dax att tycka till om programmering i matte och teknik

I höstas fick skolverket i uppdrag av regeringen att få in programmering i LGR11. I sin väg mot de perfekta formuleringarna har Skolverket pratat med experter, deltagit i workshops, lyssnat på konferenser, kallat till samråd och referensgrupper. Nu är det äntligen dags för er, alla kunniga matte- och tekniklärare där ute att tycka till om det nuvarande förslaget.

Skolverket har skrivit ett utkast för matematik och teknikämnena

  • I kursplanen i matematik föreslås programmering handla till exempel om att träna eleverna i att skapa, beskriva och följa entydiga och stegvisa instruktioner och att använda programmering för att lösa problem.
  • I teknik föreslås programmering handla till exempel om att använda programmering för att styra föremål eller egna konstruktioner men också att förstå att datorer styrs av program och kopplas ihop i nätverk.

Lämnar synpunkter gör du här: länk

och här kan du läsa mer om hela uppdraget som dessutom innefattar att få in en tydligare digital kompetens i läroplanen: länk

In och tyck till nu! Du har bara t.o.m den 29/3 på dig.

IMG_3729

 

 

 

 

film om atomer

Eleverna har nyss börjat med 7-ans kemi och just nu läser vi om fasövergångar.

Jag har tidigare också arbetat med film i just detta moment då jag finner det vara ett ytterst effektivt sätt att få eleverna att verkligen reflektera och försöka förstå vad det är som händer i ämnen som värms upp och kyls. (nederst i inlägget finner du elevuppgiften)

Jag slås som vanligt av hur fantastiskt det är att jobba med formatet film. Jag har ännu inte träffat på någon elev som inte tycker det är roligt och det är förstås väldigt värdefullt för energin på lektionerna. Men…det som verkligen slår mig varje gång jag låter elever göra film är hur mycket de lär sig om ämnet! Jag går runt och hör elever diskutera in i minsta detalj hur atomerna rör sig, om de liksom ”skakar ” eller ”virvlar runt”? Vad är egentligen skillnaden mellan fast och flytande form på molekylnivå? Varför är luft gas i rumstemperatur men inte vatten? Hur mycket rör sig en vattenmolekyl egentligen? Vad finns mellan molekylerna? Hur ser atomer egentligen ut?

(Jag och Håkan Fleischer har skrivit om denna chans till reflektion i vår bok om du vill läsa mer)

De förra eleverna som jag hade, de som gick ut nian i våras,gjorde också film på samma tema och jag upplever att de verkligen mindes och förstod detta även efter fler år. Jag vågar mig på att tro att om man som elev verkligen förstått något så ordentligt så att man kan förklara det genom att göra en film mer lera om det, då kommer man ihåg det.

Eleverna löste uppgiften på olika sätt. Någon valde att visa med lera, en annan ritar på ett papper och pratar till, någon hade smält i hemma på spisen och filmat under helgen, Att det är en väldigt positiv energi i klassrummet under dessa tre lektioner och att det osar av kreativitet behöver jag väl inte nämna.

 

 

Uppgiften till eleverna:

Gör en film där du förklarar fasövergångar. Tänk dig att du ska förklara detta för någon som är lite yngre än du själv. Du ska visa att du kan använda kemins begrepp och modeller. Du ska använda dig av minst tre källor och dessa ska du skriva upp samt förklara varför du valt just dessa. I filmen ska du också beskriva hur man kan se dessa fasövergångar i naturen.

Förutsättningar:

Du har tre lektioner på dig samt valfri tid hemma (kanske kan du öva dig i att göra film hemma eller använda läxtiden till att redigera filmen)

Filmen får vara max 4 minuter lång

Resten av klassen ska kunna få se den och den ska kunna publiceras på nätet (olistat) alltså får du inte använda något upphovsrättsskyddat material.

Använd dig av det filmprogram du trivs bäst med: Imovie, stopmotion, moviemaker eller något annat.

Tänk på att det är innehållet i filmen jag bedömer inte hur ”snygg” filmen är.

Det centrala innehåll som vi behandlar i detta är: ”Partikelmodell för att beskriva och förklara fasers egenskaper,  fasövergångar och spridningsprocesser för materia i luft, vatten och mark.”

Kunskapskraven som elevens bedöms mot på uppgiften är: 

Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för enkla/utvecklade/välutvecklade och relativt väl och till viss del underbyggda/underbyggda/väl underbyggda resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans.

Eleven kan använda informationen på ett i huvudsak fungerande/fungerande/väl fungerande sätt i diskussioner och för att skapa enkla/utvecklade/välutvecklade texter och andra framställningar med viss/relativt god/god anpassning till syfte och målgrupp.

