svåra frågor – sociala medier – lärare och elever

Det kom nyss en rapport om lärares användning av sociala medier i kontakt med elever. Jag har läst den och vill du läsa den så finns den här. Rapporten är skriven i projektet: Lärare utan gränser. Yrkesetiska utmaningar när lärare använder sociala medier för elevkontakter.

Jag minns när jag pluggade på Lärarhögskolan och vi studenter hade kontakt via ICQ , vi såg framför oss ett fortsatt samarbete när vi så småningom började våra jobb som lärare på olika skolor runt om i landet. Vi tänkte att vi alltid skulle ha ICQ-blommorna som en del av vår dators skrivbord. Så blev det inte, ICQ dog och datortätheten på skolorna vid millennieskiftet var inte mycket att skryta med (dessutom inte uppkopplingen).

På en av de första skolorna jag jobbade på var Lunarstorm utbrett som socialt media bland eleverna. Vi ”unga och pigga” lärare skaffade oss konton där och försökte lära oss hur detta fungerade, hur våra elevers internetvardag såg ut. Jag bytte skola efter några år och på nya skolan var det Playahead som gällde bland eleverna. Jag och någon kollega skapade konton och ”gled runt” lite för att se vad eleverna sysslade med. En tjuvkikande känsla i en tid då vi aldrig hade våra vanliga användarnamn som nicknames. Vi hade nästan ingen kunskap och än mindre förståelse för hur eleverna levde sina liv sömlöst mellan analogt och digitalt. (detta utspelar sig innan Facebook) Särskilt påtagligt blev detta under en tragisk händelse bland eleverna då jag och min kollega plötslig fick tillgång till mycket av vad som rörde sig i deras huvuden och hur de mådde. Jag upplever det som att vi där hade nytta av att finnas i samma sociala media även om vi var där anonymt, enbart som passiva åskådare. Jag vet inte hur det blivit om vi valt en mer aktiv roll.

Under ett par år var jag tillgänglig via MSN messenger för mina elever under de timmar som jag var kvar på skolan men de var hemma och läste läxor, det var mycket uppskattat från båda håll. Det var heller aldrig något problem att få eleverna att ”acceptera” att jag bara var uppkopplad och tillgänglig vissa tider.

Nåväl. Sen bullrade Facebook in och då var ingen längre anonym. När Facebook fortfarande var stort bland elever på högstadiet tog jag beslutet att inte vara vän där med mina elever. Några andra valde annorlunda, någon hade regeln att de godkände vänförfrågningar men aldrig skickade någon, någon ytterligare att de godkände förfrågningar samma dag som eleven slutade vara elev på skolan. Uppenbart var att vi hade behövt kunskap och chans tid att prata om det här i kollegiet.

När jag läser rapporten från Lärare utan gränser slås jag av just hur dålig koll vi har, hur lite tid vi ägnar åt att fundera runt vad konsekvenserna blir om och hur vi använder sociala medier med eleverna. Själv ser jag mest problem och risker och har därför valt att inte ha någon kontakt med mina elever via sociala medier. Jag förstår att det finns argument för användning av sociala medier och det finns utskrivet i rapporten om vilka anledningar lärare har för att använda just sociala medier, allt ifrån att hålla koll till att skapa relationer och visa att man bryr sig.

De sociala medier som gäller bland mina elever idag kräver nästan alla en ”ömsesidig vänskap” d.v.s. jag som lärare måste bli godkänd som följare/vän av eleven eller tvärt om. Jag gissar att elever kan ha förväntningar på mig som lärare om jag ”addar” eleven, till exempel i frågan om tillgänglighet utanför skoltid osv.

