Bedömning, betyg och lärande  

Nu har jag varit på seminarium igen och denna gång var det fil dr Alli Klapp från Göteborgs universitet som pratade om betyg. Här kan du läsa hennes avhandling: http://hdl.handle.net/2077/18673

Hon hade tittat på betyg från 8500 personer födda 1967 där hälften fick betyg i år 6 och den andra hälften inte förrän år 7. Det visade sig att de lågpresterande eleverna påverkas negativs av betyg. Pojkar missgynnas i högre grad än flickor.

Sen väljer jag faktiskt att dela Allis bilder från presentationen istället för att skriva av dem. (lite genvägar får man kanske ta när man nästan ”livebloggar”)

IMG_0001 IMG_0003 IMG_0004 IMG_0005

Sociala medier och härskartekniker

Jag var och lyssnade på ett seminarium på bokmässan med titeln ”Sociala medier och härskartekniker” i programbeskrivningen står följande:

En snabb kommentar, en gest eller bara en lite för lång konstpaus kan fullständigt omdefiniera det sociala rummet. Mellan två personer skapas en maktasymmetri där den ena parten använder tekniker för att ställa sig ovanför, vid sidan om eller på avstånd från den andra. Det sker subtilt men ändå så uppenbart. Vilka handlingsutrymmen och härskartekniker möjliggörs i de sociala medierna? Internetforskarna Annakarin Nyberg och Mikael Wiberg, författare till Sociala medier och härskartekniker, möter nätprofilen och bloggaren Clara ”Underbara Clara” Lidström som med 1,6 miljoner sidvisningar i månaden har skapat sig en stark röst och position i de sociala medierna.

Medverkande:

Annakarin Nyberg, Mikael Wiberg, Clara Lidström

Jag lyssnade intresserat (fattas bara annat) och hörde massor av saker som vi borde prata om i skolan. Jag vet att skolan inte kan syssla med allt men jag tror att , för att eleverna ska få samma chanser till att klara sig helskinnade på nätet så borde detta vara skolans uppgift. Jag har svårt att tro att de flesta föräldrar behärskar och har insyn i sociala medier så att de kan guida sina barn.

Seminariet, eller snarare samtalet på scenen handlade om härskartekniker i allmänhet och härskartekniker i sociala medier i synnerhet. Jag tänker att dessa frågor borde stötas och blötas i klassrummet. Hur hanterar man näthat? Vilka strategier är framgångsrika? Vilka är bäst för olika typer? Jag tror att det finns något speciellt med just sociala medier och de möjligheter som också finns där och att det inte alltid handlar om rena mobbningsärenden där det bara handlar om att skärmdumpa och polisanmäla. Strategier som nämndes var att bemöta hatet med att vara passiv, att få det att försvinna genom att ignorera det. En annan strategi är att retweeta eller dela det som inte är snällt och på så sätt skapa det omvända flödet på något sätt. Samtalet på scenen problematiserade lite runt detta, det är ju skönt att kunna sätta dit någon som beter sig illa men kanske man använder samma sätt tillbaka då? Det tredje sättet att bemöta näthat var enligt ”underbaraclara-Clara” att ”kill them with kindness” att helt enkelt vara helpdesk-vänlig i bemötandet tills de tröttnar. Inte så tacksamt alltid men tydligen effektivt.

Att över huvud taget samtala om härskartekniker och göra våra elever (och oss själva) medvetna om dem så att vi ser dem och kan motarbeta dem känner jag att jag vill testa väldigt snart. I teknikämnets centrala innehåll finns det med internets risker. Kanske får jag in det där? Andra förslag från lärare på twitter är svenska (inom retorik), psykologi, samhällskunskap och kanske filosofi.

Det är klart att vi måste prata om sociala medier med våra elever. Om vilken bild vi målar upp av oss själva och hur vi positionerar oss. Medvetenhet kan aldrig vara fel.

 

Upprop: Vart går skolpengen?

Jag bevakade nyss ”uppropet” om Vart går skolpengen? Detta på bokmässan.

Panelen bestod av åtta representanter från alla möjliga håll. Vi fick inga svar eftersom rapporten från LR (som ligger till grund för detta) inte ger svar på detta då det inte går att få fram de siffrorna. Vad som framkom i rapporten är att dock att skillnaden mellan kommuner är stor, jag gissar att skillnaden mellan skolor också är stor och dessutom mellan klassrum.