Eleven har grundläggande/goda/mycket goda kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang och visar det genom att ge exempel på/förklara och visa på samband och beskriva dessa med viss/relativt god/god användning användning av kemins begrepp, modeller och teorier.

Eleven kan föra enkla/utvecklade/välutvecklade till viss del underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på enkelt identifierbara/förhållandevis komplexa(komplexa kemiska kemiska samband i naturen.

 

 

 

 

bråkkakor

Jag har precis introducerat (eller återintroducerat hoppas jag) bråk för mina 7-or i matte.

Det är många som har svårt med detta moment och vi anstränger oss med grunden nu. Till vår hjälp har vi förstås alla mina ritade bilder av tårtor, chokladkakor och pizzor men också dessa plast-bråkkakor.IMG_3415 IMG_3416

För en del av eleverna försvinner charmen ganska snart med att pilla med plastbitarna och de går då vidare med att jobba med bråkkakorna online: http://www.skolresurs.fi/matteva/brak/brakkakor.html Det passar utmärkt att jämföra olika bråk med detta som hjälp och också ha som stöd när man ska göra om mellan blandad form och bråkform.

Skärmklipp3

När uppgifterna så småningom blir mer avancerade (addition av bråk med olika nämnare t.ex) har många elever haft nytta av visualiseringarna som man kan hitta på http://nlvm.usu.edu/ Den mattelärare som inte har varit inne på den länken och kollat har något roligt framför sig.

Jag brukar använda denna för förlängning/förkortning av bråk:

http://nlvm.usu.edu/en/nav/frames_asid_105_g_4_t_1.html?from=category_g_4_t_1.html

och denna för addition av bråk:

http://nlvm.usu.edu/en/nav/frames_asid_106_g_4_t_1.html?from=category_g_4_t_1.html

SkärmklippSkärmklipp2

 

 

diagnos – länk – öva – planera

Jag undervisar just nu en årskurs sju i matte. På skolan har vi kommit överens om att göra en diagnos från ”Att förstå och använda tal” ( http://ncm.gu.se/handboken ) för att kartlägga våra elever, se vad de kan och vad de behöver repetera.

Mina elever skrev denna diagnos i augusti men också i december för att visa att de lärt sig saker under terminen. Det är en hel del elever som behöver repetera en del moment från mellanstadiet och därför har jag nu kopplat övningslänkar till nästan alla uppgifter på diagnosen.

Jag har tidigare gjort en sammanställning om vilken elev som haft fel/rätt på respektive uppgift.excel

Och nu, efter att ha kopplat länkar till uppgifterna, så la jag in dessa länkar i den delen av den digitala anteckningsboken ( https://www.onenote.com/classnotebook ) som enbart jag och eleven delar med varandra. Där har jag röd-markerat de uppgifter som eleven behöver öva på och dessutom har jag lagt till kolumner där eleven själv ska planera när de ska öva på en viss länk samt en kolumn där de ska kryssa i när de känner att de kan momentet. Jag kan hela tiden följa deras arbete tack vara att vi delar anteckningsbok.

diagnos

Mycket chans till att planera och ta ansvar samt göra uppgifterna när det passar eleven. Men också stor insyn för mig så att jag lätt kan följa upp de som behöver mer stöttning.

Måste vi verkligen åka hela vägen till London?

Jag var på BETT för femte eller sjätte gången i år och ni som följer mig i sociala media vet att jag är positiv till mycket på och omkring BETT. (Det vore mer rättvist att hänvisa till ”omkring BETT” istället för bara ”BETT” eftersom det mesta sker utanför själva mässan men för enkelhets skull skriver jag BETT här.) De senaste året har jag stått för resan själv men i år var det min arbetsgivare som betalade allt. Detta fick mig att fundera på om det verkligen är värt de pengarna och om vi verkligen behöver åka just till London för att uppleva detta.

Vad är det då som är så bra med en BETT-resa? Jag ägnade stor del av årets resa till att fråga folk vad det är som är så bra med BETT-resorna och nedan följer de uppdelade på rubriker.

Att vara kvar
Det absolut vanligaste svaret på varför det är så bra att åka till BETT är just att alla är kvar. Jag gissar att det är samma sak som med Almedalsveckan, att eftersom London ligger en bra bit ifrån vardagen så är det ingen som måste rusa iväg för att hämta på dagis eller infinna sig på ett möte ”uppe på kommun”. Jag älskar detta kvarvarande i stunden, på platsen. Det är det som gör att jag finner det intressant att åka varje år. Det finns så många chanser till samtal med människor jag aldrig har tid att prata klart med annars.
Måste man åka till London för att vara kvar? Nej, det borde gå att få till på något annat sätt på närmre håll, mer kostnadseffektivt.