Sociala medier är en stor del av våra liv, både lärares och elevers. Kanalerna förändras och beteendemönstren likaså. Det enda jag kan komma på att jag verkligen tycker i frågan är att vi måste prata om sociala medier i skolan och hur vi använder dem med elever. Få skolor har policys om detta visar rapporten. Jag tror att policys bör innehålla skrivningar som

Vi som personal på skolan:

  • håller oss uppdaterade om vilka medier som eleverna använder samt möjligheter och risker med dessa
  • får tid att reflektera över vår användning och vilka konsekvenser den får
  • tillåts göra olika om vi vet varför vi gör på ett visst sätt
  • inser att elevens liv inte går att dela i ett analogt och ett digitalt
  • förhåller oss till det som sker i sociala medier (och som vi får vetskap om) på samma sätt som det som sker i den analoga världen.
  • bör analysera vilka risker/möjligheter det kan finnas med att vara tillgänglig 24:7

Du som lärare: ta chansen att prata om sociala medier med dina elever. Lägg dig platt, visa att du inte kan något och be dem berätta för dig hur det fungerar. Be dem visa runt. Ställ frågor. Var nyfiken. Du behöver inte vara på och i deras media för att visa att du bryr dig. Du kommer förmodligen också att märka att eleverna är mer riskmedvetna än en del av oss äldre…

icqBilden är en del av Majentos  CC-licensierade bild

 

(Jag vet att detta var ett inlägg som var mer allmänt hållet än att det handlade just om mina ämnen Matte/NO/teknik men då ett av mina #ämnesspanare – ämnen är IT så tyckte jag att det passade fint)

 

 

 

 

 

 

 

 

lärarguider till sociala medier

De elever som jag undervisade för fyra år sedan gjorde då ”lärarens guide till sociala medier”. Jag tyckte att det var ett bra sätt att börja tänka om digitalisering, risker med internet och hur vi beter oss på nätet med eleverna och valde därför att göra samma uppgift igen.

Så, i samband med att internetstiftelsen släppte sin rapport om ”svenskarna och sociala medier 2016”, börjar vi vårt arbete med sociala medier.

elevuppgift:

Ni jobbar tre och tre

Välj ett socialt medium som du själv har testat

Beskriv

  • vad det går ut på
  • hur det fungerar
  • Hur det fungerar privat/publikt
  • Är man vän med de andra eller följer man bara?
  • Vad finns det för ”koder” hur brukar folk där bete sig?
  • Vad finns det för möjligheter med detta?
  • Vad finns det för risker?
  • Vad är viktigt att tänka på?
  • Vem är det som är medlem och använder detta medium?

Använd information från https://www.iis.se/fakta/svenskarna-och-sociala-medier-2016/ i din presentation.

Skriv till mig, som om jag är läsaren. Jag vill veta allt om de sociala medier som är aktuella just nu.

Använd inbäddade youtubefilmer och bilder om det går. Då vi publicerar på nätet får du inte stjäla bilder som du inte har tillåtelse av fotografen att använda.

Ni presenterar i något av  följande program:

https://animoto.com/

https://prezi.com/

https://www.emaze.com/

 

Ni har fyra lektioner på er.

Kunskapskrav som hör samman med uppgiften:

tabell-media

resultat/färdiga elevarbeten:

Här är de färdiga elevarbetena:

snapchat:

https://prezi.com/hk6z2auzgzji/snapchat/

Ask.fm:

https://prezi.com/y7xk5ftiw2mc/askfm/

Skype:

https://prezi.com/j-qge-e9qx8j/skype/

Instagram:

https://www.emaze.com/@AWLQRRCO/untitled?kun0|RzssvjoqppeozwAemdzvxhpazvTbhjvM|0nuk

Youtube:

http://prezi.com/ttl5wfgzuj0k/?utm_campaign=share&utm_medium=copy&rc=ex0share

Musical.ly:

https://prezi.com/04-kxazvix_z/musically/

 

 

Digitala läromedel i matematik

Jag tycker mycket om läromedel. Det har jag gjort under alla mina år som lärare. När jag gick på lärarhögskolan 1995-1999 stod inte matteböcker högt i kurs men det var en av våra metodik- (senare didaktik-) lärare där som pratade med oss blivande lärare om just läromedel i matematik. Han hade, då han kände till alla risker med ett för okritiskt användande av mattebok, provat att köra utan mattebok i ett läsår och han berättade att även om det varit inspirerande, roligt och utvecklande så var det ingenting han rekommenderade på grund av arbetsbelastningen.

