Om litteracitetsundervisning på C- och D-nivå

Jag har länge gått och funderat på en sak. Jag har en önskan också. Under rubriken Läs- och skrivinlärning i kursplanen för sfi (Skolverket 2012, s. 9) står det en del intressant att begrunda. Innan jag kan komma igång med mitt blogginlägg här, behöver jag göra en liten sammanfattning av påståendena i avsnittet i kursplanen samt dela med mig av några funderingar i anslutning till påståendena (den gröna texten i parentes är mina kommentarer och tankar):

  • Att bli litterat i grundläggande bemärkelse kan ta lång tid. (Det tar lång tid! Betydligt längre än vad studietiden på studieväg 1 normalt är.)
  • Personer med kort eller ingen utbildning ska få möjlighet att förvärva grundläggande läs- och skrivfärdigheter, vilket inbegriper att fördjupa och automatisera sin kunskaper. (Hm, det där med fördjupning och automatisering är knappast något som hinner ske på A- och B-nivå, eller?)
  • Utbildningen vänder sig även till personer som är litterata men inte behärskar det latinska alfabetet. I  detta fall ser lärprocessen annorlunda ut. (Stopp ett tag här! Ska lärprocessen se annorlunda ut bara för dem som inte kan vårt alfabet? Hallå Skolverket, borde ni inte ha skrivit samma förtydligande angående de elever som har varit helt illitterata från början men lyckats ta sig till C- och D-nivå?)
  • Läs- och skrivutvecklingen knyts inte till någon av kurserna A-D, utan utgör en egen del, som kan läsas fristående eller kombineras med någon av kurserna. (Sug på den här karamellen nu lite grann: läs- och skrivutvecklingen + kombineras + med kurserna. Så? Ja, ja, ja, säger jag.)
  • Det är alltså en process som kan pågå under hela den tid som eleven deltar i utbildning i sfi för att färdigheterna ska hinna automatiseras. (Jag tolkar “under hela den tid” som att det betyder “under kurserna A-D”. Gör du samma tolkning? Jag hoppas det. Sedan skulle jag för min del gärna vilja säga “bör pågå” eller kanske rent av “ska pågå”, men jag har haft så pass mycket med Skolverket att göra för att veta att de gärna är försiktiga och mjuka i sin framtoning. Jag är mera pang på, på gott och ont.)
  • Undervisningen får ske på elevens modersmål eller ett annat språk och bör även då kunna ske parallellt med undervisning i svenska. (Inte heller här finns alltså någon tidsmässig begränsning till kurserna A-B uttalad. Ändå har jag hittills aldrig hört ett enda exempel på att någon sfi-skola erbjuder modersmålsstöd till elever utan skolbakgrund på C- och D-nivå. Varför? Är det en ekonomisk fråga? Är det för att vi inte tänker tanken? Är det för att vi av någon anledning tror att det inte längre behövs?)

Vad är syftet med den här texten? Det är enkelt. Jag önskar nämligen att vi började diskutera vad det innebär pedagogiskt och didaktiskt att undervisa elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund efter att de klarat av studieväg 1. Det känns som att vi efter B1-kursen ofta “glömmer bort” att en elevs grundläggande läs- och skrivunderutveckling inte på långa vägar är avslutad bara för att hen har lyckats klara sin ursprungliga studieväg. Hur förhåller vi oss till den här elevgruppen på C- och D-nivå? Det må vara så att det endast är en liten andel elever utan skolbakgrund som når kurserna C och D, men de finns. Och de skulle kunna bli många fler. Jag vågar hävda att med bättre kunskap, anpassade ingångar till nytt stoff och rätt stöttning på vägen kan varje lärare få fler elever att fortsätta studierna också efter att de klarat studieväg 1 och nå hela vägen fram till ett godkänt D-betyg. Kursplanen ger oss grönt ljus och en knuff i den riktningen. Det står dessutom uttryckligen att alla elever ska ges möjlighet att studera till och med kurs D. Men hur skapar vi dessa möjligheter? Vad krävs? Jag tror att det först och främst behövs kunskap om vilka specifika svårigheter och behov elevgruppen har.

