skolgården som del av lärmiljön

Detta är ett av fler blogginlägg som är en rapport/referat/reflektion från resan till och omkring Bett i London januari 2016. Det första finns att läsa här. Jag var på skolbesök på Alfred Salter Primary school i London. Det är en skola med 460 elever i åldern 3-11 år och i det här inlägget tänker jag visa några bilder från deras utemiljö.

Detta är alltså en skola i centrala London som har en damm på skolgården! Som biologilärare blir jag alldeles förtjust! Jag skulle nog våga påstå att de flesta av Sveriges skolor skulle kunna bli bättre på att använda utemiljön i undervisningen. Här nedan finner du några bilder från deras fina utemiljö.

IMG_3167

IMG_3169
IMG_3179

 

en ”calm zone”

Detta är ett av fler blogginlägg som är en rapport/referat/reflektion från resan till och omkring Bett i London januari 2016

calm zone

Jag har varit på skolbesök på Alfred Salter Primary school i London. Det är en skola med 460 elever i åldern 3-11 år. Många av eleverna har ”special needs” och därför finns detta rum på skolan och det kallas ”calm zone”. Rent personligen tycker jag att ett sådant rum kanske bör finnas på alla skolor för elever som behöver en liten plats och en liten tid för sig själv att landa lite och komma till ro. I rummet fanns tavlor med olika mönster, saccosäckar, några dockor men också ganska mycket spännande prylar med LED-ljus som gick att styra, en cylinder med vatten och färgade bubblor samt en hel del annat som verkar väldigt rogivande och vacker att uppleva.

 

 

IMG_3156 IMG_3157 IMG_3158 IMG_3159 IMG_3160 IMG_3161 IMG_3162

Jag har världens bästa jobb

Jag tycker att jag har världens bästa jobba och här nedan följer mina argument:

Rädda världen
Jag får vara med och påverka jordens framtid. Det är ju faktiskt så att vi vuxna idag inte lyckats ta hand om vår planet och alla människor här på något vidare bra sätt. Planeten skakar av polarisar som smälter, öknar som breder ut sig, människor på flykt undan krig, förtryck och svält. Genom mitt jobb som lärare har jag möjlighet att påverka barn och ungdomar idag och ge dem kunskaper och mod att ta itu med orättvisor i världen när de växer upp.

Att ge en ung människa tillgång till livet
Vi lärare ger våra elever verktyg för att klara sitt liv nu och i framtiden. Vi ger eleverna språk som gör att de kan kommunicera med människor i andra länder. Vi ser till att eleverna lär sig att läsa vilket gör att allt skrivet i världen öppnas upp för eleven och vi ser till att de kan skriva så att de kan förmedla tankar och kunskaper till andra på fler sätt. Vi ger eleven med dyslexi verktyg för att på dennes sätt ta sig an den litterära världen och vi övar elever med koncentrationssvårigheter i strategier och uthållighet. Vi tränar argumentation, rimlighetsuppskattning och samarbete, att lyssna, anteckna och summera. Vi ser till att eleverna inser hur de ska leva hälsosamt och ekonomiskt och vi uppmuntrar dem att hitta sitt eget estetiska uttryck.
Ett fritt jobb med god chans till framförhållning
Trots en tydlig uppgift förankrad i skollag och läroplan har jag ett väldigt fritt jobb. Jag har som lärare en enorm frihet att planera undervisningen på det sätt som passar mig och mina elever. Min chans att påverka när jag ska ha prov, inlämningsuppgifter och läxförhör gör att jag själv har kontroll på mina arbetstoppar. De få obligatoriska proven (t.ex. NP) finns schemalagda lång i förväg och dyker aldrig upp samma dag. Mina lektioner är också schemalagda så i början av terminen vet jag vilka jag har och vilka som går bort (beroende på lov, studiedagar etc) vilket förstås gör att jag kan jämna ut arbetsbördan för mig själv genom att planera in stora bedömningsarbeten när det är som lugnast i övrigt. Jag får fritt bestämma om och när eleverna ska iväg på utflykt, se film, skriva uppsats, laborera, gå på studiebesök eller jobba i grupper.

