“There’s no such thing as a free lunch” eller “If you pay peanuts, do you get monkeys?”

Alldeles nyss tuggade undertecknad sig igenom en mycket intressant forskningsrapport på engelska från Peter Dolton och Oscar Marcenaro-Gutierrez. Jag kommer i detta inlägg redovisa en summering av sammanfattningen och medborgare; detta kunde varit Lärarnas Riksförbunds ord men är helt sprungna ur forskningsrapporten:

Teacher’s pay and pupil performance

Den övergripande frågeställningen är: påverkar den stora variationen i lärarlön i olika OECDländer elevernas resultat? Jag ska bespara dig tid käre läsare: svaret är “ja”. (något för er politiker att fundera över)

Men, det viktiga i detta resonemang är också hur och vad vi lägger pengarna på. (återigen politiker: “no such thing as a free lunch”, inte ute i våra lärarrum i alla fall)

Undersökningen är omfattande då den spänner över 15 års nyckeltal; elevresultat, lärares ingångslöner, slutlöner, andel skolpeng av BNP, procent lärare av arbetsför befolkning, lärartäthet med mera. Så ni förstår att det är många parametrar som vägs in.

Det intressanta i rapporten är orsakssambanden man funnit mellan lärarlön och elevresultat.

1. Högre lön attraherar högre presterande studenter till professionen

2. Förbättrade lärarlöner förstärker statusen för professionen “Higher status and higher pay are invariably linked” (återigen politiker: något som ni som håller i plånboken gärna bortser från)

Dessa två punkter skulle enligt undersökningen dels stärka kvaliteten på de rekryterade studenterna, dels skulle den också fungera som att de lärare som befinner sig i systemet får starkare incitament att stadigt arbeta mot förbättrade resultat.

Vill ni ha siffror? Varsågoda:

10 % ökning ledde till 5-10 % förbättrade elevresultat. 

En 5 % förändring av den relativa lönebilden ledde till cirka 5-10 % förbättrade elevresultat.

Man fortsätter med att konstatera att det tar ungefär 30 år att förändra situationen (ungefär samma tidsrymd som SKL har fördärvat många av våra förutsättningar på).

Om man sedan väljer att lägga pengarna på att höja lärares löner eller att minska gruppstorlek – det är politikernas egna beslut. Men för guds skull, fatta beslut på evidensbaserad forskning istället för ekonomiska mål: om ni väljer mindre gruppstorlekar är det rejält små grupper ni måste skapa för att uppnå samma resultatförbättring som höjda lärarlöner. It’s your call!

10 000 mer och mindre gruppstorlekar är en bra start!

För övrigt anser jag att skolan ska förstatligas.

Kommentarer (8)

  1. csaar skriver:

    Vi snodde denna undersökning till en debattartikel, bra jobbat Johan! – kan vi hejda ekonomismens pestsmitta i den offentliga sektorn?

  2. Adam skriver:

    “10 000 mer och mindre gruppstorlekar är en bra start!”

    Med ovan mening drar ni helt felaktig slutsats av artikeln. Det står ju klart och tydligt:

    “A country with a stock of low quality teachers cannot simply raise the pay of all teachers immediately and expect the quality of teaching to improve.”

    Eftersom ni verkar instämma med artikelns slutsatser så borde ni ju också hålla med om att Sverige för nuvarande har en lärarstock av dålig kvalitet (våra elevers resultat i internationella mätningar anses ju svaga = low quality teachers). Att höja lönerna bör ju endast göras för nyanställda lärare som får jobb om säg 4-5 år (för att skapa incitament för duktiga elever att söka sig till lärarutbildning). Så ska ni använda artikeln som slagträ så är det ju den linjen ni borde driva.

    • Johan Runesson skriver:

      Mja… Jag kan väl påpeka att de 10 000 är bara en fingerad siffra: det är den genomsnittliga höjningen per lärare som behöver till för att skapa incitament för att NUVARANDE lärarkår ska kunna prestera ännu bättre. Vissa lärare ska inte ha något alls – andra ska ha en sjujäkla höjning! Men det är vad Lärarnas Riksförbund anser krävs för att skapa dessa incitament.

      Artikeln säger också att man måste premiera de duktiga lärarna som är aktiva JUST NU för att dels få dem att stanna, dels få dem att bidra med sin kompetens till max: däruti ligger problemet. En spjutspetslärare idag kanske slutar runt 33-34 000 strax för pension. Min åsikt är att en sådan lärare, pedagog, didaktikter och metodikter bör ligga en bra bit över 40 000 i slutlön…

      Så jag håller inte med dig. Dessutom hör det till god ton att om man är okänd så presenterar man sin bakgrund och i vilken roll man skriver…

  3. Adam skriver:

    Min poäng var dock att er retorik bygger på att dagens lärare ska belönas kraftigt medan artikelns huvudpoäng trots allt är att det är de kommande generationerna lärare som ska premieras, för full effekt (om man väljer att instämma i artikelförfattarnas slutsatser, vilket jag uppfattade det som att du gjorde i ditt blogginlägg).