Detta gäller förstås i minst lika hög grad digitala läromedel. I LR:s rapport som släpptes i samband med Bokmässan i år kan man läsa att 12% av de svarande lärarna lägger mer än 10 timmar per månad på att ta fram egna digitala läromedel! Detta är inte rimligt då många av landets lärare upplever att de har för mycket att göra redan. Alla lärare ska ha tillgång till bra digitala läromedel.

En sak som jag brinner för är en likvärdig skola och i digitaliseringens kölvatten ser jag hur denna likvärdiga skola löses upp och försvinner tyvärr. Jag tror att bra digitala läromedel kan vara ett sätt att på något sätt åtminstone försöka överbrygga de digitala klyftor som finns i och utanför skolan.

Jag vill att alla elever ska ha tillgång till de allra bästa digitala funktionerna som finns i sitt läromedel.

Här kommer min önskelista / kravspecifikation på hur ett bra matteläromedel ska vara upplagt för att gagna mig och mina elever på bästa sätt.

Grunden är en mattelärobok av papper, upplagd som de flesta läroböcker är med förklaring, lösta exempeluppgifter och övningsuppgifter på olika nivåer. Den stora skillnaden är att det på det första uppslaget finns en länk till bokens digitala material. Det är nämligen så att de flesta elever i dag har en mattebok men att det är bara några få som har ett digitalt läromedel också. Det är dessvärre endast eleverna till de lärare och rektorer som sett digitaliseringens vinster som får tillgång till de bra digitala materialet. Där för tror jag på en lösning som är en vanlig mattebok men med ett tydligt kopplat och mycket bra digitalt material som vars pris är inbakat i bokens. Den eleven som då har en lärare som inte visar på det digitala kan själv eller med hjälp av någon förälder kanske ändå få använda dessa digitala verktyg.

Kravspecifikation/önskelista för den digitala elev”boken”:

  • Den ska ingå ”automatiskt” tillsammans med deras mattebok
  • Den ska vara tillgänglig från alla typer av enheter (telefon, dator, surfplatta)
  • Filmade, inspirerande genomgångar om matematik. Inte bara läraren vid tavlan utan fina filmer som inspirerar som t.ex. UR:s Kalkyl
  • Filmer med lösta exempel-uppgifter, gärna med lärarens hand, penna och papper. (typiska ”Flipped classroom-filmer”) Detta för varje nytt moment i boken.
  • Adaptiv färdighetsträning. Mängdträning som är självrättande och som anpassar nivån efter hur eleven svarat. Detta får gärna vara med inslag av yttre motivation och ”gamifaction”-inslag, allt för att öka antalet repetitioner.
  • Självrättande diagnoser som eleven kan göra när det passar om som sedan ger förslag på övningar, filmade genomgångar och annat för att träna mer på det eleven inte kan.
  • Ett bibliotek med digitala verktyg som ”bråkdelar”, passare, gradskivor, grafräknare mm och annat som eleven kan ha nytta av i studierna
  • En ”online”-bok liknande de som en del av förlagen säljer licenser för. Dvs en avancerad ”pdf-bok” som du kommer åt från vilken enhet som helst och där du kan förstora texten och/eller få den uppläst.
  • Ett roligt mattespel (kommer ni ihåg ”Cheops pyramid”?) som utmanar eleven på alla förmågor och som kan fungera som något eleven kan sitta med på bussen hem eller när det finns lite tid över någon lektion.
  • VR-filmer, 360-graders-foton, 3d-bilder som man kan snurra på
  • Självklart ska allt (filmer, övningar, text) finnas tillgängligt på alla språk.

