.
    Om en löneförhöjning enbart ska utgöra en attraktionsfaktor till lärarprogrammet så bör endast nyexaminerade lärare med toppbetyg från gymnasiet få ta del av denna eller? Där rök mina 10 000 extra…

    Det är svårt att veta vad ni i LR vill med detta lönekrav. Vad ska lönehöjning syfta till? Motivare dagens lärare eller framtidens?

    3. I flertalet Afrikanska stater styr staten skolan och jag kan inte se hur det har hjälpt dessa länder framåt sedan kolonialtiden. Ett statligt styrande ta bort mycket av den frihet ni i LR kräver att man som lärare ska ha. Finland är ett exempel där man istället genom en lyckad decentralisering fick en av världens “bästa” skolor enligt PISA.

    Som jag skrev ovan misstror jag inte dina och LR.s intentioner. Jag efterfrågar mera genomtänkta förslag som får mig som lärarstudent att vilja fullfölja mina studier och sedan arbeta inom skolan som lärare. Det första ni kan göra att ta bort prövoåret, enbart det gör att jag funderar på att väja en annan bana…

    Mvh

    Gustaf J Bjurhammer, Lärarstudent vid Uppsala Universitet.

  2. johanrunesson skriver:

    Hej Gustaf och tack för intressanta påpekanden! Jag ska försöka bemöta så gott jag kan.

    1. Jo min vän, jag är fullt övertygad om att gruppstorlekar i SVENSK skola påverkar måluppfyllelse. De flesta av dessa studier är gjorda på andra europeiska länders skolsystem som mer liknar vårt på 80talet: där satte vi diverse handikappade elever i specialskolor, de som hade allra svårast satt mest i ett eget rum med speciallärare och så vidare. From Lpo94 har vi på gott och ont “en skola för alla” – dvs autistiska elever, särskolemässiga (där föräldrar obstruerar), läs- och skrivproblematik, bokstavsbarn med mera i ett och samma klassrum. När jag gick i skolan (80talet) var det inga problem att ha 25-30 elever i ett klassrum då dessa låg hyfsat inom “normalen” för social och intellektuell utveckling.

    2. Jag säger inte att en högre betald lärare undervisar bättre – jag menar att en högre lön till viss del höjer attraktiviteten i yrket och därigenom stärker konkurrensen om platserna vilket på sikt höjer kompetensen hos lärarna. Idag har vissa lärosäten färre än 1,5 sökande till varje utbildningsplats vilket gör att lärarutbildningarna gärna sänker kravet på inträdet.

    3. Jag hoppas att svenska staten generellt sett hanterar sina tillgångar bättre än vad vissa postkoloniala diktaturer gjort. Jag misstror absolut inte en decentraliserad skola, dock misstror jag svenska kommunalpolitikers förmåga att styra verksamheten. Vi har sett alldeles för många skräckexempel de senaste 20 åren. Och tyvärr måste staten gå in och ta SKL i örat med regleringar och sanktionsmöjligheter eftersom de innan har kunnat “göra som de vill”. “Låt oss bygga en arena, vi kan ju alltid ‘låna lite’ av skolverksamheten”…

  3. Gustaf Jansson Bjurhammer skriver:

    Tack för bra svar.

    1. Jag håller inte med om att lärartäthet är rätt siffra att titta på, snarare stödpersonal inom skolan. Att kasta in en till lärare som sänker lärartätheten med 0.5 elev per lärare är verkningslöst.

    2. Jag har inte fått svar om vad ni vill med er lönehöjningskampanj? Ni säger att den ska få flera att söka till lärarprogrammen vilket jag kan köpa. Men vem säger att dagens lärarprogram producerar bra lärare när de är totalt bortkopplade från verkligheten? Jag har återingen tittat på flertalet studier som talar om att tradionella lärarutbildningar tillhör forntiden och att vi måste ha en lärarutbildning där studenterna spenderar största delen av sin studietid på en riktigt skola, i riktiga klassrum, med riktiga arbetsuppgifter. Har ni något stöd för att ert förslag om lärarleg efter 5 års traditionell lärarutbildning kommer ge bättre resultat i den svenska skolan? I sådana fall skulle jag vilja se det.

    3. Förra terminen läste jag med med utbildningsadministratörer från dessa Afrikanska stater och jag blir provocerad när du kallar dem för “postkoloniala diktaturer”. Problemet är inte hanterandet av tillgångar. Problemet är ett stelt regelverk där allting bygger på prov liknades studentexamen som vi hade i Sverige för x-antal år sedan.