Möten med andra lärare från andra skolor
De flesta lärare jag känner älskar att prata med andra lärare om den egna praktiken, att jämföra skolor och kommuner på systemnivå men också att få prata med den andra fysikläraren om ”tips och trix” på hur hen gör i ett visst avsnitt, en ide på en laboration eller en bra uppgift till eleverna. Åker man till BETT med en arrangerad resa så har man ibland tur att hamna jämte någon annan lärare som man får ett utbyte med och som man i bästa fall fortsätter ha kontakt med efter resan för att på så sätt inspireras och kanske spara lite tid genom att låna idéer av varandra.
Behöver man åka till London för detta? Nej, gissningsvis är det betydligt enklare att träffa på dessa kollegor i Sverige under en ämnesdidaktiskt konferens.

Utländska talare
Förvånansvärt få som jag talar med nämner det faktum att det är intressant att få lyssna på ”de stora namnen inom utbildning i världen” som Stephen Heppell, Anne Bamford, Dylan Wiliam m.fl. Naiv som jag är trodde jag faktiskt att fler skulle påpeka det. Jag har alltid tyckt att det är givande att lyssna på dessa goda talare som med sin långa forskarerfarenhet och många år av skolbesök har en uppsjö av exempel och idéer.
Måste man åka till London för att lyssna på ”skol-giganterna”? Nej, resorna som arrangeras av svenska företag är ofta så tajt program på så att man som deltagare har svårt att hinna se dessa talare på BETT-mässans gratis-scener. En del företag bjuder in en viss forskare eller talare il sitt hotell och låter alla sina deltagare lyssna på henom. Då bör man som deltagare genast plocka fram sina kritiska frågor: Varför vill detta dator-bolag att vi just ska höra prof/doktor Siochså? Är det för att hen är ett ”affischnamn” och drar deltagare till deras program där de också gör reklam för sina produkter? Eller är det för att denne professor/doktor är ovanligt okritisk till användningen av plattor eller datorer i klassrummet och alltså legitimerar försäljningen av dessa? Jag gissar att det är betydligt billigare att betala resan till Sverige för en eller två forskare än vad det är att låta hela skolsverige åka till London…
Dessutom tänker jag så här runt det här med just föreläsningar; visst är det kul att se personerna live men i ärlighetens namn så är det ju envägskommunikation detta. Det är ju väldigt sällan vi får sitta ner och prata en till en med föreläsaren och då, när det gäller just föreläsningar, brukar ju vi IT-ivrare påstå att dessa kan flippas. Varför inte se en film på föreläsningen istället? Kanske inte lika kul men betydligt mer kostnads- och tidseffektivt. Eller kanske be om en livestreamad föreläsning av någon forskare hem till kommunen? Mindre miljöpåverkan och mindre dyrt. Dessutom ett alldeles utmärkt sätt att använda internet och datorer på.

Skolbesök
Jag har varit på en hel del skolbesök i samband med BETT-resor. Det är spännande, intressant och får mig att tänka. Oftast går skolbesöken till så här: den ”svenska delegationen” anländer med buss/tunnelbana”, får fin frukost som äts ihop med de andra svenskarna. Sen sätts vi i en aula och får höra rektorn på skolan och ibland någon lärare berätta om sin skolas tankar, visioner och utveckling. Efter det äter svenskarna lunch med svenskarna och sen guidas man runt i ett högt tempo och får se hela skolan men nästan aldrig prata med någon lärare.
Måste man åka till London för att besöka skolor? Nja, för att besöka brittiska skolor behöver man kanske det men förmodligen vore det billigare (mer miljövänligt och mindre transfertid) om man flög hit rektorerna från England till Sverige istället för att prata om sin skola. Rundvandringen då? Ja den är ju svår att få till men förmodligen (IT-ivrare som vi BETT-resenärer oftast är) borde vi kunna ta del av hur det ser ut på en skola genom att någon visar runt med hjälp av film. Inte lika bra förstås men tänk så mycket billigare. Problemet, som jag ser det är att vi nästan aldrig får tillfälle att prata med lärarna från England, de finns oftast bara med som statister på rundvandringen, fullt i färd med att bedriva undervisning som vi tittar på, ungefär som på Skansen. Bättre då med Comenius-projekt som bygger på samarbete mellan lärare och elever från olika länder (inte bara England.)
Det lite konstiga i sammanhanget är ju faktiskt att jag har tillbringat fler timmar på studiebesök på skolor i England än jag gjort i Sverige. Jag vet många lärare som skulle ha väldigt stor behållning av att se en annan skola i sin hemkommun. Och tänk bara vad det skulle kunna göra för stoltheten, likvärdigheten och samarbetet! Jobbskuggning eller studiebesök kanske?

