Symboler och vanliga ord: läs- och skrivstrategier

När vi läser använder vi oss dels av olika typer av ledtrådar som finns i texten, dels av olika strategier för att förstå texten så bra som möjligt. Ledtrådarna (Franker, 2015) består vanligtvis av:

  • det man redan kan (icke visuella ledtrådar, ljud/tal, mina tidigare erfarenheter)
  • det man ser i själva texten (visuella ledtrådar – ordbilder, struktur och form)
  • det som finns i miljön runt omkring texten (en kontext och ett sammanhang)

Genom att sätta samman de här ledtrådarna kan man förstå en text. Man bygger också upp ett förråd av gångbara strategier att ta till för att utvinna det mesta möjliga av ledtrådarna.

För att förstå skyltar som de här samspelar olika ledtrådar.

 

För betyget Eläsförståelse på sfi-kurs A ska eleven kunna hämta och förstå information i form av vanliga ord och symboler. Uttrycket vanliga ord och symboler är markerade med fet stil. Vad menas med det? I det här inlägget vill jag visa hur planering av undervisningen i en A-grupp kan se ut utifrån det betygskravet. Jag utgår helt enkelt ifrån tanken att symboler också är vanliga ord och därför måste eleverna lära sig att hantera dem även i vanlig skrift och kunna läsa/skriva dem som vilka andra ord som helst.

Att t.ex. känna igen en skylt ovanför en matbutik och ”läsa” den som Ica eller Willys handlar om att känna igen den logografiska ordbilden som man i kombination med övriga ledtrådar enligt ovan identifierar som ett visst namn. Man kan säga ordet och tack vare sammanhanget förstå vad det står för.

Vad händer med läsandet och förståelsen om man tar bort själva logotypen och bara presenterar namnet på butiken i vanlig skrift? För en elev som ännu inte har knäckt läskoden blir det genast påtagligt svårt, varpå det uppstår en fråga: Hur ska jag som lärare göra för att eleven ska ta sig från logografiskt läsande till avkodning och befästning av ortografiska ordbilder? För mig handlar undervisningen på nybörjarstadiet mycket om just det. Även när vi jobbar med att förstå vanliga skyltar och symboler, handlar undervisningen om avkodning, koppling mellan ljud och bokstav, ljudning, stavelser och betoning. Samtidigt känns det svårt att separera läsande från skrivandet, så ordskrivande och (så småningom) meningsskrivande utgör självklara hållpunkter i lärprocessen. Progressionen går, enkelt uttryckt, från avskrift till skrift på både ordnivå och meningsnivå.

Lärprocessen går från läsning och förståelse av logografiska ordbilder till läsning av ord och meningar i skrift.

 

Här nedan ser du två bilder som visar ett arbetsmaterial om affärsskyltar som jag har använt flera gånger i olika A-grupper och som har visat sig fungera väldigt bra. Arbetet utgår från talet och valet av skyltar/logotyper beror helt och hållet på vilka affärer som finns i vår omgivning eftersom det har betydelse för förförståelse att eleverna känner igen skyltarna och vet vilka namn/platser de representerar. I materialet ingår också en filmad genomgång (flippat klassrum).

Bild 1: Sida 1-2 i häftet: bild – tal – avskrift/skrift – läsning

 

Bild 2: Sida 3 -4: skriftlig uppgift, hela meningar i skrift – läsning  OBS! Qr-koden leder till filmen ”Affärer och skyltar” (se nedan).

 

Några saker som jag själv har lärt mig när det gäller vissa moment under arbete med skyltar och symboler:

 

  1. Att skriva namnet på affären med vanlig skrift i stället för att kopiera logotypen

Elever som är alldeles i början av sin skrivutveckling tenderar att kopiera logotypens teckensnitt och användning av versaler, så i början blir det gärna LiDL och Will:ys i stället för Lidl och Willys. Också ordet Lindex är intressant med tanke på e:ets form i logotypen. Likadant är det med apoteket och a:et i början (skriver eleven ”a” eller ”a”?. Det här är iakttagelser som är mycket användbara för formativ bedömning (Wiliam, 2013) och för att få information om hur långt en elev har kommit i sin skrivutveckling. Är eleven kvar på kopieringsstadiet eller har eleven förstått skriftens funktion? Det är nämligen det det handlar om: att förstå hur skrift fungerar i praktiken och att skriva inte är samma sak som att skriva av.

 

2. Att lära sig läsa namnet på affären i vanlig skrift utan att samtidigt se logotypen 

Det här är svårt för eleverna och inget man kan ta för givet från början. Läsfärdigheten kräver mycket träning och det är fråga om teknikträning. Endast mekanisk avkodning av bokstäver duger inte, eleverna måste ljuda ihop orden och för att kunna göra det måste de kunna identifiera stavelserna. Till det behöver de kunna se hur många vokaler som finns i ordet. Vi körläser, ritar bågar under stavelserna (både på papper och symboliskt i luften), vi klappar stavelserna, vi lyssnar efter vad vi hör för ljud när vi säger namnet och vilka symboltecken som det blir i skrift. Ni ser, det är mycket jobb. Återigen ger mig arbetssättet underlag för formativ feedback och information om vilken elev som behöver vilken stöttning.