    Jag antar att ni strävar efter att vara ett fackförbund i tiden men de reformer ni känns mera ämnade för en skola för sisådär 50-70 år sedan.

    / Gustaf

  4. johanrunesson skriver:

    1. Vi vill både se fler lärare OCH specialiserad personal som kan arbeta med den problematiken som ligger utanför lärarrollen: t ex kuratorer, studie- och yrkesvägledare, skolsköterskor, skolläkare och mer därtill.

    2. Lärarlegitimationen kommer på sikt innebära ett krav på kompetenshöjning för att arbeta som lärare – och i min värld är utbildning något positivt. Dessutom är Lärarnas Riksförbund ingen toppstyrd organisation, vi är en starkt demokratisk verksamhet och de frågor vi driver är motionerade från yrkesverksamma lärare (som t ex jag själv). Löneökningarna motiveras inte bara av att stärka vår rekryteringsbas, det handlar även om behållningsrekrytering för att få duktiga lärare att stanna kvar för att svensk skola tillsammans med våra elever ska kunna skapa de bästa förutsättningar.

    3. Vår filosofi är inte tillbakagång till vad som varit – utan vi vill se ett modernt statligt ansvarstagande fullt ut. Inte bara som idag där man formulerar vad som ska göras utan också tillser att verksamheten har medel att förverkliga intentionerna. “Postkoloniala diktaturer” tar jag tillbaka med omedelbar verkan (du nämnde aldrig vilka afrikanska stater det var). Våren 2010 publicerade vi en rapport om hur det statliga finansieringssystemet skulle kunna se ut. Kolla runt på http://www.lr.se så hittar du säkert den. I övrigt, om våra riksdagsledamöter agerar någorlunda parlamentariskt så borde ett förstatligande snart vara på gång då majoriteten av väljarna faktiskt sympatiserar med oss. Läs gärna boken “Kommunaliseringen av skolan” så förstår du vår bevekelsegrund – Göran Perssons lilla projekt som han drev mer av egna privata ambitioner än att förbättra svensk skola…

    http://www.lr.se/lararnasriksforbund/nyhetsarkiv/nyheteryrkesverksammedlem/kommunalisteringenavskolanvemvannegentligen.5.18c04b6d12e72ec740180004229.html

  5. csaar skriver:

    Jag har svårt att se att jag skulle kunna undervisa lika bra i en klass med 45 elever som i en klass med 25. Var finns dessa undersökningar som säger att klasstorlek inte påverkar resultatet? Hur bedriver dessa 45-klass-lärare undervisningen? Kan jag aplicera denna metod på en 25-klass kanske mina elever når extrema kunskapsmässiga höjder.

  6. Osservatore skriver:

    Personligen känner jag mig lite cynisk inför Gustafs inledande rader om “forskning som visar på att grupper med 25 elever presterar lika bra som grupper med 45 elever”. Ingenstans framgår det att dessa grupper skulle klara sig BÄTTRE än mindre elevgrupper. Att grupper på 45 elever är jämbördiga med grupper på 25 dito kan även tolkas som att de klarar sig lika illa…

    Eller hur?

  7. Gustaf Jansson Bjurhammer skriver:

    Csaar –

    Oliveira, J & Farrell, J. “Teacher Costs and Teacher Effectiveness in Developing Countries”. Det är ett kapitel i deras bok från 1993.

    De tar upp att de finns många andra faktorer som påverkar elevernas resultat och som kan väga upp en låg lärartäthet. “Classroom management skills” hos läraren är en sådan.

    Det finns mycket annan data på detta området ifall du googlar på “student-teacher ratio and student achivement”.

    Jag argumenterar inte för detta för att jag tycker skolan ska få mindre resurser. De resurser som bör läggas på sådant som har tydligare positiva effekter (t.ex. kontinuerlig fortbildning, planeringstid med fokus på didaktik, o.s.v.). Lärarna är den viktigaste resursen som finns i skolan, men det gäller enbart när lärarna är kompetenta (inte nödvändigtvis många och legitimerade).

    Jag läser för tillfället en motsvarande masterutbildning i utbildningsledarskap i USA och det dyker ständigt upp intressanta artiklar och nya forskningsrön i mina kurser. Är ni intresserade kan ni kontakta mig på gustafjbjurhammer@hotmail.com

    Vi vill ju trots allt samma sak, även om vägen dit kan se aning olika ut.

