programmering i svensk skola

Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att peta in programmering i svenska skolan.

programmering

Det här med programmering i svensk skola…jag måste ju faktiskt bilda mig en uppfattning. Jag har dock känt mig dåligt påläst. Hur gör man då? Läser på förstås. Den senaste veckan har jag alltså läst en lärobok och en lärarhandledning om programmering, jag har varit på Internetdagarna och lyssnat in spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” och jag har läst Karin Nygårds bok: ”Koden till digital kompetens”. Dessutom tog jag och kontaktade den personen som står som ansvarig på kursen om datalogiskt tänkande på KTH och pratade med honom om hans syn på datalogiskt tänkande.

Så nu har jag bildat mig en uppfattning om hur jag tycker att vi ska ha det. Dessutom tog jag hjälp av Håkan Fleischers tips om hur man kan sortera sina myllrande tankar) Nedan följer min tanke, någorlunda sorterad:

Varför?

I princip finns det två anledningar:

Sverige behöver fler programmerare, det är ett yrke där det råder brist.

Vi lever i en teknikintensiv värld. Elever behöver ha kunskap om hur de system, de i viss mån lever i, är uppbyggda, varför de funkar som de gör och insikt i att bakom all teknik finns människor som har programmerat och därigenom bestämt hur prylar och tjänster ska fungera.

Samhället behöver programmeringskunniga från alla samhällsklasser. Att det bara ska vara för de som är intresserade och som stöttas hemifrån är inte likvärdigt. Ett samhälle som i så stor utsträckning byggs runt digital teknik måste byggas av människor som speglar samhällets sammansättning. Därför ska det in i den obligatoriska skolan.

 

Vem?

Alla elever, på alla stadier. Det ska skrivas in tydligare i teknikämnet och teknikämnet bör få 200 av de 800 timmar som teknikämnet delar på tillsammans med NO-ämnena. Det behöver finns en tydlig progression i ämnet, mer om det nedan.

Hur?

I teknikämnets centrala innehåll för 7-9 läser vi:

  • Tekniska lösningar inom kommunikations- och informationsteknik för utbyte av information, till exempel datorer, internet och mobiltelefoni.
  • Egna konstruktioner där man tillämpar principer för styrning och reglering med hjälp av pneumatik eller elektronik.
  • Internet och andra globala tekniska system. Systemens fördelar, risker och sårbarhet.

För mig är detta programmering, dock saknas detta för 1-6. Rent personligen tycker jag nog att orden “pneumatik eller elektronik” skulle kunna ersättas med orden “programmering och elektronik”. I centrala innehållet för 1-3 och 4-6 måste det dock kompletteras.

Med vad?

Nedan följer några förslag på hur man skulle kunna ta sig an programmeringen i teknikämnet:

åk 1-3

Dansprogrammering: dvs styr din kompis med kommandon. Robotar som styrs med enkel blockprogrammering t.ex Dach och Dot eller Beebots som styrs med knappar på själva roboten.  Kanske lite lek med sorteringsalgoritmer med t.ex denna film som inspiration.

åk 4-6

Nu tar vi steget lite längre ifrån handen och kroppen som hjälpmedel och går in på det datalogiska tänkandet som kan övas med: t.ex. Scratch och Kodu. Vill man ha med egna konstruktioner kan Quirkbot nog vara en idé och även Lego mindstorms som en bra pryl att visa på problem som kan lösas med datorer och ett sätt att öva sig i att bryta ner problemen till mindre delar, fundera på vilka kommandon man behöver och hur de ska sättas samman på ett effektivt sätt.

åk 7-9

För att behålla progressionen och inte göra samma sak om och om igen inför vi här i högstadiet lite med vanlig kodning, kanske med Javascript som i Spelprogrammering.nu eller nybörjarspråket Python. Även att skriva makron till kalkylark, t.ex. Excel passar förmodligen bra för högstadieelever som redan gjort sakerna ovan.

Vilken effekt?

Med en genomtänkt progression inom programmering tror jag att vi kommer få elever som faktiskt förstår den bakomliggande koden i det digitala samhället. Förhoppningsvis får vi elever som ställer större krav på digitala tjänster och verktyg, som blir mer medvetna användare.

Jag tror dock inte att datalogiskt tänkande är lösningen på hela skolans problem…jag ställer mig skeptisk till att datalogiskt tänkande plötsligt skulle genomsyra hela skolan lika lite som jag tycker att matematiskt tänkande ska göra det.

Dessutom får vi på köpet ett teknikämne som äntligen kanske hittar sin särart och där vi kan höja behörigheten hos de som undervisar.

Vad kostar det?

Det är klart att det behövs fortbildningsinsatser för att få snurr på detta men då det just handlar om programmering och datalogiskt tänkande tror jag att mycket att fortbildningen kan göras på distans via nätkurser. Då får vi också en likvärdig fortbildning för alla tekniklärare. Dessa nätkurser bör förstås följas upp och samtalas om lite mer lokalt, på kommunnivå t.ex.