På scenen verkar alla vara överens om detta (enligt min tolkning):

Vi måste ha en fungerande infrastruktur runt IT

Lärare och elever behöver tillgång till digitala läromedel när man har datorer. (därmed förstås inte sagt att alla lärare ALLTID ska använda läromedlet, varje minut)

Att lärare är viktiga för elevens kunskapsbildning.

Att teknik utan medveten struktur, fortbildning och pedagogik inte är särskilt bra.

Fortbildning måste finnas för alla lärare, inte bara genom lärarutbildningen.

Det ”danska exemplet” är bra för att komma igång med digitaliseringen.

Vi behöver både ”underifrån och uppifrån”-driv.

Likvärdigheten i svensk skola måste öka. Det ska inte vara lotteri i svensk skola. Alla elever har rätt till den bästa skolan.

Molnet – här utvecklas lärande och skola

Nu är Molnet, vår plats på bokmässan invigt. Bo Jansson från LR invigde med bland annat orden ”Det vore ju osmart om datorerna på skolorna inte användes till att öka lärandet hos eleverna”. Det tycker jag är viktigt. Sverige är datortätt, vi måste förstås se till att all denna teknik används för att eleverna ska fördjupa sin kunskap. Med hjälp av bra lärare som orkar och vill utvecklas, bra digitala läromedel som kan erbjuda helt andra saker än en tryckt bok, bra nätverk med samarbetspartners utanför och innanför skolan och landet.

Att ha fem ämnen

Jag får ibland frågan om hur det är att undervisa i så många ämnen (för att vara på högstadiet) här är mitt svar:

Jag är en sån där lärare som gick på LHS (LärarHögskolan i Stockholm) på 1990-talet och tog examen som grundskolelärare för år4-9 i MA/NV. Under min utbildning läste jag matte, kemi, biologi, fysik och lite teknik. Inför legitimationsreformen blev jag lite orolig att jag kanske inte läst tillräckligt med teknik för att få behörighet i ämnet så jag läste 45 hp på KTH. Jag fick min legitimation i alla mina fem ämnen och är behörig åk 3-9.

Ibland får jag frågan vilket ämne jag tycker bäst om. Ibland får jag frågan om det inte är jobbigt att ha så många ämnen. Någon enstaka gång får jag dessutom frågan om hur jag kan hålla mig uppdaterad och intresserad av alla ämnena. Jag tänkte använda ett blogginlägg för att svara på frågorna ovan.

Vilket ämne  tycker jag bäst om?

På den frågan svarar jag alltid att jag just gillar mixen av ämnen. Jag älskar att se kopplingarna mellan mina ämnen och kan ibland tycka att det är synd att jag inte dessutom undervisar och är behörig i SO då det finns så många kopplingar även dit, eller hem och konsumentkunskap, eller bild, musik, slöjd, språk, idrott.

Jag gillar mixen av de olika ämnena då jag upplever att de har olika karaktär. Vad jag rent personligen tyckte var roligast när jag läste på universitetet var växtsystematik men det undervisar jag inte särskilt mycket i då det inte är så stor del av det centrala innehållet i biologi och dessutom inte jätteroligt att undervisa om. Jag skiljer på vad som är roligt att undervisa i och vad jag själv tycker är roligt att lära mig mer om.

Är det inte jobbigt att ha så många ämnen?

Nej, jag tycker inte det.

Relationerna

Min upplevelse av att jobba på högstadiet (där jag jobbat de senaste 15 åren drygt) är att det som ökar arbetsbelastningen mest är relationerna till eleverna. När jag har förmånen att som nu undervisa i fem ämnen täcks en 100% tjänst med 3 grupper, dvs ungefär 75 elever. Att träffa dem 8-9 lektioner i veckan, minst en gång per dag gör att jag snabbt hinner lära känna dem. Jag har aldrig stött på någon elev som jag inte tycker om. Jag tror personligen egentligen inte att det finns ungdomar i högstadieåldern som inte är värda att tyckas om. När jag har en klass så mycket så måste jag för min egen skull skapa en relation till alla eleverna, jag måste lära känns dem och tycka om dem då det blir olidligt annars. Jag har tidigare haft annorlunda tjänstefördelning då jag undervisat en 9:a i enbart biologi vilket innebar att jag träffade de 25 eleverna 50 minuter per vecka. Jag tyckte att det var jättejobbigt, jag lärde mig inte namnen förrän efter andra halvan av terminen och tyckte att det var jobbigt att gå till dessa lektioner, det kändes som jag mot dom på något sätt. Det upplever jag aldrig sedan min tjänst är i många ämnen i få klasser.