    / Gustaf

  8. Gustaf Jansson Bjurhammer skriver:

    Osservatore –

    Vem har sagt att grupper med 45 elever klarar sig bättre än grupper med 25?

    Det kan mycket väl vara så att gruppen med 45 elever klarar sig lika dåligt (som du uttrycker det) som den med 25 elever. Men det är väl knappast ett argument för mindre grupper? Det är väl ett bevis för att vi bör lägga resurser på annat än att höja lärartätheten eftersom vi inte ser några signifikanta effekter av en högre sådan.

    Du kan läsa kapitlet jag refererar till ovan så framgår det tydligare vilka faktorer som kan kompensera för lägre lärartäthet och där resurser istället bör läggas.

    / Gustaf

  9. Johan Runesson skriver:

    Hej igen, jag har läst det underlag du hänvisar till och en mängd andra och mycket är i slutänden ganska motsägelsefullt…

    En viktig sak bland andra du påpekar är vikten av en duktig lärare. En lärare räknas in i vad vi i Sverige kallar undervisningskostnad (dvs rensade siffror från skolskjutsar, skolmat, hyror mm). Där lägger vi rejält mycket lägre än andra OECDländer. Lärarnas RIksförbund släppte en rapport om detta under förra året.

    En stor mängd pengar betalas istället till kommunal administration av diverse slag, vilket minskar möjligheten för eleverna att få träffa den duktiga läraren i så hög omfattning som möjligt.

  10. Kim Nilsson skriver:

    Hur gärna jag än skulle vilja hålla med Runesson fullt ut, så kan jag inte gärna såga av den gren jag sitter på. Högre lärartäthet, rättvisare arbetsfördelning och bättre löner är givna åtgärder för att återpopularisera yrket, men jag ser inte att ett återförstatligande skulle inte lösa ett enda problem för merparten av landets elever, dvs de som går i de kommunala skolorna.

    Det påstås att resursfördelningen skulle bli bättre om staten bestämde och betalade ut elevpengen, men GÖR DET DÅ! Jag har dock inte sett ett enda hållbart argument för varför skolvärlden skulle bli en bättre arbetsplats för både elever och lärare om alla fristående skolor försvann och ersattes med enbart staten som huvudman.

    Att kommunpolitikerna och de kommunala skolorna missköter sitt jobb är inte ett argument för att avskaffa annan fungerande verksamhet.

  11. Johan Runesson skriver:

    Hej Kim! Tack för din kommentar!

    Det är viktigt att påpeka att Lärarnas Riksförbund icke vill ta bort friskolor! Tvärtom ska vi bevara dessa som ett mycket bra alternativ till den kommunala verksamheten (och som i mångt och mycket har varit en positiv blåslampa i baken på samma verksamhet).

    Jag är mycket ute på friskolor och för samtal med medlemmar och rektorer om ditten och datten. Och en sak som ofta dyker upp är finansieringen: de flesta rektorer jag talat med skulle mer än gärna se en enhetlig statlig finansieringsmodell. Varför?

    Jo, som det är nu så varierar elevpengen otroligt mycket beroende från vilken kommun som eleven kommer. I min region så genererar en grundskoleelev från Alvesta t ex 10 000 mer än en från Växjö. Självklart vill ju rektorn helst ha elever från den mer generösa kommunen, men det stora problemet är ju det osäkra beräkningsunderlaget.

    Vår finansieringsmodell bygger i huvudsak på ett gemensamt grundanslag som är lika för alla, men därtill kommer ett strukturanslag som tar hänsyn till en mängd parametrar som t ex socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå med mera och är i högre grad anpassat till elevens behov än t ex kommunens skattekraft.

  12. Kim Nilsson skriver:

    Tack, Johan!

    Bra med ett så enkelt förtydligande. Jag får krupp varje gång jag hör en vänsterpartist prata om att avskaffa PRIVATSKOLOR, som om det är det egentligen handlar om. Den verksamhet de egentligen menar är ju allas våra, som du själv säger, mycket fina fristående skolor.

  13. LRradicals skriver:

    @Kim: Jag får krupp varje gång ngn skitliberal säger att vänsterpartiet säger att friskolorna ska avskaffas. Det dök upp hos ngn moderat också i en tidningsartikel härförleden.

