Om kommunala prioriteringar och lärarresurser

Igår var det siste april och jag njöt av ett vackert majbål vid Växjösjön, anordnare Växjö kommun. Som en magnifik och värdig avslutning skickade man i den ljumma aprilkvällen upp ett gnistrande stjärnregn av fyrverkerier från en flotte på vattnet. Precis som det anstår en stad med lite värdighet, och som är lite så där på gång. Att visa framfötterna.

Dagen efter läste jag i olika sociala medier om hur imponerade och andlösa mina vänner i Växjö hade blivit av skådebrödet. Inte konstigt, för nog hade man satsat pengar från politikerhåll. Många av dessa som lade ut foton och hyllade det vackra är tillika vänner som många gånger tidigare har kritiserat Växjö kommun i olika sällskap för att inte satsa sina pengar rätt.

Detta fick mig att tänka. Inte för att jag kan ange en siffra på vad kalaset kostade, men betänk detta:

Om summan för spektaklet uppgår till vad en årsanställd lärare kostar kanske det är just denne man måste avstå från under nästa budgetår? Och vad händer om det skulle råka vara just den lärare som gör skillnaden att just DITT barn klarar av alla de mål för att få behörighet till gymnasiet, eller kanske eftergymnasiala studier? Om det är fallet, så tror jag vi alla skulle kunna vara överens om att kommunala prioriteringar inte alltid är de bästa.

Därför anser jag och Lärarnas Riksförbund att staten bör ta över finansieringen av svensk grundskola och gymnasium.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)