en saga om nytt läroplansinnehåll

Det var en gång ett litet land, långt uppe i norr. Det lilla landet var känt för sina vackra berg, sina fina stränder och sina användbara, vackra och hårda stenar.

I det lilla landet fanns många företag som sysslade med stenar. De grävde efter dem, de sprängde loss dem och de hackade och hackade. Många företag förädlade också stenarna genom att såga, slipa och polera dessa för att sedan låta de vara delar av golv, möbler, statyer och hus. Både de stora och små företagen tjänade mycket pengar på sina affärer med sten och växte sig större och starkare för varje år. Plötsligt började det vara svårt att hitta människor som kunde och ville jobba i stenföretagen. Under uppbyggnaden av stenföretagen så hade det funnits massor med unga pojkar som hade lärt sig allt om stenar på fritiden men plötsligt började dessa ta slut. Stenföretagen hade blivit för stora. De stora stenföretagen träffades och smed planer för hur de skulle lyckas hitta fler som kan tillräckligt om stenar för att kunna jobba hos dem.

I det lilla landet styrde en kung och hans hovmän. Dessa män brukade ha för vana att vara med på alla möjliga kalas och konferenser som stenföretagen ordnade. De trivdes ihop och åt gärna middag ihop. Stenföretagens professionella middagsätare fick nu i uppgift att försöka övertyga kungens och hans hovmän om hur viktigt det var att barnen i skolan fick lära sig mer om stenar. De pekade på vikten av att alla måste känna till lite om stenar och berg eftersom alla förr eller senare kommer att gå på ett berg, kasta en sten eller kanske jobba inom stenföretagen. De övertygade kungen om att alla, både flickor och pojkar bör ha en chans att bli intresserade av stenar och då måste det förstås in i skolan. Stenföretagen startade egna sommarskolor för flickor där man övade på olika typer av bergarter och där alla fick med sig några ädelstenar hem som ett minne efter veckan.

Kungen blev mer och mer övertygad om att detta var sättet för att rädda hans lilla land från att glömmas bort. Han bestämde sig för att stenkunskap skulle bli obligatoriskt i skolan. Han gav sina hovmän i uppdrag att fixa in det på lämplig plats i det lilla landets läroplan och sen skulle allt var frid och fröjd.

Hovmännen började sitt arbete, ivrigt påhejade av stenföretagen, stenklubben, bergsgänget, gruskollo och alla de andra som tycker att stenar är det viktigaste. En del av företagen gav ut böcker och skrev hur lärarna skulle kunna använda sig av stenar i undervisningen i alla ämnen.

  • hemkunskap: mal senap med en sten
  • idrott: kasta sten, lyfta sten
  • matte: räkna stenar, beräkna andelen av en viss bergart i berget på skolgården
  • biologi: vilka djur tycker om stenar
  • samhällskunskap: hur uppstår ett samhälle runt en gruva
  • historia: stenbrytning förr
  • teknik: stenbrytning nu
  • språk: texter om stenar på spanska, franska, tyska
  • osv

Till slut sansade sig hovmännen och ändrade enbart geografiämnet och biologiämnet så att dessa fick nytt innehåll eftersom att även om berg, sten och grus påverkar varje människa varje dag så har det en tydlig koppling till just de skolämnena.

I det lilla landets kursplan i biologi la man till att eleverna ska kunna kunna resonera runt bergartens betydelse för ekosystemen samt kunna peka på likheter och olikheter mellan olika biotopers artsammansättning beroende på bergart eller grusstorlek.

I det lilla landets kursplan i geografi hamnade den mer tydliga fakta-delen av bergarter. Eleverna ska kunna känna skillnad på de olika stenar och bergarter som finn i jordskorpan, kunna namnge dessa och känna till deras egenskaper.

Stenföretagen blev förtjusta! Äntligen tog skolan över en del av deras uppgifter när det gällde internutbildningen. Äntligen skulle det finnas både flickor och pojkar som vill och kan jobba hos dem.

Lärarna blev livrädda. Ingen av biologilärarna eller geografilärarna hade någonsin lärt sig om stenar. Visst fanns det de lärare som ägnat sig åt fossiler eller något liknande på fritiden men inte visste dom hur det skulle gå att få in i ämnet. Stor oro utbröt på skolorna.

Denna oro älskade stenföretagen. Nu storsatsade stenföretagen må ni tro. De köpte in lärare som skulle åka runt i skolorna och berätta om hur man kan göra skojig undervisning om just deras bergartsfavorit. De betalde pengar till människor som vill skriva böcker om ”Gnejs i matteundervisning”, ”Granit för lågstadiet”, ”ädelstenar- en fördjupning för stenkompetenta” osv. En del av de mindre företagen började utveckla egna små leksaker av sten som de skulle kunna sälja till skolorna för att barnen skulle kunna lära sig om stenarna medan de leker.

Även vanliga konferens och utbildning-företag tänkte att de vill vara med när skolan nu äntligen skulle förändras. Utbildningsföretagen köpte också in lärare och lät dessa sätta ihop paket med workshops i stenhackning, ett stenbestämmar-kit, tre böcker om olika bergarter och inspirationsföreläsningar. Allt detta tänkte de sälja dyrt till stressade skolor. En del företag påstod att skolorna också behövde processledning och tänkte även sälja den tjänsten dyrt.

Stenföretagen, utbildningsföretagen, leksaksförsäljarna och stenbokförlagen vädrade morgonluft och alla tumlade runt varandra i en iver för att nu äntligen kunna dra in mer pengar till sitt företag.

Men då….

Då fick kungen och hans hovmän höra talas om detta. Kungen, som var snäll och klok men hade lite andra viktiga saker att stå i, hade trott att hans hovmän skulle styrt upp detta bättre. Hovmännen å sin sida var så förtjusta över all nybyggaranda som rådde bland stenföretagen så de hade låtit sig dras med.

Kungen sa stopp!

Om vi inför något nytt i vår läroplan måste lärarna i biologi och geografi självklart få utbildning i detta! All annan lärarutbildning anordnas av staten via de många fina och väl ansedda universiteten i det lilla landet. Det lilla landet var nämligen stolta över sina fina universitet och sitt fina system för högre utbildning.

Kungen beslöt därför att alla lärarna i biologi och geografi skulle få gå en kurs på sitt närmsta universitet i geologi, gemmologi och petrologi. Kursen skulle vara tydligt knuten till den undervisning som lärarna så småningom skulle bedriva i sina klassrum. Den skulle innehålla både fältstudier, teori och didaktik i ämnena. Den skulle ges av de universitet som redan anordnade kurser i dessa ämnen, den skulle vara gratis, ges på halvfart och lärarna skulle ha färre undervisningstimmar under det år de förkovrade sig.

Allt annat är vansinne! utbrast kungen varje gång någon klubb, kollo, förening eller företag ens andades om att de hade en ”quickfix” eller en ”så här kan du undervisa om stenar utan att veta något om stenar själv”- kurs för lärarna. Att skolor, som redan nu hade lite för lite pengar skulle förväntas lägga pengar på sådant där tyckte kungen var Trams.

Lärarna fick bra utbildning, eleverna fick lära sig rätt saker på rätt sätt och alla levde lyckliga i alla sina dagar.

 

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)