Åka tillsammans några kollegor
Att få dela intryck med sina kollegor från den egna skolan och att reflektera tillsammans lyfter många av deltagarna som värdefullt. Dels att se och höra samma sak och sedan prata vidare om hur man tar med sig det bästa av det till den egna skolan men också rapportera om vad man varit med om som de andra inte hört, om man till exempel har någon typ av valbart program. Allt detta samt att ”äntligen ha tid att prata skolutveckling med kollegorna” upplevs som väldigt bra.
Måste man åka till London för att hinna prata med kollegor? Nej självklart inte. Här måste vi på skolorna och skolledningen bli bättre på att skapa dessa tillfällen för gemensam reflektion hemma, i närheten, på egna skolan , i egna kommunen eller staden. Dessutom kan ju tyvärr inte alla kollegorna följa med när det är så här dyrt.

Åka tillsammans med skolledning, förvaltning, politiker
En del kommuner satsar många kronor på resan och har med representanter från hela ”styrkedjan” dvs både politiker, förvaltningsfolk, IT-chefer, skolledare, IT-pedagoger, förstelärare m.fl. De upplever det mycket värdefullt att hinna sitta ner och prata igenom saker i lugn och ro inför en IT-satsning eller liknande i kommunen. Rent personligen tycker jag också att det varit värdefullt de timmar jag tillbringat på olika kollektiva färdmedel ihop med IT-chefer och skolledare från min kommun.
Måste man åka till London för att prata ihop politiker, förvaltning och skola? Nej, det verkar ju absurt att det skulle vara det billigaste och effektivaste sättet att hinna samtala dessa yrkeskategorier emellan. Men här har vi alltså en knäckfråga: hur får vi till dessa någorlunda informella samtal mellan beslutsfattare och lärare inom kommunen att ske på lite närmre håll?

Mässan
Av de jag talat med under mina dagar runt BETT-mässan är det ingen som nämner själva mässan som den stora behållningen. Jag förstår dem precis eftersom det är en mässa där en ”vanlig” lärare inte har särskilt mycket att hämta. Vi har ju oftast inget mandat att köpa större IT-system till våra skolor. Tidigare år har det varit ganska många utställare som vänder sig till ”special needs” och jag vet att de lärarna som jobbar på träningsskolan haft ett visst utbyte av att se särskilda lösningar för deras svårt utvecklingsstörda elever ”live” och fått klämma och känna på dessa. I år var den delen inte särskilt omfattande dock.
Mässan ligger i England vilket gör att många av utställarna säljer tjänster för t.ex. kontantfri hantering av betalning av skollunch vilket förstås är helt ointressant för svensk skola. Vidare finns också många utställare specialiserade på filtrering eller inlåsning. Det är en annan kultur när det gäller internetanvändning i engelsk skola och många skolor har låsta system som förvägrar elever att besöka andra websidor än de som skolan lagt på sin lista osv. Detta är inte särskilt intressant för svensk skola då vi oftare vill trycka på att det ska finnas ett ”filter i huvudet” på eleven. Lägg till detta att de verktyg, mer lämpade för klassrummet, är ju förstås anpassade efter den engelska läroplanen och inte den svenska. Även här krävs det att besökaren plockar fram sina kritiska frågor och påminnelser: Det kostar att ha monter på mässan, vad vill de sälja till mig? Passar detta i svensk kontext? Vad kostar verktyget? Är det värt det?
Måste man åka till London för att gå på mässan? Ja, men i ärlighetens namn så kommer du få en mycket bättre bild av verktygen om du sätter dig ner och säker på internet efter dina behov. Då slipper du dessutom övertalas av någon av de ganska ettriga säljarna.

Inspireras av svenska talare
Lärare och skolledare som jag talat med är ofta glittriga i ögonen när de berättar om hur fantastiskt inspirerande det var att lyssna på Stefan/Maria/Eva eller någon av alla de andra lärarna och skolledarna som ingår i någon resas ”valbara program” och som föreläser på researrangörens hotell eller i någon lokal där bara svenskar vistas ute på mässan. Inget fel i det, en del av dessa lärare och skolledare är både pålästa, kloka och inspirerande. Och att lyssna på någon av dessa tillsammans med sina kollegor är förstås nyttigt och bra.
Måste man åka till London för att lyssna på svenska lärare? Nej. Att skicka en lärare till London för att lyssna på fyra svenska ”konsult-lärare” (sådana som jag) kostar lika mycket som att ta fyra av dessa konsult-lärare till den egna skolan/kommunen och då kan man ju fylla den största aulan och nå betydligt fler…

 

För precis här i den förra meningen har vi det som är bekymmersamt. Eftersom det är dyrt att åka till London så kan inte alla åka. Hur kan vi använda samma pengar för att skapa något bra i vårt land? Hur skapar vi incitament för politiker och skolledare att besöka samma mötesplatser som lärare? Hur skapar vi chanser till att stanna upp, reflektera tillsammans och att sitta ner ihop i anslutning till våra mer kostnadseffektiva konferenser? Hur inspirerar vi kommuner och skolchefer att bjuda in utländska talare via länk eller live? Hur hittar vi platser för samarbeten och delande av erfarenheter? Hur ska vi se till att alla lärare får dela av det som är bra med resorna runt BETT? Har du förslag på hur vi kan göra? Dela gärna med dig? Vad kan LR göra?