Att lära sig läsa och skriva först i vuxen ålder och till på köpet på ett andraspråk innebär att eleven måste med lärarens hjälp undanröja en del ganska tydliga hinder. Med risk för att vara generaliserande och förenkla för mycket kan man säga att elevrna initialt brottas med följande:

  • är inriktade på det konkreta och situationsbundna (här och nu)
  • är vana vid övervägande muntliga informationskällor och instruktioner
  • har bara ett språkregister (familjärt och vardagligt)
  • inte uppfattar vilken funktion vissa strukturer har i skrift, t.ex. olika skiljetecken, olika teckenstil och teckenstorlek, bruk av gemener och versaler, rader, mellanrum och stycken
  • inte uppfattar att layout och innehåll ofta har ett samband, t.ex. när det gäller rubrik, styckeindelning, bilder och bildtexter, faktarutor, punktlistor, instruktioner med tillhörande exempel o.dyl.
  • inte förstår olika genrer och texttyper
  • inte per automatik förstår vilka typer av svar olika fråge- och uppgiftstyper kräver och på vilket sätt svaren ska presenteras
  • har problem med att para ihop bilder med motsvarande textinnehåll
  • har problem med att uppfatta ordningsföljd i bildserier och i texter
  • har svårt med fiktivt tänkande och uppgifter som går ut på att fantisera fram personer och händelseförlopp
  • har svårt att gå från att läsa och förstå ord/begrepp/fraser ordagrant till att tolka information som ges och förstå innebörden av den i ett bredare sammanhang (t.ex. med hjälp av synonyma och antonyma uttryck)
  • har svårt att att koppla in egna erfarenheter och tidigare kunskap när det gäller att läsa/förstå och skriva/förstå

Alla de här sakerna påverkar elevernas lärande och får konsekvenser för undervisningen eftersom jag som lärare måste veta hur jag ska hantera situationer som bottnar i alfabetiseringsproblematiken för att kunna hjälpa eleverna och stötta dem på bästa möjliga sätt. Några av de initiala problemen försvinner på ett relativt tidigt stadium i sfi-utbildningen, medan andra dyker upp om och om igen varje gång en ny genre, en ny texttyp eller nya typer av uppgifter, instruktioner och layouter dyker upp i undervisningen, samtidigt som språkets komplexitet ökar.

Eftersom elever utan skolbakgrund inte har kunnat skaffa sig någon praktisk erfarenhet av skolans olika arbetssätt, kan jag som lärare inte ta något för givet utan måste utgå från att varje nytt stoff troligen är nytt inte bara i fråga om innehåll, ordförråd och grammatik utan även i fråga om funktion, form och struktur. Bäst att vara beredd och lika bra att förebygga. Elevgruppen behöver lika kognitivt utmanande uppgifter att arbeta med som elever med normal skolbakgrund när det gäller kurserna C och D, men de behöver en mer noggrann introduktion av text- och uppgiftstyper samt mer träning av bl.a. uppgiftstyper för att, så att säga, förstå systemet. Inte minst för att t.ex. vid en testsituation under nationella provet slippa ödsla energi på att förstå instruktioner och lista ut vad uppgiften som sådan kan tänkas gå ut på och i stället använda tid och mental kraft till att försöka lösa uppgiften.

Nu ska jag försöka att skriva ner vilka konsekvenser för sfi-undervisningen ovanstående punkter kan ha och vilken riktning lärandet behöver ta för att en fortsatt läs- och skrivutveckling kan ske också på C- och D-nivå och för att eleverna ska ha en rimlig chans att klara kursmålen för C respektive D. Man borde t.ex. tänka på att i undervisningen:

  • gå från det konkreta till det abstrakta
  • gå från “här och nu” till “där och då”
  • gå från familjärt vardagsspråk till ett mer formellt vardagsspråk
  • gå från muntliga instruktioner till skriftliga instruktioner
  • gå från avskrift till gemensam skrivning till individuell skrivning efter mall
  • gå från tal till skrift och från skrift till läsning
  • introducera och öva på att förstå ordningsföljd/kronologi i text och bilder
  • en åt gången introducera och öva på nya textstrukturer och nya uppgiftskonstruktioner och sätt ge instruktion
  • gå från tydliga, fristående bilder till bildsekvenser med händelseförlopp
  • gå från konkreta, tydliga bilder till bilder med exempelvis tankebubblor med symboler
  • öva på att para ihop bild och text och motivera muntligt varför de passar ihop
  • gå från att konkret beskriva en bild till att fantisera kring personen/händelsen som visas på bilden

