Johan Runesson, Växjö

Vi förtroendevalda inom Lärarnas Riksförbund välkomnar att skolan de senaste veckorna diskuterats ur många aspekter.

Allianspolitiker har den senaste tiden gått ut i media och talat vitt och brett om vilka fantastiska saker som kommer att hända när väl alla reformer satt sig. Problemet är att Bror Duktig finns på alla nivåer, och statens reformer är så övergripande och genomvälvande att de är mer än nog för en redan hårt piskad yrkeskategori. Lärarnas Riksförbunds undersökningar ”Låt inte lärarna betala reformerna!” och ”Arbetsmiljöundersökning 2011”[i] pekar på att nationella prov, som infördes i årskurs 3, utökade lågstadielärarnas arbetstid med en månad. Ingen extra tid för detta, inte heller övertid eller höjd lön. Dessutom uttrycker 90 % av lärarna att den administrativa bördan ökat i dessa reformtäta tider, utan att några andra uppgifter försvunnit eller kompenserats på annat sätt.

Arbetsmiljö 2011

På olika håll talas det om storleken på grupper i förskola och fritidshem, men tyvärr hör man inga röster om förutsättningar och möjligheter till god måluppfyllelse i skolan. Tro mig när jag säger att detta styrs i mycket stor grad av antalet elever i varje undervisningsgrupp (klass), oavsett McKinseyrapporter eller politikers ovilja att låta viktiga verksamheter kosta. Andra faktorer för framgång är också hur mycket tid och engagemang en lärare orkar lägga på varje elev: kort och gott – hur mycket annat som stjäl uppmärksamhet från lärarnas elevarbete. En ljusning kan skönjas om politiker gör allvar av sina uttalanden: lärarassistenter eller att minska det administrativa dokumentationskravet är vällovligt, även om resultatet till stor del beror på hur det effektueras.

I till exempel Växjö kommun talas det om att ”se över” och ”genomlysa” för att så småningom eventuellt leda till ”omorganisationer”, ”helhetsgrepp” och ”effektiviseringar”. Detta är oroande eftersom vår företagshälsa, Kommunhälsan, får allt mer att göra. Se till att inte ålägga våra lärare i skolan för mycket reformer. Senast kunde vi läsa om studiedagar och lärares arbetsår som var föremål för diskussion (trots att utläggen görs i god tid och i syfte att stödja verksamheten, inte blidka föräldrar).

Så – för skolan, för framtiden och för Sverige: skär i lokala reformpaket av alla de slag och låt lärarna fokusera på rätt saker. Bo Frank har ju redan innan signalerat att det kommer bli tuffa år framöver. Nu inväntar Lärarnas Riksförbund och Sveriges lärare resultatet av den utredning som har i uppdrag att minska den administrativa arbetsbördan.

Johan Runesson

Ordförande Lärarnas Riksförbund i Växjö och Kronoberg

…är en fråga man ofta får ute på skolor. Ibland känns det lika hopplöst som att försöka förklara allt man gör som lärare.

En sak som är säker i tider av lönerevison är att vi sitter i lååååånga möten med arbetsgivaren i diskussioner om att lätta på plånboken. Vi lägger många mantimmar på att försöka övertyga arbetsgivaren om det förträffliga arbete våra medlemmar utför på skolor runt om i kommunen, och att det självklart ska synas i lönekuvertet. Märk väl, läsare, våra medlemmar, inte de oanslutna.

I år behövde Växjö kommun inte betala mer än 4,2 % enligt avtalet. Men, efter många och långa sittningar med arbetsgivare pressade Lärarnas Riksförbund upp denna siffra till 4,88 % på kollektivet. Det vill säga; större kaka att fördela mellan våra medlemmar. Summan i år fördelas genom en kompromiss generellt, eftersom vi inte sätter någon större tilltro till att stressade rektorer på ett bra sätt kommer att kunna genomföra lönesamtalen.

Det är inga småpengar det handlar om när vi snackar cirka 2300 lärares kollektiva lön, som ökas med 0,68 procentenheter. Och behöver vi säga att arbetsgivaren helst betalar så lite som möjligt?

Nu till det som sticker i mina och mångas ögon; alla ”svartfötter” får exakt lika mycket och extra som det vi förtroendevalda har ordnat till våra medlemmar. Utan att betala medlemsavgift, utan att ens på minsta sätt engagera sig för sin arbetsplats löne- och arbetsvillkor.

