Johan Runesson, Växjö

Vad förbundet är fullt av talar ordföranden: vad för nytta gör det att lägga kraft och pengar på allt och ingenting? Som medlem i Lärarnas Riksförbund har jag alltid känt att mina medlemspengar förvaltas klokt och läggs på rätt saker; mina intressen!

Visst kan det emellanåt vara lockande att tänka att Lärarnas Riksförbund ska in och peta i ditt och datt, men då brukar jag sätta mig ner och vänta tills det går över. Vi är ett fackförbund och ska således driva fackliga frågor av den karaktär medlemmarna önskar. Och vad är det dom önskar? Vad är det som vårt förbund är fullt av?

Bättre arbetsvillkor – det vill säga ett rimligt arbetsinnehåll som är knutet till deras utbildning och fokuserar på det de kan bäst: undervisa!

Bättre lön och löneutveckling – grundskolans och gymnasiets lärare har under alldeles för lång tid blivit åsidosatta till förmån för andra grupper inom kommunal sektor. Olika lobbygrupper och branschförbund har framgångsrikt lyft andra verksamheter, självklart på bekostnad av just grundskola och gymnasium.

Jag är ute på många skolor i min hemkommun, jag sitter på raster, luncher, konferenser, möten och samtalar med medlemmar såväl som blivande medlemmar. I grundskola och gymnasium talar man med en röst från lärarkåren: bättre arbetsvillkor och högre lön…

Det uppnår vi knappast med biståndsarbete i utlandet, kvalitetssäkrande av chefskap, Fair Tradekaffe och andra perifera, indirekta aktiviteter. (jag dricker för övrigt Gevalias rättvisemärkta kaffe – på fritiden. Jag skänker ganska rejält med växelpengar till internationellt biståndsarbete – på fritiden) Nej, sådant uppnås bäst med träget, högljutt och massivt lobbyarbete på hemmaplan: vi måste städa utanför vår egen dörr först!

Ett gott exempel på detta är LR Stockholm som envist manifesterar på Mynttorget utanför SKL 3-4 dagar i veckan, samt utanför riksdagshuset en gång i månaden!

Jag har nu varit på Skolforum vecka 44 måndag och tisdag, och jag är rent ut sagt förbannad! Efter 18 timmar i Lärarnas Riksförbunds monter har jag blivit kallad ”pedagog” så många gånger att jag nästan börjar tro på det själv – jag hatar’t! Men, varför???

- Jo, av den enkla anledningen att jag är LÄRARE!

Pedagog har först och främst historiken den slav som antingen leder herrefolkens barn till skola, eller de som undervisar desamma.

Idag undrar jag vad det handlar om? Det har börjat gå inflation i ordet pedagog: vad betyder det? Och har det över huvud taget att göra med undervisning och utbildning? Jag har roat mig med att söka runt i jobbannonser och utbildningar. Här är ett axplock av de titlar jag funnit:

Hälsopedagog
Behandlingspedagog
Fritidspedagog
Församlingspedagog
Hantverkspedagog
Museipedagog
Musikpedagog
Mediepedagog
Socialpedagog
Danspedagog
Sångpedagog
Folkhälsopedagog
Dramapedagog

Vi kan väl alla vara överens om att dessa titlar inte har 100 % bäring på utbildning? (det finns fler faktiskt)

Jag upprepar: jag är lärare! Och då detta begrepp är långt mer komplext, vill jag hävda att det inte räcker med att vara pedagog, jag måste vara en didaktiker OCH inte minst: en ämneskunnig – har jag inget att förmedla spelar det väl ingen som helst roll hur bra jag är på att ”ta människor”?

Så sluta kalla mig pedagog – jag är lärare! Basta!

Just nu är det slutfasen av motionerande till kongress 2012. Det är min första kongressperiod, med allt arbete som omger denna.

För tillfället sitter jag som distriktsordförande för Kronoberg och formulerar intryck från medlemsdiskussioner och samtal med andra förtroendevalda som motioner till kongressen.

Några nyheter?

Haha! Inte en chans – så länge som det finns saker som inte är bra för lärarnas situation så är det fortfarande arbetstid/innehåll och lön som dominerar agendan. Finns liksom ingen anledning att ta tag i något annat förrän vi fått bukt med de grundläggande problemen: bristande likvärdighet, urusel löneutveckling och förfärliga arbetsvillkor.

Jag sitter samtidigt och läser utkastet till vår Vision 2020 (nej inte facket!). Lärarnas Riksförbund har medvind: de senaste årens skolreformer har i mångt och mycket sitt upphov i våra hjärtefrågor.

Om vi navigerar snyggt och smart för att få gehör för våra idéer om svensk skola kan jag garantera dig att Vision 2020 inte blir en pappersprodukt – utan en verklighet!

Detta är min första blogg… Någonsin.

Igår kväll (25 oktober 2011) hölls distriktsmöte i Kronoberg. På plats var cirka 35 stycken medlemmar inklusive oss nominerade. De flesta, för att inte säga alla, var röstberättigade. Alla närvarande var intresserade och engagerade – vilket inte gick att ta miste på: man ställde frågor, gav förslag, sprang med buffémat, fixade med kringutrustning för att allt skulle flyta så smidigt som möjligt.

Om man ställer dessa 35 i relation till medlemstalet i distriktet är det försvinnande få som närvarade. Men jag är säker på att långt fler medlemmar har en åsikt om sin vardag, sina villkor, sin professionsutveckling, sin lön, sin arbetsmiljö med mera. Jag som fackligt ombud har inte möjlighet att springa runt och fråga alla mina medlemmar hur de mår, utan vi måste arbeta utefter principen att hälsan tiger still och agera i de fall vi ser, eller blir delgivna missförhållanden.

Vi förtroendevalda förlitar oss på att ni medlemmar informerar oss i denna representativa demokratimodell vi valt i förbundet – det är så vi valt att organisera oss.

Så en uppmaning till alla medlemmar: engagera er och kom på möten. Gör era åsikter hörda på möten istället för i personalrum. Vi förtroendevalda vill ha utmaningar, och vi finns till för er!