 

Detta inlägg är inte en kritik mot den enskilde läraren som fått åka på BETT, mer en uppmaning att se till att fler får uppleva det som vi gillar med resan. Det är faktiskt så att om man gör sitt jobb ordentligt, går på föreläsningar, mässa, workshops och skolbesök, så hinner man som deltagare nästan inte se något av själva London. Måste man då åka till London för det?  

betttag

skolgården som del av lärmiljön

Detta är ett av fler blogginlägg som är en rapport/referat/reflektion från resan till och omkring Bett i London januari 2016. Det första finns att läsa här. Jag var på skolbesök på Alfred Salter Primary school i London. Det är en skola med 460 elever i åldern 3-11 år och i det här inlägget tänker jag visa några bilder från deras utemiljö.

Detta är alltså en skola i centrala London som har en damm på skolgården! Som biologilärare blir jag alldeles förtjust! Jag skulle nog våga påstå att de flesta av Sveriges skolor skulle kunna bli bättre på att använda utemiljön i undervisningen. Här nedan finner du några bilder från deras fina utemiljö.

IMG_3167

IMG_3169
IMG_3179

 

en ”calm zone”

Detta är ett av fler blogginlägg som är en rapport/referat/reflektion från resan till och omkring Bett i London januari 2016

calm zone

Jag har varit på skolbesök på Alfred Salter Primary school i London. Det är en skola med 460 elever i åldern 3-11 år. Många av eleverna har ”special needs” och därför finns detta rum på skolan och det kallas ”calm zone”. Rent personligen tycker jag att ett sådant rum kanske bör finnas på alla skolor för elever som behöver en liten plats och en liten tid för sig själv att landa lite och komma till ro. I rummet fanns tavlor med olika mönster, saccosäckar, några dockor men också ganska mycket spännande prylar med LED-ljus som gick att styra, en cylinder med vatten och färgade bubblor samt en hel del annat som verkar väldigt rogivande och vacker att uppleva.

 

 

IMG_3156 IMG_3157 IMG_3158 IMG_3159 IMG_3160 IMG_3161 IMG_3162

Jag har världens bästa jobb

Jag tycker att jag har världens bästa jobba och här nedan följer mina argument:

Rädda världen
Jag får vara med och påverka jordens framtid. Det är ju faktiskt så att vi vuxna idag inte lyckats ta hand om vår planet och alla människor här på något vidare bra sätt. Planeten skakar av polarisar som smälter, öknar som breder ut sig, människor på flykt undan krig, förtryck och svält. Genom mitt jobb som lärare har jag möjlighet att påverka barn och ungdomar idag och ge dem kunskaper och mod att ta itu med orättvisor i världen när de växer upp.

Att ge en ung människa tillgång till livet
Vi lärare ger våra elever verktyg för att klara sitt liv nu och i framtiden. Vi ger eleverna språk som gör att de kan kommunicera med människor i andra länder. Vi ser till att eleverna lär sig att läsa vilket gör att allt skrivet i världen öppnas upp för eleven och vi ser till att de kan skriva så att de kan förmedla tankar och kunskaper till andra på fler sätt. Vi ger eleven med dyslexi verktyg för att på dennes sätt ta sig an den litterära världen och vi övar elever med koncentrationssvårigheter i strategier och uthållighet. Vi tränar argumentation, rimlighetsuppskattning och samarbete, att lyssna, anteckna och summera. Vi ser till att eleverna inser hur de ska leva hälsosamt och ekonomiskt och vi uppmuntrar dem att hitta sitt eget estetiska uttryck.
Ett fritt jobb med god chans till framförhållning
Trots en tydlig uppgift förankrad i skollag och läroplan har jag ett väldigt fritt jobb. Jag har som lärare en enorm frihet att planera undervisningen på det sätt som passar mig och mina elever. Min chans att påverka när jag ska ha prov, inlämningsuppgifter och läxförhör gör att jag själv har kontroll på mina arbetstoppar. De få obligatoriska proven (t.ex. NP) finns schemalagda lång i förväg och dyker aldrig upp samma dag. Mina lektioner är också schemalagda så i början av terminen vet jag vilka jag har och vilka som går bort (beroende på lov, studiedagar etc) vilket förstås gör att jag kan jämna ut arbetsbördan för mig själv genom att planera in stora bedömningsarbeten när det är som lugnast i övrigt. Jag får fritt bestämma om och när eleverna ska iväg på utflykt, se film, skriva uppsats, laborera, gå på studiebesök eller jobba i grupper.