Jag håller mig ung
Genom att vara i en miljö med unga människor håller jag mig ung i sinnet. Risken att jag enbart skulle stövla på i mina egna fotspår är minimal. Om min undervisning inte funkar så kommer jag att märka det på en gång. Det är inte behagligt att vistas i ett klassrum där det inte fungerar vilket gör att jag ständigt utmanas att bli bättre och bättre på det jag gör. Att befinna sig ”på scenen” klassrummet gör att jag tar han om min hälsa, tänker på hur jag uppfattas och klär mig helt och rent. Läraryrket är ett rörligt jobb utan att vara fysiskt utslitande. Jag står, går, sitter, böjer mig, sträcker mig och får ihop många tusen steg på min stegräknare bara under arbetstid!

Fantastiska kollegor
Att jobba i skolan innebär att jag har kollegor som är experter i ett eller fler ämnen och dessutom intresserade av att förklara saker. Det innebär rent praktiskt att jag kan tala politik med väl insatta och intresserade SO-lärare, kompostering med biologiläraren, fråga språkläraren om hur jag ska uttrycka en viss sak på ett främmande språk, diskutera litteratur med svenskläraren, verktyg med träslöjdläraren, stickmönster med textilläraren, recept med hemkunskapsläraren, sport med idrottsläraren och mycket mycket mer. Dessutom har alla mina kollegor valt att jobba med barn och ungdomar och att få dem att lära sig saker vilket gör att de allra flesta är riktigt trevliga, sociala och pratsamma.

Bra arbetstider
Jag börjar straxt innan 8 på morgonen vilket innebär att jag slutar ca 15.30 varje dag. Jag kan äta gratis lunch på arbetstid, vettigt sammansatt enligt alla konstens regler. I mitt avtal har jag sedan i snitt tio timmar i veckan som jag styr helt själv över. Dessa timmar får jag använda precis som jag vill till förkovring, omvärldsbevakning, reflektion, inläsning, planering och andra saker. Jag får lägga dessa timmar var jag vill (rent geografiskt) på bryggan på landet, hemma i favoritfåtöljen, på museum, kaféer, biblioteket eller utomlands men jag kan också sitta kvar vid mitt skrivbord på skolan. Ingen lägger sig i. Jag får också lägga dessa arbetstimmar när jag vill. Jag kan välja att jobba på loven, tidig morgon innan morgonrusningen, när de egna barnen somnat på kvällen, på helgen eller på eftermiddagen. Ingen lägger sig i detta heller.
Det har aldrig hänt att någon, med kort varsel, ber mig jobba över. Faktum är att jag jobbar ungefär en kväll i halvåret och den kvällen känner jag till sex månader i förväg. Ingen ber mig jobba helger eller röda dagar. Jag kan alltid räkna med att vara ledig alla mellandagar och jag behöver aldrig fundera på hur jag ska täcka loven för mina egna barn, jag kan alltid vara ledig.

Bra arbetsmiljö
Jag har aldrig behövt lyfta tungt, jag utsätts inte för gifter, radioaktiva ämnen eller brandfarliga kemikalier (om jag som kemilärare inte väljer det själv förstås). Det är varmt, torrt och det finns bra belysning på min arbetsplats. Till och med vägen från bussen till jobbet är extra säker. Vi har god tillgång till toaletter och jag hinner springa iväg till den ofta och även om det skulle vara akut. Jag kan välja att ta en kort kaffepaus lite då och då i personalrummet. Jag har tillgång till dator, bra IT-lösningar och säkra brandväggar och skräppostfilter.

Bra arbetsmarknad
Jag kan få jobb i hela landet. Det är inte så stor skillnad på att undervisa elever i storstad och landsbygd och skillnaden mellan skolor och mellan kommuner är inte större än att jag kan hantera den. Det finns massor av arbetsplatser för mig och jag kan, utan att behöva anstränga mig så väldigt mycket, börja på en ny skola och göra ungefär samma jobb.

Jag betyder något för någon
Att få vara med på elevernas resa mot att bli vuxna är fantastiskt. Jag jobbar på högstadiet och tar emot ganska fladdriga stora barn som ska börja sjuan. När de efter knappt tre år lämnar mig efter nian är de unga vuxna. Att få vara del av deras, många gånger jobbiga, resa dit är en ynnest. Att få prata med elever, höra om deras syn på livet och välden, deras planer för framtiden och få deras förtroende att ge dem verktyg för att lära sig saker genom livet det är nog det bästa. En del lärare lämnar fina avtryck hos elever som lever kvar hos dem ända upp i vuxen ålder. Tänka att få vara en sådan lärare. Det, tillsammans med att få känna den där känslan av att en elev förstått något hen slitit med, när ”poletten trillar ner”, när gnistan tänds i ögonen och eleven utbrister ”aha” med just den där tonen som ger rysningar hos oss lärare. Det är nog det allra bästa.