Kravspecifikation/önskelista för den digitala lärarmaterialet:

Förutom allt det som nämns ovan vill jag se detta i lärarens material

  • Jag vill kunna se vilka elever som sett en viss film och som gjort en viss uppgift.
  • Jag vill kunna dela ut läxor i form av ”se den här filmen och gör den här övningen”, detta ska då ”poppa upp” i elevens del.
  • Jag vill kunna distribuera diagnoser till eleverna och se deras resultat.
  • Analyser över hur mina elever ligger till i allt det som de gjort så jag så tidigt som möjligt vet var jag ska sätta in extra resurser.
  • Inspirerande uppgifter i bildspelsformat som jag kan använda under min genomgång.
  • Bra visualiseringar och simuleringar för att bygga upp förståelsen hos eleverna. Jag tänker NLVM:s . Dessa tycker jag att alla lärare ska ha tillgång till för att visa eleverna med.
  • Massor av ”prov”-uppgifter med bedömda elevlösningar på olika nivåer. Dessa ska kunna sättas ihop på olika sätt för att skapa bra bedömningsunderlag till mina elever. Att konstruera matteprov och omprov tar på tok för mycket tid.
  • VR-filmer, 360-graders-foton, 3d-bilder som man kan snurra på. Alla sätt som gör att jag kan visa upp matematikens skönhet och logik för mina elever

Nu fick ni något att jobba med kära bokförlag, jag återkommer med fler idéer senare.

mattebok-egen

 

 

 

 

200 timmar mer av – ja vadå?

Ett problem som teknikämnet länge brottats med är bristen på ”egna” timmar i timplanen.

I läroplanen (LGR11) är teknik ett eget ämne och NO(biologi, kemi och fysik) finns under en gemensam rubrik som de naturorienterande ämnena.

ämnen

När vi sedan läser i skollagen under timplan så finner vi dock att att teknikämnet ska dela med NO-ämnena. 800 timmar till biologi, fysik, kemi och teknik under hela grundskolan.

timplan

Det är inte svårt att gissa att NO-ämnena i många fall ”snott” åt sig timmar på bekostnad av teknikämnet. Teknikämnet är ett relativt nytt ämne i svenska skolan (obligatoriskt sedan 1980) och många lärare är obehöriga, det finns ingen tradition av att använda läromedel och det finns inget nationellt prov. Alla dessa saker samverkar förmodligen till att vi har en del att jobba med när det gäller teknikämnet. (läs gärna CETIS rapport om teknikämnet.)

Härom veckan presenterade Gustav Fridolin en promemoria om stadieindelad timplan. Han tryckte, under presskonferensen mycket på att just teknik nu fick 200 timmar. Detta förstås som ett led i tanken att programmering ska in i läroplanen och det i framförallt ämnet teknik men också ett större fokus på digitalisering och medföljande risker och chanser. Promemorian kan läsas här. Skolverkets förslag till nationell IT-strategi för skola läses här. I skolverkets förslag som de gjort på uppdrag av regeringen finns förändringar i det centrala innehållet för framförallt teknikämnet.

Men vem ska undervisa!!?

44% av de som lärare som undervisar i teknik är behöriga i ämnet. Av dessa har många gått den utbildningen som jag gick på slutet av 1990-talet och som innehöll 5(!) veckors teknik. Undervisningen var inte så teoretisk, den mesta tiden ägnades åt popnitar, att bocka plåt, sätta s.k. ”jungfruben” i pappkartonger samt att värma och forma plast. Detta gav mig alltså legitimation i ämnet teknik. Nu hade jag sådan tur att jag fick vänta så länge på min legitimation så att jag hann börja läsa 45 hp teknik för 7-9 lärare på KTH innan jag visste detta. Jag hade aldrig i min livligaste fantasi trott att de gamla poängen skulle ge mig behörighet i teknik.  Jag fullföljde KTH-kursen. En mycket bra kurs men trots detta känner jag min inte helt säker på allt som jag förväntas kunna för att undervisa i dagens teknikämne.