Genom att inte vara med i Lärarnas Riksförbund har man ju tagit ställning till att INTE stötta det arbete vi förtroendevalda utför, och dessutom ska man få ta del av ”kakan”. Mycket märkligt. Dock är inte i detta specifika fall ”svartfoten” boven, utan arbetsgivaren, Växjö kommun, som inte vågar markera genom att ge oanslutna det som i facklig terminologi kallas ”golvet”.

Så nästa gång någon ställer frågan ”Vad gör facket?” kan du, medlem såväl som ickemedlem, säga;

- Förhandla fram närmare 500 000 extra för medlemmarna att dela på.

Det hade inte hänt utan Lärarnas Riksförbund.

Det känns bittert att inte fått vara delaktig i diskussionerna kring det nya läraravtalet. Jag är otroligt nyfiken på vad som gjorde att ett I MINA ÖGON mediokert bud accepterades. Har vi glömt slagorden ”10 000 mer i månaden”? 4,2 + märket + x + x kommer aldrig att ge 10 000 med min lön. Inte på många många år. Och när jag väl har det, är väl 10 000 mer värt 2500.

Jag kan tyvärr inte se någon uppvärdering av yrket i detta.

Arbetsbelastningen, återigen rundabordssamtal. Föga effektivt enligt min ringa erfarenhet.

Jag är besviken, ledsen, arg och trött på allt som har med läraryrket att göra just nu.

Enligt vad jag ska ha förstått har även Kronobergs distrikt lämnat in reservation mot beslutet.

”A scene badly written In which I must play.”

I måndags gjorde vår utbildningsminister inte oväntat ett utspel med nya reformer som omfattar tydliga karriärsteg. Varje steg beskrivs med huvudsakligt innehåll och tänkta lönenivåer.

Några frågor som dyker upp i samband med detta är bland annat: 5000 och 10 000 mer än vad? Tarifflöner finns ju inte, vilket gör att det kan skilja ganska mycket mellan kommuner på löneläget för förstelärare och lektorer. Dessutom ska huvudmannen själv i princip definiera innehållet i tjänsten, vilket kan göra att vissa kommuner kommer piska s—-n ur sina nya karriärister till betydligt lägre kostnad än andra, mer ansvarsfulla. Cyniskt tänkt? Haha, självklart… Man behöver inte vara Stephen Hawking för att inse hur detta kommer att slå när kommunala klåpare stoppar ner fingrarna i syltburken.

Nu till avtalsrörelsen, som medborgare, inte har ett dugg med ovanstående att göra. Till skillnad från det som står här ovanför tar avtalsrörelsen fasta på samtliga kommunala lärare, inte bara några få med specialtjänster.

Detta till trots kommer troligen SKL och andra intressenter att baka in för att få deras bud att smaka sötare. Men återigen, blanda inte ihop saker och ting.

Det enda Lärarnas Riksförbund ska ta ställning till är det som lägges på bordet ur medlarnas händer.

För att vara tydlig, så är här ett äpple:

Och päron:

Eller hur var det nu?

Igår var det siste april och jag njöt av ett vackert majbål vid Växjösjön, anordnare Växjö kommun. Som en magnifik och värdig avslutning skickade man i den ljumma aprilkvällen upp ett gnistrande stjärnregn av fyrverkerier från en flotte på vattnet. Precis som det anstår en stad med lite värdighet, och som är lite så där på gång. Att visa framfötterna.

Dagen efter läste jag i olika sociala medier om hur imponerade och andlösa mina vänner i Växjö hade blivit av skådebrödet. Inte konstigt, för nog hade man satsat pengar från politikerhåll. Många av dessa som lade ut foton och hyllade det vackra är tillika vänner som många gånger tidigare har kritiserat Växjö kommun i olika sällskap för att inte satsa sina pengar rätt.

Detta fick mig att tänka. Inte för att jag kan ange en siffra på vad kalaset kostade, men betänk detta:

Om summan för spektaklet uppgår till vad en årsanställd lärare kostar kanske det är just denne man måste avstå från under nästa budgetår? Och vad händer om det skulle råka vara just den lärare som gör skillnaden att just DITT barn klarar av alla de mål för att få behörighet till gymnasiet, eller kanske eftergymnasiala studier? Om det är fallet, så tror jag vi alla skulle kunna vara överens om att kommunala prioriteringar inte alltid är de bästa.

Därför anser jag och Lärarnas Riksförbund att staten bör ta över finansieringen av svensk grundskola och gymnasium.