programmering i svensk skola

Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att peta in programmering i svenska skolan.

programmering

Det här med programmering i svensk skola…jag måste ju faktiskt bilda mig en uppfattning. Jag har dock känt mig dåligt påläst. Hur gör man då? Läser på förstås. Den senaste veckan har jag alltså läst en lärobok och en lärarhandledning om programmering, jag har varit på Internetdagarna och lyssnat in spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” och jag har läst Karin Nygårds bok: ”Koden till digital kompetens”. Dessutom tog jag och kontaktade den personen som står som ansvarig på kursen om datalogiskt tänkande på KTH och pratade med honom om hans syn på datalogiskt tänkande.

Så nu har jag bildat mig en uppfattning om hur jag tycker att vi ska ha det. Dessutom tog jag hjälp av Håkan Fleischers tips om hur man kan sortera sina myllrande tankar) Nedan följer min tanke, någorlunda sorterad:

Varför?

I princip finns det två anledningar:

Sverige behöver fler programmerare, det är ett yrke där det råder brist.

Vi lever i en teknikintensiv värld. Elever behöver ha kunskap om hur de system, de i viss mån lever i, är uppbyggda, varför de funkar som de gör och insikt i att bakom all teknik finns människor som har programmerat och därigenom bestämt hur prylar och tjänster ska fungera.

Samhället behöver programmeringskunniga från alla samhällsklasser. Att det bara ska vara för de som är intresserade och som stöttas hemifrån är inte likvärdigt. Ett samhälle som i så stor utsträckning byggs runt digital teknik måste byggas av människor som speglar samhällets sammansättning. Därför ska det in i den obligatoriska skolan.

 

Vem?

Alla elever, på alla stadier. Det ska skrivas in tydligare i teknikämnet och teknikämnet bör få 200 av de 800 timmar som teknikämnet delar på tillsammans med NO-ämnena. Det behöver finns en tydlig progression i ämnet, mer om det nedan.

Hur?

I teknikämnets centrala innehåll för 7-9 läser vi:

  • Tekniska lösningar inom kommunikations- och informationsteknik för utbyte av information, till exempel datorer, internet och mobiltelefoni.
  • Egna konstruktioner där man tillämpar principer för styrning och reglering med hjälp av pneumatik eller elektronik.
  • Internet och andra globala tekniska system. Systemens fördelar, risker och sårbarhet.

För mig är detta programmering, dock saknas detta för 1-6. Rent personligen tycker jag nog att orden ”pneumatik eller elektronik” skulle kunna ersättas med orden ”programmering och elektronik”. I centrala innehållet för 1-3 och 4-6 måste det dock kompletteras.

Med vad?

Nedan följer några förslag på hur man skulle kunna ta sig an programmeringen i teknikämnet:

åk 1-3

Dansprogrammering: dvs styr din kompis med kommandon. Robotar som styrs med enkel blockprogrammering t.ex Dach och Dot eller Beebots som styrs med knappar på själva roboten.  Kanske lite lek med sorteringsalgoritmer med t.ex denna film som inspiration.

åk 4-6

Nu tar vi steget lite längre ifrån handen och kroppen som hjälpmedel och går in på det datalogiska tänkandet som kan övas med: t.ex. Scratch och Kodu. Vill man ha med egna konstruktioner kan Quirkbot nog vara en idé och även Lego mindstorms som en bra pryl att visa på problem som kan lösas med datorer och ett sätt att öva sig i att bryta ner problemen till mindre delar, fundera på vilka kommandon man behöver och hur de ska sättas samman på ett effektivt sätt.

åk 7-9

För att behålla progressionen och inte göra samma sak om och om igen inför vi här i högstadiet lite med vanlig kodning, kanske med Javascript som i Spelprogrammering.nu eller nybörjarspråket Python. Även att skriva makron till kalkylark, t.ex. Excel passar förmodligen bra för högstadieelever som redan gjort sakerna ovan.

Vilken effekt?

Med en genomtänkt progression inom programmering tror jag att vi kommer få elever som faktiskt förstår den bakomliggande koden i det digitala samhället. Förhoppningsvis får vi elever som ställer större krav på digitala tjänster och verktyg, som blir mer medvetna användare.