Det behövs alltså enorma fortbildningsinsatser för tekniklärare, och hörrni, inga kollegiala samtal där vi byter ”tips och trix” med varandra. Då kommer teknikämnet fortsätta enbart handla om brobyggen av spagetti men mängder av limpistoler. När sedan programmeringen införs kommer vi vara helt i händerna på Lego Mindstorms och andra dyra ”quick-fix”.

Jag hoppas alla inser att den svenska tekniklärarkåren enbart kommer att kunna jobba halvtid kommande år och att lärarutbildningarna på de högskolor och universitet som har tekniklärarutbildning kommer att få dimensionera upp sin utbildningsverksamhet för att ta emot alla dessa halvtidsstuderande lärare.

OM detta funkar, då kan det vara en av de bästa sakerna som skett på länge i svensk skola.

Vi får en nyutbildad men erfaren lärarkår med trygghet och ett kritiskt tänkande skolat i akademin som tar sig an ett av de mest föränderliga skolämnena som dessutom är under stark påverkan av diverse teknikföretag.

Vi kan ge eleverna mycket av den funktionella digitala kompetensen och också en hel del av e-säkerhet så att detta med fördel kan lyftas ifrån andra ämnen i skolan. Då kan de andra lärarna i de andra ämnena få koncentrera sig mer på de delar av digital kompetens som ligger närmre det ämnets karaktär.

Det kan bli hur bra som helst

 

 

 

väva samman analogt och digitalt – fysik år 8 elektricitet

Detta läsår undervisar jag en klass i årskurs åtta i mina ämnen (matte, kemi, fysik, biologi och teknik)

Vi kommer att börja med fysiken och det första avsnittet handlar om elektricitet. Här är ett exempel på hur jag jobbar både analogt och digitalt:

Första lektionen:

analogt: Jag tar med en uppblåst ballong, gnuggar den mot tröjan och visar på statisk elektricitet. (en riktig klassiker)

digitalt: Jag visar med denna simulering vad det är som händer i ballongen och tröjan när jag gnuggar den.


Balloons and Static Electricity

Första laborationen:

analogt: Eleverna kopplar ihop sladdar, batterier och glödlampor. De övar seriekoppling och parallellkoppling.

digitalt: När eleverna fått en uppfattning om vad som händer får de i uppgift att systematisera sin undersökning, skriva en hypotes och sedan testa den i denna simulering:

Circuit Construction Kit (DC Only)
Jag önskar att simuleringar likt dessa fanns i elevernas digitala fysikbok, det skulle göra skolan och digitaliseringen av den samma mer likvärdig.

 

mitt nya sätt att surfa på nätet

Kommer du ihåg hur vi ”surfade på nätet” runt millennieskiftet? Är det någon som gör så numera? Jag gör det iallafall inte, det blir mest att jag går in och läser på sociala medier om jag har lite slötid och läser de tips som jag ser där om bloggar, artiklar och verktyg.

idag skulle jag dock skriva en text om fysikundervisning och insåg då att jag har ett nytt sätt att surfa på. Det började med att jag jag gick in på: http://www.diva-portal.org/som är den portal där akademiska texter publiceras och som jag känner mig rätt bekväm med. Där sökte jag på ”fysik didaktik”. Jag hittade en licentiatavhandling som jag skummade igenom och hittade en referens till en text från Skolverket. Jag gick in på Skolverket och sökte reda på publikationen som inte heller riktigt behandlade det jag var ute efter. I Skolverkets text hittar jag dock en referens till en rapport från Skolinspektionen som var mer av det jag var ute efter.