Jag håller mig ung
Genom att vara i en miljö med unga människor håller jag mig ung i sinnet. Risken att jag enbart skulle stövla på i mina egna fotspår är minimal. Om min undervisning inte funkar så kommer jag att märka det på en gång. Det är inte behagligt att vistas i ett klassrum där det inte fungerar vilket gör att jag ständigt utmanas att bli bättre och bättre på det jag gör. Att befinna sig ”på scenen” klassrummet gör att jag tar han om min hälsa, tänker på hur jag uppfattas och klär mig helt och rent. Läraryrket är ett rörligt jobb utan att vara fysiskt utslitande. Jag står, går, sitter, böjer mig, sträcker mig och får ihop många tusen steg på min stegräknare bara under arbetstid!

Fantastiska kollegor
Att jobba i skolan innebär att jag har kollegor som är experter i ett eller fler ämnen och dessutom intresserade av att förklara saker. Det innebär rent praktiskt att jag kan tala politik med väl insatta och intresserade SO-lärare, kompostering med biologiläraren, fråga språkläraren om hur jag ska uttrycka en viss sak på ett främmande språk, diskutera litteratur med svenskläraren, verktyg med träslöjdläraren, stickmönster med textilläraren, recept med hemkunskapsläraren, sport med idrottsläraren och mycket mycket mer. Dessutom har alla mina kollegor valt att jobba med barn och ungdomar och att få dem att lära sig saker vilket gör att de allra flesta är riktigt trevliga, sociala och pratsamma.

Bra arbetstider
Jag börjar straxt innan 8 på morgonen vilket innebär att jag slutar ca 15.30 varje dag. Jag kan äta gratis lunch på arbetstid, vettigt sammansatt enligt alla konstens regler. I mitt avtal har jag sedan i snitt tio timmar i veckan som jag styr helt själv över. Dessa timmar får jag använda precis som jag vill till förkovring, omvärldsbevakning, reflektion, inläsning, planering och andra saker. Jag får lägga dessa timmar var jag vill (rent geografiskt) på bryggan på landet, hemma i favoritfåtöljen, på museum, kaféer, biblioteket eller utomlands men jag kan också sitta kvar vid mitt skrivbord på skolan. Ingen lägger sig i. Jag får också lägga dessa arbetstimmar när jag vill. Jag kan välja att jobba på loven, tidig morgon innan morgonrusningen, när de egna barnen somnat på kvällen, på helgen eller på eftermiddagen. Ingen lägger sig i detta heller.
Det har aldrig hänt att någon, med kort varsel, ber mig jobba över. Faktum är att jag jobbar ungefär en kväll i halvåret och den kvällen känner jag till sex månader i förväg. Ingen ber mig jobba helger eller röda dagar. Jag kan alltid räkna med att vara ledig alla mellandagar och jag behöver aldrig fundera på hur jag ska täcka loven för mina egna barn, jag kan alltid vara ledig.

Bra arbetsmiljö
Jag har aldrig behövt lyfta tungt, jag utsätts inte för gifter, radioaktiva ämnen eller brandfarliga kemikalier (om jag som kemilärare inte väljer det själv förstås). Det är varmt, torrt och det finns bra belysning på min arbetsplats. Till och med vägen från bussen till jobbet är extra säker. Vi har god tillgång till toaletter och jag hinner springa iväg till den ofta och även om det skulle vara akut. Jag kan välja att ta en kort kaffepaus lite då och då i personalrummet. Jag har tillgång till dator, bra IT-lösningar och säkra brandväggar och skräppostfilter.

Bra arbetsmarknad
Jag kan få jobb i hela landet. Det är inte så stor skillnad på att undervisa elever i storstad och landsbygd och skillnaden mellan skolor och mellan kommuner är inte större än att jag kan hantera den. Det finns massor av arbetsplatser för mig och jag kan, utan att behöva anstränga mig så väldigt mycket, börja på en ny skola och göra ungefär samma jobb.

