Sfi som ett nytt ämnesspanarämne

Jag heter Ivana Eklund och det här är mitt inledningsinlägg som ämnesspanare på LRbloggar. Var börjar man? Kanske bäst att inleda med en presentation. Inte av mig, utan av Ämnet.

Mitt ämne och kompetensområde är sfi, svenska för invandrare. Sfi är ett ämne i ständig förändring och det är särskilt på senare år som utvecklingen har tagit en ordentlig fart. Och det är bra, för ämnets betydelse på både individ- och samhällsnivå är stor när man betänker att språket är en väg till integration och arbete. Sfi ger också till exempel behörighet till kursen svenska som andraspråk på grundläggande nivå på Komvux. Fram till förra året var sfi till en egen skolform men idag är den en del av vuxenutbildningen. 

Sfi:s övergripande styrdokument är Läroplan för vuxenutbildning och Kursplan för utbildning i svenska för invandrare. Det finns tre studievägar på sfi och fyra delkurser med betygskriterier och nationella prov och ämnet kräver så väl lärarbehörighet som behörighet i svenska som andraspråk. Konstigt nog är det inte alla som vet det. Eller så bryr man sig inte. Därför blir jag väldigt frustrerad när sfi ibland behandlas mer som en arbetsmarknads- eller sysselsättningsåtgärd än den kvalificerade och mångfacetterade språkutbildning den faktiskt är. Eftersom sfi-deltagare är vuxna individer, är vuxenperspektivet viktigt inom all sfi-undervisning men kanske ännu viktigare inom grundläggande läs- och skrivinlärning i de fall deltagarna inte är funktionellt litterata, vilket är den elevgrupp som jag själv undervisar. Lika viktigt är det att utgå från deltagarnas egna resurser och tidigare livserfarenheter. Jag kommer att blogga en hel del om vuxen- och resursperspektiv och självklart också ge konkreta lektionstips när det gäller sådant. Det kommer.

Jag har visserligen erfarenhet av undervisning på flera studievägar och kurser inom sfi men mitt hjärta klappar starkast för studieväg 1 och grundläggande litteracitetsundervisning. Att det finns tre olika studievägar på sfi är inte något strikt organisatoriskt knep utan det har med deltagarnas skolbakgrund och studieerfarenhet från hemlandet att göra: studieväg 1 (personer med ingen eller kort skolbakgrund, kurserna A-D), studieväg 2 (personer med normallång utbildningsbakgrund, kurserna B-D), studieväg 3 (personer med högre utbildning, kurserna C-D). Det är helt enkelt inte bra att blanda individer med kort och lång utbildningsbakgrund i en och samma grupp, varken pedagogiskt eller didaktiskt. Sfi-utbildningen ska vara anpassad utifrån individernas behov och tidigare kunskaper och erfarenheter och naturligtvis ska hänsyn tas även till människors framtida mål. I blandade grupper blir det omöjligt och de kortutbildade får sämre förutsättningar att klara sfi-utbildningen och nå sina mål.

På sfi i Eskilstuna, där jag har min arbetsplats, skulle det aldrig falla oss in att blanda deltagare från olika studievägar i samma grupp. Därför blandar vi t.ex. inte ens deltagare från studieväg 1 som läser på C-nivå med deltagare från studieväg 2 som också läser på C-nivå. Vi är måna om att anpassa pedagogik, arbetssätt och material utifrån deltagarnas skolbakgrund och förutsättningar och vi vet att skolbakgrund och studieerfarenhet från hemlandet är viktiga faktorer att ta hänsyn till när vi skapar grupper. Alla ska nå samma kursmål men vägen dit och graden av nödvändig stöttning är olika för deltagare på olika studievägar. Jag tycker att det är jätteviktigt att man på arbetsplatsen diskuterar både vad eleverna ska göra och lära sig och hur de bäst kan klara av det samt på vilket sätt man bäst kan organisera verksamheten på skolan och i varje enskilt klassrum. Ett vad och ett hur – också något som jag tänker blogga mycket om här framöver.