Jag tror dock inte att datalogiskt tänkande är lösningen på hela skolans problem…jag ställer mig skeptisk till att datalogiskt tänkande plötsligt skulle genomsyra hela skolan lika lite som jag tycker att matematiskt tänkande ska göra det.

Dessutom får vi på köpet ett teknikämne som äntligen kanske hittar sin särart och där vi kan höja behörigheten hos de som undervisar.

Vad kostar det?

Det är klart att det behövs fortbildningsinsatser för att få snurr på detta men då det just handlar om programmering och datalogiskt tänkande tror jag att mycket att fortbildningen kan göras på distans via nätkurser. Då får vi också en likvärdig fortbildning för alla tekniklärare. Dessa nätkurser bör förstås följas upp och samtalas om lite mer lokalt, på kommunnivå t.ex.

 

 

Gör om gör rätt – undervisa sjuor i matte

Här kommer en kort uppdatering om vad vi gör just nu i matte 7E och jag.

Jag har under de senaste åren lyckats rätt bra med att få eleverna att lära sig NO-ämnena bra, utifrån vad jag kan se på resultaten av Nationella proven i 9:an. I matte är det inte alls samma kunskapsutveckling och det stör mig. Jag borde kunna bättre! Jag har undervisat i snart 16 år, jag har utbildat mig till handledare i mattelyftet, jag har läst massor av forskning i mattedidaktik och jag har någorlunda ”enkla” elever på skolan. Skolan ligger i en kommun som satsar mycket på skolan och jag har bra kollegor som har hand om eleverna F-6.

Men…

Min upplevelse är att mina elever, när de kommer till mig i 7-an, inte har någon djup taluppfattning och att de har luckor i det som är ”mellanstadiematte”. Och dessa elever tragglar jag på med i tre år under högstadiet och det finns mycket stress, mycket dåligt självförtroende, en del brist på motivation och liknande som gör att jag inte lyckas få dem att klara matten lika bra som NO:n.

Vems fel?

Mitt! En sak är helt säker, när eleverna väl kommer till mitt klassrum är det faktiskt mitt ansvar att se till så att de får med sig så mycket som möjligt under mina tre år. Jag har nog hittills, erkänner jag skamset, mest ”kört på” med det som jag anser de ska kunna på högstadiet och tyvärr inte alls insett att det är väldigt svårt att bygga högt om man inte har en grund att stå på. Så därför har jag tänkt om till denna sjuas start. Vi går mycket långsamt framåt och ägnar i princip hela höstterminen till det kapitel i boken som heter något med ”Tal” och som behandlar positionssystemet, de fyra räknesättens algoritmer och huvudräkningsstrategier, överslag, avrundning, multiplikation och division med 10, 100, 1000, 0,1, 0,001, primtal och delbarhet. Jag får ibland känslan av att om bara eleverna kan precis detta så klarar de ett E på Nationella provet i år 9. Men framförallt är min erfarenhet att om de INTE kan just detta så kommer matten i högstadiet vara väldigt jobbig.

Veckans mattelektioner är uppdelade på: måndag 75 min, onsdag 75 min och fredag 50 min. De flesta veckor ser ut ungefär så här:

Måndagen ägnas åt en start-uppgift, en genomgång, lite ”ETA*” och på slutet lite uppgifter från boken då de jobbar enskilt eller två och två. Det nya innehållet blir läxa till fredag.

Onsdagen görs en matte-laboration eller problemlösningsuppgift, på samma innehåll som måndagen, digitalt eller analogt i grupper/parvis. Lite färdighetsträning via länk, ibland gemensam eller parvis sökning efter bra ”flipp”-filmer som kan vara till hjälp vid läxläsningen.

Fredag: Skriftligt läxförhör som i grund och botten handlar om veckans tema men kan vara mer eller mindre inriktade på bedömning mot en viss förmåga. Efter läxförhöret jobbar eleverna enskilt efter sin egen planering som bygger på resultat från tidigare läxförhör.

Jag hoppas att på detta sätt kunna få med mig alla på ”taluppfattningståget” och att som lärare ha koll på var alla ligger. Att dessutom ha ett skriftligt, kort, litet bedömningstillfälle varje vecka är enligt mig och eleverna mycket bättre än två stora per termin.