Jag betyder något för någon
Att få vara med på elevernas resa mot att bli vuxna är fantastiskt. Jag jobbar på högstadiet och tar emot ganska fladdriga stora barn som ska börja sjuan. När de efter knappt tre år lämnar mig efter nian är de unga vuxna. Att få vara del av deras, många gånger jobbiga, resa dit är en ynnest. Att få prata med elever, höra om deras syn på livet och välden, deras planer för framtiden och få deras förtroende att ge dem verktyg för att lära sig saker genom livet det är nog det bästa. En del lärare lämnar fina avtryck hos elever som lever kvar hos dem ända upp i vuxen ålder. Tänka att få vara en sådan lärare. Det, tillsammans med att få känna den där känslan av att en elev förstått något hen slitit med, när ”poletten trillar ner”, när gnistan tänds i ögonen och eleven utbrister ”aha” med just den där tonen som ger rysningar hos oss lärare. Det är nog det allra bästa.

programmering i svensk skola

Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att peta in programmering i svenska skolan.

programmering

Det här med programmering i svensk skola…jag måste ju faktiskt bilda mig en uppfattning. Jag har dock känt mig dåligt påläst. Hur gör man då? Läser på förstås. Den senaste veckan har jag alltså läst en lärobok och en lärarhandledning om programmering, jag har varit på Internetdagarna och lyssnat in spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” och jag har läst Karin Nygårds bok: ”Koden till digital kompetens”. Dessutom tog jag och kontaktade den personen som står som ansvarig på kursen om datalogiskt tänkande på KTH och pratade med honom om hans syn på datalogiskt tänkande.

Så nu har jag bildat mig en uppfattning om hur jag tycker att vi ska ha det. Dessutom tog jag hjälp av Håkan Fleischers tips om hur man kan sortera sina myllrande tankar) Nedan följer min tanke, någorlunda sorterad:

Varför?

I princip finns det två anledningar:

Sverige behöver fler programmerare, det är ett yrke där det råder brist.

Vi lever i en teknikintensiv värld. Elever behöver ha kunskap om hur de system, de i viss mån lever i, är uppbyggda, varför de funkar som de gör och insikt i att bakom all teknik finns människor som har programmerat och därigenom bestämt hur prylar och tjänster ska fungera.

Samhället behöver programmeringskunniga från alla samhällsklasser. Att det bara ska vara för de som är intresserade och som stöttas hemifrån är inte likvärdigt. Ett samhälle som i så stor utsträckning byggs runt digital teknik måste byggas av människor som speglar samhällets sammansättning. Därför ska det in i den obligatoriska skolan.

 

Vem?

Alla elever, på alla stadier. Det ska skrivas in tydligare i teknikämnet och teknikämnet bör få 200 av de 800 timmar som teknikämnet delar på tillsammans med NO-ämnena. Det behöver finns en tydlig progression i ämnet, mer om det nedan.

Hur?

I teknikämnets centrala innehåll för 7-9 läser vi:

  • Tekniska lösningar inom kommunikations- och informationsteknik för utbyte av information, till exempel datorer, internet och mobiltelefoni.
  • Egna konstruktioner där man tillämpar principer för styrning och reglering med hjälp av pneumatik eller elektronik.
  • Internet och andra globala tekniska system. Systemens fördelar, risker och sårbarhet.

För mig är detta programmering, dock saknas detta för 1-6. Rent personligen tycker jag nog att orden ”pneumatik eller elektronik” skulle kunna ersättas med orden ”programmering och elektronik”. I centrala innehållet för 1-3 och 4-6 måste det dock kompletteras.

Med vad?

Nedan följer några förslag på hur man skulle kunna ta sig an programmeringen i teknikämnet:

åk 1-3

Dansprogrammering: dvs styr din kompis med kommandon. Robotar som styrs med enkel blockprogrammering t.ex Dach och Dot eller Beebots som styrs med knappar på själva roboten.  Kanske lite lek med sorteringsalgoritmer med t.ex denna film som inspiration.

åk 4-6

Nu tar vi steget lite längre ifrån handen och kroppen som hjälpmedel och går in på det datalogiska tänkandet som kan övas med: t.ex. Scratch och Kodu. Vill man ha med egna konstruktioner kan Quirkbot nog vara en idé och även Lego mindstorms som en bra pryl att visa på problem som kan lösas med datorer och ett sätt att öva sig i att bryta ner problemen till mindre delar, fundera på vilka kommandon man behöver och hur de ska sättas samman på ett effektivt sätt.

åk 7-9

För att behålla progressionen och inte göra samma sak om och om igen inför vi här i högstadiet lite med vanlig kodning, kanske med Javascript som i Spelprogrammering.nu eller nybörjarspråket Python. Även att skriva makron till kalkylark, t.ex. Excel passar förmodligen bra för högstadieelever som redan gjort sakerna ovan.

Vilken effekt?

Med en genomtänkt progression inom programmering tror jag att vi kommer få elever som faktiskt förstår den bakomliggande koden i det digitala samhället. Förhoppningsvis får vi elever som ställer större krav på digitala tjänster och verktyg, som blir mer medvetna användare.

Jag tror dock inte att datalogiskt tänkande är lösningen på hela skolans problem…jag ställer mig skeptisk till att datalogiskt tänkande plötsligt skulle genomsyra hela skolan lika lite som jag tycker att matematiskt tänkande ska göra det.