Ämnena

I LGR11 är biologi, kemi och fysik väldigt lika skrivna och jag kan se en massa av synergieffekter med att undervisa i alla tre. Jag kan låta eleverna träna en förmåga (t.ex. källkritik) i ett av ämnena för att sedan bedöma den i ett annat senare under terminen. Det gör att eleverna blir mindre stressade då de får öva de olika förmågorna ibland utan att bli bedömda i dem. Det finns förstås massor av centralt innehåll som funkar bra ihop också. Jag skulle nog säga att om man ser på de olika no-ämnena som ett ämne ”naturvetenskap” så känns det inte så jobbigt.

Kolla in länken till alla LGR11:s förmågor https://www.mindomo.com/sv/mindmap/7743e74067994139a71e4d703d32920a

Kolla in länken till allt centralt innehåll i LGR 11 för 7-9: https://www.mindomo.com/sv/mindmap/53236294a506440c914aee8a9c74e1a9

Hålla sig uppdaterad

Även här tycker jag att det kanske inte är ämnesdjup utan didaktik som är den stora utmaningen på högstadiet. Att läsa in nya rön om didaktik och sen testa dem gynnas av att jag känner klassen bra tycker jag. Jag kan börja lektionen med att säga något i stil med att vi ska testa en ny grej som jag har läst om och jag upplevde att detta var svårare i de klasser jag enbart träffade en gång i veckan. Dessutom finns det väldigt mycket som är ämnesövergripande av det som jag anser att som man som lärare ska hålla sig uppdaterad i (mobbning, IT, hållbar utveckling osv) så där spelar det nog ingen roll hur många ämnen man undervisar i, det är nog lika svårt för alla. Den enda gången det är lite pyssligt att ha fem ämnen är när skolan byter läroplan, då måste jag läsa in läroplanen för alla mina ämnen och kommentars-materialet därtill, det vill säga ungefär 250 sidor text…vart tionde år…det är inte så mycket att gnälla över eller vad tycker ni?

Apropå dagens PISA om IT

Idag släpptes en rapport från Skolverket som handlar om datoranvändning och PISA-resultat.

http://www.skolverket.se/om-skolverket/press/pressmeddelanden/2015/ny-pisa-studie-viktigt-att-tanka-till-om-skoldatorer-1.239554

Jag läste den på vägen till jobbet och kan väl bara konstatera att det tyvärr inte var något nytt. Datorer fungerar som katalysatorer i klassrummet vill jag mena. Med en bra pedagogik lyfter de skolan, med en dålig sänker man skolan.

Jag tänkte ta tillfället i akta att lyfta några citat ifrån rapporten.

”Sverige är ett av de länder där tillgången till och användningen av it är störst. ”

Och då menar jag att då det ser ut på detta sätt är det förstås riktigt viktigt att vi använder datorerna till rätt sak på lektionerna samt att vi hjälper eleverna att hitta strategier för att undvika de problem som finns med datorer både hemma, i skolan och i framtida yrkesliv.

”Grundläggande IT-kunskaper är en förutsättning för att kunna delta i samhället fullt ut.”

För att skolan ska vara likvärdig och fungera som en klassöverbryggande institution måste eleverna få med sig detta i skolan då vi inte kan utgå från att alla får med sig relevanta IT-kunskaper hemifrån.

”Kommunikation och informationsspridning sker i hög grad digitalt idag, vilket ökat betydelsen av goda läs- och skrivkunskaper”

Vilket i sin tur innebär att förutom att elever måste lära sig läsa på ”vanligt” sätt måste de få lära sig läsa på skärmen då detta är något som de förmodligen kommer att ha svårt att slippa i framtiden. Och var ska eleverna få lära sig det då? Jo, i skolan. Alltså kan vi inte slänga ut datorerna ur skolan. Det vore respektlöst mot eleverna.

