Kloka kollegor är en bloggares högsta önskan… Politiska inredningsarkitekter…

Jag är lyckligt lottad som både i läraruppdraget som i förtroendeuppdraget är omgiven av kloka kollegor. Idag diskuterades vi resultatet i medarbetarenkäten i Växjö kommun: grundskolans och gymnasiets lärare ger sin bild rörande sin arbetssituation. Som ungdomarna säger: den suger!

25-35 % anger att de känner daglig negativ stress vilket är katastrofalt! Resten känner negativ stress på veckobasis.

Givetvis började jag och mina kollegor resonera om varför och vad man kan göra åt det. Resonemanget hamnade ganska omgående i att resurser behövde tillskjutas för att skapa bättre arbetsförutsättningar för våra medlemmar, och därigenom höja kvaliteten för eleverna. Som ett brev på posten rapade vi upp arbetsgivarens standardsvar: det handlar inte om resurser, utan hur vi använder dom!

Min kollega svarade med blixtens hastighet något i stil med:

– Jamen, det är ju som om vi skulle vara för trångbodda och lösningen är att möblera om rummet! Summasummarum – rummet är precis lika litet som innan! Häng dessutom upp en tavla så ser det åtminstone lite annorlunda ut!

Kära läsare – hur inreder politikerna din skola? Bygger dom ett nytt rum eller möblerar dom bara om?

 

Om resurserna inte spelar innebandy… Eller var det spelar roll?

Igår (23 januari) stod jag i sedvanlig ordning uppställd för lite innebandy med lärarkollegor efter arbetsdagens slut. Vi var tre i vardera laget och kämpade på bra.

Efter halva tiden var en av oss tvungen att avvika för ett möte och kvar blev 2 mot 3. Vi beslutade oss för att fortsätta spela.

25 minuter senare var det ena laget totalt slutkört och hade ett resultat som var katastrofalt. Gissa vilket?

Det är konstigt hur ofta arbetsgivaren vill hävda att vi spelar på samma sida, i samma lag. Men så fort resurser ska diskuteras så får vi kommunombud mothugg av de som håller i plånboken: mer resurser ropar lärarna – resurser spelar ingen roll, hävdar arbetsgivaren.

Om det vore så att resurser inte spelar någon roll, hur kommer det då sig att 3 lärare på plan skapar ett bättre resultat och är mer pigga vid arbetsdagens slut, än 2 lärare med samma uppdrag och förutsättningar?

Arbetsgivarens svar på denna fråga hade väl varit: det är arbetssättet och arbetstidens förläggning som gör att ni inte får in bollen i mål…

Tillåt mig hånflina… en smula…

10 000 mer är INTE för mycket begärt!

Det är inte bara i Sverige lärarlöner diskuteras. Via en god kollega kom följande resonemang mig till kännedom (något justerat och förändrat till svenska förhållanden).

Lärarnas Riksförbund har på goda grunder devisen 10 000 mer! i lön för lärare. Belackarna är många, och argumenterar ofta emot med hänvisning till att det kostar för mycket. Fel säger jag!

Lärare inom grundskola, komvux och gymnasium arbetade fram till kommunaliseringen med att undervisa. Efter ”die Anschluss” till Kommunförbundet pådyvlades lärarkåren ett omfattande omsorgsuppdrag. Ja, vi blev nästan barnvakter. Sorgligt nog hängde inte lönen med.

– Vad? Hur tänker han nu? frågar sig säkert vän av ordning.

Hmm, så här:

En genomsnittlig barnvakt i Sverige idag har enligt adekvat googlande cirka 75 SEK i timmen per barn. En lärare undervisar cirka 20 timmar i veckan med cirka 25 elever varje lektion. Det ger vid handen; 150 000 SEK i månaden (och 1 800 000 SEK i årslön!).

Men, vad kostar våra välutbildade barnvakter, lärarna?

Jag utgår från att lärare tjänar cirka 28 000 SEK vilket inklusive POavgifter ger en dagskostnad på 2427 SEK (180 skoldagar per år). Baserat på samma lektions- och elevantal som ovan är den faktiska kostnaden 24 SEK per barn – och då får ni undervisningen på köpet!

Så Lärarnas Riksförbunds krav på 10 000 mer! i månadslön är inte orimligt!

Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik?

Idag bloggar jag med en musiklärares glasögon; dock är resonemanget tillämpbart för övriga ämneslärare i grundskola, komvux och gymnasium – färre elever, men fler ämnen!

En lärare har måndag morgon 45,5 arbetstimmar framför sig (i genomsnitt). Utav dessa är cirka 25 redan intecknade för att undervisa och delta i olika schemalagda möten (don’t get me started on personalkonferenser!). Vad kvarstår då till att förbereda, rätta, efterarbeta, bedöma och betygsätta, sköta elevvård, kontakter med mera? Jo, i runda slängar 20 timmar i veckan.