 

Just denna vecka är det primtal och delbarhet som gäller och här under kommer länkarna knutna till det:

Träna på att faktorisera: länk

En annan variant av faktorisering med ”träd”: länk

En helt fantastiskt vacker animation av tal och primtal som mina elever ska få i uppgift att förklara vad de ser i: länk

 

primtal

Vi passade på att utnyttja att vi har en lång orm av tal på F-6 skolgård och gick och ställde oss på alla primtal under 100 för att ”få in dem i kroppen”.

 

*ETA= en metod som genomsyrar hela mattelyftet och som bygger på att eleven först tänker Enskilt, sen Två och två för att till sist samtala lärarlett Alla i klassen.

Jakten på framtidens skola – Skolforum

Jag blev ombedd av Skolforum att hålla en ”vandring” på själva mässgolvet. Jag har gjort det på BETT tidigare och tyckt att det är en intressant utmaning. Att få gå runt med några och tänka runt vad vi ser på golvet. Rätt intressant som sagt. Tänkte ta och skriva ner lite om vandringen jag höll förra veckan på Skolforum här i bloggen. Vandringen hade titeln ”Jakten på framtidens skola”.

Vi samlades vid infodisken för att sedan ta ett par steg inåt lokalen där vi tittade som hastigast på en triangelformad yta där fler förlag presenterade sina digitala läromedel. Jag berättade om titeln på Daniel Barkers föreläsning ”Om digitala läromedel är svaret – Vad är då frågan?” vilken in sin tur är en parafras av min författarkollega Håkan Fleischers titel på sin avhandling: ”Om en-till-en är svaret – Vad är då frågan?” Dessa frågor är oerhört viktiga för digitaliseringen i skolan, det kan röra sig om allt ifrån att dessa frågor bör ställas av inköparen och sen till slut även av läraren i klassrummet. Jag ville på det sättet skicka med mina vandringsvänner en tanke om frågor man bör ställa till läromedelsföretag.

Sen vandrade vi vidare till UR (UtbildningsRadion). UR har väldigt många bra program som är proffsigt framtagna. Vi får faktiskt inte glömma att använda allt bra som redan finns tillgängligt. Vi behöver inte göra allt själva. På UR:s webbsida finns det program för alla ämnen. Det finns också en fin programserie om att förstå kunskapskraven vilken jag tycker att alla elever ska ha chans att se. Där finns också filmerna på olika språk. UR har dessutom en del samtal om lärande som vi kan ta del om dels genom TV-programmet Lärlabbet, dels genom radioprogrammet Lärarrummet.

När vi tittat ett tag i UR:s monter gick vi vidare till SCB:s monter (Statistiska CentralByrån) eftersom jag hört att de precis lanserat sin nya webtjänst: Sverige i siffror. Som mattelärare är det enkelt att lista ut när jag kan använda tjänsten (när vi läser statistik t.ex.) men SCB har tagit fram lärarhandledning för Samhällskunskap och den hem- och konsumentläraren som vandrade med mig såg också genast kopplingar till sitt ämne.

IMG_2312

Efter detta stopp blev det en tur förbi 3D-skrivarna (jag är ju ändå tekniklärare…) och vi samtalade om hur de kan komma att revolutionera sjukvård, reservdelsindustrin mm och hur vi kan knyta våra olika ämnen till den diskussionen. Jag tror att det var Vetenskapens hus som ställde ut 3D-skrivarna på mässan. Där finns åtminstone ett skolprogram om 3D-skrivare för skolor som har möjlighet att åka dit.

På vägen tillbaka mot utgången passade jag på att trycka lite extra på det som jag tycker är viktigast när man går på Skolforum: programmet. I år fanns ett otroligt brett program på fyra scener där du kunde stanna till och lyssna på massor av inspirerande föreläsare. Därtill fanns det en mängd av seminariesalar som var lite mer slutna men där programmet också ingick i biljetten. Dessutom monterprogram och massor av kollegor att stöta och blöta nya tankar med.

Vi gjorde några stopp till för att titta på några olika typer av programmerbara robotar, ett samtal om ”learning analytics” och ett exempel på hur lärare numera kan dela material med varandra inom ett läromedel.

IMG_2314

 

 

 

Framtidens läromedel

 

Förra veckan var några av oss ämnesspanare på konferensen Framtidens Läromedel i Solna. Ett riktigt bra program tycker jag att det var. Jag, Mia och Robin modererade varsitt spår och dessutom modererade jag det gemensamma spåret.