”I Sverige görs stora satsningar inom it i skolan. Denna studie

visar på vikten av att satsningarna är väl genomtänkta och pekar

på behovet av en diskussion kring dess förutsättningar, potential

och utformning.”

Jag hörde för många år sedan en klok IT-chef säga att en tredjedel av IT-budgeten på en skola borde gå till inköp av datorer, en tredjedel till support och en tredjedel till fortbildning av lärarna. Åren har gått sedan jag hörde detta men jag tror att det är en bra bild på hur det borde se ut. Jag vet dock att det inte ser ut så på särskilt många skolor. Datorerna köps in, supporten är undermålig vilket gör att lärare förväntas lösa dessa saker själva (och det om något tar tid) och bristen på kompetensutveckling är uppenbar. I många fall består dessutom kompetensutvecklingen av föreläsningar, inspirationspass och workshops som arrangeras av datorleverantören.

Jag vill att alla elever ska ha rätt till en skola som bygger på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, så också inom IT. Det finns inte så mycket att titta på då datorer i skolan är ett relativt nytt fenomen, alltså är det så mycket viktigare att lyfta de goda exemplen. Vi måste göra de bra sakerna oftare och de dåliga sakerna mer sällan. Jag vill också ha adekvat fortbildning som behandlar digitaliseringens utmaningar och hinder i skolan med fokus på hur vi tar oss runt dem.

ny klass med var sin dator

Jaha, nytt läsår, ny klass, nya uppdrag. Jag delar numera min tid mellan LR där jag ska ”samordna förbundets verksamhet inom IT i skolan och Björknässkolan där jag undervisar klass 7e i matte, NO och teknik. Några procent av min tid ägnar jag dessutom till ett Vinnova-finansierat projekt om bl.a. flippat klassrum. Jag antar att jag har anledning att återkomma till alla delarna här på bloggen under året.

Nåväl. Jag fick nu den 17/8 min tredje omgång sjuor med varsin dator. (Min första 1:1-klass fick jag ht 2009.)  Jag vet av erfarenhet att det är klokt att lägga en del tid på att skapa de olika strukturerna och strategierna för datorhanteringen så här i början. Så vi har ägnat oss åt att logga in på de digitala läromedlen och lagt dessa som favoriter i i webbläsaren tillsammans med skolans lärplattform, lärportal och e-post. Vi har tittat igenom de digitala läromedlen och lärt oss hitta i dem. Vi har skapat anteckningsböcker i molnet där vi kan samarbeta och dela material mellan oss. När det var vackert väder passade vi dessutom på att gå ut och fota växter med mobilkameror och andra digitala kameror och dessa bilder har vi sedan övat på att föra över från telefonen till dator och sen vidare till en delad yta där hela klassen kommer åt dem.

Att jobba med strategier för att undvika att datorn distraherar för mycket är också något som så här i början med en ny klass blir en smula tydligare än lite senare när vi känner varandra bättre. Vi ändrar inställningarna i datorn så att den inte stängs av bara för att man fäller ner locket. På det sättet så kan jag som lärare säga ”fäll ner locket, lägg händerna i knät och titta framåt” för att sedan direkt efter ha eleverna jobbandes med det de höll på med utan att de måste vänta på att datorn ska vakna upp.

Låter detta jobbigt? Jag erkänner utan omsvep att det vissa lektioner känns som en uppförsbacke med alla inloggningar och inställningar, när jag för tionde gången på fem minuter svarar på samma fråga. Men jag vet att det är värt allt slit. Det kommer en nedförsbacke efter tröskeln. Vi kan inte utgå från att alla elever kan hantera datorn på ett bra sätt. Vi måste lära dem det.

Det som är riktigt häftigt med dessa lektioner i början är att jag snabbt lär känna eleverna och skapar en relation till dem på ett sätt som jag aldrig hade gjort om jag istället hade satt igång direkt med mer traditionell undervisning i ämnena mina. Jag vet mina elever så småningom kommer hitta sina egna sätt, genvägar, strategier och strukturer. Det är förstås något jag verkligen uppmuntrar hela tiden. Men för att inte förlora och springa ifrån de som inte gör detta så snabbt, ger jag dem en struktur till att börja med.