Var finns de felaktiga idéerna?

Peter Santesson, opinionschef på Demoskop, har en läsvärd krönika i senaste numret av Dagens Samhälle.

Rubriken är ”Svårt att vända skolan om lärarna har fel idéer”. Jag håller med om mycket i Santessons resonemang. Dock tror jag han har fel i påståendet att problemet finns hos lärarkåren. De tvivelaktiga pedagogiska idéer som många fått sig till livs på lärarhögskolorna har oftast inte hållit måttet i mötet med skolverkligheten. Erfarenheten och utbytet med kollegor har istället gett de flesta lärare en god uppfattning om hur undervisning skall bedrivas.

Problemet finns istället på chefsnivå och mellannivå i kommunerna. Där finns det många som väntar på att nittonhundratalets flummiga idéer åter ska bli på modet. I en av våra största kommuner lär ledningen leva efter devisen ”vi ska vara först när det vänder”. Kanske hoppades de på att en vändningen skulle komma vid regeringsskiftet 2014. Men dessbättre verkar det som att de flesta politiska partier både till höger och vänster på riksplanet har insett att det sena nittonhundratalets pedagogiska idéer inte gett oss den skola som man drömde om.

Tvärtom har vi fått en skola där skillnaderna beroende på klassbakgrund ökat. Egentligen är detta inte alls förvånande. Arbetarrörelsens pionjärer var fullt medvetna om att det var med kunskap som klasskillnaderna skulle övervinnas. Med kunskap kan den fattige hävda sig mot den rike. Men i en skola som lämnar ansvaret till eleven blir det de resursstarkas barn som klarar sig bäst.

Ett viktigt argument för en statlig styrning av skolan är att skapa ekonomiska förutsättningar för att skolan på riktigt ska vara likvärdig. Men om också kunskapsutvecklingen ska kunna vändas uppåt igen, så måste vi också komma bort från det grumliga pedagogiska tankegods som fortfarande frodas hos beslutsfattare och chefer på förvaltningsnivå och mellanchefsnivå i många av våra kommuner.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)