OECD vill släppa lärarna fria!

OECD kom i Påskveckan med nya rekommendationer för den svenska skolan som är mycket intressanta. I visst avseende är de rent av sensationella!

Så här skriver OECD (min översättning): ” Yrkets attraktivitet och lärares motivation skulle kunna ökas genom mer löneutveckling och tydligare karriärvägar. ” Alltså:

1) Löneutvecklingen måste bli bättre.

Alltså inte bara ingångslönerna, utan löneutvecklingen under alla de yrkesverksamma åren. Ett annat ord för detta är lönespännvidd. Vi i LR har stångats med arbetsgivare i många år för att upprätthålla och öka denna. Kommer våra motparter äntligen att lyssna när OECD säger samma sak?

2Karriärvägarna måste bli tydligare.

Förstelärarreformen är ett första steg på denna väg. Jag vet att denna reform inte är populär bland alla lärare. Jag vill dock hävda att det inte är reformen som är fel, utan vissa kommuners sätt att hantera denna. Det tycks som att Murphys lag gäller oinskränkt när saker läggs i händerna på många av våra kommunala huvudmän: ”om något kan gå fel, så kommer det att gå fel”. Staten har nu chansen att skapa ett mer strikt reglerat karriärsystem, bland annat med hjälp av de tre miljarder till höjda lärarlöner som utlovats inför 2016. Jag vill se ett karriärsystem som innebär att alla lärare efter fem till tio år i yrket kan ta karriärsteg.

Den tredje punkten som OECD lyfter fram är den jag menar är smått sensationell (min översättning): ” Arbetstillfredsställelsen skulle kunna förbättras genom att öka flexibiliteten avseende arbetstiden utanför klassrummet… ” Alltså:

3) OECD vill att lärare ska få en mer flexibel arbetstid vad gäller den tid som som inte är lektioner.

Jag skriver det en gång till: OECD vill att lärare ska få en mer flexibel arbetstid vad gäller den tid som inte är lektioner. OECD underkänner med andra ord vår nuvarande arbetstidskonstruktion med reglerad arbetstid istället för reglerad undervisningstid. Detta system infördes för snart 20 år sedan (1996) med det avtal som kallades Avtal 2000.

OECD anser att en större frihet i arbetet utanför lektionerna skulle öka läraryrkets attraktivitet. Jag tror att de flesta lärare håller med. Ja, jag tror det skulle bli  jubel i den svenska lärarkåren om vi kunde sätta det bortre parentestecknet kring detta arbetstidssystem!

Jag har tidigare skrivit om min dröm om en decemberuppgörelse 2015 om kraftfulla insatser för att göra läraryrket attraktivt igen. Ett arbetstidssystem som reglerar undervisningstiden och avreglerar övrig tid, och därmed säkrar tid till planering och utvärdering, skulle kunna bli en betydelsefull del i en sådan uppgörelse!

Släpp lärarna loss, det är vår!

Sten Hagberg

Kommentarer (5)

  1. margareta bergman skriver:

    APF-tiden förstörde min kreativitet och därmed arbetsglädje.
    Innan tyckte jag att jag hade världens bästa yrke. Tänkte inte på
    att titta på klockan. Nu går jag i pension. Hoppas verkligen att
    det blir en förändring för de lärare som är kvar.

  2. Bengt Sjöberg skriver:

    Bra inlägg! Jag tjatar om att tillsättandet av s.k. ”förstelärartjänster” måste regleras centralt så att tjänsterna utannonseras tydligt och kan sökas på meriter av kandidater från hela landet. Godtycket som nu råder i de lokala kommunerna eller, ännu värre, i varje skola vid tillsättandet av dessa ”adjunkts”-tjänster måste ju skapa mycken ovilja och otrivsel bland övriga lärare och hindrar att friskt blod kan komma in på varje skola. Meritbedömning och utsållande av de tre bästa sökandena måste vara kontrollerad varefter den lämpligaste kan väljas på det sätt som gällde en gång i forntiden i den statliga skolan.

  3. Kärstin skriver:

    instämmer till fullo att det borde vara klara kriterier vad gäller förstelärare. Dessutom ska det klart redovisas vilka arbetsuppgifter de ska ha. Självfallet ska tjänsterna sökas och inte tilldelas.
    Beträffande den arbetsplatsförlagda tiden så var de fackliga organisationerna positiva till den.

  4. Marita skriver:

    Facket godkände till min stora förvåning den arbetsplatsförlagda tiden. Kontorstvång för lärare som inte har lokaler som lämpar sig för enskilt arbete och arbetsplatsförlagd tid borde inte ha fått grönt ljus från lärarfacken. Där gjorde de ett otroligt dåligt jobb!!
    I den kommun jag jobbar fick lärare söka förstelärartjänsterna Däremot är innehållet i tjänsterna inte alltid genomtänkt och jag kan intyga att det inte är en populär reform.

  5. Nemokrati skriver:

    Varför inte börja med att höja lärarlönerna generellt med 10 000 kr mer i månaden? Att lärarkåren utgör ett låglöneproletariat förbättrar inte skolans resultat. Utbildning måste få löna sig. I andra yrken gäller det att lön står i proportion till utbildning, men inte i kvinnliga akademikeryrken. Att man nu ger leg till kreti och pleti oavsett ämneskunskaper spär ytterligare på föraktet. De lärare som tillsvidareanställdes före lärarleg-reformen trots att de var obehöriga får nu lärarleg på grundval av lång arbetslivserfarenhet, därmed är den reformen urvattnad till sista droppen. Studielånen bör efterskänkas till alla de som bekostat sin utbildning för att få de ämneskunskaper som krävs enligt gällande behörighetsregler.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)