    Sanningen är den att vänsterpartiet var först ut med det tydliga kravet att friskolor inte skulle få drivas i vinstsyfte och att eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Dessutom var vänsterpartiet det parti som “interpellerade” fram att kommunaliseringen ska granskas, vilket en del liberaler och moderater förhalar som f-n. Trots riksdagsbeslut.

    Liberala lögner och moderaternas historiebeskrivning betackar jag mig för!!
    /LRradicals

  14. Lars Larsson skriver:

    Hej Johan!

    Jag tillhör den del av lärarna som för en hel del år sedan släppte den vanliga skolan och jobbar numera utanför skolan. Anledningen var dels att skolan efter kommunaliseringen ständigt fick minskade möjligheter att fungera, dels att jag som var en omtyckt och “lyckad” lärare i skolan fick ta hand om de svåraste utbildningsuppdragen och som tack fick jag ??? – just det mer jobb och lägre lön!

    Att man måste höja lönerna för att få bättre lärare är en självklarhet – låg lön “lockar” ingen att söka till läraryrket – vi vill ha BRA & duktiga lärare men dom som bäst klarar sådan social och kunskapsmässig prestation är ochså efterfrågade av många andra verksamheter med bättre lön, friare & mindre arbete – varför ska då dessa personer söka till lägre lön, otacksammare villkor och mer jobb?

    Jag vill sedan tillägga att även den kunskapsmässiga delen i utbildningarna idag är alltför låg. Då man ändrade i lärarutbildningarna och tog bort de välutbildade “mellanstadielärarna” (årskurs 4-6) med 3 års bra utbildning, tidigare “högstadielärare” (årskurs 7-9) med i snitt 4,5 års utbildning och summerade upp det till en 4 – 9 lärare borde det väl blivit ca 7,5 år? Nej det blev det inte – man valde att skala bort en massa kunskap vilket lett till samma person som i 4:an ska trösta Kalle när han har svårt att “knyta skorna” och sedan på ett inspirerande sätt i 9:an förklara att “om man kastar en boll från ett tåg i rörelse så blir det flera krafter i olika riktiningar …” – finns den personen? Misstolka mig inte jag beundrar den förmåga som tålmodigt klarar av de unga skolåren men ser inte samma personligheter klara på ett engagerande sätt problemen under 7-9:an.

    Nu kan man ju säga att det nästan aldrig är samma lärare som jobbar från 4 till 9:an ! Varför då denna avskalade utbildning? Sätt kunskapsribban högre för de som ska bli 7 – 9 lärare – kräv mer kunskap i utbildningen = bara de som “tycker om” ämnet vill/kan klara detta = vi får lärare med intresse & entusiasm för ämnet = BRA lärare! Alla som tänker tillbaka på sin egen skolgång tror jag kan komma ihåg någon BRA lärare – var inte han/hon enusiastisk, engagerande?

    Vad skolan behöver är bättre utbildade lärare, högre lön så att urvalet blir bättre, statliga medel så att kommunerna inte kan/behöver stjäla från skolan för annan verksamhet, en bättre anpassad utbildning till vad som behövs – kanske en delvis återgång till olika utbildningar för 4-6 och 7-9 lärare.

    Återupprätta lärarnas möjligheter att bli de som ger oss nya framgångsrika personer som kan skapa företag i framtiden – vi behöver detta det ger framtidens jobb – det ger dig din pension!

    Lasse

  15. Kim Nilsson skriver:

    @Lasse
    Svenska skolan kan skatta sig lycklig att inte fler av dess lärare hoppar över skaklarna som du. Det är många som inte tror att de har kompetens att göra något annat, att deras utbildning på något sätt skulle vara för specialiserad. Du, jag och andra som provat på annat kvalificerat arbete utanför skolvärlden vet att så inte är fallet. Det är ju istället tvärtom en mycket stor del av lärarens kompetens som efterfrågas i många sammanhang. Även om det givetvis inte är särskilt troligt att arbetet skulle ha någon direkt koppling till historia och religion som ens undervisningsämne kanske varit. Tyvärr stämmer Johans beskrivning här att de som borde bli lärare, de söker sig överhuvudtaget inte till yrket. Förutom avsaknad av tacksam arbetssituation tycker jag mig höra och uppleva total respektlöshet gentemot hela yrkeskåren. Då menar jag inte vad folk säger om de tillfrågas, utan hur de faktiskt agerar när det är på riktigt och uppfostrar sina ungdomar.

    Precis som Johan frågar kan man undra, vem vill bli lärare då?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)