På spaning efter språkutvecklande teknik, del 1: kollaborativa arbetsytor

Nyss hemkommen från Bett-mässan i London är jag full av intryck och dem kommer jag att behöva bearbeta under en tid framöver, det är ett som är säkert. För er som aldrig varit på Bett och som inte riktigt vet vad det egentligen är för typ av mässa, så är det en mässa om digital teknik och digitala resurser i undervisningen. Jag var där tillsammans med några andra ämnesspanare från LR och det var mycket givande och roligt. Som sfi-lärare hade jag fokus mest inställt på teknik som främjar språkutvecklande arbetssätt i klassrummet och nu tänker jag dela med mig av några saker som jag särskilt har fastnat för. Här kommer min första bett-spaning.

Under ett studiebesök på Benhurst Primary School i en Londonförort fastande jag mest för arbetet på en biologi- respektive engelsklektion. Den tekniska sidan av hela skolans undervisning kan sammanfattas med orden smartboard, datorer och surfplattor i pedagogiskt mycket fruktbar förening.

Med hjälp av mjukvaran Smart Learning Suite kan det hända spännande saker och resursen som jag gillade mest i sammanhanget heter Smart amp. Det är en digital samarbetsyta där läraren och elever delar olika typer av lektionsinnehåll med varandra: texter, bilder, videoklipp, tabeller, ljud, uppgifter, chatt mm. Läraren har hela tiden överblick över varje elevgrupps (eller individs) arbete samtidigt som eleverna kontinuerligt kan ta del av varandras svar på lärarens fråga eller tankar och kommentarer till ett visst innehåll.

Bilderna 1-3 visar en lektionsgenomgång i biologi. Vad läraren visar på tavlan ser eleverna också på sina surfplattor. Två elever delar på en surfplatta, vilket ”tvingar” dem att diskutera och samarbeta. Läraren guidar eleverna genom lektionen steg för steg och hela tiden varvas ”ta del av” med att ”leverera”. Eleverna är aktiva och delaktiga. Ingen handuppräckning förekommer eftersom alla hela tiden deltar via den gemensamma kollaborativa ytan och läraren kan se vad eleverna gör och hur det går.

 

Bild 1

 

Bild 2

 

Bild 3

 

Bilderna 4-6 är tagna på en grammatiklektion i engelska där eleverna övar på ordklasser och satsdelar. Eftersom det är en övning och ingen redovisning, är felaktiga resonemang inget problem utan används till att föra lärandet framåt. Läraren skriver en fråga på tavlan (bild 4) och klickar sedan på en liten mobilsymbol till höger för att koppla på elevernas enheter för inskick av svar. Eleverna diskuterar svaren i par och när de är eniga skickar de in svaret med en enkel klick. I samma stund dyker svaret upp på tavlan (bild 2). Läraren sorterar hela tiden de inkommande svaren/exemplen (bild 5 och 6) och om någon grupp råkar vara helt ute och cykla med sitt resonemang, kommunicerar han med den gruppen, ger återkoppling och nödvändig stöttning och inväntar ett nytt svar. Alla felaktiga svar raderas omgående.

Bild 4

 

Bild 5

 

Bild 6

 

Det finns tydliga pedagogiska fördelar med den här typen av digitala kollaborativa ytor, tycker jag. Dessa är:

  • Handuppräckning behövs inte, utan alla elever måste vara aktiva hela tiden och ingen kan ”gömma sig”.
  • Arbetssättet är kollaborativt.
  • Arbetssättet är språkutvecklande. Eleverna måste diskutera och formulera sina tankar/svar i tal och skrift samt använda relevanta begrepp/ord.
  • Arbetssättet utvecklar elevernas digitala kompetens.
  • Arbetssättet är formativt.
  • Arbetssättet effektiviserar undervisningen och lärandet (multimodalitet, individualisering, stöttning).

 

I mitt klassrum på sfi har jag i dagsläget inte tillgång till den mjukvara som krävs för att kunna använda mig av digitala samarbetsytor i undervisningen, tyvärr. Men efter att ha sett vad och hur man kan göra har jag argumenten för den här digitala resursens förträfflighet och användbarhet klara och nu övar jag på repliken ”Snälla rektorn kan jag få…?”

Sedan är det ju förstås precis så som rektorn för Benhurst School sa när han presenterade skolans arbete, utmaningar och resultat för oss: ”En dålig lektion blir fortfarande en dålig lektion även med teknik. Den blir bara lite snyggare”. Liksom tidigare måste läraren göra en didaktisk lektionsplanering kring ett vad och ett hur, det är bara det att huret i det här fallet omfattar andra typer av resurser. Därmed inte sagt att analoga uppgifter eller skrivträning för hand på papper eller skrivtavla är bannlysta, absolut inte. Variationen är viktigt, vilket vi såg också på Benhurst School (bild 7) och vilket även är min erfarenhet.

Bild 7

Till sist vill jag inspireras av skolans motto också, gemensamt för elever och lärare:

Lämna en kommentar

  • (will not be published)