    Sen är jag medveten om att de resonerar kring vad man kan göra med dagens lärarkår (som artikelförfattarna definierar som ”low quality teachers”, ett begrepp som jag inte är säker på att ni vill framhålla eftersom den också går emot er retorik) men det handlade ju främst om kompetenshöjande åtgärder, att ge löneförhöjning i förhållande till elevernas resultat (mycket vanskligt, enligt min mening) samt en lösning där man använder många ”low quality teachers” i klassrummet, som har en lägre lön, istället för få högavlönade kvalitativa lärare, för att få ungefär samma elevresultat. Vilket också går stick i stäv med din mening ”10 000 mer och mindre gruppstorlekar”. Artikelförfattarna pratar om ett antingen eller-läge, där summan i slutändan blir densamma.

    Självklart finns det duktiga lärare i systemet redan idag men rimligtvis måste de vara en minoritet, annars skulle ju inte resultaten ha försämrats. Så er retorik om ”10 000 mer” borde i så fall riktas mot de som ska kliva in i lärarutbildningarna inom något år och inte mot dagens lärare. Men jag tror inte att ni har den åsikten och därför borde ni inte heller använda artikeln som ett slagträ i en debatt.

    Angående min identitet. Jag har postat på olika forum och nätsidor i 16 år och jag har aldrig uppfattat det som att man, för att få lov att framföra sin åsikt, måste skylta med sin identitet. Däremot får du väldigt gärna skicka ett mail till mig så kan jag berätta mer om mig själv. Då får du också gärna förklara vad ”roll” innebär i det här sammanhanget, för det förstod jag inte riktigt.

  4. Concerned skriver:

    Sign. Adam skriver :

    “Självklart finns det duktiga lärare i systemet redan idag men rimligtvis måste de vara en minoritet, annars skulle ju inte resultaten ha försämrats”.

    Låt oss ta en fotbollsspelare i världsklass. Vad skulle hända med spelarens förmåga att prestera på topp, om den, förutom att spela iA-laget, också skulle spela med B-laget, ansvara för träning, ha hand om knattarna, vara vaktmästare, etc, etc ?

    Jo, den spelarens kvalitèer skulle inte komma fram. Den spelarens nivå skulle drastiskt försämras.

    Så är verkligheten för lärarna idag och där är, tror i alla fall jag, en stor del av förklaringen till de sämre resultaten.

    Vill samhället att lärarna ska göra ett bra jobb så måste förutsättningarna förändras.

  5. Johan Runesson skriver:

    Självklart behöver du inte skylta din identitet: men om jag ska ta till mig av vad du säger bör du redovisa om du representerar offentlig sektor, näringsliv, arbetstagarperspektiv, arbetsgivarperspektiv, bildningsfrämjande eller motsats… Jag tycker det är viktigt för att kunna läsa in vad du skriver – enbart text är ganska intetsägande utan en tydlig avsändare… Om du frågar mig (och det är ju i min blogg du skriver)

    Jag tycker att förutsättningar är otroligt viktigt att diskutera – jag känner horder av lärare som skulle kunna utföra underverk med sina elever (alla!) om de fick bra lön, bra arbetsvillkor och inte slapp springa runt och pyssla med allsköns uppgifter (som i ärlighetens namn andra yrkesgrupper som kuratorer, psykologer och administratörer borde göra anspråk på)..

  6. Stefan Lindmark, specialpedagog skriver:

    Höj lönen!
    Se över lärarkårens arbetsuppgifter och ansvarområden!
    I dagsläget börjar lärarhögskolor att få bekymmersamt med att rekrytera studerande.
    Var tar alla studiemotiverade gymnasieungdomar med goda betyg vägen efter studenten? Inte till läraryrket, vilket har pågått under 30 års tid. Detta faktum kan få en att fundera över lärarkårens inställning till utbildning.
    Att samhällets signaler om att skolan ska vara en del av socialtjänsten, sjukvården och kommunens administration i besparingstider kanske passar bra för nuvarande lärarkår. Lärarkåren har i alla fall inte haft något val eftersom makthavare alltifrån riksdag- och regeringsnivå ner till kommunala makthavare har tyckt det är ett passande sätt att spara pengar.
    Om du har lyssnat på kvällsdebatterna i TV de senaste 30 åren, angående olika samhällsproblem, så bör du ha upptäckt att hel- eller dellösningar är att skolan/lärarkåren tar tag i problematiken.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)