Johan Runesson, Växjö

Det är inte bara i Sverige lärarlöner diskuteras. Via en god kollega kom följande resonemang mig till kännedom (något justerat och förändrat till svenska förhållanden).

Lärarnas Riksförbund har på goda grunder devisen 10 000 mer! i lön för lärare. Belackarna är många, och argumenterar ofta emot med hänvisning till att det kostar för mycket. Fel säger jag!

Lärare inom grundskola, komvux och gymnasium arbetade fram till kommunaliseringen med att undervisa. Efter ”die Anschluss” till Kommunförbundet pådyvlades lärarkåren ett omfattande omsorgsuppdrag. Ja, vi blev nästan barnvakter. Sorgligt nog hängde inte lönen med.

– Vad? Hur tänker han nu? frågar sig säkert vän av ordning.

Hmm, så här:

En genomsnittlig barnvakt i Sverige idag har enligt adekvat googlande cirka 75 SEK i timmen per barn. En lärare undervisar cirka 20 timmar i veckan med cirka 25 elever varje lektion. Det ger vid handen; 150 000 SEK i månaden (och 1 800 000 SEK i årslön!).

Men, vad kostar våra välutbildade barnvakter, lärarna?

Jag utgår från att lärare tjänar cirka 28 000 SEK vilket inklusive POavgifter ger en dagskostnad på 2427 SEK (180 skoldagar per år). Baserat på samma lektions- och elevantal som ovan är den faktiska kostnaden 24 SEK per barn – och då får ni undervisningen på köpet!

Så Lärarnas Riksförbunds krav på 10 000 mer! i månadslön är inte orimligt!

Idag bloggar jag med en musiklärares glasögon; dock är resonemanget tillämpbart för övriga ämneslärare i grundskola, komvux och gymnasium – färre elever, men fler ämnen!

En lärare har måndag morgon 45,5 arbetstimmar framför sig (i genomsnitt). Utav dessa är cirka 25 redan intecknade för att undervisa och delta i olika schemalagda möten (don’t get me started on personalkonferenser!). Vad kvarstår då till att förbereda, rätta, efterarbeta, bedöma och betygsätta, sköta elevvård, kontakter med mera? Jo, i runda slängar 20 timmar i veckan.

Men vänta! Här kommer det falska! En kollega till mig har 482 elever i musik – 482 möten i veckan, 482 skriftliga omdömen per termin, 482 väl underbyggda, sakliga och objektiva betyg att sätta – tid för detta?

Knappt 2,5 minuter per elev i veckan! Notera att exemplet förutsätter att denna lärare lägger tiden utanför lektion på ENBART elevdokumentation och slopar planering och rättning. (lägger vi till de momenten minskar de 2,5 minuterarna)

Föräldrar? Någon? Reagera! Kvalitetsaspekten i detta är ju hemsk!

Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik?

Vad förbundet är fullt av talar ordföranden: vad för nytta gör det att lägga kraft och pengar på allt och ingenting? Som medlem i Lärarnas Riksförbund har jag alltid känt att mina medlemspengar förvaltas klokt och läggs på rätt saker; mina intressen!

Visst kan det emellanåt vara lockande att tänka att Lärarnas Riksförbund ska in och peta i ditt och datt, men då brukar jag sätta mig ner och vänta tills det går över. Vi är ett fackförbund och ska således driva fackliga frågor av den karaktär medlemmarna önskar. Och vad är det dom önskar? Vad är det som vårt förbund är fullt av?

Bättre arbetsvillkor – det vill säga ett rimligt arbetsinnehåll som är knutet till deras utbildning och fokuserar på det de kan bäst: undervisa!

Bättre lön och löneutveckling – grundskolans och gymnasiets lärare har under alldeles för lång tid blivit åsidosatta till förmån för andra grupper inom kommunal sektor. Olika lobbygrupper och branschförbund har framgångsrikt lyft andra verksamheter, självklart på bekostnad av just grundskola och gymnasium.

Jag är ute på många skolor i min hemkommun, jag sitter på raster, luncher, konferenser, möten och samtalar med medlemmar såväl som blivande medlemmar. I grundskola och gymnasium talar man med en röst från lärarkåren: bättre arbetsvillkor och högre lön…

Det uppnår vi knappast med biståndsarbete i utlandet, kvalitetssäkrande av chefskap, Fair Tradekaffe och andra perifera, indirekta aktiviteter. (jag dricker för övrigt Gevalias rättvisemärkta kaffe – på fritiden. Jag skänker ganska rejält med växelpengar till internationellt biståndsarbete – på fritiden) Nej, sådant uppnås bäst med träget, högljutt och massivt lobbyarbete på hemmaplan: vi måste städa utanför vår egen dörr först!

Ett gott exempel på detta är LR Stockholm som envist manifesterar på Mynttorget utanför SKL 3-4 dagar i veckan, samt utanför riksdagshuset en gång i månaden!

Jag har nu varit på Skolforum vecka 44 måndag och tisdag, och jag är rent ut sagt förbannad! Efter 18 timmar i Lärarnas Riksförbunds monter har jag blivit kallad ”pedagog” så många gånger att jag nästan börjar tro på det själv – jag hatar’t! Men, varför???

- Jo, av den enkla anledningen att jag är LÄRARE!

Pedagog har först och främst historiken den slav som antingen leder herrefolkens barn till skola, eller de som undervisar desamma.

Idag undrar jag vad det handlar om? Det har börjat gå inflation i ordet pedagog: vad betyder det? Och har det över huvud taget att göra med undervisning och utbildning? Jag har roat mig med att söka runt i jobbannonser och utbildningar. Här är ett axplock av de titlar jag funnit:

Hälsopedagog
Behandlingspedagog
Fritidspedagog
Församlingspedagog
Hantverkspedagog
Museipedagog
Musikpedagog
Mediepedagog
Socialpedagog
Danspedagog
Sångpedagog
Folkhälsopedagog
Dramapedagog

Vi kan väl alla vara överens om att dessa titlar inte har 100 % bäring på utbildning? (det finns fler faktiskt)

Jag upprepar: jag är lärare! Och då detta begrepp är långt mer komplext, vill jag hävda att det inte räcker med att vara pedagog, jag måste vara en didaktiker OCH inte minst: en ämneskunnig – har jag inget att förmedla spelar det väl ingen som helst roll hur bra jag är på att ”ta människor”?

Så sluta kalla mig pedagog – jag är lärare! Basta!