Om skolan och marknadskrafterna

Sedan 2004 har jag suttit och varit delaktig i diskussionerna kring lönesättning av lärarna i min kommun. Vareviga år har vi stött på patrull då arbetsgivaren alltid hänvisat till hur enkelt det är med personalförsörjning, och marknadskrafterna som genom konkurrens pressar lärarlönerna. En medelstor kommun med en stor lärarutbildning i stadens utkant, lite som att sälja snö till eskimåer – eller sand till beduiner. (om ni ursäktar liknelsens grovhuggna karaktär)

Jag accepterar dessa spelregler, och ser de emellanåt som något sunt. (i måtta) Även om marknadskrafter och skolverksamhet i ett nationellt perspektiv inte verkar attrahera Sveriges invånare.

När så ljuset i slutet på denna tunnel börjar skönjas och kommuner överallt i landet börjar bli kallsvettiga eftersom tillgången minskar, ja då sätts dessa spelregler helt plötsligt ur spel; runt om i landet träder en annan underbetald grupp in och räddar i mångt och mycket våra arbetsgivare: pensionerade lärare. (all heder åt dem!) Detta är ju fantastiskt bra för svensk skola, man löser många kriser – men bara kortsiktigt!

Jag hoppas att våra arbetsgivare detta till trots inte tappar fokus på vad som måste ske: öka attraktiviteten i läraryrket dels genom bättre löner och dels genom bättre/rimligare arbetsvillkor.

Den långsiktiga lösningen är enligt alla undersökningar att förbättra lön och arbetsvillkor i skolan. Då kommer skolresultaten förbättras.

För övrigt anser jag att skolan ska förstatligas.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)