I vår strävan att tillgodose deltagarnas individuella förutsättningar att ta till sig sfi-undervisningen har vi i Eskilstuna gjort något relativt radikalt på studieväg 1. Deltagare som har en viss skolgång med sig från hemlandet och vanligtvis endast är i behov av latinisering eftersom de läser och skriver på modersmålet, har vi separerat från deltagare som inte har någon skolbakgrund alls och följaktligen är i behov av grundläggande alfabetisering. Efter två år ser vi att fler deltagare än tidigare uppnår målen för kurs A och effekten börjar visa sig så sakteligen också på B-nivå. Att vi lägger stor vikt vid en kontinuerlig och systematisk läs- och skrivundervisning, träning av studieteknik och uppbyggnad av strategier för lärande gynnar deltagare utan tidigare studieerfarenheter. Att se deltagarnas språkutveckling är fantastiskt roligt och stimulerande för oss alla. 

Forskningen säger tydligt att när det gäller alfabetisering och latinisering, är det stor skillnad mellan deltagare som har gått så lite som ett år i skolan och deltagare som inte har gått i skolan alls. Dessa elevgrupper behöver olika ingångar och olika typer av stöttning för att kunna tillgodogöra sig kursinnehållet. Vad man tränar på och hur man gör det är extremt viktigt inom läs- och skrivinlärning på ett andraspråk (med eller utan modersmålsstöd) då ingenting kommer av sig självt. Huret är extremt viktigt, så därför upprepar jag det.

När det gäller att skapa ett renodlat alfabetiseringsspår på studieväg 1 (och i dagsläget vidare upp till C-nivå) finner man lätt stöd för detta i kursplanen för sfi (SKOLFS 2012:13) som säger att läs- och skrivinlärning inte ska knytas till en specifik kurs, utan ska utgöra en egen del och som sådan antingen läsas fristående eller kombineras med någon av kurserna A-D. Ett gängse sätt har länge varit (och tyvärr fortfarande är på många skolor) att alfabetiseringsundervisningen pågår antingen före eller i samband med kurs A för att sedan falla lite i skymundan. Det borde man generellt ändra på.

Det tar lång tid att bli en funktionell läsare och skrivare med en automatiserad läs- och skrivförmåga och enligt gällande alfabetiseringsforskning (se t.ex. Alfaportföljen, lärardel s. 16) är det helt fel att placera studieväg 1-deltagare efter avslutad kurs B i C-grupper där det går även deltagare med betydligt längre skolbakgrund. Det är en kunskap som många sfi-skolor har tagit till sig och anpassar sin verksamhet utifrån den. En anledning är ett alldeles för högt tempo på lektionerna men även att det finns en risk att deltagare i behov av fortsatt aktiv läs- och skrivinlärning inte får den stöttning de enligt styrdokumenten har rätt till.

Att man har olika grupper på C-nivå är alltså tämligen vanligt. Men att ha olika A- och B-grupper inom studieväg 1 känns däremot ganska unikt. Eller finns det andra sfi-skolor som också arbetar på det sättet? I Eskilstuna är vi jättenöjda med vad vi hittills har åstadkommit under de två åren vi har jobbat med ett renodlat alfabetiseringsspår på studieväg 1 och vi lär oss hela tiden något nytt och utvärderar våra erfarenheter och elevernas resultat. Vi är tre lärare som arbetar nära varandra. Till exempel har vi kommit fram till att det inte räcker att börja öva till nationella provet på kurs B några veckor innan provtillfället utan att deltagarna utan skolbakgrund måste börja bekanta sig med vissa uppgiftstyper, uppgiftskonstruktioner och läs- och skrivstrategier redan på kurs A om de ska hinna bli vana vid sättet att lösa uppgifter på. När mina elever inte förstår en uppgift frågar de alltid: ”Ivana, hur ska vi tänka?” Det är den bästa fråga jag kan tänka mig att få i klassrummet.

Den hetaste frågan för oss lärare nu när vi planerar innehåll är: Testar vi vad vi har tränat på och tränar vi vad vi testar? Här är vi återigen vid det här vad vadet och huret. För närvarande diskuterar vi uppgiftstyper och uppgiftskonstruktioner samt behövliga strategier och studieteknik och samarbetar för elevernas bästa. Vi känner att en gemensam och genomtänkt planering i fråga om innehåll och teknik och progression underlättar lärandet för eleverna. Så självklart och enkelt det låter, eller hur?

Jag är mycket förväntansfull inför mitt uppdrag som ämnesspanare och känner mig hedrad av det. Jag ser fram emot att dela med mig av mina lektionstips, tankar och erfarenheter som sfi-lärare.

För dig som vill veta allt och lite till om sfi rekommenderar jag Boken om sfi av Fredrik Harstad och Jenny Hostetter (Gothia fortbildning, 2017).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)