Nationella problem kräver nationella lösningar

”När jag gick på universitetet såg jag Sverige som modellen för utbildning. Sverige var ett land som tillhandahöll högkvalitativ och mycket innovativ utbildning till elever från alla samhällsklasser, ett land som nära nog hade förverkligat det livslånga lärandet.

Men nån gång i början av 2000-talet verkar det svenska skolsystemet på något sätt ha förlorat sin själ. Skolor började konkurrera, inte med att leverera den bästa kvalitén, utan med tjusiga skolbyggnader”.

Precis så uttryckte sig Andreas Schleicher när han presenterade OECD-rapporten om den svenska skolan i måndags. Det finns mycket intressant att läsa i denna rapport OECD säger i praktiken att det kommunala självstyret är omöjligt att förena med en kvalitetshöjning av vårt utbildningssystem:

”De nuvarande finansieringsmekanismerna uppfyller inte målen att förbättra kvaliteten och samtidigt upprätthålla rättvisa. Det finns olika alternativ Sverige kan använda, inklusive öronmärkta medel, som definierar kriterierna för kommuner och skolor, och studiefinansieringsformler, för att säkerställa rättvisa och framför allt konsekvens i skolans finansiering över hela Sverige.”

Utan att uttala det bokstavligt säger man med andra ord att ett förstatligande är nödvändigt. Åtminstone en mycket hårdare statligt styrning av systemet och resurstilldelningen, och då återstår knappast mycket av det kommunala självstyret.

För varje ny rapport och analys blir bilden allt mer entydig om vad som behöver göras i svensk skola. En grundbult är läraryrkets attraktivitet. OECD skriver: ”Att förbättra statusen för läraryrket är ett nationellt problem som kräver nationella lösningar.”

Löneläget är en av flera faktorer som OECD lyfter fram. Sveriges lärare har bland annat en extremt låg lönespännvid, det vill säga skillnad mellan ingångslön och lön efter ett antal år i yrket. Detta framgår av denna bild:

lönespännvidd

OECD skriver också: ”Mycket av det som behöver göras är rättframma åtgärder som inte tar ett årtionde att genomföra”. 

Så när går vi från ord till verkstad? Vi kan inte vänta mycket längre. Då riskerar vi Sveriges framtid. På allvar.

Kommentarer (3)

  1. Janne Juopperi skriver:

    Skolan förlorade sin själ när elever och föräldrar blev kunder och ”bra resultat” (höga betyg, oavsett verkligt resultat) ett säljargument.

  2. sören holdar skriver:

    Helt ovetenskapligt men mycket tydligt är att (i debatter) fråga vad människor minns av sin egen skoltid. Vad rör lokaler är det sunkiga toaletter och omklädningsutrymmena för gympa/idrott men vad vi ALLA minns är inte så mycket lokalerna som, ja vadå?

    Jo. Några bra lärare – och tyvärr ofta också några dåliga. Samt några kamrater och ofta även stämningen i klassen, om det var ett gäng med flyt eller kanske med slitningar.

    Alltså: det kommunerna alltid haft ansvar för, nämligen lokalerna, är (för eleven) av underordnad betydelse samtidigt som det staten ska ha ett övergripande ansvar för nämligen lärarutbildning, lärarkompetens och därav följande status och löneutveckling är av kritisk natur. Det som snarast måste göras är alltså att hantera lärarutbildningen genom att minska antalet utbildningsplatser och dito orter.

  3. Tony Rohner skriver:

    Betänk att detta var 2012 då dollarn stod i ca 6.50 och Ch-frnken i ca 7. oo. Nu har vi en ca 30% försämrad bild, men spridningen är ju tydlig efter år i yrket vilket ses om du förstorar bilden. Skulle vara intressant att se bilden med kursförändringar de senaste 3 åren–

Lämna en kommentar

  • (will not be published)