Det här är ganska svåra saker för elever utan skolbakgrund att tillägna sig, automatisera och fördjupa och det säger sig självt att utmaningen att utveckla bort svårigheterna inte är knutna till de lägre sfi-kurserna. Snarare återkommer de likt en spiral när språket utvecklas och språkkravet ökar. Det finns således en progression här och om eleven inte har automatiserat det första steget, är det bortkastad tid att ägna sig åt nästa. Det är bra att ha i åtanke, ungefär som att det inte är någon större idé att jobba med bisatser om eleven inte har kläm på enkla huvudsatser.

Om C- och D-läraren är medveten om generell problematik kring litteracitetsutveckling, kan hen lättare identifiera varför en elev kanske har svårt att klara vissa kursmoment eller, ännu bättre, förebygga svårigheterna genom att systematiskt bygga upp kunskap och förförståelse och ge eleverna studietekniska verktyg att använda sig av i lärprocessen (sådant som litterata elever sannolikt har med sig från början). Det finns ett antal språkutvecklande arbetssätt och pedagogiska modeller för en framgångsrik undervisning som passar alla sfi-elever, men kanske särskilt elever som fortfarande fördjupar och automatiserar sin grundläggande läs- och skrivförmåga och är på väg mot funktionell litteracitet.

Genrepedagogik och cirkelmodellen är absolut att rekommendera, liksom att alltid utgå från talet och elevernas egna erfarenheter för att bygga upp förförståelse för ämnet innan man sätter igång med skrivna texter. Ett formativt arbetssätt leder också lärandet framåt. Vidare vet jag av erfarenhet att flippat klassrum och multimodalitet kan göra susen.

När det gäller stöttning kan individanpassningen ske med hjälp av t.ex.:

  • sönderklippta texter (ordningsföljd)
  • sönderklippta meningar (ordföljd)
  • para ihop textstycken och bilder
  • beskriva bilder
  • placera bilder i ordningsföljd utifrån ett händelseförlopp (berätta först muntligt)
  • pardiktamen (elev A har början på en mening ur en text, elev B har slutet på samma mening)
  • olika varianter av att elev A har en viss information som elev B inte har och tvärtom och man måste fråga sig fram för att båda ska få en en komplett information)
  • elever får “börjor” på meningar som de ska avsluta
  • lucktexter (gärna med “öppna” luckor som inte kräver ett enda givet svar)
  • malltexter (för att känna igen form och struktur för vissa texttyper)
  • mallmeningar och fraser (att använda i egen textproduktion)
  • introducera, öva på och själva formulera olika frågetyper och matcha frågor- och svarstyper
  • träna på öppna frågor för att bli bättre på att tolka ett textinnehåll

Olika digitala resurser kan också utgöra individanpassad stöttning, t.ex. i form av digitalt läs- och skrivstöd (uppläsning, talsyntes, rättstavningshjälp, ordprediktion) eller appar/program i vilka man kan träna på aktuella ord, fraser och meningar (t.ex. Bitsboard eller Quizlet). Möjlighet att kunna spela in sin egen röst och lyssna på sig själv när man talar svenska kan också vara stöttande och språkutvecklande eftersom eleven på så sätt får syn på sitt eget språk, vilket främjar metakognition. Sist men inte minst önskar jag att modersmålsstöd förekom som en självklar resurs under hela sfi-utbildningen.

På samma sätt som man inom grundskolan talar om att alla ämneslärare behöver kunskaper om andraspråksutveckling, anser jag att alla sfi-lärare borde ha vissa grundläggande kunskaper om litteracitetsutveckling och vad det innebär att undervisa elever som ännu inte är fullt funktionellt litterata. Det handlar ju om att som lärare kunna anpassa ingångar till ett undervisningsinnehåll samt erbjuda adekvat typ av stöttning. Att individualisera är ju inte att anpassa innehåll (alla strävar mot samma kursmål) utan just anpassning av ingångar och stöttning.

Vilka är dina tankar kring litteracitetsundervisning på C- och D-nivå?

 

 

Referensläsning:

Grundläggande litteracitet för vuxna med svenska som andraspråk, Skolverket 2016: www.skolverket.se/alfabetisering

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)