 

3. Att gå från avskrift till skrift (enskilda ord)

Jag har också lärt mig att när vi har gjort ordentligt det som jag beskriver under punkt 1 och 2 och varje elev har fått formativ feedback och adekvat stöttning, så får eleverna det mycket lättare med att skriva orden utan förlaga. Om de kan höra ordet och dess rytm i huvudet och för sitt inre öga se ordets struktur (stavelser), går skrivandet nästan som en dans.

 

4. Att gå från avskrift till skriftliga uppgifter

Vad krävs av eleverna för att klara skriftliga uppgifter (t. ex. sådana som syns i bild 2)? Svårighetsgraden har ökat, det är uppenbart. Man kan t.ex. observera vilka elever som fortfarande bara skriver av instruktionen och alltså ännu befinner sig på kopieringsstadiet, och vilka som redan kommit till själva skrift-stadiet (dvs skriver ett relevant svar). När vi jobbar med skriftliga uppgifter som inte har ett enda givet svar (som den i exemplet), brukar det hända en intressant sak. Efter att alla är klara och vi har jämfört svaren upptäcker eleverna att man kan skriva olika svar på en och samma uppgift. Därmed är uppgiften en liten embryo till att träna inkodning och ”eget” skrivande. Insikten att man kan tänka och svara olika är en stor sak. Det är häftigt och det blir alltid en intressant diskussion. Och det märks vilka som förstår vad de håller på med och vilka som bara följer med.

 

5. Att avkoda och ljuda ihop ett enskilt ord och att klara av att läsa samma ord inbakat i en mening 

Det är inte allas samma sak och att läsa och förstå längre sekvenser kräver naturligtvis också särskild träning. Eleverna måste lära sig att känna igen ordets ortografiska bild i längre textsekvenser och i bredare sammanhang. Den här fasen underlättas om vi än en gång utgår från talet och elevernas egen verklighet och formulerar några meningar tillsammans. Cirkelmodellen kan var en lämplig arbetsmodell för meningsskrivande (läs mer om cirkelmodellen på kurs A här).  Det blir mycket körläsning och enskilt läsning när det gäller meningarna och det är ungefär samma princip som gäller nu som i punkt 2.

 

6. Att gå från avskrift av hela meningar till skrift för egna syften

Nu för tiden försöker jag alltid visa mina elever att meningar som vi tränar på är exempel som de själva kan omvandla och använda till skrivande för egna syften. Men det var inte alltid så. Som tur är så utvecklas man hela tiden som lärare och förhoppningsvis är man lite kunnigare för varje år som går. I början använde jag meningarna (dock i en lättare och kortare variant) nästan bara som en reguljär diktamen men ju mer jag implementerade cirkelmodellen i min undervisning och blev säkrare, desto mer insåg jag att jag borde uppmuntra eleverna att redan från början lära sig att byta ut vissa ord för att skapa något mer eget och att när de har omvandlat en exempelmening utifrån sin egen verklighet, kan den meningen senare användas för eget berättande i andra sammanhang. Det är också en stor insikt för eleverna, att man kan och får göra så för att bygga upp sitt språk i tal och skrift. På sätt och vis var det en betydelsefull upptäckt för mig med, för jag jag fick ytterligare ett användbart undervisningsverktyg. Att säga metod vore kanske lite att ta i. Om det står i exempelmeningen ”Jag handlar mat på Willys”, kan eleven byta ut namnet på butiken om det är Lidl som eleven brukar handla på och vips, eleven har delget en egen information i skrift. En mycket bra början. Och det är bra att börja redan på A-nivå för då får elverna mycket mer tid på sig att öva.

Reflektion:

Jag tycker om att arbeta på det här sättet och jag har lärt mig massor om läs- och skrivutveckling och läs- och skrivundervisning genom att jobba med just skyltar som finns i vår nära omgivning. Uppgiften kan varieras på olika sätt och ha olika svårighetsgrad. Skyltar och symboler utgör ett mycket användbart undervisningsmaterial (bild 3 visar ett annat exempel som handlar om att gå på apoteket). Man kan som lärare få in många olika moment och ämnen och kombinera olika metoder och modeller för att lära eleverna använda sig av olika ledtrådar,  bygga upp strategier och öka sitt ordförråd. Det är en väl investerat tid. Elevernas lärande går framåt och deras lästeknik och förståelse utvecklas. Tack vare digitala resurser vässas lärandet ytterligare.

Bild 3: Ett annat exempel på att använda sig av autentiska skyltar och träna på att läsa och skriva utifrån dem. Också här ingår en film (flippat klassrum).

 

 

Tips på digitala resurser som kan användas:

  • verktyg för att flippa klassrummet (appen Explain everything)
  • verktyg för publicering (YouTube)
  • verktyg för att skapa och läsa av qr-koder (www.skapaqrkod.se och appen cr code reader)
  • verktyg för digitalt läs- och skrivstöd med talsyntes (t.ex. appen Skolstil 2 eller Claro Read eller IntoWords på dator)
  • verktyg för träning av ord (quizlet, bitsboard)
  • verktyg för återkoppling (kahoot)

 

Referenslitteratur:

Franker, Q. (2005). Teorier om processer, utveckling och strategier (en pdf-fil för nedladdning, en presentation)

Mörling, M. (2007). Att undervisa analfabeter: Från det konkreta till det abstrakta. Stockholm: Natur och kultur.

Wiliam, D. (2013). Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)