Det är påfallande ofta jag finner mig själv göra så här, jag hittar ett examensarbete, avhandling eller artikel som i sin tur ger bra tips på vidare läsning i sin referenslista.

Detta är mitt nya sätt att surfa på.

Prova du med 🙂

 

men hörrni…om vetenskaplig grund och LR:s IT-strategi

Häromdagen råkade jag höra en IT-ivrande lärare som hade hört om en skolledning som nu till hösten helt hade förbjudit inköp av tryckta böcker till sin skola och skulle gå ”all in” med digitala läromedel. Denna lärare uttryckte att hon tyckte detta var modigt. Jag förklarade då hur dumdristigt jag tyckte att det var. Det finns forskning som visar att vi läser sämre på skärm än i tryckt bok. Det är klart att eleverna behöver tränas i att läsa på skärm men att låta dem träna på det hela tiden är lika respektlöst som att låta elever träna på eget ansvar hela tiden genom att aldrig någonsin som lärare vara med och hålla ordning, planera och strukturera. Skäms.

Vetenskaplig grund hörrni….

Vi lärare är skolade akademiskt, vi har läst på universitet och högskola. Där fick vi med oss en mängd litteratur om lärande. Vi fick höra lektorer, doktorer och professorer prata om hur elever lär sig bäst. Det var sällan några ”quick-fix” , ganska ofta komplexa teorier. Hur kan vi överhuvud taget tro att vi ska komma undan med enkla lösningar när det gäller IT i skolan? Att det skulle räcka med att köpa datorer eller surfplattor till eleverna? Att en viss plattform eller ett visst program skulle få eleverna att lära sig allt de ska kunna? Tvärt om visar många studier på att IT försämrar och förytligar kunskaperna hos eleverna. Det stressar och riskerar att öka mängden ensamarbete.

Ska vi då välja bort IT i skolan? Det enkla svaret vore ju att säga ja på den frågan men tyvärr är inte det så enkelt. Vi måste ha IT i skolan. Det måste vi för att få en likvärdig utbildning där varje elev ges samma livschanser. I en välfärdsstat som lever på kunskap är det respektlöst mot eleverna att lägga över hanteringen av den digitala kompetensen på familjen. Den elev som behöver kompensatoriska hjälpmedel ska självklart få chans att lära sig hantera dessa i skolan t.ex.

Vi behöver dessutom samhällsmedborgare som behärskar datorer. Personligen kan jag inte komma på ett enda yrke där man inte idag behöver kunna hantera en dator på något sätt. Dessutom behövs det för att kunna ta tillvara sina demokratiska intressen.

Jag är dessutom övertygad om att IT, använt på rätt sätt kan fördjupa elevernas kunskaper och förenkla lärarens jobb. Men det handlar aldrig om tekniken, alltid om pedagogiken.

När jag började på Lärarnas Riksförbund fick jag i uppdrag att ta fram ett förslag på IT -strategi som senare förbundsstyrelsen har kompletterat och tagit. Den är nu min uppdragsbeskrivning och här kommer några delar av den:

Mål: Varje lärare är kompetent i användningen av IT som stöd för elevens lärande

Detta innebär att lärare måste vara adekvat digitalt kompetenta för att kunna avgöra hur, när och när man inte bör använda datorer i sitt klassrum.
Det ska finnas en tydlig koppling mellan forskning och praktik inom området IT i skolan

Användandet av IT bör vila på vetenskaplig grund och/eller beprövad erfarenhet.

Detta innebär att jag i allt jag gör när det gäller IT för LRs räkning letar efter vetenskapliga rön på området.

IT bör användas så att elevernas kunskaper fördjupas

Elever går i skolan för att lära sig saker. Därför är det av största vikt att användningen av IT alltid ska användas för att stärka lärandet, vi har för lite tid i skolan för att kunna slösa bort den på uppgifter som inte leder till lärande.

