Hurra för decemberöverenskommelsen!

Hurra, det blev inget nyval! Enligt min mening var detta den enda rimliga lösningen, och jag finner vissa inslag märkliga i den diskussion som varit i massmedia efter överenskommelsen. Man talar om att detta skulle vara ett hot mot demokratin. Verkligheten är enligt min mening den rakt motsatta: man har bestämt sig för att inte låta ett litet parti styra över hela parlamentet. Detta måste vara en seger för demokratin.

Förhoppningsvis kan decemberöverenskommelsen också ge möjlighet till förutsägbara och långsiktiga planeringsmöjligheter för återuppbyggandet av läraryrkets status. Det behöver bestå av flera element. Ett av dem är en tydlig höjning av lärarkårens löner generellt. Ett annat är en utbyggnad av karriärsystemet, så att det flesta lärare kan ta karriärsteg efter ett antal års yrkesverksamhet. Att göra karriär som lärare ska inte innebära en tidsbegränsad utvecklingstjänst, utan vara en naturlig del av den professionella utvecklingen.

En tredje del är att ta tag i lärares arbetsbelastning. För att återknyta till politiken kan man säga att decemberöverenskommelsen kom till utifrån behovet av tydliga och över tid fungerande planeringsförutsättningar. Det finns ett behov av att göra detsamma gällande lärares arbetsbelastning och arbetstidssystem. Jag har under december fört en debatt med den moderate riksdagsmannen och ledamoten av Utbildningsutskottet Michael Svensson på Hallands Nyheters debattsida.

Han framför en blandning av åsikter, där han är för ett ökat statligt ansvarstagande och fler karriärtjänster, men samtidigt argumenterar han för att införa semestertjänst för lärare. Han säger sig göra detta utifrån bekymmer för lärares arbetsbelastning. Den debatten har gjort det uppenbart för mig att vi måste bli tydliga med att ha ett alternativ som löser problemen med att freda tid för undervisning, planering och efterarbete, samtidigt som vi är tydliga med att semestertjänster är en föråldrad modell som inte löser några problem.

Vi kan inte bara säga att det är stora problem med dagens arbetsbelastning utan att tala om hur detta kan åtgärdas. Det är en viktig fråga för att göra läraryrket attraktivt, vid sidan av höjda löner och fler karriärtjänster. Vi måste bli än tydligare med att undervisningstiden, och den tid vi har till att planera, analysera och efterarbeta våra lektioner är av avgörande betydelse för skolans resultat.

Vi måste vara tydliga med att det är ett system som fredar denna tid som är det enda hållbara om man ska lösa problemen med lärares arbetsbelastning. Då kan detta vid sidan av höjda löner och ett utbyggt karriärlärarsystem bli en grundbult i att åter göra läraryrket attraktivt, och se till att Sverige återtar sin plats i toppen av internationella undersökningar.

Kanske kan vi hoppas att om ett år ha en decemberöverenskommelse 2015 om detta?

Gott Nytt År!

Kommentarer (4)

  1. Margareta Bergman skriver:

    Att det ska vara så svårt att förstå att läraryrket inte per automatik går att jämföra med andra yrken. Det du skriver om fredad tid för undervisning, planering och reflektion/analys är tillsammans med höjda löner prio ett för att eleverna ska nå bättre resultat. Den arbetsplatsförlagda tiden har definitivt hämmat min skapande ådra. Arbetslag i stället för ämneslag, tummen ner. Alla inspirerande pedagogiska samtal försvann. Tack för det, ni kloka som inte har varit i skolan sen elevtiden!!!!!

  2. Bengt Sjöberg skriver:

    Hur kan man påstå att ett 12%-igt parti kan styra hela riksdagen? Detta är naturligtvis inte sant. Men ett 12%-igt parti kan naturligtvis rösta på förslag från en mer än 38%-ig partiallians och därmed helt enligt demokratins spelregler lotsa igenom förslag från en dylik allians. Vad är det för konstigt med detta?
    Den träffade s.k. överenskommelsen måste däremot betecknas som konstig och i strid med demokratisk parlamentarism.

    Med normala demokratiska spelregler i kraft under flera år så tror jag att SD skulle komma att gå samma väg som “Ny Demokrati” eller Jörg Haiders parti i Österrike gjorde.

  3. Jan Tordenius skriver:

    Om Decemberöverenskommelsen skulle praktiseras i skolan skulle tolv elever bestämma i en klass på trettio. Det skulle eleverna kalla odemokratiskt och upplevas som djupt orättvist. Det är de demokratiska värdena som skall tillämpas och praktiseras enligt gällande styrdokument och läroplan inte motsatsen, odemokrati.

  4. Sten Hagberg skriver:

    Låt mig illustrera hur jag tänker utifrån exemplet med en skolklass med trettio elever:

    Eleverna har bestämt sig för att åka på klassresa. 12 av eleverna vill åka till Malmö och 13 vill åka till Göteborg. De övriga 5 meddelar att de struntar i vart man åker, men tänker rösta mot varje förslag, så länge inte de 25 går med på att anlita det bussbolag som ägs av en förälder till en av de 5.

    I det läget menar jag att de 25 har både en rättighet och en skyldighet att hantera situationen så att det är möjligt att fatta beslut om resmål utan att låta de 5 bestämma vilket bussbolag som ska anlitas.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)