Om oförstående tjänstemän och ovilliga politiker…

Medborgare, kanske du som jag är en yrkesverksam lärare tillika fackligt ombud? Då kommer du nog känna igen dig i följande beskrivning…

När jag på 90talet gick lärarhögskolan talades det om att man skulle välja stoff själv, man skulle reflektera och fundera på hur man bäst kunde lägga upp det i ordning för att eleverna skulle få ut mesta möjliga av den tid som lektionen gav.

Pytt heller! Inte katten hinner vi fundera över sådant? Vi trampar vatten och håller näsan i höjd med ytan för att klara oss från dag till dag. Vi hinner möjligen att plocka fram VAD eleverna ska göra. Inte HUR. Tröskelpedagogik? Tja – kärt barn har många namn!

Men vart tar tiden vägen? Jo, som Max Entin varit inne på: jag hinner inte tala med dig eftersom jag måste hinna skriva om dig.  Eller en gammal blogg från undertecknad.

För att detta ska fungera måste de som bestämmer förstå att lektioner kräver mer tid än bara genomförandet. Men här finns denna pudels kärna. Ty för även om tjänstemän på förvaltningsnivå har arbetat 15-20 år som lärare glöms de förutsättningar man en gång arbetat under bort fortare än kvickt. Uti det fall man ens har en skolbakgrund; ibland kan man vara militär, HRspecialist eller någon annan titel som inte har bäring på utbildning.

Man får höra kommentarer som “Vi kan ju inte dela in tiden i massa olika kategorier”, “Jag har ju möten en stor del av veckan och det fungerar” bla bla bla…

Jag brukar uppgivet förklara att jag inte kan säga till 5A att vi avbokar musiken vecka 7 och tar det efter lunch vecka 9 istället – det kan herr/fru tjänsteman med sitt möte. Och jo – här måste kategoriseras tider eftersom arbetsgivaren alltsedan 91 inte gjort annat än försökt att klämma in så mycket det går mellan måndag och fredag – till men för elevernas resultat och lärarnas arbetsmiljö.

Här, medborgare, måste vi lärare förtydliga bilden: politiker i Stockholm (stat) genomför en mängd förändringar i skolan som är fantastiskt bra, men som genom dokumentationskrav kräver mer tid av varje lärare än tidigare. Politiker i kommunerna ska realisera detta med sina lärare men vill inte riktigt erkänna den bilden jag ger, utan ska helst göra en av Sveriges största skolreformer sedan 1842 kostnadsneutralt, och helst med färre lärare än tidigare…

(rått hånskratt)

Lösning? En offentlig huvudman istället för två – NU! Med andra ord låt staten ta över denna cirkus.

RIDÅ

Kommentarer (3)

  1. timp skriver:

    Tack för ordet “cirkus”. Jag är tacksam till en kvinnlig kollega (utländsk som jag – det är viktigt) som för 2-3 år sedan började kalla den högstadieskolan där vi arbetar för Cirkus Maximum. Då blev allt begripligt. Jag sover också bra om nätterna.

  2. LR radicals skriver:

    Jag vill vara medborgare i den stat där Johan R får bestämma!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)