Dessutom får vi på köpet ett teknikämne som äntligen kanske hittar sin särart och där vi kan höja behörigheten hos de som undervisar.

Vad kostar det?

Det är klart att det behövs fortbildningsinsatser för att få snurr på detta men då det just handlar om programmering och datalogiskt tänkande tror jag att mycket att fortbildningen kan göras på distans via nätkurser. Då får vi också en likvärdig fortbildning för alla tekniklärare. Dessa nätkurser bör förstås följas upp och samtalas om lite mer lokalt, på kommunnivå t.ex.

 

 

Gör om gör rätt – undervisa sjuor i matte

Här kommer en kort uppdatering om vad vi gör just nu i matte 7E och jag.

Jag har under de senaste åren lyckats rätt bra med att få eleverna att lära sig NO-ämnena bra, utifrån vad jag kan se på resultaten av Nationella proven i 9:an. I matte är det inte alls samma kunskapsutveckling och det stör mig. Jag borde kunna bättre! Jag har undervisat i snart 16 år, jag har utbildat mig till handledare i mattelyftet, jag har läst massor av forskning i mattedidaktik och jag har någorlunda ”enkla” elever på skolan. Skolan ligger i en kommun som satsar mycket på skolan och jag har bra kollegor som har hand om eleverna F-6.

Men…

Min upplevelse är att mina elever, när de kommer till mig i 7-an, inte har någon djup taluppfattning och att de har luckor i det som är ”mellanstadiematte”. Och dessa elever tragglar jag på med i tre år under högstadiet och det finns mycket stress, mycket dåligt självförtroende, en del brist på motivation och liknande som gör att jag inte lyckas få dem att klara matten lika bra som NO:n.

Vems fel?

Mitt! En sak är helt säker, när eleverna väl kommer till mitt klassrum är det faktiskt mitt ansvar att se till så att de får med sig så mycket som möjligt under mina tre år. Jag har nog hittills, erkänner jag skamset, mest ”kört på” med det som jag anser de ska kunna på högstadiet och tyvärr inte alls insett att det är väldigt svårt att bygga högt om man inte har en grund att stå på. Så därför har jag tänkt om till denna sjuas start. Vi går mycket långsamt framåt och ägnar i princip hela höstterminen till det kapitel i boken som heter något med ”Tal” och som behandlar positionssystemet, de fyra räknesättens algoritmer och huvudräkningsstrategier, överslag, avrundning, multiplikation och division med 10, 100, 1000, 0,1, 0,001, primtal och delbarhet. Jag får ibland känslan av att om bara eleverna kan precis detta så klarar de ett E på Nationella provet i år 9. Men framförallt är min erfarenhet att om de INTE kan just detta så kommer matten i högstadiet vara väldigt jobbig.

Veckans mattelektioner är uppdelade på: måndag 75 min, onsdag 75 min och fredag 50 min. De flesta veckor ser ut ungefär så här:

Måndagen ägnas åt en start-uppgift, en genomgång, lite ”ETA*” och på slutet lite uppgifter från boken då de jobbar enskilt eller två och två. Det nya innehållet blir läxa till fredag.

Onsdagen görs en matte-laboration eller problemlösningsuppgift, på samma innehåll som måndagen, digitalt eller analogt i grupper/parvis. Lite färdighetsträning via länk, ibland gemensam eller parvis sökning efter bra ”flipp”-filmer som kan vara till hjälp vid läxläsningen.

Fredag: Skriftligt läxförhör som i grund och botten handlar om veckans tema men kan vara mer eller mindre inriktade på bedömning mot en viss förmåga. Efter läxförhöret jobbar eleverna enskilt efter sin egen planering som bygger på resultat från tidigare läxförhör.

Jag hoppas att på detta sätt kunna få med mig alla på ”taluppfattningståget” och att som lärare ha koll på var alla ligger. Att dessutom ha ett skriftligt, kort, litet bedömningstillfälle varje vecka är enligt mig och eleverna mycket bättre än två stora per termin.

 

Just denna vecka är det primtal och delbarhet som gäller och här under kommer länkarna knutna till det:

Träna på att faktorisera: länk

En annan variant av faktorisering med ”träd”: länk

En helt fantastiskt vacker animation av tal och primtal som mina elever ska få i uppgift att förklara vad de ser i: länk

 

primtal

Vi passade på att utnyttja att vi har en lång orm av tal på F-6 skolgård och gick och ställde oss på alla primtal under 100 för att ”få in dem i kroppen”.

 

*ETA= en metod som genomsyrar hela mattelyftet och som bygger på att eleven först tänker Enskilt, sen Två och två för att till sist samtala lärarlett Alla i klassen.