Det som var extra roligt med att just moderera var att jag ju var ”tvungen” att lyssna på alla talare på spåret, även de jag inte kanske hade valt annars och de jag hört flera gånger.

Jag hann faktiskt bli lite inspirerad och här följer inspirationen i korta punkter:

Åsa Colliander Celik

Hon är lärare i  SO men en hel del av hennes tips fungerar utmärkt i kanske framförallt biologi. Hon berättade om hur hon och eleverna jobbat med geografi i närmiljön och jag tänkte direkt på hur kul det hade varit att samarbetat med henne och passat på att prata om lokala ekosystem när eleverna ändå var ut och såg sig omkring.

Åsas blogg på Pedagog Stockholm:

http://pedagogstockholmblogg.se/granslost-digitalt-larande/

En magisteruppsats om geografiprojektet: länk

Patricia Diaz

Sen lyssnade jag på Patricia Diaz som pratade om att ”Förbättra det formativa arbetet med digitala verktyg” Ett av de verktyg hon nämnde är Mentimeter https://www.mentimeter.com/app : Jag har använt det förut men blev inspirerad igen och idag slängde jag ut två frågor via det verktyget till mina elever. Det är ett mycket snabbt och enkelt sätt att få in svar från eleverna för att sedan jobba vidare med dem under lektionen. Gå in och kolla på Patricias länksamling för fler tips: http://www.patriciadiaz.se/lanksamlingar/digitala-verktyg/

Helena Kvarnsell

Plötsligt skulle jag själv upp som talare…Som tur är har Hanna Forsberg som satt i publiken skrivit ett väldigt snällt och utförligt inlägg om det passet. Det kan läsas här: https://hforsbergblog.wordpress.com/2015/10/21/digitalisering-som-lyfter-skolan-tips-fran-helena-kvarnsell/

Daniel Barker

Daniel fick oss att fundera på varför vi har läromedel, vad det är vi tycker att de ska hjälpa oss med och hur läromedel, tryckta och digitala ska vara uppbyggda. Frågan ”Om digitala läromedel är svaret, vad är då frågan?” ställer det hela på sin spets och precis som Håkan Fleischer ursprungsfråga: ”Om en-till-en är svaret, vad är då frågan?” så är detta frågor som vi behöver fundera på. En, två och flera gånger förmodligen.

Prova redan idag genom att fundera på: Varför har mina elever en mattebok? Vad är det jag vill uppnå med läromedlet? Vad saknas för att jag ska kunna uppnå detta?

 

En summering av mina dagar på bokmässan

Jag har haft förmånen att spendera tre hela dagar på årets bokmässa i Göteborg. Mitt fokus har (som vanligt) varit It i skolan. Detta är mina högst personliga reflektioner och iakttagelser.

Jag och många med mig har tröttnat på eldsjälsberoendet i svensk skola. Vi vill att IT ska gälla alla för att skapa en likvärdig skola. Förmodligen behövs det krafttag såväl på lokal nivå som nationell.

Att använda IT i skolan/förskolan ska vara ett förhållningssätt och det är det vi måste prata om istället för att enbart hålla workshops i speciella program eller appar. Som min författarkollega Håkan Fleischer uttryckte det i slutet av vår programpunkt: ”appar kommer och går – ett förhållningssätt består”

Mina tankar har gått i ”teori och praktik”-spåret, förmodligen för att jag personligen är uppfylld av att vår bok är skickad till tryck och kommer och den handlar ju just om det ”digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik”. Jag njuter av samtalet mellan läraren och forskaren och jag hoppas få lyssna till fler sådana samtal. Samtal är spännande att få ta del av och jag tycker att det ska bli spännande att lyssna på alla avsnitt av Lärarpodden som spelats in under mässan. Jag har fått med mig massor av tankar för mitt fortsatta jobb på LR.

En liten sväng till makerspace-hörnan hann jag och där blev lite inspirerad till något litet projekt med scratch, jag hoppas att det ska mynna ut i något roligt för mina elever om ett tag.

Vidare har jag funderat en del på digitala lässtrategier, inte minst på grund av dagens artikel i DN där också appen Spritz nämns. Att få ett ord i taget serverat i en viss takt, det var första gången för mig och otroligt spännande. ett helt annat sätt att läsa. Jag inser att vi som jobbar i skolan måste lära eleverna läsa på skärmar för det är väl inte längre någon som tror att de kommer att slippa undan det senare i livet?