Men vänta! Här kommer det falska! En kollega till mig har 482 elever i musik – 482 möten i veckan, 482 skriftliga omdömen per termin, 482 väl underbyggda, sakliga och objektiva betyg att sätta – tid för detta?

Knappt 2,5 minuter per elev i veckan! Notera att exemplet förutsätter att denna lärare lägger tiden utanför lektion på ENBART elevdokumentation och slopar planering och rättning. (lägger vi till de momenten minskar de 2,5 minuterarna)

Föräldrar? Någon? Reagera! Kvalitetsaspekten i detta är ju hemsk!

Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik?

”Det går åt helvete, men jag har i alla fall dokumenterat det!”

Arbetsvillkor, arbetstid, arbetsinnehåll för lärare – här verkar det finnas något att göra.

Lärarens främsta uppdrag i skolan är att undervisa. Att planera och genomföra lektioner där vi i mötet med elever som individ och kollektiv skapar de bästa förutsättningar för kunskapsutveckling. Läraren har sin gula ledartröja på sig, som Magnus Blixt säger. Det är han/hon som leder verksamheten, och måtte läraren aldrig abdikera!

För att detta möte med elever ska ge maximal outcome måste vi fundera på vilka förutsättningar läraren har att förbereda sig. (OCH att efterarbeta, analysera, reflektera, dokumentera, bedöma och betygsätta m.m.)

Har ni aldrig funderat på mängden research en reporter gjort inför ett tre minuter långt inslag i Rapport? Eller antalet timmar en musiker övat inför en konsert? (jag vet!) Tiden som en bonde lägger på andra saker än att skörda? Hur många timmar har en skådespelare övat sin monolog utan publik? Skavlan, har han bara betalt för den tiden han syns i rutan? Ibland upplever vi lärare att övriga uppgifter ska fullgöras på fritiden – hur har det blivit så här?

Jo – 2011 i ”kunskapsnationen” Sverige ska vi lärare göra allt och inget. Vi har blivit IKEAverktyg (dvs vi ska passa in överallt) och generalister.

Resultatet? Jo, makthavare har tryckt in så många administrativa uppgifter att kärnan i läraruppdraget – undervisningen, marginaliseras! Vi undervisar i mån av tid!

Den direkta undervisningen ska vara fredad i timplaner för grundskolan och poäng på gymnasiet. Dock finns inte förutsättningarna för kvalitet kvar. Där lärare en gång hade möjlighet att med rimliga förutsättningar göra det lektionsrelaterade arbete nämnt ovan, har all ny administration trängt undan dessa villkor.

Som ett ombud på en gymnasieskola sa:

”Tyvärr hinner jag inte att ge dig en bra undervisning så att du klarar målen – det går åt helvete, men jag har i alla fall dokumenterat det!”

Hur löser man denna gordiska knut? Ja… Här är en bra början: lyss huvudmän till detta Alexanderhugg:

1. Inför ett tak för undervisningsuttaget hos en lärare (alternativt begränsa omfattningen av övriga uppgifter, eller anställ administrativ personal i den omfattning som behövs – vad ni än väljer så kostar det pengar – inse det!)

2. Håll nere gruppstorlekarna! (även en väl fungerande grupp med små sociala problem tar tid att bedöma och betygsätta sakligt och väl underbyggt – och det sista vi vill ha är väl hafsigt utförda kunskapsbedömningar!?)

3. Förstatliga skolan så att vi slipper en stat som säger ”gör detta” och kommuner som ska betala. Ty aldrig stå dessa tu i proportion till varandra. Quad erat demonstrandum!

Vad hjärtat är fullt av talar munnen…

Vad förbundet är fullt av talar ordföranden: vad för nytta gör det att lägga kraft och pengar på allt och ingenting? Som medlem i Lärarnas Riksförbund har jag alltid känt att mina medlemspengar förvaltas klokt och läggs på rätt saker; mina intressen!

Visst kan det emellanåt vara lockande att tänka att Lärarnas Riksförbund ska in och peta i ditt och datt, men då brukar jag sätta mig ner och vänta tills det går över. Vi är ett fackförbund och ska således driva fackliga frågor av den karaktär medlemmarna önskar. Och vad är det dom önskar? Vad är det som vårt förbund är fullt av?

Bättre arbetsvillkor – det vill säga ett rimligt arbetsinnehåll som är knutet till deras utbildning och fokuserar på det de kan bäst: undervisa!

Bättre lön och löneutveckling – grundskolans och gymnasiets lärare har under alldeles för lång tid blivit åsidosatta till förmån för andra grupper inom kommunal sektor. Olika lobbygrupper och branschförbund har framgångsrikt lyft andra verksamheter, självklart på bekostnad av just grundskola och gymnasium.