Lärare behöver kompetensutveckling inom användning av IT som pedagogiskt hjälpmedel och

Lärarutbildningen behöver bli bättre på att använda och undervisa om digitala verktyg som stöd för fördjupat lärande.

Det låter kanske självklart att denna kompetensutveckling ska vila på vetenskaplig grund eftersom vår utbildning är akademisk i grunden men se just nu och de senaste drygt 10 åren har väldigt mycket av det som handlat om kompetensutveckling inom IT i skolan drivits av företag med helt egna agendor. Lärare får gå på mässor som fortbildning! Här har vi ett stort ansvar att peka på behovet av statligt finansierat, vetenskapligt grundad adekvat fortbildning.

Strategier för fortbildning av lärare vid en ökad digitalisering uppkoppling, lånedatorer, inlämning av trasiga datorer osv ska fungera. Lärare ska göra det som lärare är bra på, inte laga datorer, hantera inloggningar, göra alla sina läromedel själv etc. Andra yrkesroller bör ta plats i skolan för att lyfta dessa arbetsuppgifter från läraren, t.ex. IT-tekniker.

Vi lärare måste bli bättre på att ställa krav på att verktygen vi ska använda oss av fungera. Jag tycker att det är en ”icke-fråga” att diskutera huruvida nätet ska funka eller inte. Det är ett arbetsmiljöproblem om det inte gör det. Dåliga It-system är också ett arbetsmiljöproblem. Exemplet i början av inlägget är tyvärr bara ett exempel av många där skolledare kan ha fått för sig att det ska gå att spara pengar genom digitalisering av skolan. Det är möjligt att det om några år kommer kunna sparas en eller annan krona men absolut inte i införandet. Då får vi enbart ökade problem, icke-fungerande system, dåligt genomförda lektioner och utbrända lärare och elever. IT är inte ett sätt att spara pengar i skolan.
Läraren är viktigare än någonsin i ett digitaliserat klassrum.

Ett digitaliserat klassrum kräver en enormt närvarande lärare. Läraren måste dessutom ha en hel del strategier och kanske ett helt nytt förhållningssätt för att nå fram och skapa bra undervisning trots, tack vare eller med datorerna. De bra lärarna har alla chans att bli bättre med datorer i klassrummet, de sämre lärarna riskerar att blir sämre med datorer precis som de elever som redan klarar skolan bra kan bli bättre med datorer och de elever som redan har svårt kan bli sämre. Att komma till rätta med detta kräver tankar om fortbildning och mod att kräva att den ska vara vetenskapligt grundad. Där har vi modet. Inte i att våga sluta använda tryckta böcker.

IMG_4596

Dataspel på matten

Mina elever går i årskurs 7 och denna klass är det många med dålig tilltro till sin egna förmåga i matematik. Något som känns viktigare än mycket annat att träna upp.

Mycket av min tid går åt till att få dem att förstå vad de redan kan, vilket inte alls alltid är så enkelt.

Nu skulle vi ta oss an området ”formler” i matteboken. Vår mattebok gör som de flesta andra böcker, gissar jag, och börjar med talföljder som representeras med olika figurer liknande denna.



monster

Jag har märkt att de elever som har svårare för matte brukar ha svårt för att förstå detta med figurnummer.

Min idé var nu att vända lite på just avsnittet om formler. Jag har gjort det tidigare i klasser där det varit fler elever som hade lätt för matte men jag bestämde mig för att ändå testa i denna klass.

Jag bad eleverna att parvis spela spelet Bricksbreakning under ett par minuter:
http://www.mindjolt.com/bricks-breaking.html

bricksbreakning

När ett par minuter gått bad jag dem starta om spelet från början och fundera på hur poängberäkningen ser ut. (fortfarande parvis)

Alla elever kastade sig över uppgiften med stort intresse.
De bokförde sina resultat i tabeller, de subtraherade och poäng och jämförde.
Alla par kunde efter ett tag formulera matematiken bakom poängberäkningen med någon mening, muntligt. Jag bad dem skriva ner meningen och sedan att försöka uttrycka det som en formel.