Och sen till sist, det sorgligaste med att befinna sig här på mässan är att inse hur många som inte är här. Jag gissar att det finns en mängd lärare och andra som gärna varit här men som är hemma och jobbar vilket vi andra får vara tacksamma för. Men det är egentligen inte de som vill hit men inte är här jag bekymrar mig för. När jag går en sväng på golvet på mässan idag bland författare och förlag slås jag hur väl jag passar in (även om jag är lite yngre än genomsnittet) Jag har råttfärgat hår, beige hy, är sparsmakat sminkad, klädd i svenskdesignad linneklänning och bekväma skor. Det är en otroligt homogen grupp av människor som är här. Var är alla andra? Misslyckas vi i skolan med att göra alla elever till läsare eller är det bristen på intressanta böcker för andra än mat- och trädgårdsintresserade, deckarläsande kulturtanter och deras män?  Är det så att vi misslyckas i vårt klassöverbryggande uppdrag? Att vi inte har en likvärdig skolan i Sverige? Jag hoppas det vänder.

golvet molnet

 

Entreprenöriellt filmskapande i förskolan

Ett trick som jag använder mig av när jag går på konferenser och mässor är att jag försöker hitta programpunkter som inte alltid just handlar om matte/NO/teknik för högstadiet. Jag behöver nämligen bredda mig och i ärlighetens namn finns inte tillräckligt med seminarier om bara mina intressesfär för att täcka en dags program. Då går jag och lyssnar på andra grejer och ser till att bli inspirerad av det. Nu sitter jag därför och lyssnar på Mats Larsnäs och Fredrik Hermansson som pratar om ett filmprojekt i förskolan. Långt ifrån min vardag men oh så inspirerande.

Mats och Fredrik berättar om skolverkets syn på entreprenöriellt lärande som sammanfattas i dessa punkter:

Ta initiativ och ansvar
Omsätta idéer till handling
Utveckla nyfikenhet, självförtroende och kreativitet
Våga ta risker, våga misslyckas
Exponera sig mot omvärlden – göra det på riktigt

I förskolan i Kungsbacka har man i förskolan alltså gjort film med barnen och dessa filmer visades sedan för alla på en riktig biograf. Jag gissar att detta blev succé. En hel filmfestival alltså. Av erfarenhet vet jag hur roligt eleverna tycker det är när deras alster visas upp för någon annan än bara lärare. Att ha en verklig publik kan vara väldigt motiverande och det tar jag med mig från denna programpunkt som ju inte alls handlade om högstadiet, eller matte, eller NO eller något sådant. VI lärare har ett ansvar att utvecklas och det är i huvudet det sitter om vi kan lära oss något av någon annan eller inte.
Läs mer om projekten här

Läs mer om entreprenöriellt lärande på skolverkets hemsida

Digitaliseringen utmanar medier, makthavare och medborgare

Jag lyssnade på Christer Sturmark, Peter Becker, Karin Nygårds, Ewa Thorslund och Carl Heath och mina tankar under och efter detta samtal kan du läsa nedan.

Vi formar verktygen men vi får aldrig glömma att verktygen sedan påverkar oss på ett sätt som vi förmodligen aldrig kan förutspå.

Vi måste sluta dela upp världen och livet i ”verkligheten” och ”på nätet”

För att vara värd ett förtroende från våra elever måste vi inse att de många lever sitt liv på och utanför nätet och att de delarna inte är delar utan en helhet.  Att t.ex. vifta bort kärlekssorg hos en elev som har haft en relation med någon ”endast” över nätet är förstås respektlöst. Känslor är känslor, hur de än uppkommer.

Ju bättre teknik vi skapar desto mer suddar vi ut gränserna mellan analogt och digitalt.

Så viktigt det blir att lära våra elever kritiskt tänkande i en värld där informationen flödar.

 

Här kommer två lästips kopplat till det jag hör och tänker under samtalet:

Karin Nygårds har skrivit ner sina tankar om kod, programmering, datalogiskt tänkande samt digital kompetens. Klokt och nyanserat: http://teacherhack.com/kod-programmering-datalogiskt-tankande-eller-digital-kompetens/

Ett metod material om unga, sex och internet: <http://www.mucf.se/publikationer/ses-offline>

IMG_0011