 

 

Kommentarer (8)

  1. Stella Sjögren skriver:

    Och du har talat enbart med förespråkare? Hm… Är det att bilda sig en nyanserad uppfattning?
    Det finns andra mål än att uppfylla arbetsmarknadens behov. Och min fråga till dig: förstod du i grundskolan, eller förstår du nu, hur en radio eller elektriciteten fungerar? Kunde du använda en telefon? Förstod du hur den fungerade. Resonemanget haltar.
    Dessutom – vi behöver inte ännu en aktivitet som stöder barns stillasittande vid datorer.

    • Helena Kvarnsell skriver:

      Jorå, jag har pratat med fler motståndare till programmering och dessutom med några mycket mer programmeringsivriga än jag. Nu är ju ändå uppdraget som Skolverket har fått att det ska in i läroplanen så därför valde jag det som utgångspunkt och försökte skapa mig en uppfattning om hur istället för om.

  2. Håkan Abrahamsson skriver:

    Du skriver ingenting mer om än att det skall undervisas i teknikämnet om programmering. Vissa, exempelvis moderaterna , vill ha in det i slöjdämnet, vilket jag anser vara början till slutet för ett ämne som redan har mycket av det tänk som du beskriver ovan. Gärna programmering men inom no – blocket!

    • Helena Kvarnsell skriver:

      Jag tycker, som inlägget beskriver, att programmering har en naturlig plats i tekniken. Jag har ingen erfarenhet av slöjdämnet annat än som elev under lgr80 så därför låter jag bli att uttala mig om det 🙂
      Jag kan se att programmering eller liknande appar och verktyg kan vara något man kan använda för att “skoja till det” andra ämnen men min åsikt är att om det ska in på ett naturligt sätt så passar det bäst i teknikämnet.

  3. Jens Laurell skriver:

    Teknikämnet, absolut, men jag skulle vilja hävda att programmering som verktyg har mycket att bidra med i slöjdämnet (både trä och textil). Vi jobbar med lärarna i båda facken och i textildelen har eleverna designat väskor med små datorer (Flora) som programmeras att blinka Led-lampor och sensorer som anpassar tygets färg till lysdioderna. Själva programmeringen får ju inte ta över, men jag tycker att det ska få tillåtas vara en del av helheten. Man kan skapa sig en grundförståelse och se vilken nytta man har av dagens relativt billiga teknik, framförallt med wearables. Elevernas kreationer får möjlighet att göra sådant som inte är “traditionellt” slöjdande och tjejerna lockas med i högre grad, plus att fler killar tycker textildelen är roligare. Dock har jag svårt för begreppet datalogiskt tänkande och att det skulle införas som en del i alla ämnen. Det blir bara för mycket. Låt spanskämnet få handla om enbart spanska. Så gärna ett införande av programmering, men mer åt det finska hållet med betoning på teknik, matematik och slöjd.

  4. Helena Kvarnsell skriver:

    Jag tycker, rent personligt, att det låter väldigt kul med det du beskriver för slöjdämnet. Men jag har, som jag skrev ovan, ingen erfarenhet av hur det är att undervisa i slöjd och vill därför inte uttala mig så tydligt i frågan. Jag tror att programmering, precis som drama, poesi, skönlitteratur, utomhuspedagogik, studiebesök etc kan på plats i många ämnen. Själv har jag använt mig av scratch i matten för att påminna om koordinatsystemet och visa på användningsområden för x och y-koordinater. Visst finns det många ställen man kan använda sig av programmering och nog finns här också många chanser till ämnesintegrering 🙂

  5. Bo-Göran Wallner skriver:

    Blev intresserad och läste denna blogg via LR:s webbsida och ville bara lägga någon kommentar. Efter att läst dokumentet från Utbildningsdepartementet så blir man inte mycket klokare just beträffande “programmering”. Snarare att man rent allmänt skall höja IT nivån inom skolan vilket inte i sig har med programmering att göra. Men kan ha det.

    Jag tror att det är jätteviktigt att man enas om vad man egentligen menar med programmering. Jag är civilingenjör i teknisk fysik och har arbetat med produkt och mjukvaru-utveckling i 15 år i allt från roller som utvecklingsingenjör till projektledare. Programmering för min del är ett verktyg för att lösa de problem som vi vill ha lösta, den kan vara allt från att en övervakningskamera som skall registrera rörelse och känna igen mönster till att övervaka en temperatur-sensor i ett styrsystem. Grunden för allt detta är dock att man kan “programmering” i något språk.

    Jag tror att här är en väldigt viktig aspekt när man talar om programmering i skolan. Vad är syftet? Är det en rent allmän datorkunskap som komer in i syslöjd (programmering som ämne har absolut inget med slöjd att göra och kommer aldrig någonsin ha det. Allt annat är bara påhitt) och diverse andra ämnen via mer eller mindre färdiga program eller är syftet helt enkelt att man skall lära sig programmera?

    Det är heller inte alls säkert att befintliga lärarkåren är den lämpligaste att undervisa i ett ämne som programmering (om det nu är det man är intresserad av) genom att gå någon fortbildning på ett antal timmar. Snarare skriva in sig på universitetet igen och se fram emot några terminers studier. Precis på samma sätt som vi vill ha ämnesmässigt välutbildade lärare.

    Men som sagt, det är helt beroende på syftet och om man skall se på programmering som eget ämne eller snarare att få in datalogiskt tänkande integrerat i andra ämnen och rent allmänt i större utsträckning utnyttja moderna datorhjälpmedel.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)