Fortfarande jobbade alla intensivt. Jag vill påstå att de hade de inte gjort om jag hade gett dem en ”bokliknande” uppgift av formen:
Skriv en formel för denna talserie: 11   24   39   56   75   96

Grejen är att det är en någorlunda avancerad formel som ligger bakom spelets poängberäkning.

När det kändes lagom i tid så avbröt jag letandet efter formel och vi tog en helklassdiskussion istället. Vi skrev upp vad vi visste i en tabell och sedan ledde jag diskussionen vidare. Det här är våra anteckningar från ”tavlan”
tabell

Tillslut fick jag med mig hela denna klass, med så många elever utan tilltro till sitt eget tänkande, till att förstå att poängberäkningen kan beskrivas med formeln:
Antal poäng (P) man får efter att klickat bort antal rutor (n)

P = 11n + n*(n-1)

Alla kände sig väldigt stolta och tyckte sedan att mattebokens uppgifter var rena ”barnleken”.

övertydlig?

Ibland blir jag så irriterad/arg/frustrerad över den svart/vita-debatten som präglas av anekdoter från den egna verksamheten hej vilt blandat med övergripande politiska beslut och dess konsekvenser. Detta samt den enorma polariseringen i frågan gör att det ibland synes helt omöjligt att föra ett problematiserat och nyanserat samtal om IT i skolan. Jag känner att jag måste vara en smula tydlig när det gäller en del saker så här kommer det:

När man som jag tror och verkar för en ökad användning av IT i skolan innebär det INTE automatiskt:

  • Att jag tror att elever lär sig bäst genom att ”forska” på nätet
  • Att mina elever sitter ensamma vid datorn och jobbar enskilt med ”eget arbete” under hela lektionen och jag dricker kaffe under tiden.
  • Att jag tror att elever lär sig bättre av att anteckna via tangentbord på datorn under genomgången
  • Att mina elever sitter med sina mobiltelefoner uppe under lektionstid och gör ”icke-skol-grejer”
  • Att mina elever använder datorn hela tiden
  • Att mina elever aldrig får göra vanliga NO-labbar
  • Att mina elever inte lär sig anteckna för hand
  • Att mina elever sitter och chattar med varandra under lektionstid
  • Att jag tycker att föreläsning är uråldrigt och att jag som lärare inte har något att förmedla till mina elever

Det betyder INTE heller automatiskt:

  • Att jag inte tror på kunskap och bildning
  • Att jag inte tycker det är viktigt att låta barn lära sig läsa, skriva och räkna
  • Att jag tror att eleverna redan är digitalt kompetenta
  • Att jag tror att programmering är lösningen på svensk skolas problem
  • Att jag struntar i att barn idag rör sig mindre och hur de sitter när de jobbar vid sin platta/dator

Det betyder INTE heller att jag tycker att det är acceptabelt:

  • Att lärare ägnar värdefull tid till att laga datorer
  • Att lärare ska tvingas göra dubbla planeringar eftersom de inte kan lita på sina digitala system
  • Att lärare ska acceptera plattformar som tar mer tid än de ger
  • Att lärare ska få sin enda kompetensutveckling inom IT i skolan av hård- och mjukvaruföretag

Det betyder dock att jag brinner för alla elever rätt till en likvärdig skola där varje lärare är så digitalt kompetent så att hen kan ta kloka, professionella beslut om ett ansvarsfullt användande av IT i klassrummet som alltid bygger på den pedagogiska idén och aldrig handlar om brist på kompetens eller teknik.

Vill du läsa med om hur jag tror att IT kan och bör användas finns det en bok om det och ett blogginlägg som snabbt förklarar varför jag faktiskt tror på detta med en digitaliserad skola.