Att läsa Alliansens vårbudget samtidigt som man håller SACOs rapport om ”livslön” i handen ger bitvis en bitter smak i munnen: Anders Borg talar om att ”Sverige ska vara ett land där det lönar sig att arbeta [---] där välfärden finns till stöd [---]”, vi ska få se ”åtgärder för bättre utbildning”.

SACO redogör med obekväm nödvändighet att vissa högutbildade lärarkategorier drar en nitlott vad gäller livslön. Vilka? Jo, följande:

grundskola gymnasiet praktisk-estetiska ämnen yrkesämnen

Samtidigt lyfter staten inte ett finger för att dra Sveriges största lärararbetsgivare i örat för en skälig uppvärdering av läraryrket. Grundskolans och gymnasiets lärare har under en lång period sett sin köpkraft försvagats jämfört med andra grupper. Någonstans runt 90-talets början drog allt detta igång – man lät kommunalisera lärarna. Carl Bildt lär inför kommunaliseringen ha sagt:

”Man kan göra vilka administrativa förändringar och reformer och förbättringar som helst i skolan. Men när de kompetenta lärarna flyr skolan så kommer skolan att förfalla. Den stat som föraktar sina lärare och ungdomar bereder vägen till sin undergång.”

Läraryrket finns inte heller med på Linnéuniversitetets topplista över populära utbildningar: studenter väljer annat, varför? Enligt en undersökning från Lärarnas Riksförbund på grund av dålig ingångslön, och därtill ännu sämre löneutveckling.

Lärare flyr yrket: både blivande och varande.

Åtgärd?

1 Omyndigförklara Sveriges kommuner genom att återföra huvudmannaskapet till staten. 20 års vanstyre räcker.

2 Ge lärarna i grundskola och gymnasium i genomsnitt 10 000  mer i lön för att säkra, stärka och på sikt förstärka lärarkåren.

3 Om du är missnöjd med din lön: stöd löneuppropet.

Alldeles nyss tuggade undertecknad sig igenom en mycket intressant forskningsrapport på engelska från Peter Dolton och Oscar Marcenaro-Gutierrez. Jag kommer i detta inlägg redovisa en summering av sammanfattningen och medborgare; detta kunde varit Lärarnas Riksförbunds ord men är helt sprungna ur forskningsrapporten:

Teacher’s pay and pupil performance

Den övergripande frågeställningen är: påverkar den stora variationen i lärarlön i olika OECDländer elevernas resultat? Jag ska bespara dig tid käre läsare: svaret är ”ja”. (något för er politiker att fundera över)

Men, det viktiga i detta resonemang är också hur och vad vi lägger pengarna på. (återigen politiker: ”no such thing as a free lunch”, inte ute i våra lärarrum i alla fall)

Undersökningen är omfattande då den spänner över 15 års nyckeltal; elevresultat, lärares ingångslöner, slutlöner, andel skolpeng av BNP, procent lärare av arbetsför befolkning, lärartäthet med mera. Så ni förstår att det är många parametrar som vägs in.

Det intressanta i rapporten är orsakssambanden man funnit mellan lärarlön och elevresultat.

1. Högre lön attraherar högre presterande studenter till professionen

2. Förbättrade lärarlöner förstärker statusen för professionen ”Higher status and higher pay are invariably linked” (återigen politiker: något som ni som håller i plånboken gärna bortser från)

Dessa två punkter skulle enligt undersökningen dels stärka kvaliteten på de rekryterade studenterna, dels skulle den också fungera som att de lärare som befinner sig i systemet får starkare incitament att stadigt arbeta mot förbättrade resultat.

Vill ni ha siffror? Varsågoda:

10 % ökning ledde till 5-10 % förbättrade elevresultat. 

En 5 % förändring av den relativa lönebilden ledde till cirka 5-10 % förbättrade elevresultat.

Man fortsätter med att konstatera att det tar ungefär 30 år att förändra situationen (ungefär samma tidsrymd som SKL har fördärvat många av våra förutsättningar på).

Om man sedan väljer att lägga pengarna på att höja lärares löner eller att minska gruppstorlek – det är politikernas egna beslut. Men för guds skull, fatta beslut på evidensbaserad forskning istället för ekonomiska mål: om ni väljer mindre gruppstorlekar är det rejält små grupper ni måste skapa för att uppnå samma resultatförbättring som höjda lärarlöner. It’s your call!

10 000 mer och mindre gruppstorlekar är en bra start!

För övrigt anser jag att skolan ska förstatligas.