Jag är ute på många skolor i min hemkommun, jag sitter på raster, luncher, konferenser, möten och samtalar med medlemmar såväl som blivande medlemmar. I grundskola och gymnasium talar man med en röst från lärarkåren: bättre arbetsvillkor och högre lön…

Det uppnår vi knappast med biståndsarbete i utlandet, kvalitetssäkrande av chefskap, Fair Tradekaffe och andra perifera, indirekta aktiviteter. (jag dricker för övrigt Gevalias rättvisemärkta kaffe – på fritiden. Jag skänker ganska rejält med växelpengar till internationellt biståndsarbete – på fritiden) Nej, sådant uppnås bäst med träget, högljutt och massivt lobbyarbete på hemmaplan: vi måste städa utanför vår egen dörr först!

Ett gott exempel på detta är LR Stockholm som envist manifesterar på Mynttorget utanför SKL 3-4 dagar i veckan, samt utanför riksdagshuset en gång i månaden!

Sluta reducera mig!

Jag har nu varit på Skolforum vecka 44 måndag och tisdag, och jag är rent ut sagt förbannad! Efter 18 timmar i Lärarnas Riksförbunds monter har jag blivit kallad ”pedagog” så många gånger att jag nästan börjar tro på det själv – jag hatar’t! Men, varför???

– Jo, av den enkla anledningen att jag är LÄRARE!

Pedagog har först och främst historiken den slav som antingen leder herrefolkens barn till skola, eller de som undervisar desamma.

Idag undrar jag vad det handlar om? Det har börjat gå inflation i ordet pedagog: vad betyder det? Och har det över huvud taget att göra med undervisning och utbildning? Jag har roat mig med att söka runt i jobbannonser och utbildningar. Här är ett axplock av de titlar jag funnit:

Hälsopedagog
Behandlingspedagog
Fritidspedagog
Församlingspedagog
Hantverkspedagog
Museipedagog
Musikpedagog
Mediepedagog
Socialpedagog
Danspedagog
Sångpedagog
Folkhälsopedagog
Dramapedagog

Vi kan väl alla vara överens om att dessa titlar inte har 100 % bäring på utbildning? (det finns fler faktiskt)

Jag upprepar: jag är lärare! Och då detta begrepp är långt mer komplext, vill jag hävda att det inte räcker med att vara pedagog, jag måste vara en didaktiker OCH inte minst: en ämneskunnig – har jag inget att förmedla spelar det väl ingen som helst roll hur bra jag är på att ”ta människor”?

Så sluta kalla mig pedagog – jag är lärare! Basta!

För medlemmarna i tiden…

Just nu är det slutfasen av motionerande till kongress 2012. Det är min första kongressperiod, med allt arbete som omger denna.

För tillfället sitter jag som distriktsordförande för Kronoberg och formulerar intryck från medlemsdiskussioner och samtal med andra förtroendevalda som motioner till kongressen.

Några nyheter?

Haha! Inte en chans – så länge som det finns saker som inte är bra för lärarnas situation så är det fortfarande arbetstid/innehåll och lön som dominerar agendan. Finns liksom ingen anledning att ta tag i något annat förrän vi fått bukt med de grundläggande problemen: bristande likvärdighet, urusel löneutveckling och förfärliga arbetsvillkor.

Jag sitter samtidigt och läser utkastet till vår Vision 2020 (nej inte facket!). Lärarnas Riksförbund har medvind: de senaste årens skolreformer har i mångt och mycket sitt upphov i våra hjärtefrågor.

Om vi navigerar snyggt och smart för att få gehör för våra idéer om svensk skola kan jag garantera dig att Vision 2020 inte blir en pappersprodukt – utan en verklighet!

Medlemsdemokrati…

Detta är min första blogg… Någonsin.

Igår kväll (25 oktober 2011) hölls distriktsmöte i Kronoberg. På plats var cirka 35 stycken medlemmar inklusive oss nominerade. De flesta, för att inte säga alla, var röstberättigade. Alla närvarande var intresserade och engagerade – vilket inte gick att ta miste på: man ställde frågor, gav förslag, sprang med buffémat, fixade med kringutrustning för att allt skulle flyta så smidigt som möjligt.

Om man ställer dessa 35 i relation till medlemstalet i distriktet är det försvinnande få som närvarade. Men jag är säker på att långt fler medlemmar har en åsikt om sin vardag, sina villkor, sin professionsutveckling, sin lön, sin arbetsmiljö med mera. Jag som fackligt ombud har inte möjlighet att springa runt och fråga alla mina medlemmar hur de mår, utan vi måste arbeta utefter principen att hälsan tiger still och agera i de fall vi ser, eller blir delgivna missförhållanden.

Vi förtroendevalda förlitar oss på att ni medlemmar informerar oss i denna representativa demokratimodell vi valt i förbundet – det är så vi valt att organisera oss.

Så en uppmaning till alla medlemmar: engagera er och kom på möten. Gör era åsikter hörda på möten istället för i personalrum. Vi förtroendevalda vill ha utmaningar, och vi finns till för er!

Välkommen till LRbloggar.se!

Johan Runesson är lärare och kommunombud för Lärarnas Riksförbund och bloggar om aktuella frågor kring lärare, studie- och yrkesvägledare och skolan utifrån sitt lokala perspektiv. Välkommen till LRbloggar.se !